Hur vågar man lita på nån?

Idag har det kanske hänt en bra sak. Eller alltså det HAR hänt en bra sak TROR jag. Men jag vet inte ifall jag som vågar lita på att det är bra. Utan ja det kan vara bra. Men det kan vara jätte dåligt också och att jag bara är dum i huvudet om jag tror att det är bra påriktigt. Och jag vet inte hur man vet det. Och hur man vet ifall man kan lita på nån att den är som den verkar eller ifall den bara luras och att den kommer vara taskig eller nånting.
Eller jag vet att endel tycker att man ska bara lita på andra och att dom kommer visa med tid om dom är som man kan lita på eller inte. Men det gör så jävla jävla ont ifall man har gjort det och försökt att lita på nån och man kanske gör det och DÅ händer nåt så man inte kunde lita på dom.
Så ja jag vet bara inte. Hur gör man? Och hur vet man? Och är det bättre att inte som släppa in andra för nära liksom ifall man inte kommer klara när dom sviker en eller sårar en eller nåt för det har hänt för många gånger?

 

[LiviaFilippa]

Så kan det förstås vara. Och det finns inget facit. Men om den personen som vill lära känna dig inte har något att dölja så kommer den personen att se till att ni får mer än bara magkänsla att gå på.

Jag tror att jag fattar hur du menar. Men det är ändå så jävla svårt.
Nu kanske nån kommer tycka att jag är dum eller att det är fel att skriva dethär. Men jag menar INTE det som nåt neggativt till nån.
Men jag vet personer som jag kände LÄNGE och som mamma eller pappa också kände som verkade som bra personer och att man kunde lita på dom fast det inte var så.
Och jag har vänner som är vuxna och som jag bara känner online men som ändå är dom bästa vännerna som jag har haft nånsin. Men jag VET ju inte helt 100 procent säkert att dom är så påriktigt eller hur jag ska säga. Men jag tror det. Men jag har trott lika om andra fast dom inte var såna vänner som jag trodde.
Men ja det spelar ju ingen roll då ifall det är irl eller online eller om tillexempel mamma eller pappa känner dom eller inte. Utan andra kan iallafall bara både jätte bra personer eller inte bra alls.
Men jag vet liksom inte hur man vet när man lär känna nån INNAN den kanske sårar en jätte mycket eller gör nåt dåligt. För man måste ju lära känna den också för att veta. Och även ifall nån verkar snäll och bra och så så kan den ändra sig sen. Och sånt är skit jobbigt för mig för jag tar nog det mycket mera hårt motför många andra för att jag aldrig har haft RIKTIGA vänner förut och jag är nästan mest van att man INTE kan lita på andra.
Så det är bara så svårt.

 

[Motacilla]

Jobbigt, jobbigt.
Det är förståeligt att bli ledsen när nån man litat på sviker. Det blir säkert alla människor.

Hur man ska göra för att veta? Ännu svårare.
Jag brukar ta myrsteg med nya människor och vara lite försiktig med hur mycket jag anförtror mig och "hoppas" på helt nya människor. Med tiden visar det sig om folk är intresserade av att vara ens vän eller om de inte vill det.

Men det finns inget rätt eller fel, jag tror man måste prova sig fram till det som funkar för en i sociala sammanhang.

 

[LiviaFilippa]

Jobbigt, jobbigt.
Det är förståeligt att bli ledsen när nån man litat på sviker. Det blir säkert alla människor.

Hur man ska göra för att veta? Ännu svårare.
Jag brukar ta myrsteg med nya människor och vara lite försiktig med hur mycket jag anförtror mig och "hoppas" på helt nya människor. Med tiden visar det sig om folk är intresserade av att vara ens vän eller om de inte vill det.

Men det finns inget rätt eller fel, jag tror man måste prova sig fram till det som funkar för en i sociala sammanhang.

Ja jag fattar detdär med att det visar sig medtiden. Men ibland så kan det ju verka som den vill vara ens vän länge och den kanske vill det påriktigt först. Men inte sen när den vet mera om en. Och det vet man ju inte förräns man har litat mera på den.

 

[sorbifolia]

Jag har funderat lite på det här i dag. Och jag tror det funkar som så:

Man kan aldrig veta någonting säkert om framtiden. Men man kan känna efter hur det känns nu, och om det känns bra, så kan man försöka njuta av den känslan och fokusera på den. (jag vet det kan vara jättesvårt när man är rädd för att bli sårad, men ju mera man försöker ju enklare kommer det bli med tiden)

Och ju mera positiva känslor man lyckas "ladda" sitt batteri med, ju mindre är sannolikheten att man hamnar helt ner på minussidan igen OM det sedan skulle hända något negativt sedan.

Ger det någon mening?

 

[LiviaFilippa]

Jag har funderat lite på det här i dag. Och jag tror det funkar som så:

Man kan aldrig veta någonting säkert om framtiden. Men man kan känna efter hur det känns nu, och om det känns bra, så kan man försöka njuta av den känslan och fokusera på den. (jag vet det kan vara jättesvårt när man är rädd för att bli sårad, men ju mera man försöker ju enklare kommer det bli med tiden)

Och ju mera positiva känslor man lyckas "ladda" sitt batteri med, ju mindre är sannolikheten att man hamnar helt ner på minussidan igen OM det sedan skulle hända något negativt sedan.

Ger det någon mening?

Ja alltså jag tror att jag fattar hur du menar. Men jag vet inte om jag håller med. För som jag har erfaren het av så gör det så jävla jävla ont ifall nån man trodde att man kunde lita på sårar en. Så det är som mycket större risk ifall man litar på hur det känns NU.
Och jag VET ju att jag har haft fel förut fast att jag har känt hur det känns då liksom. Utan som det känns så har jag blivit sårad förmånga gånger så jag inte vågar mera även fast kanske vissa ÄR snälla och bra personer påriktigt.
Och jag vet inte om det är så för mig att desto mera possitiva saker man har så är det mindre risk att det blir minus. Som förra tisdagen så var ridningen BRA och sen blev det neggativt efter. Och då blev det mycket mycket mera ont och jobbigt motför tillexempel igår som ridningen kändes okej bara. Så för mig är det nästan tvärt mot det att desto mera possitivt så blir det ännu mera neggativt när det dåliga kommer.