It's me, hi, I'm the problem, it's me

Jag HAR försökt. Jag lovar att jag har det så jävla mycket även fast vissa kanske inte tror det. Men helt ärligt så som mitt liv har varit från jag var ungefär 11-12 tills nu så tror jag att MÅNGA skulle vilja ge upp. Och jag tror att MÅNGA inte kan tänka sig in i det så tror dom att jag inte har kämpat till räckligt mycket eller att jag inte har försökt. Och dom tror att jag över driver om jag försöker förklara HUR ont vissa saker gör. Och inte för jag tror att NÅN av dom som skulle be höva ta åt sig av dethär kommer läsa dethär. Men om det är nånting så har jag nog inte sagt tillräckligt tydligt för hur ont det gör så det verkar som det är MINDRE motför det är.
Så när jag skriver att jag HATAR att bara bli iggnorerad och som att jag är luft. Och att det fucking VÄRSTA JAG VET är den känslan att jag inte duger för att vara nåns vän så den bara från ena dagen skiter i en och är somatt man inte finns. DÅ MENAR JAG DET. Påriktigt. Jag menar att det gör så jävla ont så jag inte står ut. PÅRIKTIGT. Så att jag vaknar på natten för det känns som att nån hugger en kniv i mig för att jag drömde nåt om den personen och sen kan jag inte somna om för jag har så jävla mycket ångest. Så att vissa namn FORT FARANDE gör så att allt bara låser sig i huvudet och kroppen och att jag blir helt tom. Även fast det var LÄNGESEN. Och även fast jag fattar att dom inte bryr sig ett skit. Dom tänker aldrig på mig dom bryr sig inte ett fucking skit om jag lever eller är död om jag mår bra eller om jag ligger på toa golvet 24 7 och inte står ut. DOM skiter i det DOM tänker inte på mig enenda sekund av sin dag. Men JAG står inte ut i MITT liv pågrund av DOM 🤮
Jag önskar så jävla jävla mycket att jag kunde vara lika. Att jag kunde bara bestämma mig att skita i nån och att glömma att den finns. Bara inte bry mig ett skit. Dom skulle kunna ligga och skaka för dom hade så jävla mycket ångest pågrund av mig och jag skulle bara inte ens de dom. FAN vad jag önskar det. Och fan vad jag önskar att dom kunde fatta nån jävla gång att dom är HEMSKA såkallade vänner och att dom inte borde försöka fejk bry sig om nån för det kan vara fucking LIVS FARLIGT för den som såkallat bryr sig om. JAG HAR VILJAT DÖ pågrund av såna personer. Jag kan säga EXAKT pågrund av vilka som jag har gjort iallafall två själv mords försök. Inte för att dom skulle bry sig för det fattar jag att dom INTE gör. Och jag tror inte att dom kommer bry sig om dom på nåt sätt skulle få veta om jag dog heller. Eller jo kanske att dom skulle tycka att det var SKÖNT för då kan dom vara säkra att jag aldrig kommer av slöja dom för deras såkallade vänner.
FUUUUUUUUCCCCKKKKKKK
Om nån av dom skulle läsa dethär skulle jag bara vilja säga en sak: Det du har gjort gör HUNDRA gånger så ont motför att bli v*ld t*gen av en äckel gubbe och jag skulle önska att du kommer håg det varje dag i resten av ditt liv. För jag kommer håg det varje dag i resten av MITT liv och det är pågrund av dig.
 

Jag tror att alla ”är huvudperson i sitt eget liv”. Saker händer, precis som det hänt massa för dig som gör att du inte kan vara den du vill vara och göra det du vill göra, så är det för alla, även om det som hänt dig är extra svåra saker. Det händer saker i livet som gör att det blir ett glapp mellan hur en vill vara/ vad en vill orka och hur en faktiskt är/vad en faktiskt orkar. Det här att det glappar mellan hur en vill att det ska vara och hur det är är helt mänskligt. Att inte kunna bete sig som en vill och hoppas händer alla, och jag tror du känner igen hur lätt det kan hända. Även helt utan att vilja illa. Det kan såklart göra ont ändå. Vissa har sätt att överbrygga sina tillkortakommanden, andra har inte det. Gemensamt är att ingen annan än du är huvudperson i ditt liv och alla är huvudperson i sitt eget liv vilket betyder att det som händer en själv är det som en måste hantera först. Ibland händer saker, stora eller små, som är svårhanterade och som gör att en inte är sitt bästa jag (eller snarare att det bästa en kan inte är tillräckligt för personer omkring en). Och det är en speciell konst att stå ut med att det glappar mellan verkligheten och idealet.

Detta handlar inte om människor som vill göra illa utan om varför de som vill väl ändå råkar göra illa mot sin vilja ibland.

Jag är ledsen att du har det tufft @EmmaFilippa :heart
 
Senast ändrad:
Jag tänker att det finns många här inne som bryr sig om dig - men att livet ibland kommer emellan. Jag t.ex. har inte tid att skriva lika mycket nu när semestern är slut och jag jobbar. Någon annan kanske har paus från sociala medier, eller själv har en jobbig period i livet och inte riktigt orkar delta i tunga och mörka diskussioner.

Det är åtminstone för mig lätt att jag glömmer svara/skriva i konversationer med mina vänner, och vips har det gått ett par veckor. Det finns människor jag verkligen tycker om som jag inte pratat med på flera månader. Så kom ihåg att jag och personer som fungerar som mig tänker på dig och bryr oss, även när vi inte skriver något.
 
Nu är det svårt att veta vilka andra du menar men här inne har ingen behandlat dig hemskt. Sedan är det så att det är inte alla som orkar och då kan hålla kontakt när någon blir sjuk även om det då behövs som mest, det beror inte sällan på att det egna måendet kanske inte orkar, alltså man mår dåligt när någon annan mår dåligt.

Och jag vet att du har skrivit att du mår sämre av att bli ignorerad men det finns säkert de som avstår från att skriva som uppfattar att du mår sämre när de skriver- som sagt svårt att uttrycka orden rätt.

Sedan, nu när du är sjuk, så blir du såklart behandlad på ett sätt många ggr där du säkert kan läsa in själv att det beror på att du är fel och hemsk, men det är för din egen säkerhet bl a, inte att du är fel o hemsk.
För detförsta så jag vet inte vad du menar med här inne. Men om du menar på bukefalos så har du ingen aning om hur alla är eller har varit mot mig.
Och detdär att vissa av står från att skriva för dom upp fattar att jag mår sämre om dom skriver så detenda det visar är ju som jag säger att dom INTE lyssnar på MIG även OM MIG.
Och detdär sista som du skrev alltså: Sedan, nu när du är sjuk, så blir du såklart behandlad på ett sätt många ggr där du säkert kan läsa in själv att det beror på att du är fel och hemsk, men det är för din egen säkerhet bl a, inte att du är fel o hemsk.
Så nej detdär har du HELT fel om och du får väldigt gärna sluta tro att du vet hur jag tänker eller att jag läser in nåt som jag INTE gör.
 
Ja men ibland är jag trög och fattar inte direkt. Då är det bra om jag kan få hjälp med ett förtydligande (som du gjorde nu).

Men det måste inte vara personligt. Det kan vara saker i den andres liv jag inte har någon aning om. Och är det personligt; vill man vara vän med någon som inte tycker om en för den man är?
Jag säger inte att det är enkelt ,jag säger bara att det är något som nog händer de flesta av oss och att man får försöka gå vidare ändå fastän det är jobbigt.
Ja men jag för tydligade ju inget utan det var samma som jag har sagt helatiden.
Och jag har iallafall aldrig varit med om att det har varit nånting i mitt liv som gör så jag iggnorerar EN person som inte är pågrund av den. Och nej man kanske inte vill vara vän med nån som inte tycker om en för den man är men somsagt så det som är så jävla o möjligt är ju att man ALDRIG vet vem som vill det heller.
 
Ja men jag för tydligade ju inget utan det var samma som jag har sagt helatiden.
Och jag har iallafall aldrig varit med om att det har varit nånting i mitt liv som gör så jag iggnorerar EN person som inte är pågrund av den. Och nej man kanske inte vill vara vän med nån som inte tycker om en för den man är men somsagt så det som är så jävla o möjligt är ju att man ALDRIG vet vem som vill det heller.
Det kanske var sättet du skrev det på som gjorde det tydligare för mig?
Mer som en punktlista. Ibland spelar sånt också roll, inte bara vilka ord vi använder.

Relationer är svåra. Tyvärr.
Jag har säkert tappat bort vänner för att mitt övriga liv varit struligt, och vet definitivt vänner som betett sig så mot mig.
 
Jag tror att alla ”är huvudperson i sitt eget liv”. Saker händer, precis som det hänt massa för dig som gör att du inte kan vara den du vill vara och göra det du vill göra, så är det för alla, även om det som hänt dig är extra svåra saker. Det händer saker i livet som gör att det blir ett glapp mellan hur en vill vara/ vad en vill orka och hur en faktiskt är/vad en faktiskt orkar. Det här att det glappar mellan hur en vill att det ska vara och hur det är är helt mänskligt. Att inte kunna bete sig som en vill och hoppas händer alla, och jag tror du känner igen hur lätt det kan hända. Även helt utan att vilja illa. Det kan såklart göra ont ändå. Vissa har sätt att överbrygga sina tillkortakommanden, andra har inte det. Gemensamt är att ingen annan än du är huvudperson i ditt liv och alla är huvudperson i sitt eget liv vilket betyder att det som händer en själv är det som en måste hantera först. Ibland händer saker, stora eller små, som är svårhanterade och som gör att en inte är sitt bästa jag (eller snarare att det bästa en kan inte är så bra). Och det är en speciell konst att stå ut med att det glappar mellan verkligheten och idealet.

Detta handlar inte om människor som vill göra illa utan om varför de som vill väl ändå råkar göra illa mot sin vilja ibland.

Jag är ledsen att du har det tufft @EmmaFilippa :heart
Nej jag känner faktist INTE igen att det är sååå himla enkelt att bara råka iggnorera EN person som man även vet att den mår skit av det och att man inte menar nåt illa. Och jag känner inte igen att jag bryr mig om nån och sen heltplötsligt kommer jag på att jag ska vara som att den inte finns.
 
Ja men isåfall kan man kanske säga det eller? Jag har INGA problem att fatta om nån skulle förklara det men om dom inte säger NÅNTING man bara är luft heltplötsligt. Och det är bara JAG som är luft inte andra. Då ÄR det ju nånting med mig som är felet men jag får inte veta vad.
Jaaaa! Klart som fan att det ska sägas och inte bara lämna nån i sticket. Om nån bara checkar ut så från mig skulle jag också känna det som att det är mig det är fel på, men när jag drar det ett varv till (som jag gjorde nu) inser jag att det är ju den andra det är mer fel på.
 
Jag tänker att det finns många här inne som bryr sig om dig - men att livet ibland kommer emellan. Jag t.ex. har inte tid att skriva lika mycket nu när semestern är slut och jag jobbar. Någon annan kanske har paus från sociala medier, eller själv har en jobbig period i livet och inte riktigt orkar delta i tunga och mörka diskussioner.

Det är åtminstone för mig lätt att jag glömmer svara/skriva i konversationer med mina vänner, och vips har det gått ett par veckor. Det finns människor jag verkligen tycker om som jag inte pratat med på flera månader. Så kom ihåg att jag och personer som fungerar som mig tänker på dig och bryr oss, även när vi inte skriver något.
Fast somsagt så är det inte så som dom exemplen du skrev utan det är att dom iggnorerar MIG. BARA MIG.
 
Det kanske var sättet du skrev det på som gjorde det tydligare för mig?
Mer som en punktlista. Ibland spelar sånt också roll, inte bara vilka ord vi använder.

Relationer är svåra. Tyvärr.
Jag har säkert tappat bort vänner för att mitt övriga liv varit struligt, och vet definitivt vänner som betett sig så mot mig.
Jag tror att det var för att jag skrev att jag INTE menade saker som du verkade tro fast att jag inte har skrivit det.
 
Jaaaa! Klart som fan att det ska sägas och inte bara lämna nån i sticket. Om nån bara checkar ut så från mig skulle jag också känna det som att det är mig det är fel på, men när jag drar det ett varv till (som jag gjorde nu) inser jag att det är ju den andra det är mer fel på.
Ja det kanske är denandra det är mer fel på då men det hjälper ju inte förmig för det är ändå jag som inte kan lita på nån.
 
Nej jag känner faktist INTE igen att det är sååå himla enkelt att bara råka iggnorera EN person som man även vet att den mår skit av det och att man inte menar nåt illa. Och jag känner inte igen att jag bryr mig om nån och sen heltplötsligt kommer jag på att jag ska vara som att den inte finns.
Nej det var inte så jag menade heller. :heart
 
Jag tänker att det finns många här inne som bryr sig om dig - men att livet ibland kommer emellan. Jag t.ex. har inte tid att skriva lika mycket nu när semestern är slut och jag jobbar. Någon annan kanske har paus från sociala medier, eller själv har en jobbig period i livet och inte riktigt orkar delta i tunga och mörka diskussioner.

Det är åtminstone för mig lätt att jag glömmer svara/skriva i konversationer med mina vänner, och vips har det gått ett par veckor. Det finns människor jag verkligen tycker om som jag inte pratat med på flera månader. Så kom ihåg att jag och personer som fungerar som mig tänker på dig och bryr oss, även när vi inte skriver något.

@EmmaFilippa: Lite så är det för mig nu. Det har hänt saker IRL för några av mina närstående, riktigt illa saker, och jag räcker knappt till för dem och jobba samtidigt.

Dvs jag har inte riktigt orkat skriva välformulerade inlägg till dig Emma och jag tycker du förtjänar det. Men jag är ledsen att jag inte synts till för dig :heart
 

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok Jag tog bort min andra dagboks tråd efter som att den bara var full med massa pattetisk skit som bara var pinsamt att läsa. Och jag vet...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 489
Senast: Jerseyite
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Dethär är mitt sista inlägg här nånsin. Jag har bett gunnar att ta bort mitt andvändar konto efter som att jag inte vill vara en del i...
Svar
0
· Visningar
1 317
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok En sak som jag verkligen verkligen HATAR är att jag blir så jävla på verkad av andra helatiden. Eller inte HELATIDEN men iallafall för...
2
Svar
32
· Visningar
1 464
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Jag ville göra en egen dagboks tråd om dethär för att det är mera djupa tankar och så och jag vill inte blanda hop det med liksom...
Svar
15
· Visningar
1 307
Senast: SiZo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp