- Svar: 3
- Visningar: 545
...och det är du med. Jag lovar.
Varför är vi så dåliga på att ge oss själva beröm? En klapp på axeln? Ett "Idag är jag så nöjd med mig själv!"?
Vi berömmer gärna varandra, ger komplimanger. Men glömmer bort oss själva och det VI faktiskt presterar varje dag.
Det handlar inte om att vara bättre än någon annan, tvärt om, det handlar om att vara den bästa "jag". För att man förtjänar att vara sitt bästa "jag"!
Man kan inte alltid vara bäst, men man kan alltid vara sitt bästa jag. Och göra det bästa av det man har just för dagen.
Det finns alltid något.
"Jag har världens mensvärk, valde att tillbringa kvällen i soffan med film och choklad. Så nöjd med det!"
Inte "fy vad dålig jag är som inte orkar något pga en jävla mensvärk"
Dåligt samvete för att ha sovit middag?
Nej, du är fantastisk som väljer att lyssna på dig själv och ditt eget bästa.
Har du haft en tuff dag? Var glad att du hittade styrka att ta dig igenom den på ditt bästa sätt.
Var nöjd över det du gör, istället för att fokusera på det som kanske inte blev gjort.
Ja.
Så här tänker jag för det mesta numera. Bara DET är en grej jag är otroligt glad och nöjd över.
Jag får höra ofta att jag gör ett bra jobb och är duktig på det jag gör. På ett jobb jag haft i drygt 1,5 månad. Efter att aldrig ha jobbat ett endaste dugg tidigare i livet.
"Äsch...jag gör bara mitt jobb!" kanske man skulle kunna säga.
Eller "ja det duger ju i alla fall
"
Näää.
Jag tackar, tar emot, blir glad, och växer ännu lite mer inombords.
Säger chefen, eller min PT att jag gjort något bra så säger jag ibland "Hahah ja, Jag veeet! " mest bara för att jag kan. Inte så att det låter drygt eller så, utan för att jag faktiskt ÄR nöjd. Och blir glad över mig själv.
Det gör ju såklart att andra blir glada för att jag blir så glad! (Det framgår ju såklart, för det är ju alltid med glimten i ögat också )
Eller om det var något jag faktiskt inte gjorde så bra så försöker jag tänka att då vet jag till nästa gång och får försöka lösa det då istället".
Jag är helt enkelt en löjligt tacksam människa. Och jag gillar det! Jag tänker fortsätta med det, för jag VET att det smittar av sig och gör folk glada. Att göra någon annan, eller mig själv, glad är det bästa som finns!
Japp. Jag behövde det här jobbet.
Kanske ser andra det inte som "jobb" eftersom det ju faktiskt inte är en anställning utan arbetsträning.
Må så vara. Men för mig är det ett jobb. Om inte annat så jobbar jag ju otroligt mycket (och bra) för mig själv och mitt eget bästa. Vilket förmodligen är det bästa jobb man kan ha.
Att jobba med sig själv är ALLTID ett jobb. Ett ofta högavlönat, berikande, läkande, stärkande och lärande sådant.
Lön är inte alltid pengar.
Så ser jag på det. Även om nu det flesta i min omgivning ALLTID frågar "vad får du för det så?" "Har du hög lön?" "Skönt med lite extra i plånboken".
Well...jag behöver bara betala 300:- /månad för ett busskort som annars kostar 895:-.
Den inre plånboken däremot...kommer nog behöva ett bankvalv om det ska fortsätta så här.
Hur fyller DU din "inre plånbok"? Vad ger du DIG SJÄLV i lön för den möda, och det jobb du gör med dig själv, och för andra, i din vardag?
Fyller du på mer än du tar ut av dig själv, eller går du back varje månad?
I så fall, vad kan DU göra för att öka intäkterna? Vad får dig att känna dig rik i DIG och DITT liv?
Fokusera på intäkterna helt enkelt.
Låna gärna ut om du kan, men aldrig på bekostnad av dig själv.
(Svara gärna på frågorna, för dig själv eller som en kommentar - som en bonus med trolig avkastning )
Varför är vi så dåliga på att ge oss själva beröm? En klapp på axeln? Ett "Idag är jag så nöjd med mig själv!"?
Vi berömmer gärna varandra, ger komplimanger. Men glömmer bort oss själva och det VI faktiskt presterar varje dag.
Det handlar inte om att vara bättre än någon annan, tvärt om, det handlar om att vara den bästa "jag". För att man förtjänar att vara sitt bästa "jag"!
Man kan inte alltid vara bäst, men man kan alltid vara sitt bästa jag. Och göra det bästa av det man har just för dagen.
Det finns alltid något.
"Jag har världens mensvärk, valde att tillbringa kvällen i soffan med film och choklad. Så nöjd med det!"
Inte "fy vad dålig jag är som inte orkar något pga en jävla mensvärk"
Dåligt samvete för att ha sovit middag?
Nej, du är fantastisk som väljer att lyssna på dig själv och ditt eget bästa.
Har du haft en tuff dag? Var glad att du hittade styrka att ta dig igenom den på ditt bästa sätt.
Var nöjd över det du gör, istället för att fokusera på det som kanske inte blev gjort.
Ja.
Så här tänker jag för det mesta numera. Bara DET är en grej jag är otroligt glad och nöjd över.
Jag får höra ofta att jag gör ett bra jobb och är duktig på det jag gör. På ett jobb jag haft i drygt 1,5 månad. Efter att aldrig ha jobbat ett endaste dugg tidigare i livet.
"Äsch...jag gör bara mitt jobb!" kanske man skulle kunna säga.
Eller "ja det duger ju i alla fall
"Näää.
Jag tackar, tar emot, blir glad, och växer ännu lite mer inombords.
Säger chefen, eller min PT att jag gjort något bra så säger jag ibland "Hahah ja, Jag veeet!
" mest bara för att jag kan. Inte så att det låter drygt eller så, utan för att jag faktiskt ÄR nöjd. Och blir glad över mig själv.Det gör ju såklart att andra blir glada för att jag blir så glad! (Det framgår ju såklart, för det är ju alltid med glimten i ögat också
)Eller om det var något jag faktiskt inte gjorde så bra så försöker jag tänka att då vet jag till nästa gång och får försöka lösa det då istället".
Jag är helt enkelt en löjligt tacksam människa. Och jag gillar det! Jag tänker fortsätta med det, för jag VET att det smittar av sig och gör folk glada. Att göra någon annan, eller mig själv, glad är det bästa som finns!
Japp. Jag behövde det här jobbet.
Kanske ser andra det inte som "jobb" eftersom det ju faktiskt inte är en anställning utan arbetsträning.
Må så vara. Men för mig är det ett jobb. Om inte annat så jobbar jag ju otroligt mycket (och bra) för mig själv och mitt eget bästa. Vilket förmodligen är det bästa jobb man kan ha.
Att jobba med sig själv är ALLTID ett jobb. Ett ofta högavlönat, berikande, läkande, stärkande och lärande sådant.
Lön är inte alltid pengar.
Så ser jag på det. Även om nu det flesta i min omgivning ALLTID frågar "vad får du för det så?" "Har du hög lön?" "Skönt med lite extra i plånboken".
Well...jag behöver bara betala 300:- /månad för ett busskort som annars kostar 895:-.
Den inre plånboken däremot...kommer nog behöva ett bankvalv om det ska fortsätta så här.
Hur fyller DU din "inre plånbok"? Vad ger du DIG SJÄLV i lön för den möda, och det jobb du gör med dig själv, och för andra, i din vardag?
Fyller du på mer än du tar ut av dig själv, eller går du back varje månad?
I så fall, vad kan DU göra för att öka intäkterna? Vad får dig att känna dig rik i DIG och DITT liv?
Fokusera på intäkterna helt enkelt.
Låna gärna ut om du kan, men aldrig på bekostnad av dig själv.
(Svara gärna på frågorna, för dig själv eller som en kommentar - som en bonus med trolig avkastning
)
