Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[monster1]

Mamma beordrade mig att äta och sen sova. Så det är vad jag gjort. Bebis och och hon är ute på promenad just nu tror jag. Vagnen är iaf borta.

Det låter ju ändå bra, försök passa på att få lite sömn och liksom sånt som man inte mäktar med när man är småbarnsförälder. Hur jobbiga nu föräldrar än är så kan de ju vara till praktisk hjälp. Det är svårt att vara förälder och det är jättesvårt att kämpa med ett beroende. Din dotter har det bäst hos dig om du är nykter så kämpa för det för hennes skulle såväl som din egen.

 

[karamelldrottningen]

Tror det går ok ändå. Hade förväntat mig både utskällning och allt möjligt.
Men det har uteblivit helt. Hon sa däremot att hon inte kan acceptera att jag dricker. Att det är väldigt destruktivt och att jag måste söka hjälp för detta. Ja sa att jag gjort det men inte orkar berätta så ingående om det ännu men ska nog göra det sen. I och med att hon ändå verkar ta det bättre än jag trodde och inte är hysterisk.

 

[underensten]

Tror det går ok ändå. Hade förväntat mig både utskällning och allt möjligt.
Men det har uteblivit helt. Hon sa däremot att hon inte kan acceptera att jag dricker. Att det är väldigt destruktivt och att jag måste söka hjälp för detta. Ja sa att jag gjort det men inte orkar berätta så ingående om det ännu men ska nog göra det sen. I och med att hon ändå verkar ta det bättre än jag trodde och inte är hysterisk.

Hon inser nog att en utskällning inte hjälper nånstans utan att du behöver stöd och stöttning

 

[bettysmatte]

Tror det går ok ändå. Hade förväntat mig både utskällning och allt möjligt.
Men det har uteblivit helt. Hon sa däremot att hon inte kan acceptera att jag dricker. Att det är väldigt destruktivt och att jag måste söka hjälp för detta. Ja sa att jag gjort det men inte orkar berätta så ingående om det ännu men ska nog göra det sen. I och med att hon ändå verkar ta det bättre än jag trodde och inte är hysterisk.

Bra där, mamma ! Tycker att det låter som om hennes reaktion är väldigt vettig och konstruktiv!

 

[tott]

Jag kommer inte att skriva så mycket här i tråden mera (åtminstone inte på ett tag) men jag vill säga att jag tror det var jättebra att P ringde din mamma. Jag tror att det var jättebra att din mamma "flyttade in". Nu tror och hoppas jag att dina närmaste också inser allvaret med din sjukdom och kan ge dig stöd. Jobbet ligger fortfarande på dig, men nu är korten på bordet och utgångsläget är mycket mera stabilt.

Önskar dig styrka, mod och all lycka

 

[Niyama]

Jag håller med. Det är potentiellt jättefarligt att lugna TS i att det inte finns fog för partnerns oro. Vi ser inte vad som sker i det dagliga livet, vi vet inte allt. Vi vet inte ens om de beskrivningar vi får från TS av partnern är korrekta eller färgade av missbruk och konflikter.

@karamelldrottningen Bra att din mamma är på plats. Hoppas du kan återfå din nykterhet med hjälp av stödinsatser. Så din dotter får växa upp i ett nyktert, stabilt hem.

Du formulerade det bättre , det var det jag försiktigt försökte få fram.

*kl*
Det är jättebra om TS har stöd i den här tråden men tycker man bör fundera noggrant när man svarar i den.

 

[monster1]

Tror det går ok ändå. Hade förväntat mig både utskällning och allt möjligt.
Men det har uteblivit helt. Hon sa däremot att hon inte kan acceptera att jag dricker. Att det är väldigt destruktivt och att jag måste söka hjälp för detta. Ja sa att jag gjort det men inte orkar berätta så ingående om det ännu men ska nog göra det sen. I och med att hon ändå verkar ta det bättre än jag trodde och inte är hysterisk.

Det låter ju jättebra, det vore nog väldigt bra för ditt tillfrisknande om din omgivning ser att du har en sjukdom och tagit hjälp för den så de kan stötta i detta.

 

[the_connemara]

Tror det går ok ändå. Hade förväntat mig både utskällning och allt möjligt.
Men det har uteblivit helt. Hon sa däremot att hon inte kan acceptera att jag dricker. Att det är väldigt destruktivt och att jag måste söka hjälp för detta. Ja sa att jag gjort det men inte orkar berätta så ingående om det ännu men ska nog göra det sen. I och med att hon ändå verkar ta det bättre än jag trodde och inte är hysterisk.

Så fint att höra!

 

[karamelldrottningen]

Det är ok men jobbigt fast på ett annat sätt.
Väldigt skönt med avlastning men tungt att känna sig så här värdelös.
Mamma sa att hon inte orkar med en alkoholist.
Jag har så svårt för det ordet. Det känns så fruktansvärt att göra henne besviken.
Och sen allt det andra. De andra frågorna. Det blir för mycket.
Hur är det mellan dig och P? Hur är det med bebis pappa? Vad tänker du göra nu? Finns det flaskor någonstans? Osv osv.
Och inte kan jag svara vettigt på nånting heller

 

[karamelldrottningen]

Egentligen är det inte frågorna i sig utan sättet det sägs på. Tonfallet.
Det är fruktansvärt jobbigt. Jag ska inte tappa det. Risk att jag gör någonting dumt då bara. Måste hålla huvudet kallt.

 

[karamelldrottningen]

Jag hade mycket hellre varit någon annan. Eller en annan version av mig själv.
Går inte att få saker ogjort. Det som har hänt har hänt liksom och det måste jag bära med mig resten av livet.
Jag vet bara inte om jag nån gång kan förlåta mig själv helt. Ännu svårare när det blir så mycket dömande frågor. Och när jag inte kan svara bra på dem blir det som ett facit på att det är mig det är fel på.
Jag är värdelös. Oavsett vad någon är på forumet tycker så är det så.

 

[Pinus]

Du är inte värdelös.

Jättebra att du får mer hjälp i detta till slut och att allt kommer fram i ljuset. Fattar att det är fruktansvärt jobbigt men jag tror verkligen att det är nödvändigt att du är öppen med att och allt folk runt dig faktiskt ser hur illa det är ställt med dig för att du själv också ska få lite insikt i hur din situation är.

 

[Motacilla]

Går det inte att tänka sig att du inte har svar på alla frågor idag, just nu?

Vissa frågor kan man egentligen svara på först när man får perspektiv på saken, när man känner sig redo att se saken ur flera synvinklar.

Jag menar att ibland är det ju lättare att förstå varför man gjorde som man gjorde, efter att det gått en tid, och man kunnat sätta in handlingen i ett sammanhang.

En timme i taget, en dag i taget nu. Blir det för jobbigt: ta en promenad med vagnen och rensa tankarna.

 

[karamelldrottningen]

Jag tror att det är hela den här pappagrejen som varit största triggern. Det har verkligen varit jobbigare än jag trodde att det skulle bli.
Till slut blev det att jag hellre tänkte på alkohol än på det där.
Det är verkligen ingen ursäkt till att ta dåliga beslut men en starkt bidragande orsak till att jag drack.
Och ingenting är löst än. Inget löstes av alkoholen såklart. Snarare tvärtom.

 

[bettysmatte]

Egentligen är det inte frågorna i sig utan sättet det sägs på. Tonfallet.
Det är fruktansvärt jobbigt. Jag ska inte tappa det. Risk att jag gör någonting dumt då bara. Måste hålla huvudet kallt.

Utan att veta exakt vad det är frågor du får, så tänker jag att de kanske är helt rimliga, och sådana som du egentligen bör ställa till dig själv - men undviker.

 

[Motacilla]

Utan att veta exakt vad det är frågor du får, så tänker jag att de kanske är helt rimliga, och sådana som du egentligen bör ställa till dig själv - men undviker.

Ja men någonstans måste det ju också finnas nån gräns för hur många frågor man ställer till en annan vuxen människa. Oavsett om man är familj eller inte.

 

[Pinus]

Jag tror att det är hela den här pappagrejen som varit största triggern. Det har verkligen varit jobbigare än jag trodde att det skulle bli.
Till slut blev det att jag hellre tänkte på alkohol än på det där.
Det är verkligen ingen ursäkt till att ta dåliga beslut men en starkt bidragande orsak till att jag drack.
Och ingenting är löst än. Inget löstes av alkoholen såklart. Snarare tvärtom.

Kloka och vettiga tankar! Du har kommit så långt Karamellen, du ser mönster och orsaker till ditt agerande. Fortsätt kämpa på, du är på helt rätt spår.

 

[FeatherCloud]

Jag hade mycket hellre varit någon annan. Eller en annan version av mig själv.
Går inte att få saker ogjort. Det som har hänt har hänt liksom och det måste jag bära med mig resten av livet.
Jag vet bara inte om jag nån gång kan förlåta mig själv helt. Ännu svårare när det blir så mycket dömande frågor. Och när jag inte kan svara bra på dem blir det som ett facit på att det är mig det är fel på.
Jag är värdelös. Oavsett vad någon är på forumet tycker så är det så.

Det är helt okej att sätta gränser också. "Jag är tacksam över att du är här men jag har inte alla svar just nu. Jag behöver reda ut dem en och en framöver, men just nu behöver jag ta en dag i taget"

 

[bettysmatte]

Ja men någonstans måste det ju också finnas nån gräns för hur många frågor man ställer till en annan vuxen människa. Oavsett om man är familj eller inte.

Fast vi vet ju inte hur många och vilka frågor som ställs. Bara att de känns obekväma, och det kan ju finnas olika anledningar till varför det är så.

 

[Sel]

Det är ok men jobbigt fast på ett annat sätt.
Väldigt skönt med avlastning men tungt att känna sig så här värdelös.
Mamma sa att hon inte orkar med en alkoholist.
Jag har så svårt för det ordet. Det känns så fruktansvärt att göra henne besviken.
Och sen allt det andra. De andra frågorna. Det blir för mycket.
Hur är det mellan dig och P? Hur är det med bebis pappa? Vad tänker du göra nu? Finns det flaskor någonstans? Osv osv.
Och inte kan jag svara vettigt på nånting heller

Jag tror ändå att det är bra att du Äntligen tvingas vara lite ärlig mot din mamma. Jag vet att det inte är min situation, men det känns så mycket bättre att hon är där än att du är ensam med P. Att han ringde henne istället för att greja med anmälan är det enda vettiga jag läst att han gjort sedan du startade den här tråden.
Jag hoppas du kan låta henne hjälpa nu.