Ingen som saknar en

[Milosari]

Du kan inte tänka dig att bli en del av en virtuell grupp om det är för jobbigt med irl-kontakter? Många spelgrupper har ju en väldigt fin gemenskap.

Irl vänskap kan vara hyfsat krävande av och till. Vilket är helt rimligt, vänskap är ett givande och tagande. Ibland tar man mer än man ger, och ibland är det motsatt. Huvudsaken är att det över tid är givande.

 

[Mabuse]

Det är nog ingen roll jag tar på mig. Tror snarare att jag zoonade ut för att social interaktion i grupp var för ansträngande för mig att hantera.

De vänner jag hade före 15 års ålder var sådana som själva tagit initiativ till att vara vän med mig. Jag har alltså aldrig själv kunnat skaffa vänner.

Tror att jag har det svårt med vänner p.g.a. min uppväxt med både misshandel och mobbing. Eller så är det för jag är som jag är. Eller båda delarna.

Min förra hyresvärd har beskrivit mig som reserverad.

Inte vet jag, men tidigare har du beskrivit hur du bara är intresserad av andra människor efter vad de kan ge dig. Att du vill ha vänner för att du vill ha sällskap, så att säga, inte för att vännerna intresserar dig som personer.

Om det stämmer, så kan det vara en bidragande orsak. Jag tror många vill känna sig uppskattade för den de är även i vänskapsrelationer. Att man vill vara med dem för att man tycker om och intresserar sig för dem. Inte bara för att man själv ska få sällskap och bekräftelse.

 

[Wille]

Du kan inte tänka dig att bli en del av en virtuell grupp om det är för jobbigt med irl-kontakter? Många spelgrupper har ju en väldigt fin gemenskap.

Irl vänskap kan vara hyfsat krävande av och till. Vilket är helt rimligt, vänskap är ett givande och tagande. Ibland tar man mer än man ger, och ibland är det motsatt. Huvudsaken är att det över tid är givande.

Hur hittar man en sådan grupp? Och vad pratar man om? Jag har inte så stort intresse av att prata om sånt som inte intresserar mig. Och på vilket sätt är en sådan grupp mer av värde än t.ex. en grupp på facebook? Jag är med i massor av grupper på fb.

 

[Masqueradee]

Hur hittar man en sådan grupp? Och vad pratar man om? Jag har inte så stort intresse av att prata om sånt som inte intresserar mig. Och på vilket sätt är en sådan grupp mer av värde än t.ex. en grupp på facebook? Jag är med i massor av grupper på fb.

Tänker att du har ju en sån grupp här? Sen har jag flera facebook-grupper som brutit sig ut på discord etc. Sen tror jag du har orimligt stora krav om du aldrig skulle vara intresserad av att prata om sådant som inte intresserar dig. Tror jag inte har en enda vän där vi 100% endast pratar om sådant som intresserar mig.

 

[Philosophia]

Hur hittar man en sådan grupp? Och vad pratar man om? Jag har inte så stort intresse av att prata om sånt som inte intresserar mig. Och på vilket sätt är en sådan grupp mer av värde än t.ex. en grupp på facebook? Jag är med i massor av grupper på fb.

Bukefalos är ju en variant på en sådan grupp. Vi pratar ju om lite allt möjligt här på ett ganska kravlöst sätt. I perioder när jag arbetar mycket hemma så tycker jag att Buke fyller en social funktion. Jag har inte ett så särskilt stort socialt behov och jag väljer med vem jag vill interagera och i trådar som intresserar mig.

En sak som jag funderar på är om du vill ha nära vänskapsrelationer, eller om du känner det som ett slags uttalat eller outtalat krav från samhället.

Om du frågar mig så tänker jag att det finns en onödig social press från det normgivande samhället att man måste ha nära vänskapsrelationer. Det talas så mycket om att det är dåligt för hälsan att inte ha det. Men kanske det har mer att göra med att det är lite av ett socialt stigma att inte ha nära vänner och att man faktiskt mår dåligt av att man ses som udda och annorlunda snarare än att man faktiskt saknar vänner?

Man är faktiskt inte konstig, udda eller en mindre trevlig människa bara för att man tycker att det är ansträngande att vara social. För många människor kommer det aldrig naturligt och det kommer aldrig att kännas helt bekvämt - och kanske det också tar betydligt mycket mer energi än vad det ger.

Jag är själv introvert men har lärt mig att vara mer extrovert i sociala ytliga sammanhang, exempelvis på jobbet. Och jag trivs med det. Däremot är jag fortfarande dålig på att odla nära vänskapsrelationer. Men jag har landat i att jag trivs själv. Jag är mycket själv, gillar att själv få styra och ställa över min tid, mitt liv och mina tankar. Jag kan till och med tycka att det blir för mycket social interaktion ibland bara att vara sambo och känner ganska ofta för att dra ut ensam med hundarna i någon stuga i fjällen för att få lugn och ro och ladda batterierna.

Jag tänker så här: Om inte samhället och dess normer ställde en massa krav på vad som är normalt och inte - hur skulle du vilja interagera med andra människor?

 

[Milosari]

Hur hittar man en sådan grupp? Och vad pratar man om? Jag har inte så stort intresse av att prata om sånt som inte intresserar mig. Och på vilket sätt är en sådan grupp mer av värde än t.ex. en grupp på facebook? Jag är med i massor av grupper på fb.

Som sagt, man tar och man ger. Om du bara är intresserad av att ta kommer irl-kontakter inte att funka eftersom den andra parten inte får ut något av det.

Är du aktiv i Facebookgrupperna? Det är lite samma där, att man måste ge en hel del för att folk ska tycks att de vinner något på umgänget. Men man kan välja vilken tid man ger tillbaka och man kan ha perioder med total distans om man vill.

 

[Mabuse]

Hur hittar man en sådan grupp? Och vad pratar man om? Jag har inte så stort intresse av att prata om sånt som inte intresserar mig. Och på vilket sätt är en sådan grupp mer av värde än t.ex. en grupp på facebook? Jag är med i massor av grupper på fb.

Ett annat sätt är ju att ha många intressen. Alltid finns det nåt gemensamt att prata om som intresserar båda. Är det en vän man bryr sig om, så är det ju t ex intressant att prata om vad som händer i deras liv. Det blir ju som ett gemensamt intresse för varandras liv.

 

[Wille]

Bukefalos är ju en variant på en sådan grupp. Vi pratar ju om lite allt möjligt här på ett ganska kravlöst sätt. I perioder när jag arbetar mycket hemma så tycker jag att Buke fyller en social funktion. Jag har inte ett så särskilt stort socialt behov och jag väljer med vem jag vill interagera och i trådar som intresserar mig.

En sak som jag funderar på är om du vill ha nära vänskapsrelationer, eller om du känner det som ett slags uttalat eller outtalat krav från samhället.

Om du frågar mig så tänker jag att det finns en onödig social press från det normgivande samhället att man måste ha nära vänskapsrelationer. Det talas så mycket om att det är dåligt för hälsan att inte ha det. Men kanske det har mer att göra med att det är lite av ett socialt stigma att inte ha nära vänner och att man faktiskt mår dåligt av att man ses som udda och annorlunda snarare än att man faktiskt saknar vänner?

Man är faktiskt inte konstig, udda eller en mindre trevlig människa bara för att man tycker att det är ansträngande att vara social. För många människor kommer det aldrig naturligt och det kommer aldrig att kännas helt bekvämt - och kanske det också tar betydligt mycket mer energi än vad det ger.

Jag är själv introvert men har lärt mig att vara mer extrovert i sociala ytliga sammanhang, exempelvis på jobbet. Och jag trivs med det. Däremot är jag fortfarande dålig på att odla nära vänskapsrelationer. Men jag har landat i att jag trivs själv. Jag är mycket själv, gillar att själv få styra och ställa över min tid, mitt liv och mina tankar. Jag kan till och med tycka att det blir för mycket social interaktion ibland bara att vara sambo och känner ganska ofta för att dra ut ensam med hundarna i någon stuga i fjällen för att få lugn och ro och ladda batterierna.

Jag tänker så här: Om inte samhället och dess normer ställde en massa krav på vad som är normalt och inte - hur skulle du vilja interagera med andra människor?

