Jag är så trött

[Wille]

Jag är så fruktansvärt trött precis exakt hela tiden. Jag går runt här hemma och suckar, stånkar och stönar över att jag är så jävla trött hela tiden.

Det kan vara min medicin alimemazin som är boven till det hela. Vården är tyvärr inte intresserade av att lösa problemet. Jag fick prova en annan medicin (lergigan) som jag körde med cirka en månad, men det fungerade inte. Min generella ångestnivå ökade och jag fick problem att sova. Vården föreslog då att jag skulle ta av den medicinen även på förmiddagen men jag påpekade då att då kan jag inte köra bil och kommer inte att kunna ta mig till och från ett jobb. Då blev jag uppmanad att fundera över mitt boende. Vad fan liksom! Ska jag flytta till stan för att kunna vara drogad dygnet runt? Jag klarar mig inte utan bil i stan heller för ska jag klara mig utan bil i stan så måste exakt allt finnas inom en radie av två kilometer.

Vården har även föreslagit propavan. Det är en sömnmedicin och ingen medicin mot ångest. Så den kan jag inte ta vid behov när jag har ångest. Jag fattar inte alls hur vården tänker här. En granne berättade dessutom att hon provat den och att allt hade börjat snurra av medicinen. Sånt är jag livrädd för. Jag skulle nog bli fullständigt skräckslagen av en sån upplevelse och traumatiserad för allt som har med mediciner att göra.

Men vården är generellt dåliga på att tänka på vilka konsekvenser en medicin kan ha för patienter. I somras föreslog vården att jag skulle ta en medicin som kunde ge diabetes. Det var den första biverkningen som listades för den medicinen. Och en sån medicin är otänkbar för mig att ta.

Men vad fan gör jag åt min trötthet? Jag kan inte hantera min ångest utan medicin. Förr fick jag mediciner som förebyggde panikattacker, men vården verkar inte alls tänka i de banorna nu.

 

[Masqueradee]

Vården har även föreslagit propavan. Det är en sömnmedicin och ingen medicin mot ångest. Så den kan jag inte ta vid behov när jag har ångest. Jag fattar inte alls hur vården tänker här.

Kanske inte riktigt hänger med här, men kan det inte vara så att vården tänker att du ska ta Propavan för att kunna sova = inte ha ångest eftersom du sover, och därför inte behöva ta ångestdämpande?

 

[Wingates]

Alltså, så länge du inte vill prova vårdens förslag så blir det nog svårt för dig att komma vidare.

 

[Wille]

Kanske inte riktigt hänger med här, men kan det inte vara så att vården tänker att du ska ta Propavan för att kunna sova = inte ha ångest eftersom du sover, och därför inte behöva ta ångestdämpande?

Jo, så kan det vara men jag kan inte styra när jag får ångest. Det kan ju lika gärna inträffa i mataffären mitt på dagen. Jag måste liksom alltid ha medicin med mig som jag kan ta när jag behöver. Har jag t.ex. glömt medicinen hemma så får jag garanterat panik.

Men jag kan ändå inte risken att få samma skräckupplevelse som grannen. Att bli så traumatiserad är ett för högt pris.

 

[Ramona]

De flesta människor blir väldigt trötta på ångestdämpande mediciner. Speciellt alimemazin som har lång halveringstid. Hur mycket tar du?

Att medicinera sin ångest är att lägga locket på en gryta som kokar och tro att det inte kokar längre för att man inte ser det. Finns det inget annat sätt att hantera ångesten än att äta lugnande medicin? Såklart att du är trött om du konstant äter alimemazin/theralen.

 

[Wille]

Alltså, så länge du inte vill prova vårdens förslag så blir det nog svårt för dig att komma vidare.

Provade ju lergigan. Och det fungerade inte. En sömnmedicin kan jag inte ta vid lunchtid om jag får ångest då.

 

[Wingates]

Provade ju lergigan. Och det fungerade inte. En sömnmedicin kan jag inte ta vid lunchtid om jag får ångest då.

Fast du har ju fått fler förslag från vården? Några av dem radar du ju upp här och förkastar?

 

[Wille]

De flesta människor blir väldigt trötta på ångestdämpande mediciner. Speciellt alimemazin som har lång halveringstid. Hur mycket tar du?

Att medicinera sin ångest är att lägga locket på en gryta som kokar och tro att det inte kokar längre för att man inte ser det. Finns det inget annat sätt att hantera ångesten än att äta lugnande medicin? Såklart att du är trött om du konstant äter alimemazin/theralen.

Jag tar två 20 mg kapslar till kvällen.

Förr trodde jag att jag kunde hantera panikångest utan medicin. Det gick åt helvete till slut och jag hamnade på akutpsyk.

 

[Wille]

Fast du har ju fått fler förslag från vården? Några av dem radar du ju upp här och förkastar?

Nej. Jag har inte fått fler förslag. Medicinen som gav diabetes var inte för ångesten. Tråden blir låst om jag talar om vad konsekvensen av diabetes skulle bli.

 

[Hippocampus]

Hur äter du? Mivitotal är en sån extra-grej som är bra. Svårt att hitta seriösa vitamin och mineraltillverkare men Mivitotal är som sagt bra.
Jag är extremt trött med, så så jag inte kan vara vaken hela dagar. Men jag tror antingen har jag fått post-covid eller så är jag nära utmattning.

 

[Ramona]

Jag tar två 20 mg kapslar till kvällen.

Förr trodde jag att jag kunde hantera panikångest utan medicin. Det gick åt helvete till slut och jag hamnade på akutpsyk.

Alla mediciner har bieffekter. Det blir moment 22 om du ska äta lugnande mediciner. 40 mg alimemazin på kvällen är mer än vad vissa av mina knarkare på jobbet med förstörda nervbanor tar och de vill helst inte känna någonting alls, dvs de vill vara trötta och dåsiga hela livet. Bara som en jämförelse. Tar du dem på kvällen för sömn har de dessutom ingen preventiv verkan på din ångest på dagtid.

Sluta med alimemazinet ifall du inte vill vara trött. Eller dra ner på dosen.

 

[tornblomma]

Har vården erbjudit att ta prover på tex brister som kan orsaka din trötthet? Annars be om det? Kanske kan det vara bra att ta en blodstatus generellt. Även förslagsvis TSH. Detta borde vara steg 1 så att vården ska vet hur de bäst kan hjälpa dig.

 

[dobbis]

Har vården erbjudit att ta prover på tex brister som kan orsaka din trötthet? Annars be om det? Kanske kan det vara bra att ta en blodstatus generellt. Även förslagsvis TSH. Detta borde vara steg 1 så att vården ska vet hur de bäst kan hjälpa dig.

Det kan hon ju inte för då får hon panik .

 

[tornblomma]

Det kan hon ju inte för då får hon panik .

Aha okej. Då är det ju svårt för vården att felsöka.

 

[Wille]

Hur äter du? Mivitotal är en sån extra-grej som är bra. Svårt att hitta seriösa vitamin och mineraltillverkare men Mivitotal är som sagt bra.
Jag är extremt trött med, så så jag inte kan vara vaken hela dagar. Men jag tror antingen har jag fått post-covid eller så är jag nära utmattning.

Har tagit Mivitotal periodvis men nu är det länge sen.

Alla mediciner har bieffekter. Det blir moment 22 om du ska äta lugnande mediciner. 40 mg alimemazin på kvällen är mer än vad vissa av mina knarkare på jobbet med förstörda nervbanor tar och de vill helst inte känna någonting alls, dvs de vill vara trötta och dåsiga hela livet. Bara som en jämförelse. Tar du dem på kvällen för sömn har de dessutom ingen preventiv verkan på din ångest på dagtid.

Sluta med alimemazinet ifall du inte vill vara trött. Eller dra ner på dosen.

Jo, alimemazin har en preventiv effekt på dagen för när jag provade lergigan så hade jag mer ångest. Särskilt efter 15 när det blev mörkt hade jag ångest med lergigan, men fick ju inte ta medicinen då för att kunna ta den inför läggdags. Helt hopplöst med en medicin som bara verkade några timmar men som man inte fick ta oftare än var åttonde timme. Med den medicinen vaknade jag alltid mellan 1 och 3 och kunde inte somna om. Blev liksom ett vrak med lergigan. Men jag slapp vara trött på dagarna.

Jag kan inte sluta med alimemazin för då kan jag få ångest jag inte kan hantera. Jag kan inte dra ner heller på dosen för lägre dos hjälper inte mot ångest. Jag började ta den regelbundet på kvällen för att inte få ångest. För får jag panikångest så är det för sent att ta alimemazin. Pallar verkligen inte att ha brutal panikångest i flera timmar. Det tar liksom 2-3 timmar innan alimemazin ger full effekt.

