Ingen som saknar en

[tornblomma]

Vet inte om det finns forfarande men min granntant hade nånstans hon ringde varje dag. Vet ej vem som var arrangör, tror det var ngt frivilligprojekt typ. Men hon ringde ett nummer innan 12 och pratade in sitt namn på telefonsvararen. Sen efter 12 var det ngn som lyssnade av och prickade av att folk ringt in. Vid några tillfällen hade hon missat ringa och då ringde de upp en person hon angett som anhörig (dvs mig ). På det sättet kunde jag då kontrollera läget.

Annars finns det säkert trygghets-ringning att få på biståndsbeslut. Kontakta biståndshandläggare.

Edit: googlade ”trygghetsringning” och ser att det finns massa ideella sådana. Men som sagt bör gå att få via biståndshandläggare också om de anser att behov finns

 

[Myrten]

Tycker inte alls att jag är dömande men har med tiden utvecklat krav på mig själv eftersom jag inte dugt för andra. Jag har genom åren försökt hålla kontakt med folk, men när ingen velat ha kontakt med mig så har jag släppt det. Några gånger har jag kommit i kontakt med människor som totalt dränerat mig på energi. Dessa har jag undvikit av självbevarelsedrift.

Men jag gjorde en intressant notering när jag gick en utbildning förra året. Mina klasskamrater var vänliga och inkluderande. Ändå distanserade jag mig från dem på rasterna. Jag satt liksom i en egen bubbla då. Vet inte varför det blev så. Några klasskamrater kände jag ändå att jag ville ha mer kontakt med efter utbildningen men det har inte blivit så.

Intressant reflektion. Jag tror att du redan har svaret och har skrivit det här i och med att du säger att du haft svårt att få vänner sedan du var 15 år. Att skapa och bibehålla vänskapliga relationer är nämligen inget som (alla) har medfött, vi måste lära oss. Dessutom är det skillnad på att göra det som barn och som vuxen. Jag tror att du aldrig lärt dig att skapa och hålla kvar vänskapsrelationer i vuxen ålder och därför är det naturligtvis svårt. Det är inget fel på dig, utan en lucka i "utbildningen" att vara människa som går att fylla.

När man är van att försöka distansera sig kan det vara svårt att gå ur den rollen. Men det går att öva. Att försöka ta del, lite i början och allt eftersom mer när de rätta kontexterna dyker upp. Det kommer att bli en del snicksnackande först, men det är en mycket vanlig del i att komma vidare i relationerna.

 

[Görel]

Jag tror att överseende och nyfikenhet är två viktiga saker för vänskap. Att ha överseende med andras egenheter och intressen för sådant som inte intresserar en själv. Se det som en del av deras personlighet och det som gör att man tycker om personen och vill umgås med den.
Jag har flera omkring mig som inte är ett dugg intresserade av hästar, men de frågar ändå ibland hur det är med min häst eftersom de vet att hon är viktig för mig.
Jag har vänner vars arbeten inte intresserar mig nämnvärt, ändå har jag inget emot att lyssna på när de berättar om händelser på deras jobb, eftersom det är personer som jag bryr mig om så bryr jag mig om hur de mår och vad som händer i deras liv. Man behöver inte heller vara så seriös hela tiden, lite skämt och trams lättar upp.

Man får ge och ta, men givetvis ska man inte ge så mycket att man känner sig utnyttjad. Jag tror inte på att räkna plus och minus, tänka att man ska få tillbaka i samma form som man gett, utan istället se till engagemanget. T ex har jag en kompis som hjälpt mig att sätta ihop ikeamöbler, och jag hjälper henne genom att köra för att köpa tunga saker etc.

Som @Myrten beskriver här ovan tillhör jag de som inte lärde mig att skapa vänskapsrelationer när jag växte upp, och drog mig gärna undan när det blev för mycket. Men jag började studera hur andra betedde sig och övade, och numera är jag en social person som har lätt att skaffa vänner.

 

[Wille]

Intressant reflektion. Jag tror att du redan har svaret och har skrivit det här i och med att du säger att du haft svårt att få vänner sedan du var 15 år. Att skapa och bibehålla vänskapliga relationer är nämligen inget som (alla) har medfött, vi måste lära oss. Dessutom är det skillnad på att göra det som barn och som vuxen. Jag tror att du aldrig lärt dig att skapa och hålla kvar vänskapsrelationer i vuxen ålder och därför är det naturligtvis svårt. Det är inget fel på dig, utan en lucka i "utbildningen" att vara människa som går att fylla.

När man är van att försöka distansera sig kan det vara svårt att gå ur den rollen. Men det går att öva. Att försöka ta del, lite i början och allt eftersom mer när de rätta kontexterna dyker upp. Det kommer att bli en del snicksnackande först, men det är en mycket vanlig del i att komma vidare i relationerna.

Det är nog ingen roll jag tar på mig. Tror snarare att jag zoonade ut för att social interaktion i grupp var för ansträngande för mig att hantera.

De vänner jag hade före 15 års ålder var sådana som själva tagit initiativ till att vara vän med mig. Jag har alltså aldrig själv kunnat skaffa vänner.

Tror att jag har det svårt med vänner p.g.a. min uppväxt med både misshandel och mobbing. Eller så är det för jag är som jag är. Eller båda delarna.

Min förra hyresvärd har beskrivit mig som reserverad.

 

[Cheval_Elin]

Det är nog ingen roll jag tar på mig. Tror snarare att jag zoonade ut för att social interaktion i grupp var för ansträngande för mig att hantera.

De vänner jag hade före 15 års ålder var sådana som själva tagit initiativ till att vara vän med mig. Jag har alltså aldrig själv kunnat skaffa vänner.

Tror att jag har det svårt med vänner p.g.a. min uppväxt med både misshandel och mobbing. Eller så är det för jag är som jag är. Eller båda delarna.

Min förra hyresvärd har beskrivit mig som reserverad.

Som en som har flyttat massor av gånger och därför har provat massor av sätt att skaffa vänner i vuxen ålder tänker jag att du först måste bestämma dig för att du vill ha vänner (om du vill det, förstås, men det låter som det). Inte bara tänka tanken utan verkligen känna att du vill ha vänner, eller en vän.

Sedan skulle jag rekommendera någon ideell förening som passsar dina intressen, eller någon form av volontärarbete. Hör av dig och tala om att du kan hjälpa till, och öva lite i taget på att umgås med andra om det känns jobbigt. Det som är viktigt är att du klappar dig själv på axeln och låter dig vara stolt även över små framsteg, och att du är ok med att det får ta tid att ändra dina mönster. Man blir mycket snällare mot andra om man är snäll mot sig själv först. (Med det sagt är det viktigt att inte tappa bort sig själv, det kommer inte att hjälpa.)

Vill du ha lite pepp och inspiration så kolla in happydating, men kika bara på emotionell och intelektuell kontakt. Det finns säkert fler sidor, men den tycker jag är väldigt bra!

 

[Wille]

Som en som har flyttat massor av gånger och därför har provat massor av sätt att skaffa vänner i vuxen ålder tänker jag att du först måste bestämma dig för att du vill ha vänner (om du vill det, förstås, men det låter som det). Inte bara tänka tanken utan verkligen känna att du vill ha vänner, eller en vän.

Sedan skulle jag rekommendera någon ideell förening som passsar dina intressen, eller någon form av volontärarbete. Hör av dig och tala om att du kan hjälpa till, och öva lite i taget på att umgås med andra om det känns jobbigt. Det som är viktigt är att du klappar dig själv på axeln och låter dig vara stolt även över små framsteg, och att du är ok med att det får ta tid att ändra dina mönster. Man blir mycket snällare mot andra om man är snäll mot sig själv först. (Med det sagt är det viktigt att inte tappa bort sig själv, det kommer inte att hjälpa.)

Vill du ha lite pepp och inspiration så kolla in happydating, men kika bara på emotionell och intelektuell kontakt. Det finns säkert fler sidor, men den tycker jag är väldigt bra!

Jag har försökt i omkring 35 år utan att riktigt lyckas. Har en granne nu som jag umgås med ibland. Har varit med i riksförbundet svensk trädgård men de hade sällan aktiviteter att gå på. Gick en gång men det blev inget mer med det. Volontärarbete har jag ingen energi till. Har fullt sjå att klara av mitt hem och trädgård. Och får jag jobb så blir det verkligen omöjligt. Nyligen gick jag med i ett politiskt parti. Tänkte jag skulle engagera mig men vet inte än hur jag ska göra det. Jag har laddat ner appen Gofrendly men tyvärr hittar jag ingen i närheten. Alla finns i stan 6 mil bort och dit tänker jag inte åka. Det kostar för mycket. Ingen verkade heller ha liknande intressen som jag. För några månader sedan ställde jag en fråga i en grupp på fb om det fanns någon förening för folk med det intresset. Det fanns det inte men en tjej räckta upp handen och talade om att hon fanns i närheten. Vi har pratat lite men inte träffats. Ingen av oss verkar få in det i våra liv då båda har fullt upp. Sen finns ju mina gamla klasskamrater. Alla bor långt bort. Jag är inte jättemycket för att prata i telefon. Men jag ringer mitt ex ibland. Det är en person jag känner väl.

Så jag har ju verkligen försökt tycker jag.

Och jag tycker inte att jag behöver klappa mig på axeln för det.

Sen är jag introvert och kan också tycka att sociala kontakter tar energi. Jag vet inte riktigt hur de sociala kontakterna skulle se ut för att inte ta energi. Vill nog helst ha en närvaro av andra men slippa interagera hela tiden.

 

[sjoberga]

Jag har försökt i omkring 35 år utan att riktigt lyckas. Har en granne nu som jag umgås med ibland. Har varit med i riksförbundet svensk trädgård men de hade sällan aktiviteter att gå på. Gick en gång men det blev inget mer med det. Volontärarbete har jag ingen energi till. Har fullt sjå att klara av mitt hem och trädgård. Och får jag jobb så blir det verkligen omöjligt. Nyligen gick jag med i ett politiskt parti. Tänkte jag skulle engagera mig men vet inte än hur jag ska göra det. Jag har laddat ner appen Gofrendly men tyvärr hittar jag ingen i närheten. Alla finns i stan 6 mil bort och dit tänker jag inte åka. Det kostar för mycket. Ingen verkade heller ha liknande intressen som jag. För några månader sedan ställde jag en fråga i en grupp på fb om det fanns någon förening för folk med det intresset. Det fanns det inte men en tjej räckta upp handen och talade om att hon fanns i närheten. Vi har pratat lite men inte träffats. Ingen av oss verkar få in det i våra liv då båda har fullt upp. Sen finns ju mina gamla klasskamrater. Alla bor långt bort. Jag är inte jättemycket för att prata i telefon. Men jag ringer mitt ex ibland. Det är en person jag känner väl.

Så jag har ju verkligen försökt tycker jag.

Sen är jag introvert och kan också tycka att sociala kontakter tar energi. Jag vet inte riktigt hur de sociala kontakterna skulle se ut för att inte ta energi. Vill nog helst ha en närvaro av andra men slippa interagera hela tiden.

Fast om det är fullt upp och avståndet är ett problem, vilket resulterar i att inget händer, så ser det verkligen mörkt ut.

Utsikten att hitta någon som alltid är beredd att åka långt för att träffas utan det omvända är kanske inte så stor.

Ett jobb kan vara en väg till nya sociala kontakter, men om det ska bli vänskap krävs också en hel del insats och tolerans för olikheter. Som att transportera sig till platser där interaktion kan ske. Och att prioritera tid för det (vilket inte behöver vara ofta, men tillräckligt ofta för att det inte ska dö ut).

Tipset om volontärarbete är också bra, det behöver inte betyda att man måste göra insatser särskilt ofta men ger ett nytt nätverk med nya chanser till vänskaper och bekantskaper.

 

[Otherside]

Det fina med att vara introvert (jag är också introvert) är väl bl.a. att man inte behöver, eller ens VILL, ha social kontakt hela tiden. Vissa människor fixar inte en eftermiddag ensamma, medan andra, jag t.ex. MÅSTE ha massvis med ensamtid. I ditt fall är det ju en slags fördel, om det ärså att du bor avsides och därför inte kan ha folk i närheten dagligen. Du behöver kanske bara träffa folk ibland?

Då är sociala media faktiskt bra att ta till, chattgrupper etc? Forum, typ trädgårdsforum? (Så länge man inte ger sig in i jobbiga diskussioner som äter upp all ens energi...)

Jag tycker personligen att du låter som en intressant person som jag gärna umgåtts med och t.ex. pratat trädgård eller katt, eller åkt på trädgårdsmässor tillsammans med. Men jag tror vi bor väldigt långt ifrån varandra. Hur som helst så tror jag visst att du är en person man vill umgås med, framförallt om man har liknande passioner. Så se inte ner på dig själv!

