Sv: Ja, jag är så dum!
Nämen vad trevligt! Klart det kan lyckas
Precis vad jag gjorde för 1 1/2 år sedan...fast min var 'bara' nio år
Kan bara säga att det har gått jättebra för oss, oavsett vad alla olyckskorpar kraxade om...men
mycket arbete är det!
Även min är ett stort grovt varmblodssto som aldrig startats...förutom att hon fått ett par föl så har hon mest gått och skrotat. Tidigare ägare gjorde ett par försök att rida in henne, men enligt uppgift var hon 'omöjlig' att rida, så de gav upp. Jag misstänker faktiskt starkt att de bara slängde på en sadel och satt upp...så går det till i en del travstall, och i många fall funkar det eftersom travare generellt är väldigt snälla och arbetsvilliga
Med min blev det istället så att hon blev rädd för att få något på ryggen.
I alla fall, jag tog hem henne och jobbade
väldigt lugnt de första månaderna. I början bara långa promenader i repgrimma...timmatals över stock och sten och längs vägar. Så småningom även tömkörning. Samtidigt pysslade jag mycket i stallet, stod alltid på en halmbal när jag borstade henne så hon blev van vid att jag 'tornade upp mig' över henne. Så småningen kunde jag även luta mig och hänga över henne i boxen.
Efter kanske två månader av detta började hon få på sig sadel med hängande stigbyglar vid promenaderna...allt vandes in så långsamt att hon aldrig behövde bli skrämd, dessutom stärktes vår vänskap och förtroende av allt mysigt pysslande
Ytterligare två månader senare var det dags för första ridturen! Vid det laget var hon så van vid mig och alla mina påhitt, att det bara var att sitta upp. All tömkörning hade gett henne lite muskler och fått henne att förstå hur tygeltagen funkade, och allt det andra hade gett henne tillit och självförtroende, så ridningen funkade utmärkt från början.
Jag är jätteglad nu att vi tog sådan tid på oss i början, tror inte det hade funkat så här bra annars! Visst hade jag kunnat tvinga mig på henne - 'visa vem som bestämmer' som du har blivit rådd till
- men säkerligen med mycket sämre resultat.
Nu, ganska precis ett år efter första ridturen, jobbar vi på med grunderna...hon går utan större problem i alla gångarter och med stor glädje och arbetsvilja.
Första uppsittningen:
I höstas:
Säger bara LYCKA TILL och SKYNDA LÅNGSAMT