En sak är ju klar i alla fall och det är att jag känner mig väldigt ensam om jag inte har någon att prata med. Det har inget med samhällets normer att göra.

Buke har varit mitt sociala liv i många år, men jag har ofta känt att jag farit så illa av vad folk har skrivit till mig att Buke känts som ett omöjligt forum för mig. Men ensamheten är värre och så återvänder jag, med stor risk att fara illa igen.

Jag vet inte riktigt hur jag skulle vilja att mitt sociala liv såg ut. Det är ju jobbigt att umgås för mycket med folk. Samtidigt vill jag ha folk nära. Jag tyckte det var lite jobbigt att ha sambo förut, men det är ju jobbigt att vara ofrivilligt ensam också.

Som sagt, man tar och man ger. Om du bara är intresserad av att ta kommer irl-kontakter inte att funka eftersom den andra parten inte får ut något av det.

Är du aktiv i Facebookgrupperna? Det är lite samma där, att man måste ge en hel del för att folk ska tycks att de vinner något på umgänget. Men man kan välja vilken tid man ger tillbaka och man kan ha perioder med total distans om man vill.

Jag skriver i fb-grupperna ibland när jag har något att säga, men jag är ingen pladdrig typ. Svarar på frågor är väl min nivå. Så för mig funkar det inte för det sociala.

 

[Wille]

Ett annat sätt är ju att ha många intressen. Alltid finns det nåt gemensamt att prata om som intresserar båda. Är det en vän man bryr sig om, så är det ju t ex intressant att prata om vad som händer i deras liv. Det blir ju som ett gemensamt intresse för varandras liv.

Jag tycker verkligen att jag har många intressen. Men att krysta fram fler intressen tror jag inte går.

Jag är med i 74 grupper på facebook.

 

[Mabuse]

Jag tycker verkligen att jag har många intressen. Men att krysta fram fler intressen tror jag inte går.

Jag är med i 74 grupper på facebook.

Nä, det tror inte jag heller, men har man många intressen så ökar chanserna att hitta något gemensamt intresse med dem man pratar med.

 

[Motacilla]

Ett kort inpass: mitt allra bästa tips om man vill ha bekantskaper och vänner är att öva på aktivt lyssnande.
Alltså att lära sig lyssna på andra människor så att de känner att man förstår vad de menar och att man tar dem på allvar.

Man behöver inte hålla med om allt folk säger. Men om man lyssnar och förstår varandra, då har man en bra utgångspunkt att bygga på.

De flesta relationer funkar bättre om man endera utgår från något man har gemensamt ELLER man intresserar sig för den andra personen (förhoppningsvis intresserar den sig för en i utbyte).
Vill man mest prata om sig själv är det nog professionella sammanhang som är bäst, terapeuter och liknande.

(Jag har en tidigare kollega som brukar ringa ibland för att mala på om sig själv och ärligt talat så svarar jag oftast inte för jag ORKAR INTE med 1h i telefon med en människa som BARA pratar om sig själv, med NOLL intresse för något annat).

 

[Wille]

Ett kort inpass: mitt allra bästa tips om man vill ha bekantskaper och vänner är att öva på aktivt lyssnande.
Alltså att lära sig lyssna på andra människor så att de känner att man förstår vad de menar och att man tar dem på allvar.

Man behöver inte hålla med om allt folk säger. Men om man lyssnar och förstår varandra, då har man en bra utgångspunkt att bygga på.

De flesta relationer funkar bättre om man endera utgår från något man har gemensamt ELLER man intresserar sig för den andra personen (förhoppningsvis intresserar den sig för en i utbyte).
Vill man mest prata om sig själv är det nog professionella sammanhang som är bäst, terapeuter och liknande.

(Jag har en tidigare kollega som brukar ringa ibland för att mala på om sig själv och ärligt talat så svarar jag oftast inte för jag ORKAR INTE med 1h i telefon med en människa som BARA pratar om sig själv, med NOLL intresse för något annat).

Jag kände en sådan person en gång i tiden. Hon pratade bara om sina problem och jag blev någon sorts mamma för henne. Och jag passar mig från att bli likadan.