Jag orkar inte mer

[Malibu_Stacy]

Tack snälla alla för att ni tar er tid att svara jag åkte till stallet och tog en mysig tur på finaste hästen. När jag kom hem kändes det bättre och även sambon tog sig ur sängen och hjälpte till med maten. Nu har han lagt sig igen men alla små steg

Nej jag har aldrig sökt något stöd. Jag vet att jag borde men inte vad som tar emot egentligen

Han äter setralin och har alimemazin som stöd när det blir som värst. Den senare undviker han så långt han kan, biverkningarna gör det inte värt det säger han. Han har haft andra förut, minns inte vad de hette, och det här är ändå den som fungerar bäst

Kanske behöver hen tillfälligt höja dosen på medicinen? En kontakt med sin läkare vore på sin plats, eftersom hen blivit sämre igen. Min anhörig fick instruktioner om att höja dosen tills hen mår bättre (obs inget som ska göras utan läkarkontakt!).

 

[Lovisaleonora]

Tack snälla alla för att ni tar er tid att svara jag åkte till stallet och tog en mysig tur på finaste hästen. När jag kom hem kändes det bättre och även sambon tog sig ur sängen och hjälpte till med maten. Nu har han lagt sig igen men alla små steg

Nej jag har aldrig sökt något stöd. Jag vet att jag borde men inte vad som tar emot egentligen

Han äter setralin och har alimemazin som stöd när det blir som värst. Den senare undviker han så långt han kan, biverkningarna gör det inte värt det säger han. Han har haft andra förut, minns inte vad de hette, och det här är ändå den som fungerar bäst

Jag tänker också lite så att den som är nere behöver veta att världen fortsätter därutanför. Jag kan vara kärleksfull och omtänksam när jag kommer hem, men fortsätta mitt liv. Nu blev det ju faktiskt en liten uppryckning när du var iväg, och det kan vara bra med förändring, d v s att allt inte är statiskt från 7.00 -21.30.

Själv vet jag att det är betydligt lättare att komma igång om det är något som initierar en förändring, t ex någon som kommer, någon som går - något.

 

[vilde]

Tack snälla alla för att ni tar er tid att svara jag åkte till stallet och tog en mysig tur på finaste hästen. När jag kom hem kändes det bättre och även sambon tog sig ur sängen och hjälpte till med maten. Nu har han lagt sig igen men alla små steg

Nej jag har aldrig sökt något stöd. Jag vet att jag borde men inte vad som tar emot egentligen

Han äter setralin och har alimemazin som stöd när det blir som värst. Den senare undviker han så långt han kan, biverkningarna gör det inte värt det säger han. Han har haft andra förut, minns inte vad de hette, och det här är ändå den som fungerar bäst

Han skulle kanske kunna börja rida? Annars är fysiskt aktivitet, träning, ett bra sätt att må psykiskt bra

 

[chandelier]

Kanske behöver hen tillfälligt höja dosen på medicinen? En kontakt med sin läkare vore på sin plats, eftersom hen blivit sämre igen. Min anhörig fick instruktioner om att höja dosen tills hen mår bättre (obs inget som ska göras utan läkarkontakt!).

Ett "problem" är att vi precis flyttat och han inte har träffat någon läkare här ännu, alltså ingen kontakt som kan justera dosen utan besök. Han hade ett otroligt förtroende för läkaren han hade tidigare och tycker det är tufft att öppna upp sig inför vården. Inte har det blivit bättre av att han fick prata med en riktigt oförstående surtant sist han blev dålig och faktiskt försökte få en tid.

Han skulle kanske kunna börja rida? Annars är fysiskt aktivitet, träning, ett bra sätt att må psykiskt bra

Han rider faktiskt lite tränar för fullt på start, stopp och sväng. Till hösten vill han lära sig trava han trivs jätte bra i stallet och bara rykta och mysa ger honom massor. Just nu orkar han dock inte följa med alls. Gymmar gör han också när han mår bra, den fysiska aktiviteten är tyvärr det första han drar ner på när han mår dåligt

 

[Tranan]

Ett "problem" är att vi precis flyttat och han inte har träffat någon läkare här ännu, alltså ingen kontakt som kan justera dosen utan besök. Han hade ett otroligt förtroende för läkaren han hade tidigare och tycker det är tufft att öppna upp sig inför vården. Inte har det blivit bättre av att han fick prata med en riktigt oförstående surtant sist han blev dålig och faktiskt försökte få en tid.

Han rider faktiskt lite tränar för fullt på start, stopp och sväng. Till hösten vill han lära sig trava han trivs jätte bra i stallet och bara rykta och mysa ger honom massor. Just nu orkar han dock inte följa med alls. Gymmar gör han också när han mår bra, den fysiska aktiviteten är tyvärr det första han drar ner på när han mår dåligt

Stallet är fantastiskt för välmåendet! Hoppas han orkar ut oftare!

 

[Amha]

Ett "problem" är att vi precis flyttat och han inte har träffat någon läkare här ännu, alltså ingen kontakt som kan justera dosen utan besök. Han hade ett otroligt förtroende för läkaren han hade tidigare och tycker det är tufft att öppna upp sig inför vården. Inte har det blivit bättre av att han fick prata med en riktigt oförstående surtant sist han blev dålig och faktiskt försökte få en tid.

Han rider faktiskt lite tränar för fullt på start, stopp och sväng. Till hösten vill han lära sig trava han trivs jätte bra i stallet och bara rykta och mysa ger honom massor. Just nu orkar han dock inte följa med alls. Gymmar gör han också när han mår bra, den fysiska aktiviteten är tyvärr det första han drar ner på när han mår dåligt

Vad händer om du kontaktar vården för att få en tid åt honom och trycker hårt på att det behövs en som faktiskt förstår vad det rör sig om och ingen surtant? Och att du kanske följer med om han är ok med det och kan hjälpa till att stå upp för honom om det blir en dålig igen?

 

[chandelier]

Vad händer om du kontaktar vården för att få en tid åt honom och trycker hårt på att det behövs en som faktiskt förstår vad det rör sig om och ingen surtant? Och att du kanske följer med om han är ok med det och kan hjälpa till att stå upp för honom om det blir en dålig igen?

Det var jag som ringde sist. Sköterskan snäste åt mig att jag inte kunde föra hans talan. När han pratat med henne ett par minuter och sa att han inte orkade svara på frågorna och gav tillbaka telefonen till mig avslutade hon samtalet med att han får väll vila i 14 dagar, det behövs inget läkarintyg för det

Men självklart. Fortsätter det gå utför tar jag en strid med vården om det skulle behövas!

 

[Amha]

Det var jag som ringde sist. Sköterskan snäste åt mig att jag inte kunde föra hans talan. När han pratat med henne ett par minuter och sa att han inte orkade svara på frågorna och gav tillbaka telefonen till mig avslutade hon samtalet med att han får väll vila i 14 dagar, det behövs inget läkarintyg för det

Men självklart. Fortsätter det gå utför tar jag en strid med vården om det skulle behövas!

Men jösses. Den där borde man ju informerat ledningen om hur hon beter sig.

 

[Monimaker]

Precis som andra redan skrivit – åk till stallet. Jag har både depression-och ångestsjukdom och det jag allra minst vill är att de jag älskar så skall försaka det som får dem att må bra för mitt dåliga måendes skull; det kan till och med bidra till att jag mår ännu sämre och att mitt upplevda egenvärde sjunker ytterligare.

Det är så viktigt att våga fortsätta leva, även om partnern, släktingen eller vännen mår dåligt. Ju mer man låter någon annans depression bli till sin egen, ju mer man själv iklär sig det dåliga måendet, desto svårare blir det att utgöra ett stöd långsiktigt. Helst i kontakt med vården, såklart. Jag hoppas att han kommer känna att det lönar sig att ta steget.

Ta hand om dig.

 

[cambodia]

Men jösses. Den där borde man ju informerat ledningen om hur hon beter sig.

Verkligen!!

 

[chandelier]

Han piggnade till ytterligare till kvällen. Vid 23 gick han ut och plockade hallon. Hoppas han fått sova ordentligt i natt,jag har sovit som en stock...

Att vända på dygnet är ju inte alls bra, det blir en ond cirkel som blir allt svårare att ta sig ur. Han pratade igår om att han vill ut i skogen och att gräset behöver klippas idag. Jag sa att om han har energi går han ut i skogen, gräsmattan överlever. Jag är gräsallergiker och kan inte klippa den.

Den här näst intill apatin har pågått i två dagar. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det vänder och blir bättre så att han snart orkar söka hjälp. Det är väl ovissheten om vad som kommer hända med hans mående som skrämmer mig så

 

[fejko]

Att någon som precis förlorat jobbet blir nere är ju faktiskt inget konstigt eller onormalt. Speciellt om det är ett jobb man gillar.

Låt honom sörja sedan kanske han kan börja se sig omkring efter ett annat jobb. Hur ser jobbchanserna ut för honom?

Såg nu att han bara blivit varslad. Fast jag tycker ändå han kan kolla runt på lite andra jobb.

Och att du också klappar ihop gör ju inte saken bättre, så åk till stallet och hämta kraft där.