saddi
Trådstartare
Jag vet inte om jag orkar försöka med medryttarhästen mer?
Iallafall, Jag började ta upp ridningen igen för att må bra.
Har haft långa perioder där jag mått dåligt och saknat min gamla ponny hur mycket som helst.
Tänkte att ridningen skulle få mig att må bättre, och det gjorde den.
Men nu får den mig bara att må sämre & sämre, känns som jag misslyckas med allt.. Som att jag inte klarar av honom. Han har ju förfan varit ridskolehäst. hur fan kan jag inte klara av honom?
Jag har ridit den 20åriga gubben 2ggr/vecka i flera månader nu, men han slutar inte testa mig.
När vi är ute och rider är han världens underbaraste häst, men jag vet inte om jag klarar av att han testar mig fortfarande..
Det kan ta 30 minuter att få ut honom ur hagen & få in honom i stallet. :smirk:
När jag väl fått in honom i stallet måste jag stå i stallgången för att inte bli ihjältrampad. Väldigt roligt när stallgången är upptagen och man får stå och vänta tills den är ledig :smirk:
I stallgången är han också bråkig, men där bryr jag mig inte om det.
Eller jag gjorde inte.
I lördags var jag i stallet själv med honom och borstade honom när det kom en kille och ställde lite saker i stallgången framför honom.
Han började bli nervös men inget jag brydde mig om eftersom han brukar vara knäpp i stallgången..
Jag tog grimman runt halsen på honom och skulle precis sätta på honom tränset när han får fnatt och bara springer rakt ut ur stallet
(han drar loss kedjorna, det kedjorna satt fast i m.m.)
och bara springer rakt ut med en sadel på ryggen, en grimma runt halsen och en kedja mellan benen..
Fick tillslut tag i honom och försökte få in honom i stallet men det var helt omöjligt, han hoppade till och försökte springa därifrån varje gång han kom nära.
Tillslut fick jag ta av honom sadeln och släppa in honom i hagen för att sen ringa ägaren, pojken & mamma och vara helt förstörd.
Han kunde ju ha skadat sig hur mycket som helst!
Kom senare på att det var ju hovslagargrejer de lagt framför hästen, alltså därför han fått fnatt..
Men så smart var ju inte jag som kom på det.
Känns som att jag bara misslyckas hela tiden, Tänk om han hade skadat sig riktigt ordentligt bara för att jag inte förstod att det var hovslagar grejer som låg framför honom och tog bort dem / lugnade ner honom?
Jag vet inte vad jag ska göra?
Jag tycker om hästen hur mycket som helst,
Men just det där att behöva kämpa som fan för att ens få in honom i stallet och kunna borsta honom utan att få en spark som nästan träffar en i pannan när man borstar tar kål på mig som förrut haft världens snällaste underbaraste ponny.
Och efter det där i lördags känns det som att jag är urusel och inte ens borde vara bland hästar, hur kunde jag inte förstå att det var det han var rädd för? hästen är ju livrädd för hovslagare...
Jag har gråtit varje gång jag kommit hem från stallet på senaste tiden för att jag känt mig så misslyckad.
Det är ju inga stora grejer hästen gör heller, det är bara det att jag mår skit och vill göra det för att må bra.. Har inte kraft nog att kämpa emot honom, Jag har ju inte lyckats på flera månader..
Jag vill ju fortsätta med hästar eftersom jag vet att det får mig att må bra, Jag mår ju hur bra som helst bara vi kommer ut i skogen och han är snäll..
Men jag orkar inte kämpa så med honom annars.
Vet inte vad jag ska göra nu, Skaffa ny medryttarhäst? Stanna kvar och kämpa? Sluta med hästar?
Va fan, jag låter patetisk med mitt "problem" bland er hästmänniskor som tävlar m.m. men vafan..
Ni behöver inte svara om ni ska skriva att jag är patetisk och dålig för att jag inte klarar av en stönig häst.
Iallafall, Jag började ta upp ridningen igen för att må bra.
Har haft långa perioder där jag mått dåligt och saknat min gamla ponny hur mycket som helst.
Tänkte att ridningen skulle få mig att må bättre, och det gjorde den.
Men nu får den mig bara att må sämre & sämre, känns som jag misslyckas med allt.. Som att jag inte klarar av honom. Han har ju förfan varit ridskolehäst. hur fan kan jag inte klara av honom?
Jag har ridit den 20åriga gubben 2ggr/vecka i flera månader nu, men han slutar inte testa mig.
När vi är ute och rider är han världens underbaraste häst, men jag vet inte om jag klarar av att han testar mig fortfarande..
Det kan ta 30 minuter att få ut honom ur hagen & få in honom i stallet. :smirk:
När jag väl fått in honom i stallet måste jag stå i stallgången för att inte bli ihjältrampad. Väldigt roligt när stallgången är upptagen och man får stå och vänta tills den är ledig :smirk:
I stallgången är han också bråkig, men där bryr jag mig inte om det.
Eller jag gjorde inte.
I lördags var jag i stallet själv med honom och borstade honom när det kom en kille och ställde lite saker i stallgången framför honom.
Han började bli nervös men inget jag brydde mig om eftersom han brukar vara knäpp i stallgången..
Jag tog grimman runt halsen på honom och skulle precis sätta på honom tränset när han får fnatt och bara springer rakt ut ur stallet
(han drar loss kedjorna, det kedjorna satt fast i m.m.)
och bara springer rakt ut med en sadel på ryggen, en grimma runt halsen och en kedja mellan benen..
Fick tillslut tag i honom och försökte få in honom i stallet men det var helt omöjligt, han hoppade till och försökte springa därifrån varje gång han kom nära.
Tillslut fick jag ta av honom sadeln och släppa in honom i hagen för att sen ringa ägaren, pojken & mamma och vara helt förstörd.
Han kunde ju ha skadat sig hur mycket som helst!
Kom senare på att det var ju hovslagargrejer de lagt framför hästen, alltså därför han fått fnatt..
Men så smart var ju inte jag som kom på det.
Känns som att jag bara misslyckas hela tiden, Tänk om han hade skadat sig riktigt ordentligt bara för att jag inte förstod att det var hovslagar grejer som låg framför honom och tog bort dem / lugnade ner honom?
Jag vet inte vad jag ska göra?
Jag tycker om hästen hur mycket som helst,
Men just det där att behöva kämpa som fan för att ens få in honom i stallet och kunna borsta honom utan att få en spark som nästan träffar en i pannan när man borstar tar kål på mig som förrut haft världens snällaste underbaraste ponny.
Och efter det där i lördags känns det som att jag är urusel och inte ens borde vara bland hästar, hur kunde jag inte förstå att det var det han var rädd för? hästen är ju livrädd för hovslagare...
Jag har gråtit varje gång jag kommit hem från stallet på senaste tiden för att jag känt mig så misslyckad.
Det är ju inga stora grejer hästen gör heller, det är bara det att jag mår skit och vill göra det för att må bra.. Har inte kraft nog att kämpa emot honom, Jag har ju inte lyckats på flera månader..
Jag vill ju fortsätta med hästar eftersom jag vet att det får mig att må bra, Jag mår ju hur bra som helst bara vi kommer ut i skogen och han är snäll..
Vet inte vad jag ska göra nu, Skaffa ny medryttarhäst? Stanna kvar och kämpa? Sluta med hästar?
Va fan, jag låter patetisk med mitt "problem" bland er hästmänniskor som tävlar m.m. men vafan..
Ni behöver inte svara om ni ska skriva att jag är patetisk och dålig för att jag inte klarar av en stönig häst.