Jag vågar inte säga ifrån! :/

[vallhund]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Hundar brukar väldigt snabbt snappa upp att olika regler gäller för olika personer.
Mina hundar har aldrig blivit mat tiggare, trots att min salig mor alltid matade dem vid bordet, de tiggde bara hos henne.
Likaså vet de i vilka hus/hem man får vara i möblerna o var man inte får vara det.

mvh

 

[Gurkans]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Jag anser inte att du ska behöva ta denna diskussion med dina svärföräldrar, för det bäddar bara för konflikter. Din sambo ska göra detta åt dig. Hans sympatier ska ligga hos dig här och om han inte inser det, så är frågan hur kul han är att leva med...
Jag har ganska krävande (men snälla) svärföräldrar och min man har alltid markerat när de gått för långt, så jag har aldrig behövt göra det. Han har dessutom aldrig tagit konflikten när jag varit närvarande, vilket gjort det ännu bättre.

Genom att följa ovanstående så kommer det aldrig bli en maktkamp mellan dig och dina svärföräldrar. Om din sambo inte klippt av navelsträngen med sina föräldrar än, så är det hög tid att han gör det nu, annars kommer ert förhållande knappast hålla.

Om det nu är nödvändigt för er att bo hos svärföräldrarna (hemska tanke!! Jag skulle aldrig vilja bo hemma hos mina svärföräldrar eller ens hos mina egna föräldrar!!) och du inte vill att de behandlar hunden som sin egen, så är det upp till dig att se till att de inte får chansen. Motionera hunden själv och ha den runt dig. Enligt ovanstående så måste du få din sambo att förstå att han måste få sina föräldrar att förstå att hunden inte är deras, men att de får gå ut med den om de respekterar dina önskemål.

Om ni bor gratis hos svärföräldrarna och därför står i tacksamhetsskuld till dem och av den anledningen inte vill ställa några krav så har jag bara ett råd: FLYTTA!!!! Eller bit ihop och lev med problemet.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Ska se till att ta tag i detta, men tror det kommer bli bättre när vi bor i eget hur såklart, även om det är på samma gård. Men då är det lättare att ha kontroll.

Fast grundproblemet (som jag skulle ha otroligt svårt att bara bortse ifrån) finns ju fortfarande kvar oavsett vilket hus ni bor i, eller hur? Att din sambo är mesig (dina ord) och inte står upp för vad du och han kommit överens om. Att han tycker att du ska ta tjafset med svärföräldrarna och inte han.

Varningsklockan ringer hundra gånger om av detta

Även lite annat har varit jobbigt och då kan han inte heller säga ifrån..

kan jag säga. Jag skulle verkligen dra öronen åt mig!

 

[Lycanthrope]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

"Annat som är jobbigt" är nog mera sådant vi inte har samma åsikter om.
Som tex nu när huset renoveras så kommer ett par grannar då och då och kikar och jag uppskattar inte detta, det är vårt hem, inget museum.
Medan sambon tycker det är roligt att visa vad som händer i huset.

Med hunden tror jag inte riktigt han förstår vad jag tycker är jobbigt, kan hända att jag är väldigt överbeskyddande och känslig också, det är jag medveten om

 

[MagicaDeHex]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Jag anser inte att du ska behöva ta denna diskussion med dina svärföräldrar, för det bäddar bara för konflikter. Din sambo ska göra detta åt dig. Hans sympatier ska ligga hos dig här och om han inte inser det, så är frågan hur kul han är att leva med...
Jag har ganska krävande (men snälla) svärföräldrar och min man har alltid markerat när de gått för långt, så jag har aldrig behövt göra det. Han har dessutom aldrig tagit konflikten när jag varit närvarande, vilket gjort det ännu bättre.

Genom att följa ovanstående så kommer det aldrig bli en maktkamp mellan dig och dina svärföräldrar. Om din sambo inte klippt av navelsträngen med sina föräldrar än, så är det hög tid att han gör det nu, annars kommer ert förhållande knappast hålla.

Om det nu är nödvändigt för er att bo hos svärföräldrarna (hemska tanke!! Jag skulle aldrig vilja bo hemma hos mina svärföräldrar eller ens hos mina egna föräldrar!!) och du inte vill att de behandlar hunden som sin egen, så är det upp till dig att se till att de inte får chansen. Motionera hunden själv och ha den runt dig. Enligt ovanstående så måste du få din sambo att förstå att han måste få sina föräldrar att förstå att hunden inte är deras, men att de får gå ut med den om de respekterar dina önskemål.

Om ni bor gratis hos svärföräldrarna och därför står i tacksamhetsskuld till dem och av den anledningen inte vill ställa några krav så har jag bara ett råd: FLYTTA!!!! Eller bit ihop och lev med problemet.

Håller med ovanstående inlägg.
Skulle ex. aldrig få för mig att låta min kille ta en konflikt med MINA föräldrar,speciellt inte om det gäller en egentligen gemensam sak. Mig skiter jag ju i om de blir sura på, jag kan handskas med dom och sitt eget barn är det ju annorlunda med,än om dennes sambo kommer och ska klaga.
Min brorsas fru är en riktigt käftig och ska säga sin åsikt om precis allt,dessutom är hon jäkligt osmidig och taktlös när hon ska lägga fram ngt. Detta har resulterat i att INGEN i hela vår släkt gillar henne
Tror oxå att det bäddar för onödiga konflikter och kan "förstöra" din och hans föräldrars relation (ännu mer)



Bygger ni huset i närheten?
Blir det "ert" hus lr kommer det stå på killen....alltså det jag menar är står ni på huset tillsammans? Lån osv.

 

[MagicaDeHex]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

"Annat som är jobbigt" är nog mera sådant vi inte har samma åsikter om.
Som tex nu när huset renoveras så kommer ett par grannar då och då och kikar och jag uppskattar inte detta, det är vårt hem, inget museum.
Medan sambon tycker det är roligt att visa vad som händer i huset.

Med hunden tror jag inte riktigt han förstår vad jag tycker är jobbigt, kan hända att jag är väldigt överbeskyddande och känslig också, det är jag medveten om

Har du pratat me han om detta? Isåfall tycker jag han skulle kunna ta lite mer hänsyn till hur du känner i dessa situationer.
Även om du skulle va överbeskyddande och känslig så tycker jag han kan försöka skapa sig en viss förståelse för detta och försöka stödja dig mer. Tycker du att det är jobbigt med främmande som ränner i huset,så borde han respektera detta.

 

[Lycanthrope]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Bygger ni huset i närheten?
Blir det "ert" hus lr kommer det stå på killen....alltså det jag menar är står ni på huset tillsammans? Lån osv.

Huset står där det stått i typ 100 år, men det har genomgått en totalrenovering som snart är färdig. Släktgård, inget lån, wohoo!
Han och morsan står på marken osv.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Han och morsan står på marken osv.

Så då är det "hans" hus, inte ert...?

 

[Lycanthrope]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Ja på pappret, men det är vårt hem.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Fast det är det på papperet som blir viktigt om det blir bråk i framtiden.

Jag måste få vara ärligt även om det är otrevligt, men det är så många tecken som visar att du är på väg rakt in i den typiska fällan som man sett så många exempel av här på buke.

Du har en karl som inte står upp för dig gentemot sina föräldrar, svärföräldrar som lägger sig i för mycket och nu ska ni dessutom bo i hans/svärföräldrarnas hus som du har lagt mycket jobb på att renovera men DU inte står med på några papper alls?

Tänk OM ni inte lever "lyckliga i alla era dagar" utan separerar längre fram (kanske med barn inblandat). Då bor du där du inte är välkommen men har lagt ner en massa jobb på bostaden.

Lös det här med kommunikationen med din sambo, ni måste bli ett team!

 

[Calazirya]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Fast iaf när det gäller lägenhet så har man som sambo rätt till halva vid en separation även om man inte står på några papper.

Är bostaden införskaffad för gemensamt bruk och båda lägger ner pengar i boendet så ska det delas.

Däremot säger något mig att det finns en hake då detta är en släktgård.

 

[Lycanthrope]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Jag skulle inte kräva hälften heller vid en separation faktiskt.
Jag skulle inte heller vilja bo kvar här bredvid hans svärföräldrar om vi separerade, det hade ju blivit lite märkligt kanske.

Jag har inte lagt några pengar på renoveringen av detta, möjligtvis någon tapetrulle. Detstörsta gjordes innan vi träffades. Inte heller möbler Jag pluggade och var fattig när detta inhandlades..

Jag får gratis hösilage till hästarna osv, nu bor vi iofs ihop och då gäller ju både ge och ta såklart.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Är bostaden införskaffad för gemensamt bruk och båda lägger ner pengar i boendet så ska det delas.

Fast du nu var det föräldrarnas mark som jag tolkade det.

 

[Lycanthrope]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Bara moderns. (och sambons då) Det är alltså mammans föräldrar som tidigare bott här.
Svärfar står inte på marken alls.

 

[Luxi]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Jag hoppas verkligen att Du och Din sambo kommer leva lyckliga i alla era dagar, men jag håller med Skogstrollet, kommunicera med din sambo och bli team med honom, lättare att göra det "idag" när Ni är sams och goda vänner, än om Ni mot förmodan skulle separera, och eventuellt vara ovänner.

Det är han som skall stå rakryggad och ta konflikterna med sina föräldrar gentemot dig.

Bara så att du inte blir skyldig dem för Hösilage eller hyra eller annat om Ni mot förmodan skulle separera.

Hoppas det blir bättre med dina svärföräldrar när Ni får huset färdigt.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Bara moderns. (och sambons då) Det är alltså mammans föräldrar som tidigare bott här.
Svärfar står inte på marken alls.

Vilken härlig (potentiell) hållhake.

Lycka till och jag hoppas allt går bra.

 

[Calazirya]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Jag tycker nog att du sätter dig i en tråkig situation om man tänker långsiktigt, men det är inte vad tråden skulle komma att handla om.

 

[Gurkans]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Hur gratis jag än skulle bo så skulle jag aldrig i livet vilja stå i sådan tacksamhetsskuld till någon. Med en sambo som inte backar upp dig heller så kan detta bli riktigt riktigt jobbigt i framtiden. Redan nu så knakar det i relationen mellan dig och svärföräldrarna... Förloraren i allt detta kan endast vara du.
Berätta för din sambo (i lugn och inte anklagande ton) hur du upplever situationen med dina svärföräldrar, att du inte vill hamna i en konflikt med dem och att du därför vill att din sambo ska backa upp dig. Han ska inte gå till sina föräldrar och säga : "X vill inte att ni gör si eller så", utan han ska säga : "Vi vill inte att ni gör si eller så därför att vi bestämt att det ska vara si eller så".
Ni två ska vara på samma sida i detta. Om sambon känner att han står i någon form av tacksamhetsskuld eftersom han fått huset och därför inte vill stå upp mot sina föräldrar, så är det bara att beklaga.
Tyvärr är det inte mycket i det du berättar som talar för att ni kommer att leva lyckliga speciellt länge.

 

[Lycanthrope]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Tyvärr är det inte mycket i det du berättar som talar för att ni kommer att leva lyckliga speciellt länge.

Varför skulle vi inte kunna göra det!?

Han är beredd att flytta om det inte skulle funka med hans föräldrar så enligt mig ordnar det sig.

 

[Lycanthrope]

Sv: Jag vågar inte säga ifrån! :/

Jag tycker nog att du sätter dig i en tråkig situation om man tänker långsiktigt, men det är inte vad tråden skulle komma att handla om.

Berätta gärna vad du menar, via om så önskas. Jag blev nyfiken även om jag inte håller med.