Hur vet du att din häst mår bra?

[Rikkan]

men hur många har hagar utan lervälling

Vi har hagar med snö, skarsnö och is. Bättre än lera iaf.

 

[malgerud]

Här har vi endast haft snöslask i 2 dagar. Väntar och väntar på den mysiga snön.

 

[LivJ]

Jag tycker att man liksom "känner det" av att bara titta på hästen :smirk:. Så fort han inte är som han brukar, det är en känsla även om man inte riktigt kan säga vad som är fel.

 

[Rikkan]

Du bor på "fel" ställe.

 

[ang]

Har grunnat på den här tråden några dagar nu och jag måste säga att jag tycker det är svårt att till 100% VETA, och det tror jag egentligen många har.

Man skall inte förmänskliga hästen; men hur många dagar per år mår du som människa bra, för att inte säga utmärkt? Ingen rygg eller axlar som spökar, inte ont i huvudet eller förkyld, ätit rätt och lagomt osv. Och- inte minst - hur smärttålig är du som individ?!

Visst kan det tyckas pessimistiskt, men jag gör verkligen mitt yttersta för att min häst ska må bra. Och ganska mycket för att jag själv skall må bra

Dock kan jag bestämma över mitt liv, vilket en häst ju inte kan. Den är ju utelämnad till ägare/ skötare och dess teorier och kunskaper eller brister därvid.

Självklart är det ett tänkvärt ämne, men jag tror samtidigt att vi borde tänka än mera och än djupare.

 

[Rikkan]

Visst är det svårt, men har man väl börjat fundera så startar en process, som iallfall jag har haft stor nytta av i mitt sätt att förbättra både min egen häsla och djurens.
Jag tror att vi måste veta och lära känna skillnad på våra egna problem och hästarnas problem eftersom vi tar med oss problemen ut i stallet. Hästen har ingen möjlighet att komma undan.

Sen gäller det nog också att lita på sitt omdöme och påminna sig om att kommunikationen med hästen är alltid sann och äkta. Att inte bagatellisera eller skylla ifrån sig eller förmänskliga hästens uttryck.

När man klarar att skilja på hästen och mänskliga problem så är det enkelt att ändra så att den får bättre förutsättningar.

 

[ang]

Självklart är det ju så, att processen skall någonstans startas.

Men just om hästen mår bra; hur många VET att hästen har en kotledsinflammation t ex på ett tidigt stadium? Hur många kan verkligen SE det, eller liknande åkommor?

Min förra häst hade en yttepytteliten hovböld och för att visa det smidde han i traven i tre dagars tid. Sedan inget mera, ingen värme, inte ömfotad, inte någon "nedstämdhet" humörmässigt. Självklart mådde han då inte bra - men hur lyhörd är vi för deras tecken?

Och hur duktiga är vi på att kommunicera, eller läsa av våra djur? Har vi kunskapen att tolka deras signaler på ett korrekt sätt? Med tanke på att kommunikation mellan två talande individer som dessutom talar samma språk verkligen kan misstolkas, har jag svårt att tro att kommunikationen med våra djur är så solklar...

 

[Rikkan]

Jag har funderat på om det faktiskt är lättare att förstå en häst, än en människa (som många gånger inte har en aning om vem den är eller vad den håller på med)?
Får liksom för mig att hästen iallafall har ett fokus och en stark drivkraft...
Det är när jag börjar prata om dessa saker som det (i mina ögon) framkommer att människan många gånger är en primitiv varelse som har svårt att relatera till sin omgivning...

 

[fejko]

Sådant kan man väl aldrig veta, men man gör väl så gott man kan. Jag försöker iaktta mina hästar och se om de verkar glada. Trivs de inte med något så försöker jag ändra på det.

 

[ang]

Okis, det är också ett sätt att se det...

 

[**BORTTAGEN**]

En häst ska ha minst en kompis i hagen, få vistas ute många timmar om dagen för att må bra. Tillräckligt med foder, en bra ägare/skötare. Min häst kommer till mej direkt när jag kommer o gnäggar lite som för att säga hej. Pigg o glad, lite överviktig just nu men hon mår bra, det vet jag för jag älskar henne.

 

[TantEster]

Konstigt egentligen, men jag VET när något är fel med hästarna. Innan man går ut i stallet liksom. Detta gäller iallafall för Lona och Manlill.

Annars ögonen, sättet, bemötandet. Och avsaknad av tecken på sjukdom förstås *s*

 

[Rejält_felskapad]

Det är svårt.
Och det varierar från häst till häst.
Jag har en häst som har en så låg smärttröskel att det är löjligt, om hon är öm, har lite tandvärk eller någon annan småskavank så är hon helt övertygad om att hon är nära döden. På henne är det rätt lätt att märka om något är fel .
Däremot har vi en annan som skulle arbeta och vara glad även om han gick med ett brutet ben eller liknande. Men visst ser man på ögonen hur en häst mår, men det finns hästar som är riktigt bra skådisar.