Inte en dagbok

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.
 

Du behöver jobba på din nykterhet för bebis skull. Passa på att göra det varje tillfälle du kan. Särskilt när du har passning för bebis 💙
Fast ikväll är det jag som har henne själv. Mamma skulle göra lite annat. Hon är fortfarande kvar här men hade lite annat att stå i. Det sa hon själv. Och hon har redan avlastat mig idag. Jag har hunnit med stallet mer utan att bli för mycket avbruten.
 
Fast ikväll är det jag som har henne själv. Mamma skulle göra lite annat. Hon är fortfarande kvar här men hade lite annat att stå i. Det sa hon själv. Och hon har redan avlastat mig idag. Jag har hunnit med stallet mer utan att bli för mycket avbruten.
Kan din mamma ta med bebis? Och du gå på AA? Det är lätt att prata om sin nykterhet. Svårt att ta tag i den. Lätt att komma med ursäkt till varför man inte ska göra det ena eller det andra.
 
Jag planerar att bli mer aktiv i AA men det är inget som blir bara så där hux flux
Jag tror inte att någon här kan tjata iväg dig till AA eller ringa din sponsor eller vad som nu brukar komma upp när du svajar. Jag tror bara att hjälp funkar om du verkligen vill ha den, och om du även känner att du vill ha den när du inte har ågren efter ett återfall.
 
Jag tror inte att någon här kan tjata iväg dig till AA eller ringa din sponsor eller vad som nu brukar komma upp när du svajar. Jag tror bara att hjälp funkar om du verkligen vill ha den, och om du även känner att du vill ha den när du inte har ågren efter ett återfall.
Jag har väl skrivit om en plan redan? Eller har jag drömt det bara?

Sen orkar jag inte med en diskussion med henne just nu. Säger jag att jag ska på möte kommer det bli en mängd följdfrågor. Risken är att hon inte ens kommer att tro mig utan att jag har annat för mig. Och jag orkar inte med sånt just nu. Bättre ta möte på en vardag istället mer under dagtid.
 
Jag har väl skrivit om en plan redan? Eller har jag drömt det bara?

Sen orkar jag inte med en diskussion med henne just nu. Säger jag att jag ska på möte kommer det bli en mängd följdfrågor. Risken är att hon inte ens kommer att tro mig utan att jag har annat för mig. Och jag orkar inte med sånt just nu. Bättre ta möte på en vardag istället mer under dagtid.
Fast det där är inte alls relaterat till vad jag skrev. Vad jag skrev var att folk kan tjata sig blå i ansiktet utan att det hjälper dig. Det som hjälper kommer inifrån dig själv, dvs en vilja att söka och ta emot hjälp. En vilja att bli nykter.
 
Fast det där är inte alls relaterat till vad jag skrev. Vad jag skrev var att folk kan tjata sig blå i ansiktet utan att det hjälper dig. Det som hjälper kommer inifrån dig själv, dvs en vilja att söka och ta emot hjälp. En vilja att bli nykter.
Hade det funnits möjlighet hade jag gått. Det handlar inte om vilja i detta fallet.
 
Hade det funnits möjlighet hade jag gått. Det handlar inte om vilja i detta fallet.
Men det jag skriver handlar inte om vad du gör idag. Det handlar om hela tiden, att ha en vilja att kämpa hela tiden. Du hade kunnat gå på möte idag men om du inte har den viljan så hade mötet inte spelat nån roll.
 
Du får nog börja planera ditt liv utifrån de viktiga möten du måste gå på, istället för att försöka klämma in dem i efterhand.
Det viktigaste är väll att TS följer den plan som hon och hennes behandlare utformar tillsammans. Att vi lägger på en massa tryck härifrån som kanske tom går emot det hon och behandlaren kommit fram till är väll inte till nytta? Vi är ju inte TS vårdare. Precis som vid alla andra sjukdomar gäller det att följa den behandlingsplan som vårdgivaren tagit fram och stötta i den.
 
Nej det är inte ett dugg positivt. Alls. Och känns inte det minsta skönt. Tvärtom.
Hade jag inte haft familj hade jag förmodligen druckit lite nu. Söndag och allt. Men nej inte nu.
Det är väl lite klassiskt att det känns så först. För din sjukdom vill ju när du mår dåligt ta till alkoholen. Och då går inte det.
Det är lite samma för anorektiker ibland när man som anorektiker berättar hur det är först. Man är fortfarande lite i förnekelsefasen själv, kan och VILL inte, se sina problem. Så det blir skitjobbigt när andra vet och man varken kan låtsas inför sig själv eller ta till det man brukat för att hålla känslorna i schack.
Men det blir lättare när man jobbar med grundorsaken och lär sig strategier.
Och för bebis skull, och din egen, är det ju jättebra att du inte riktigt kan köra på så som sjukdomen vill. Även om det inte känns så.
Och det är skitjobbigt när känslorna inte matchar den fakta man ändå vet någonstans.
Men med hjälp fixar du det! ❤️
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Mamma
  • Vägskäl
  • Ofrivillig ensamhet
  • Alkohol

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp