Inte bara nätdejting del 10

[pepp]

Träffat kollegan nu (för övrigt 17 år äldre på tal om ålder) och i måndags sa han inte ens hej åt mig men verkar lossna lite allteftersom så är nog tillbaka till det normala snart

Han påverkar mig fortfarande, jag förstår verkligen inte varför och försöker ignorera mina signaler!

 

[BernT]

Träffat kollegan nu (för övrigt 17 år äldre på tal om ålder) och i måndags sa han inte ens hej åt mig men verkar lossna lite allteftersom så är nog tillbaka till det normala snart

Han påverkar mig fortfarande, jag förstår verkligen inte varför och försöker ignorera mina signaler!

Så han är typ strax under 50 och beter sig som ett barn? Vad i det är attraktivt?

 

[pepp]

Så han är typ strax under 50 och beter sig som ett barn? Vad i det är attraktivt?

I know. Och jag vet inte, just det är ju verkligen inte attraktivt. Men jag kan liksom inte rå på vad min kropp känner...

 

[Singoalla]

Det finns en man som raggat på mig till och från i många år nu, han är lika gammal som min pappa (24 år äldre än mig). Jag brukar inte bry mig om ålder, men det känns lite gubbsjukt faktiskt Sen har jag ju faktiskt aldrig visat tydligt att jag är ointresserad, och vid något enstaka tillfälle så har jag varit flirtig tillbaka, så det är väl inte så himla förvånande att han inte slutar heller. Han är himla stilig för sin ålder, måste jag säga. Men försöker främst dejta folk som är på samma plats i livet som jag själv d.v.s helst inga barn och gärna inget äktenskap i bagaget. Men framför allt inte närmar sig pensionsåldern

 

[ekra]

Alltså, jag gillar inte tinder alls. hittar väldigt få att swipa höger på trots inte orimliga kriterier (typ inte bara spännisbilder, ha någon typ av text, inte vara rasist). Och det bara, nä. Inte min grej!

Problemet är att andra siter inte heller varit min grej. Så tillbaka till att inte försöka nätdejta och vara evigt singel kanske?

Jag var stor Tindermotståndare innan jag provade. Nu är jag glad Tinderanvändare!

Jag hittar inte heller jättemånga att swipa höger på, (och dessutom matchar, alltså har swipat höger på mig med, vi lägger kanske olika värderingar i ordet matchar, eftersom du skrev att du har många matchningar men få att högerswipa) men jag tycker att det är mycket bättre upplägg som Tinder har att man inte kan bli kontaktad av andra än de man själv valt att kunna kontaktas av.

Jag lägger inte längre så stor vikt vid presentationstexterna, jag frågar det jag vill veta, och kollar av att de läst min text.

Jag vill inte skriva länge utan ses relativt snart (med det sagt så har jag bara varit på fyra nätdejter i mitt liv!), men jag upplever det som bättre att ses relativt snart innan man hinner bygga upp felaktiga intryck av personen, eller fastna på något helt oväsentligt som "i verkligheten" spelar väldigt liten roll.

Man kommer oavsett att behöva kompromissa i vart fall en del, även med "den rätte", det är superenkelt att bli cynisk och överdrivet noga med detaljer när man sitter och "tolkar" text och bilder. Det är något helt annat i verkligheten att ses öga mot öga! Titta på din facebook som referens, du har säkert en del attraktiva bekantskaper där, bläddra "med nya ögon" bland deras profilbilder och se om du finner dom lika attraktiva där som du gör i verkligheten. Och sen går du tillbaka till Tinder med det i bakhuvudet.

Jag har blivit omvänd bland annat tack vare buke . Tinder är ju inte värre än att ragga på krogen, snarare bättre! De är ju (vanligtvis) nyktra på Tinder, man väljer ut de man tycker ser tilltalande ut, hoppas på att kunna småprata lite i text först och se om det finns några gemensamma nämnare att prata om på en evt dejt. Hör efter vad de söker och berätta vad du söker, och känn av att den inte verkar "loco", och så boka in en dejt i något sammanhang du känner dig bekväm med.

Du slipper skriva en massa "tack men nej tack" till kreti och pleti som kontaktar på andra sidor, och du vet redan när du börjar skriva att personen har någon sorts intresse för dig, annars skulle den ju inte matchat. Det vet du inte "i verkligheten" om du går fram till random stranger.

 

[ekra]

@Singoalla Heja dig angående weekendresan! Jag skulle bli jätteglad för något sånt initiativ! Hoppas att du får med dig daten. Och som någon sa så är det ju väldigt nyttigt att se hur "den andre" fungerar ihop med dig när det bara är ni i helt ny setting, dygnet runt.

 

[Snubbelfot]

Men försöker främst dejta folk som är på samma plats i livet som jag själv

Ibland är det nog en jättebra idé. Och ibland inte. Skulle jag själv fokusera på folk som är på samma plats i livet som jag så skulle jag bl a utesluta möjligheten att få egna barn - och det är jag inte riktigt beredd att göra just nu.

 

[Snubbelfot]

högtalare var däremot ingen dum idé. Tror jag. Är bara rädd att det ska bli samma där...men det kan vara värt att försöka i alla fall. Fast jag vet inte vart man har telefonen då??

Man kan ligga på sängen eller soffan och ha mobilen liggande på kudden bredvid huvudet. Funkar utmärkt, jag gör det varje kväll.

 

[stjarnhimmel]

Ibland är det nog en jättebra idé. Och ibland inte. Skulle jag själv fokusera på folk som är på samma plats i livet som jag så skulle jag bl a utesluta möjligheten att få egna barn - och det är jag inte riktigt beredd att göra just nu.

Hur menar du? Du vill träffa någon yngre för att få barn?

 

[Snubbelfot]

Hur menar du? Du vill träffa någon yngre för att få barn?

Inte uttalat så, men uttalat åt andra hållet - potentiella partners i min egen ålder har undantagslöst fått de barn de vill/kan få, alternativt vill/kan de inte få barn öht. Jag själv har möjligheten att skjuta upp det avgörandet ytterligare litet.

 

[Singoalla]

@Singoalla Heja dig angående weekendresan! Jag skulle bli jätteglad för något sånt initiativ! Hoppas att du får med dig daten. Och som någon sa så är det ju väldigt nyttigt att se hur "den andre" fungerar ihop med dig när det bara är ni i helt ny setting, dygnet runt.

Jag hoppas också att jag får med honom! Jag uppfattar honom som en kille som är van vid att fixa ganska mycket själv, han är nog van vid att ta initiativet i relationer och jag tror dessutom att han tenderar att ta på sig en ganska traditionell mansroll när det kommer till att betala saker. Så jag tror att han kommer bli glad, men framför allt också väldigt överraskad, att nån annan fixar något för honom

 

[Singoalla]

Ibland är det nog en jättebra idé. Och ibland inte. Skulle jag själv fokusera på folk som är på samma plats i livet som jag så skulle jag bl a utesluta möjligheten att få egna barn - och det är jag inte riktigt beredd att göra just nu.

Jag förstår! I mitt fall, 29 år i Stockholm, så är jag i en ganska ypperlig ålder för att träffa någon och bilda familj första vändan. Många grabbar kring 30 har inte barn sedan tidigare, eller varit gifta, men börjar bli sugna på det nu. Äldre har ofta barn och yngre är inte riktigt redo för det där som jag vill. Om man ska generalisera!

Sen är det ju mest att det skulle vara kul att få göra allting första gången med någon. Skaffa barn och gifta sig. När det är lika nytt och spännande för båda. Men det är ju på inget sätt ett krav. Skulle jag falla för någon med barn så skulle det inte vara något problem alls.

 

[stjarnhimmel]

Inte uttalat så, men uttalat åt andra hållet - potentiella partners i min egen ålder har undantagslöst fått de barn de vill/kan få, alternativt vill/kan de inte få barn öht. Jag själv har möjligheten att skjuta upp det avgörandet ytterligare litet.

Ok.
Ja det är orättvist det där. Jag är 41 och vill ha barn men måste börja inse att det är stor chans att det inte blir så.
OT- Inte till dig specifikt- Men ibland tycker jag män också borde tänka lite så. På dejtingsidor ser jag så många män som vill träffa någon yngre för att få barn. Dvs de tar för givet att de kan få allt de vill ha. Men ibland får man inte allt i livet.
På samma gång har jag så många gånger pratat med tjejkompisar runt 30 som var frustrerade för att killarna ville vänta. Jag dejtade också en man som var 40 och ville vänta minst 10 år. Vilket innebär att han måste träffa någon minst 15 år yngre. Vilket nog inte alltid är så lätt .
OT- inte meningen att skälla ut dig... Tycker bara det är lite orättvist när man var i bra ålder för att få barn ville inte killarna och nu väljs jag bort för jag är för gammal.

 

[mandalaki]

Ok.
Ja det är orättvist det där. Jag är 41 och vill ha barn men måste börja inse att det är stor chans att det inte blir så.
OT- Inte till dig specifikt- Men ibland tycker jag män också borde tänka lite så. På dejtingsidor ser jag så många män som vill träffa någon yngre för att få barn. Dvs de tar för givet att de kan få allt de vill ha. Men ibland får man inte allt i livet.
På samma gång har jag så många gånger pratat med tjejkompisar runt 30 som var frustrerade för att killarna ville vänta. Jag dejtade också en man som var 40 och ville vänta minst 10 år. Vilket innebär att han måste träffa någon minst 15 år yngre. Vilket nog inte alltid är så lätt .
OT- inte meningen att skälla ut dig... Tycker bara det är lite orättvist

Jag förstår hur du tänker. Jag ser också något slags svårgripbar rättviseaspekt på det där. Kvinnor tvingas acceptera att de inte längre kan bli gravida efter en viss tidpunkt i livet, män kan bara fortsätta leta yngre partner. Mäns fertilitet minskar också med åren men inte alls lika kraftigt. Och jag tycker att det är orättvist, eller vad jag nu ska kalla det, att kvinnor ska väljas bort för att de saknar en kompetens - fertilitet - som de inte rår över, och som män av naturen har så mycket längre. Om en man inte såg till att få barn innan det var kört för kvinnorna i hans ungefärliga ålder, tough shit. Men jag kan tycka att han får leva med det. Eller nåt.

 

[Snubbelfot]

På dejtingsidor ser jag så många män som vill träffa någon yngre för att få barn. Dvs de tar för givet att de kan få allt de vill ha. Men ibland får man inte allt i livet.

Nej, så är det absolut.
Jag har haft två långa (10-15 år) förhållanden. I det första försökte vi skaffa barn, det gick inte, IVF-utredning etc, och frustration och slitningar bidrog till att förhållandet sprack. I det andra förhållandet var det redan från början klart att det inte skulle bli fler barn än de som redan fanns, möjligheten var medicinskt eliminerad, det vägde jag in och förlikade mig med. Som du säger kan man ju inte få allt, och resten (inklusive bonusbarnen) vägde upp mer än väl. När jag blev lämnad från det förhållandet kunde jag se mig omkring på alla jämnåriga kompisar med allt från små till halvvuxna barn, det kändes litet ledsamt även om det var ett val jag gjort, och jag kände att jag helt enkelt inte var beredd att fortsätta utesluta barnmöjligheten - nu när jag har möjlighet att göra en... preselektion. Jag är mer än väl medveten om att barn inte alltid kommer bara för att man önskar sig dem, och att livet ibland (rätt ofta) inte blir riktigt som man tänkt sig.

 

[Amanda_F]

Det här med att folk har Tinder, matchar och chattar med mig, fast de har ett förhållande och inte är intresserad egentligen. Det känns inte riktigt ok faktiskt.

 

[lizan]

Jag var stor Tindermotståndare innan jag provade. Nu är jag glad Tinderanvändare!

Jag hittar inte heller jättemånga att swipa höger på, (och dessutom matchar, alltså har swipat höger på mig med, vi lägger kanske olika värderingar i ordet matchar, eftersom du skrev att du har många matchningar men få att högerswipa) men jag tycker att det är mycket bättre upplägg som Tinder har att man inte kan bli kontaktad av andra än de man själv valt att kunna kontaktas av.

Jag lägger inte längre så stor vikt vid presentationstexterna, jag frågar det jag vill veta, och kollar av att de läst min text.

Jag vill inte skriva länge utan ses relativt snart (med det sagt så har jag bara varit på fyra nätdejter i mitt liv!), men jag upplever det som bättre att ses relativt snart innan man hinner bygga upp felaktiga intryck av personen, eller fastna på något helt oväsentligt som "i verkligheten" spelar väldigt liten roll.

Man kommer oavsett att behöva kompromissa i vart fall en del, även med "den rätte", det är superenkelt att bli cynisk och överdrivet noga med detaljer när man sitter och "tolkar" text och bilder. Det är något helt annat i verkligheten att ses öga mot öga! Titta på din facebook som referens, du har säkert en del attraktiva bekantskaper där, bläddra "med nya ögon" bland deras profilbilder och se om du finner dom lika attraktiva där som du gör i verkligheten. Och sen går du tillbaka till Tinder med det i bakhuvudet.

Jag har blivit omvänd bland annat tack vare buke . Tinder är ju inte värre än att ragga på krogen, snarare bättre! De är ju (vanligtvis) nyktra på Tinder, man väljer ut de man tycker ser tilltalande ut, hoppas på att kunna småprata lite i text först och se om det finns några gemensamma nämnare att prata om på en evt dejt. Hör efter vad de söker och berätta vad du söker, och känn av att den inte verkar "loco", och så boka in en dejt i något sammanhang du känner dig bekväm med.

Du slipper skriva en massa "tack men nej tack" till kreti och pleti som kontaktar på andra sidor, och du vet redan när du börjar skriva att personen har någon sorts intresse för dig, annars skulle den ju inte matchat. Det vet du inte "i verkligheten" om du går fram till random stranger.

Ang få högerswipe + matchningar: jag hittar få att swipa hö, men av de jag gör det på så är de flesta match.

Problemet för mig är att personer inte blir tilltalande av att jag bara ser lite bilder. Klart att jag kan tycka att vissa är snygga, men utan någon form av substans så känner jag ingen vilja att ta eller få kontakt alls.

Min poäng med mitt inlägg var inte att bli övertygad om att Tinder visst är bra. Det är jättebra för jättemånga, men inte för mig.

 

[stjarnhimmel]

@Snubbelfot @mandalaki

Ja jag försöker att inte bli bitter på det. Och tänka att alla får söka efter den person som de vill ha. Samtidigt är det orättvist och irriterande.

 

[Bison]

Jag är ibland väldigt tacksam över att jag inte vill ha barn så slipper jag fundera på sånt öht.
Däremot försvårar det en del att jag inte heller vill träffa någon som har barn.

 

[Singoalla]

@Snubbelfot @mandalaki

Ja jag försöker att inte bli bitter på det. Och tänka att alla får söka efter den person som de vill ha. Samtidigt är det orättvist och irriterande.

Jag håller helt med dig, det är orättvist. Jag skrev lite slarvigt gällande barn i mitt inlägg ovan, men sanningen är att jag är väldigt ödmjuk inför att kanske inte få barn i livet. Det är ju det här med att man ska kunna, ung eller gammal. Sedan att man också ska hitta en partner som man vill ha barn med, samt att denne ska både vilja och kunna. Jag vet heller inte om jag kommer spendera livet med en man eller en kvinna.

Jag tror inte heller att jag skulle få adoptera, vad jag har förstått, med min historik inom psykiatrin. Nåväl, 2 år av mina 29 levda. Men det verkar vara nog för att någon annan adoptivförälder väljs före.