Jag duger inte.

[Koltrast]

Sv: Jag duger inte.

Instämmer! Det är ju en jäkla skillnad på att ärligt erkänna att man rent estetiskt föredrar fasta bröst och att uppmana till en operation.

 

[Mia_R]

Sv: Jag duger inte.

Fast var någonstans står det att han uppmanat/krävt en operation? Han blev tillfrågad, gav ett klumpigt men ärligt svar på en dum fråga och på nästa dumma fråga så svarade han att visst kunde han betala om hon ville operera sig. Han kan ju trott att det var vad hon ville själv, fixa mage och byst eftersom hon frågade?

Ingen är tankeläsare, hur ska han veta vad hon menar om hon inte berättar? Hur ska han veta att hon blev ledsen för att hans svar på en direkt fråga inte var det svar hon ville ha? Han kan väl älska henne lika mycket fortfarande och tro att hon själv gått och funderat på saken innan hon frågade honom. Var någonstans står det att han vill ha en pumpad sexleksak? Känner ni paret eftersom ni kan uttala er så bergsäkert, när TS själv säger att han älskar henne? Han älskar henne säkert för den hon är men kan väl för den skull tycka att hon var snyggare med en annan färg, en annan frisyr och med den kropp hon hade innan utan att för den skull vara ett svin.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Jag duger inte.

I mitt tycke blir de flesta människor mer tilldragande om de är vältränade, och eftersom de flesta inte har tid och ork att träna så mycket som behövs för att bli optimalt vältränade, så har de heller inte perfekta kroppar. Det är ju inte så sårande, utan mer något man får leva med.

Absolut, och så kan du ju tycka. Det är din åsikt och du har helt och hållet rätt till den.

Perfektion tycker jag öht är en lite knepig etikett att använda om mina nära och kära, vet inte om jag skulle kunna beteckna nån i min familj som perfekt. det perfekta är ju optimalt på alla sätt, det ger alltså noll utrymme för förbättring åt något håll, och det känns ju inte så tilltalande, kan jag tycka.

Jag har hört andra säga samma sak och jag förstår hur du menar, men för mig är det inte så. Min pojkvän är perfekt, absolut perfekt, men om han förändras i framtiden och blir annorlunda på nåt vis så tycker jag säkert att han är perfekt då med. För mig betyder det ingenting annat än att just nu tycker jag att han är det bästa jag någonsin kan tänka mig, ingenting annat. Det är lite som att hela tiden blir jag mer och mer kär i honom. Just nu är jag så extremt kär och det känns som att jag är så kär man bara kan bli. Sen går det en tid och sen känner jag mig ännu ännu mera kär. Det är svårt att förklara men fastän det känns som att bättre kan det inte bli, det här är perfekt, han är perfekt, så blir allting hela tiden ännu bättre och ännu mer fantastiskt och ännu mer perfekt.

 

[Wysiwyg]

Sv: Jag duger inte.

Jag svarar dig eftersom koltrast höll med mitt resonemang.

Jag har inte skrivit någonstans att han inte älskar henne eller att han är ett svin. En okänslig knöl ja.

Hade du resonerat på samma sätt om en man frågat sin fru om hans kuk och hon svarat att "jamen den är ju liten och rent estetiskt skulle det vara snyggare om du kunde tänka dig förlänga den, jag betalar gärna"?

Man får väl helt enkelt vara lite finkänslig. Ingen kan inte veta svaret på alla frågor men när ens partner frågar om man tycker h*n ska plastikoperera sig så tycker jag inte man svarar att ja, jag skulle tända mer på dig då. Men det kanske bara är jag som har såna konstiga värderingar att jag gärna ser att folk inte bankar ner mitt (eller andras för den delen) självförtroende i skorna bara för att de måste rapa ur sig precis vad de tänker.

Alltså när jag frågar mina vänner om råd gällande tex ett par nya byxor ser jag hellre att de säger "nej jag tycker inte de är fina för de passar inte till din kroppsform/inte riktigt min typ av färg/modellen är inte riktigt jag" etc än "nä fy du ser ut som en tjock kossa/det var de töntigaste byxor jag sett i hela mitt liv/modellen är verkligen ful". Båda svarstyperna ger anledning att tro att vännen inte gillar byxorna men är sagda på lite olika sätt. Måhända är jag våpig och känslig som föredrar de första formuleringarna.

 

[hindalhunned]

Sv: Jag duger inte.

Du ställde en ärlig fråga och han svarade, ärligt och nu mår du dåligt över svaret. Jag har gjort den klassiska missen tidigare också och gråtit många gånger över svaret jag fick som var ärligt men inte så genomtänkt och väl formulerat.