 

[Wille]

Fast om det är fullt upp och avståndet är ett problem, vilket resulterar i att inget händer, så ser det verkligen mörkt ut.

Utsikten att hitta någon som alltid är beredd att åka långt för att träffas utan det omvända är kanske inte så stor.

Ett jobb kan vara en väg till nya sociala kontakter, men om det ska bli vänskap krävs också en hel del insats och tolerans för olikheter. Som att transportera sig till platser där interaktion kan ske. Och att prioritera tid för det (vilket inte behöver vara ofta, men tillräckligt ofta för att det inte ska dö ut).

Tipset om volontärarbete är också bra, det behöver inte betyda att man måste göra insatser särskilt ofta men ger ett nytt nätverk med nya chanser till vänskaper och bekantskaper.

Jag har nyligen haft ett jobb och pratat med två personer på jobbet. De var trevliga men det har inte lett till kontakt utanför jobbet.

Det finns ju orter på närmare håll än 6 mil, men lyckas ju inte hitta någon i närheten som har liknande intressen som jag. Och ska jag träffa någon av mina klasskamrater så är det jag som får åka dit i 10 fall av 10.

Och sen är orken en begränsande faktor. Jag känner en stress att fixa med saker hemma i första hand men får inget gjort.

Det fina med att vara introvert (jag är också introvert) är väl bl.a. att man inte behöver, eller ens VILL, ha social kontakt hela tiden. Vissa människor fixar inte en eftermiddag ensamma, medan andra, jag t.ex. MÅSTE ha massvis med ensamtid. I ditt fall är det ju en slags fördel, om det ärså att du bor avsides och därför inte kan ha folk i närheten dagligen. Du behöver kanske bara träffa folk ibland?

Då är sociala media faktiskt bra att ta till, chattgrupper etc? Forum, typ trädgårdsforum? (Så länge man inte ger sig in i jobbiga diskussioner som äter upp all ens energi...)

Jag tycker personligen att du låter som en intressant person som jag gärna umgåtts med och t.ex. pratat trädgård eller katt, eller åkt på trädgårdsmässor tillsammans med. Men jag tror vi bor väldigt långt ifrån varandra. Hur som helst så tror jag visst att du är en person man vill umgås med, framförallt om man har liknande passioner. Så se inte ner på dig själv!

Jag bor en bit utanför orter, drygt 2 mil från en och 1,5 mil från en annan. Runt omkring mig finns det en hel del hus så jag bor inte så väldigt avsides. Jag pratar med grannar som går förbi.

Jag är med i mängder av grupper på facebook. Men tycker inte de bidrar till det sociala i mitt liv.

Vem är moderator? Tycker att tråden spårat ur från ämnet.

 

[Ketrawzc]

Jag lever också själv men jag har jobb och häst uppstallad så folk skulle märka snabbt om jag försvann.
Men häromdagen tänkte jag samma sak fast om en granne jag vet bor själv. Hon hade fått ett större paket ställt utanför sin lägenhetsdörr. Det stod där mer än ett dygn och jag vet att hon har hund och bör se det ganska snabbt.
Jag tänkte sista gången jag gick förbi att är de inte borta snart lär jag ringa på eller försöka göra något. Jag vet vem hennes dotter är tex. Men paketet försvann som tur var Och nu har jag sett grannen igen.

 

[Cheval_Elin]

Jag har försökt i omkring 35 år utan att riktigt lyckas. Har en granne nu som jag umgås med ibland. Har varit med i riksförbundet svensk trädgård men de hade sällan aktiviteter att gå på. Gick en gång men det blev inget mer med det. Volontärarbete har jag ingen energi till. Har fullt sjå att klara av mitt hem och trädgård. Och får jag jobb så blir det verkligen omöjligt. Nyligen gick jag med i ett politiskt parti. Tänkte jag skulle engagera mig men vet inte än hur jag ska göra det. Jag har laddat ner appen Gofrendly men tyvärr hittar jag ingen i närheten. Alla finns i stan 6 mil bort och dit tänker jag inte åka. Det kostar för mycket. Ingen verkade heller ha liknande intressen som jag. För några månader sedan ställde jag en fråga i en grupp på fb om det fanns någon förening för folk med det intresset. Det fanns det inte men en tjej räckta upp handen och talade om att hon fanns i närheten. Vi har pratat lite men inte träffats. Ingen av oss verkar få in det i våra liv då båda har fullt upp. Sen finns ju mina gamla klasskamrater. Alla bor långt bort. Jag är inte jättemycket för att prata i telefon. Men jag ringer mitt ex ibland. Det är en person jag känner väl.

Så jag har ju verkligen försökt tycker jag.

Och jag tycker inte att jag behöver klappa mig på axeln för det.

Sen är jag introvert och kan också tycka att sociala kontakter tar energi. Jag vet inte riktigt hur de sociala kontakterna skulle se ut för att inte ta energi. Vill nog helst ha en närvaro av andra men slippa interagera hela tiden.

Jag får verkligen be om ursäkt om du fick (och får) en massa råd som du inte ville ha, det var såklart inte meningen.
Som någon slrev innan behöver volontärarbete oäinte vara varken särskilt jobbigt eller jättesocialt, du kan stå i ett hörn och bre mackor i någon timme och inte nödvändigtvis vata särskilt social men ändå vara en del i ett sammanhang. Allt tar förstås lite längre på så vis, men det är kanske inte hela världen.

Är du nöjd med hur du har det nu är det ju inga problem, då kan du ju bara låta det flera av oss skriver vara till nytta för någon annan, men det låter inte riktigt så. Politiskt parti är väl toppen! Det allra bästa måste ju vara att höra av sig till dem och fråga vad de behöver hjälp med, och så plocka ut det som känns lagom ansträngande och tar lagom mycket tid. Om man verkligen vill och ibland tar pyttesmå steg it ur sin comfort zone (man kan springa tillbala dit emellan) så brukar det lösa sig efter hand. En jättefördel med att engagera dig där är ju också att fler människor saknar dig om något händer

 

[Wille]

Jag får verkligen be om ursäkt om du fick (och får) en massa råd som du inte ville ha, det var såklart inte meningen.
Som någon slrev innan behöver volontärarbete oäinte vara varken särskilt jobbigt eller jättesocialt, du kan stå i ett hörn och bre mackor i någon timme och inte nödvändigtvis vata särskilt social men ändå vara en del i ett sammanhang. Allt tar förstås lite längre på så vis, men det är kanske inte hela världen.

Är du nöjd med hur du har det nu är det ju inga problem, då kan du ju bara låta det flera av oss skriver vara till nytta för någon annan, men det låter inte riktigt så. Politiskt parti är väl toppen! Det allra bästa måste ju vara att höra av sig till dem och fråga vad de behöver hjälp med, och så plocka ut det som känns lagom ansträngande och tar lagom mycket tid. Om man verkligen vill och ibland tar pyttesmå steg it ur sin comfort zone (man kan springa tillbala dit emellan) så brukar det lösa sig efter hand. En jättefördel med att engagera dig där är ju också att fler människor saknar dig om något händer

Jag vet inte om jag har någon komfortzon när det gäller att vara social. Det skulle väl kanske vara att jag tycker det tar energi. Men det kan också ge energi. Och jag är inte det minsta blyg. Jag har mål i mun men pratar inte så mycket i onödan.

Partiet har styrelsemöten som man får gå på. Sen har väl distriktet möten inne i stan. Jag känner att det är lite långt att åka dit och styrelsemötena vet jag inte om jag ska gå på. Vet ju inte ens när de är.

Var med i naturskyddsföreningen förut, men gick ur då jag inte hade råd med medlemsavgiften. Vill gå med igen, men det hänger på min ekonomi.

 

[Masqueradee]

Jag vet inte om jag har någon komfortzon när det gäller att vara social. Det skulle väl kanske vara att jag tycker det tar energi. Men det kan också ge energi. Och jag är inte det minsta blyg. Jag har mål i mun men pratar inte så mycket i onödan.

Partiet har styrelsemöten som man får gå på. Sen har väl distriktet möten inne i stan. Jag känner att det är lite långt att åka dit och styrelsemötena vet jag inte om jag ska gå på. Vet ju inte ens när de är.

Var med i naturskyddsföreningen förut, men gick ur då jag inte hade råd med medlemsavgiften. Vill gå med igen, men det hänger på min ekonomi.

Kan du inte mejla styrelsen och säga att du är intresserad över att vara med på ett möte? Då lär de ju dela med sig av terminsplaneringen om den inte redan finns på exempelvis hemsida eller så? I de styrelser jag varit med i har jag ofta önskat att medlemmar faktiskt engagerade sig så mycket att de också var med på styrelsemöten

 

[Wille]

Kan du inte mejla styrelsen och säga att du är intresserad över att vara med på ett möte? Då lär de ju dela med sig av terminsplaneringen om den inte redan finns på exempelvis hemsida eller så? I de styrelser jag varit med i har jag ofta önskat att medlemmar faktiskt engagerade sig så mycket att de också var med på styrelsemöten

Jag har tänkt tanken men inte kommit till skott.

 

[Otherside]

Kan du inte mejla styrelsen och säga att du är intresserad över att vara med på ett möte? Då lär de ju dela med sig av terminsplaneringen om den inte redan finns på exempelvis hemsida eller så? I de styrelser jag varit med i har jag ofta önskat att medlemmar faktiskt engagerade sig så mycket att de också var med på styrelsemöten

Jag upprepar igen, @Wille att du skriver otroligt bra. Du skulle vara väldigt värdefull när det gäller att skriva texter inom en förening. Inte minst sånt som du är engagerad och passionerad inför.

 

[Wille]

Jag upprepar igen, @Wille att du skriver otroligt bra. Du skulle vara väldigt värdefull när det gäller att skriva texter inom en förening. Inte minst sånt som du är engagerad och passionerad inför.

Vi får se var det landar. Ska väl skriva till dem och höra mig för var och när styrelsemötena är.

 

[MCP]

Du skriver att du har någon sorts kontakt med en granne, du kan inte meddela denna om dina funderingar, så kan ni kanske komma på någon lösning som skulle kunna ge dig lugn? Typ att om du inte dragit upp rullgardinen för 12 på dagen så kan grannen kanske hålla ett extra öga efter livstecken, och om det inte syns något före kvällen komma och knacka på/ringa? Och att du kan göra det samma för hen?

 

[Wille]

Du skriver att du har någon sorts kontakt med en granne, du kan inte meddela denna om dina funderingar, så kan ni kanske komma på någon lösning som skulle kunna ge dig lugn? Typ att om du inte dragit upp rullgardinen för 12 på dagen så kan grannen kanske hålla ett extra öga efter livstecken, och om det inte syns något före kvällen komma och knacka på/ringa? Och att du kan göra det samma för hen?

Den grannen bor utom synhåll för mig. Det är ungefär 10 minuters promenad genom ett skogsparti till hennes hus. Och hon är ju gift så händer det henne något så märker någon det. Så jag vet inte riktigt vilken typ av lösning som skulle kunna fungera där.

Och andra grannar bor inte heller tillräckligt nära för att se om en persienn är nerdragen eller upphissad. Och skulle inte tro att de närmaste grannarna är sugna på att hålla koll.

 

[MCP]

Den grannen bor utom synhåll för mig. Det är ungefär 10 minuters promenad genom ett skogsparti till hennes hus. Och hon är ju gift så händer det henne något så märker någon det. Så jag vet inte riktigt vilken typ av lösning som skulle kunna fungera där.

Och andra grannar bor inte heller tillräckligt nära för att se om en persienn är nerdragen eller upphissad. Och skulle inte tro att de närmaste grannarna är sugna på att hålla koll.

Ajdå, ja då fungerar ju inte det. Då skulle kanske någon sorts app som någon nämnde här vara bättre. En som man t.ex. ska stänga av ett larm på en viss tid varje dag och gör man inte det så kontaktas en kontaktperson (grannen du har kontakt med då kanske)

 

[Hoarfrost]

Har du iphone finns det en app som heter Hey, I'm Alive. För både android och ios finns AllsWell.
Sen finns Kitestring, tror den är både android och ios.
Finns massa appar får sådana som lever ensamma och är oroliga för vad som skulle hända om de dör eller till exempel ramlar och inte kan ta sig till en telefon osv. De funkar lite olika så man får söka runt lite och hitta den som passar en själv.

Tycker även att du bör kolla upp benet med vården om det är så att du är orolig, låter lite som att du oroat dig för det där med blodpropp till och från sedan någon berättade om sin blodpropp och du slutade röka?