Har vården erbjudit att ta prover på tex brister som kan orsaka din trötthet? Annars be om det? Kanske kan det vara bra att ta en blodstatus generellt. Även förslagsvis TSH. Detta borde vara steg 1 så att vården ska vet hur de bäst kan hjälpa dig.

Nej. Vården har inte föreslagit det. Och i de fall det någon gång nämnts så ger vården upp direkt när de får höra om min extrema fobi. Jag klarar inte en provtagning. Fobin är för stark. Vet inte ens om jag klarar det om jag skulle vara drogad med Midazolan.

 

[sjoberga]

Nej. Vården har inte föreslagit det. Och i de fall det någon gång nämnts så ger vården upp direkt när de får höra om min extrema fobi. Jag klarar inte en provtagning. Fobin är för stark. Vet inte ens om jag klarar det om jag skulle vara drogad med Midazolan.

Men det är ju i princip omöjligt för vården att behandla om man inte klarar av att ta emot enkel diagnostik och behandling. Så steg ett borde kunna vara att göra något åt den extrema fobin - det kan vården hjälpa till med. Därefter öppnar sig en värld av möjligheter att ta reda på mer ingående vad obalanserna kan bero på, och med provresultat finns många behandlingar som man aldrig sätter in på måfå på prov, särskilt när fobin också gör att det knappt går att följa upp resultaten och effekterna.

 

[Rosett]

Men det är ju i princip omöjligt för vården att behandla om man inte klarar av att ta emot enkel diagnostik och behandling. Så steg ett borde kunna vara att göra något åt den extrema fobin - det kan vården hjälpa till med. Därefter öppnar sig en värld av möjligheter att ta reda på mer ingående vad obalanserna kan bero på, och med provresultat finns många behandlingar som man aldrig sätter in på måfå på prov, särskilt när fobin också gör att det knappt går att följa upp resultaten och effekterna.

@Wille har ju fått terapi som inte hjälpte. Det var väl begränsat antal gånger också. Ja vården "kan" hjälpa till men ofta passar man inte in i deras mall så då får man inte tillräcklig hjälp.

 

[athena_arabians]

Men det är ju i princip omöjligt för vården att behandla om man inte klarar av att ta emot enkel diagnostik och behandling. Så steg ett borde kunna vara att göra något åt den extrema fobin - det kan vården hjälpa till med. Därefter öppnar sig en värld av möjligheter att ta reda på mer ingående vad obalanserna kan bero på, och med provresultat finns många behandlingar som man aldrig sätter in på måfå på prov, särskilt när fobin också gör att det knappt går att följa upp resultaten och effekterna.

Exakt. Jag skulle aldrig få ta de mediciner som gör att jag har ett liv om jag inte klarade att lämna prover. Det vore helt enkelt för farligt.

 

[Mabuse]

Har tagit Mivitotal periodvis men nu är det länge sen.


Jo, alimemazin har en preventiv effekt på dagen för när jag provade lergigan så hade jag mer ångest. Särskilt efter 15 när det blev mörkt hade jag ångest med lergigan, men fick ju inte ta medicinen då för att kunna ta den inför läggdags. Helt hopplöst med en medicin som bara verkade några timmar men som man inte fick ta oftare än var åttonde timme. Med den medicinen vaknade jag alltid mellan 1 och 3 och kunde inte somna om. Blev liksom ett vrak med lergigan. Men jag slapp vara trött på dagarna.

Jag kan inte sluta med alimemazin för då kan jag få ångest jag inte kan hantera. Jag kan inte dra ner heller på dosen för lägre dos hjälper inte mot ångest. Jag började ta den regelbundet på kvällen för att inte få ångest. För får jag panikångest så är det för sent att ta alimemazin. Pallar verkligen inte att ha brutal panikångest i flera timmar. Det tar liksom 2-3 timmar innan alimemazin ger full effekt.


Nej. Vården har inte föreslagit det. Och i de fall det någon gång nämnts så ger vården upp direkt när de får höra om min extrema fobi. Jag klarar inte en provtagning. Fobin är för stark. Vet inte ens om jag klarar det om jag skulle vara drogad med Midazolan.

Det kan ju vara så att med den nivå på ångestdämpning du vill ha så är trötthet som bieffekt oundviklig. För att det krävs ganska höga doser.

 

[Wingates]

@Wille har ju fått terapi som inte hjälpte. Det var väl begränsat antal gånger också. Ja vården "kan" hjälpa till men ofta passar man inte in i deras mall så då får man inte tillräcklig hjälp.

Alltså - terapi är ju lite ens eget ansvar att ta till sig med. Vården sysslar ju inte med magi liksom.