Tidigare trodde jag att man kunde vara helt ärlig i ett förhållande men tyvärr ser jag en del lögner som nödvändiga som t.ex. svaret på ser jag fet ut i klänningen? Är hon snyggare än mig? Tänder du på andra än mig? Hatar du min bästa vän? osv.

Sedan tänder många killar på det som de ser medan många tjejer tänder på det vi känner (kan fantisera oss till), det gör att det skiljer sig en del.

 

[Fan of Bill]

Sv: Jag duger inte.

Ingen är tankeläsare

Ursäkta, men var inte Saida det?

 

[Mia_R]

Sv: Jag duger inte.

Nej, hon var synsk!

 

[Mabuse]

Sv: Jag duger inte.

Jag har hört andra säga samma sak och jag förstår hur du menar, men för mig är det inte så. Min pojkvän är perfekt, absolut perfekt, men om han förändras i framtiden och blir annorlunda på nåt vis så tycker jag säkert att han är perfekt då med. För mig betyder det ingenting annat än att just nu tycker jag att han är det bästa jag någonsin kan tänka mig, ingenting annat. Det är lite som att hela tiden blir jag mer och mer kär i honom. Just nu är jag så extremt kär och det känns som att jag är så kär man bara kan bli. Sen går det en tid och sen känner jag mig ännu ännu mera kär. Det är svårt att förklara men fastän det känns som att bättre kan det inte bli, det här är perfekt, han är perfekt, så blir allting hela tiden ännu bättre och ännu mer fantastiskt och ännu mer perfekt.

Fast även om man är jättekär behöver man ju inte tappa huvudet helt, det går ju att vara jättekär i någon och samtidigt kunna se att nä, ludna öron/skeva tänder/krokiga tår/whatever, kanske inte precis är perfektion. Även om jag just nu inte kunde bry mig mindre och tycker att denna människa är den mest underbara som vandrat på planeten, och bristerna fullständigt försumbara, man kan ju fortfarande se att de finns där.

Jag vet nog ingenting i mitt liv som är det bästa jag nånsin skulle kunna tänka mig, däremot rätt mycket som är alldeles tillräckligt bra för att jag ska kunna leva lyckligt med det. Det beror kanske lite på hur man är som person och hur man ser på världen. Det som är perfekt kan i min värld i princip inte bli bättre, åtminstone kan jag inte riktigt föreställa mig hur det skulle kunna bli bättre. Och det är ju inte så svårt att föreställa sig hur t ex ens partner skulle kunna se ut om h*n tillbringade mer tid på gymet.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Jag duger inte.

Vi har helt olika syn helt enkelt.

 

[Mia_R]

Sv: Jag duger inte.

Nu är det ju inte så vanligt, tror jag, att just kukstorleken ändrar sig med tiden men kul-/ölmagarna kan ju komma med åren, så om han frågar henne och hon svarar att han var snyggare utan och att hon köper ett gymkort åt honom så älskar inte hon honom längre? Att hans misslyckade tatuering är ful och hon betalar om han vill ta bort den? Att operationsärret kan snyggas till och hon betalar om han vill?

Då är hon en känslolös amöba som kan hålla sig till sina perfekta Kenkopior på gymmet istället, då älskar hon inte sin man för den han är även om hon svarade ärligt på hans frågor?

Det är ju inte direkt så att han har nypt henne i tuttarna/midjan och klagat på hennes utseende, jämfört henne med tjejer på stan/i filmer och sagt åt henne att hon ser ut som en fågelskrämma, utan han har gett ett ärligt svar på en dum fråga och erbjudit henne att betala när hon frågade honom om han skulle göra det. Han har inte klagat på hennes utseende och sagt åt henne att operera sig/färga håret utan hon har frågat honom och fått svar.

 

[Wysiwyg]

Sv: Jag duger inte.

Jag förstår vad du menar men jag håller helt enkelt inte med även om du har goda poänger. Jag kan helt enkelt se vad för slags svar TS förväntade sig och jag förstår att hon blev hemskt sårad över svaret, det hade jag också blivit.

Vi har väl olika syn på förhållanden och kommunikation helt enkelt

(Aka jag tycker inte att det finns svar man kan försvara med att de var ärliga, ibland borde man fatta vad man ska hålla inne med och vilka svar man ska försköna en aning. I alla fall jag hade inte velat leva ihop med någon som inte begrep det.)

 

[tjenixen]

Sv: Jag duger inte.

Det är lite som att hela tiden blir jag mer och mer kär i honom. Just nu är jag så extremt kär och det känns som att jag är så kär man bara kan bli. Sen går det en tid och sen känner jag mig ännu ännu mera kär. Det är svårt att förklara men fastän det känns som att bättre kan det inte bli, det här är perfekt, han är perfekt, så blir allting hela tiden ännu bättre och ännu mer fantastiskt och ännu mer perfekt.

helt OT, men herregud så fiiiiiiiiiint

 

[anonymatjejen]

Sv: Jag duger inte.

Fy vad elakt av honom. Detta kan inte göras ogjort, en ursäkt hjälper inte. Nu vet du vad han tycker och det kommer nog gnaga länge. Fattar han vad han ställt till med för ert samliv och din självkänsla?
Att han inte skäms, vill han att du ska gå igenom smärtsamma operationer för att ta bort synliga spår av barnafödande (och redan genomgångna smärtor)? Ville inte han ha barn eller? Vilken svinpäls!
Trist är honom men hans barnsliga fantasier om Barbie-sex kommer nog resultera i mindre sex nu.

Du har alldeles rätt!

Nåt sex lär han inte få mer. Inte för att straffa honom utan helt enkelt för att jag inte vill ha sex med någon som tycker att jag är ful.
I morse när jag bytte om så stängde jag sovrumsdörren om mig för jag kände mig inte bekväm med att han skulle se min nakna kropp medans jag bytte om.
Min sexlust är obefintlig, den sjönk som en sten och han lär inte få se mig naken något mer. Han får köpa sig en porrtidning så kan han titta på sina silikonbröst.

 

[anonymatjejen]

Sv: Jag duger inte.

Förstod han inte hur ledsen du blev? Pratade ni enbart om dig? Hur kommer det sig? Hade han inga reflektioner över sitt eget utseende?

En sån sjuk värld vi lever i.

Nej det gjorde han inte. Han frågade lite snabbt om jag blev sur men det sa jag nej till eftersom jag inte blev det. Sen gick han och la sig.
Nej, vi pratade inte om hans utseende. Det kom aldrig på tal.

Dock så sa jag idag på morgonen att jag blev ledsen över det han sa men han hade inget att säga om det.

 

[Och_Aye]

Sv: Jag duger inte.

Dock så sa jag idag på morgonen att jag blev ledsen över det han sa men han hade inget att säga om det.

Men va, sa han inget alls om det?

 

[anonymatjejen]

Sv: Jag duger inte.

Vad säger han när du säger det till honom?

När jag sa att jag kände mig så så sa han inget. Varken höll med eller sa emot.
Sen sa jag att han inte kan be om ursäkt för det han sa och det höll han med om.

 

[Koltrast]

Sv: Jag duger inte.

Jag tänker att det har lite att göra med hur man ser på skönhetsoperationer. Om jag och min partner kommit in på våra kroppar och någon typ av utvärdering av dem hade jag blivit mycket chockad om han föreslagit operationer och sagt att han skulle tända mycket mer på mig om jag hade större bröst. Jag har liksom så oändligt svårt att föreställa mig att någon jag skulle vilja leva med skulle tycka att det fanns på kartan. För mig är det alltså en markant skillnad mellan att skaffa gymkort och operera brösten.

 

[anonymatjejen]

Sv: Jag duger inte.

Det pratas om ålder här och jag kan säga att varken jag eller min man har fyllt 30 år än. Så vi är inte speciellt gamla.

Angående att han ville betala för kalaset så var det ett, vad ska man säga, jamen det betalar jag gärna för!

Det lät ungefär som att det skulle motivera mig till att vilja operera mig. Att han står för det.

 

[Petruska]

Sv: Jag duger inte.

Och det är ju inte så svårt att föreställa sig hur t ex ens partner skulle kunna se ut om h*n tillbringade mer tid på gymet.

Å andra sidan är det ju lätt att föreställa sig mycket vettigare saker ens partner skulle kunna ägna sig åt istället för att tillbringa fritiden på gym. Jag tänker närmast på sådant som matlagning, barnpassning, hemmets skötsel och att umgås med mig och göra saker tillsammans med mig. En partner som tränar hela tiden är ju verkligen inte en perfekt partner, om än snygg att titta på. (Jag är osäker på om jag ens skulle tycka att det var snyggt med en extremt vältränad partner. Det skulle ju synas på personen att en hel del saknas - tex tid med mig och utrymme för lite slarv med maten.)

Så jag tänker nog att perfektion helt enkelt inte finns och att det inte är ett problem. Jag strävar inte heller efter ständig förbättring på livets alla områden, vare sig utseendemässigt eller på något annat sätt.

Jag har heller verkligen inga problem med min partners åldrande. Snarare är han snyggare nu än när vi träffades - smalare och mer vältränad, har bättre ekonomi och därmed snyggare kläder. Utan tvekan är han numera snyggare jämfört med sina jämnåriga än han var när vi träffades.

 

[anonymatjejen]

Sv: Jag duger inte.

Nej, inget förlåt eller "det var inte meningen att såra dig".