Ibland är man väl...

[Eem]

Höll idag på att träna med ettåringen att lyfta hovarna.
Hon har vart extrem jollig på den fronten även fast jag lyfte lite när hon var föl. För lite tydligen.
Framhovarna har gått hyggligt och nu går det utmärkt. Men bakhovarna har vart riktigt knepigt. Lyfte man så höjde hon dom jättehögt i sidled och vifta och började sen knata runt med frambenen. Så då började man gå upp i småatomer, men insåg att man var nog tvungen att ta in henne i stallet och ställa henne på gången så att hon inte kunde knata runt medan man lyfte bakhovarna.
Men lika omöjlig iallafall att få upp dom där små hovarna. Det sparkades o viftades o hoppades och till slut var man uppe i atomer igen och hjärnan verkar sluta fungera och är inställd på "jag skaaa ha upp hoven"
Men så måste lillhjärnan ha kopplats in och så tänkte jag: ta det lugnt.
Så gick jag o hämtade en gaaammal bok om hovvård (kändes ganska löjligt) och slog upp en sida där det stod hur man tar upp en bakhov.
Sen gick allt som en dans.
Har lyft hovar dagligen i 17 år men ibland blir det hjärnsläpp.
Back to basics är mitt nya motto nu när det krånglar

MVH Eem

 

[Mitrolle]

Japp ibland måste man ta ett steg tillbaka och fundera lite. Har också en åring och ibland är det ju så att vissa dagar fungerar ingenting och då är det ingen idé att bråka om det den dagen. Man gör något annat med dem istället som man vet fungerar och sedan provar man dagen efter istället. Oftast går det som en dans då.. :smirk:
Min har hållits o dragit lite i frambenen när man lyfter dem o ska kratsa, o ett tag har jag tänkt att det nog var för att hon hade svårt att hålla balansen. Men så provade jag när hon gjorde sådär igen att säga "nej" och peta till lite med handen på magen. Då slutade hon helt o hållet, så nu vet jag att det bara var något hon försökte sig på...