Bukefalos 28 år!

Kallblodiga ridhästar

Har i dagsläget två varmblod, men då jag både är lång och rätt tung så har jag insett att det är mot kallbloden jag sneglar när jag tänker på min nästa häst. Är också rätt intresserad av brukskörning så då är kallblod helt rätt. Men hur är de som ridhästar? Jag rider inte särskilt avancerat, lite western, lite dressyr men mest i skogen. Vill dock ha en häst som är rätt enkel och känslig att rida då min fibromyalgikropp sällan vill jobba så särskilt mycket. Raserna jag funderar mest på i dagsläget är nordsvensk brukshäst och haflinger. Har också tre barn och tanken är väl att de i framtiden ska ha någon slags nöje av hästarna så alltför stora och tunga går bort.

Hur höga är era nordsvenska bruksnordisar? Hur "tunga" är de att rida? Skulle du som redan har en bruksnordis köpa en sådan igen om det var en ridhäst du var ute efter?

Hur hög är en "normal" haflinger? Tungriden? Hetsiga?

Input någon?

Jenny

De brukshästar jag har ridit och kört har varit väldigt känsliga och trevliga att både köra och rida. Har kört en eller två som inte har varit roliga men där har det helt klart varit en utbildningsfråga. De jag har träffat har även haft mycket motor (de flesta fullt reglerbara) så det är ingen "skogsmullehäst" som många tror. De är avlade för att arbeta och det märks.
 
De brukshästar jag har ridit och kört har varit väldigt känsliga och trevliga att både köra och rida. Har kört en eller två som inte har varit roliga men där har det helt klart varit en utbildningsfråga. De jag har träffat har även haft mycket motor (de flesta fullt reglerbara) så det är ingen "skogsmullehäst" som många tror. De är avlade för att arbeta och det märks.

En lite okänsligare häst kan ju ändå vara mycket trevlig att rida eller köra, ibland kan det ju rent av vara en fördel med en lite stadigare häst med lite längre ledningar, som inte är elektrisk och där det inte händer massor så snart man rör ett lillfinger.

Jag har aldrig träffat på en elektrisk ardenner, en sån måste ju vara närmast farlig att jobba med i skogen?
 
En lite okänsligare häst kan ju ändå vara mycket trevlig att rida eller köra, ibland kan det ju rent av vara en fördel med en lite stadigare häst med lite längre ledningar, som inte är elektrisk och där det inte händer massor så snart man rör ett lillfinger.

Jag har aldrig träffat på en elektrisk ardenner, en sån måste ju vara närmast farlig att jobba med i skogen?

Fast är det inte skillnad på känslig och elektrisk?
Det behöver väl inte vara så svart eller vitt känner jag.
 
Fast är det inte skillnad på känslig och elektrisk?
Det behöver väl inte vara så svart eller vitt känner jag.

En elektrisk häst är superkänslig. Så nä, jag tycker inte det är olika saker.

Svartvitt har väl ingen sagt att det är, men ardenner är ingen särskilt känslig ras, enligt min erfarenhet. Man får träna dem massor för att de ska reagera på mycket små hjälper, medan en häst som står högre i blod har den känsligheten redan från början. Å andra sidan måste du förmodligen träna hela livet med en häst som står högt i blod, för att lära den att ha tålamod med arbetet i skogen, t ex. Olika raser för olika ändamål, och jag tycker det blir lite bakvänt när man vill få det till att alla är individer och rasen spelar ingen roll för temperamentet eller hur hästen är.
 
En elektrisk häst är superkänslig. Så nä, jag tycker inte det är olika saker.

Svartvitt har väl ingen sagt att det är, men ardenner är ingen särskilt känslig ras, enligt min erfarenhet. Man får träna dem massor för att de ska reagera på mycket små hjälper, medan en häst som står högre i blod har den känsligheten redan från början. Å andra sidan måste du förmodligen träna hela livet med en häst som står högt i blod, för att lära den att ha tålamod med arbetet i skogen, t ex. Olika raser för olika ändamål, och jag tycker det blir lite bakvänt när man vill få det till att alla är individer och rasen spelar ingen roll för temperamentet eller hur hästen är.

Fast å andra sidan hur känslig och lyhörd på sin förare måste inte en arbetshäst i skogen vara? Det funkar inte att arbeta med en häst i jordbruk och i skog som inte är känslig och lyhörd på sin förare. Det blir rent farligt.

Jag tycker att @KrullTroll har en poäng. Ett kallblod kan visst vara känslig, men dess reaktioner är (oftast) inte så häftiga som en hästs som står högre i blod.
 
Har i dagsläget två varmblod, men då jag både är lång och rätt tung så har jag insett att det är mot kallbloden jag sneglar när jag tänker på min nästa häst. Är också rätt intresserad av brukskörning så då är kallblod helt rätt. Men hur är de som ridhästar? Jag rider inte särskilt avancerat, lite western, lite dressyr men mest i skogen. Vill dock ha en häst som är rätt enkel och känslig att rida då min fibromyalgikropp sällan vill jobba så särskilt mycket. Raserna jag funderar mest på i dagsläget är nordsvensk brukshäst och haflinger. Har också tre barn och tanken är väl att de i framtiden ska ha någon slags nöje av hästarna så alltför stora och tunga går bort.

Hur höga är era nordsvenska bruksnordisar? Hur "tunga" är de att rida? Skulle du som redan har en bruksnordis köpa en sådan igen om det var en ridhäst du var ute efter?

Hur hög är en "normal" haflinger? Tungriden? Hetsiga?

Input någon?

Jenny

Jag har ridit nsv bruks tidigare och det lutar mot att nästa häst är av det valet. De jag ridit har inte alls varit tungridna och i allmänhet tror jag inte att dem är det, de är ju bla väldigt uppskattade inom akademisk ridning. De är ju korta och kompakta i kroppen så det är inte så mycket häst att rida ihop heller.
Nordisen behöver inte alls vara trög, utan tycker snarare att väldigt på hugget men på ett sansat sätt.
Min uppfattning är att de är fr 1.50-1.70 men i överlag att modell större, dvs över 160 inte är så vanligt.
Själv anser jag att de är perfekta allroundhästar för hobbyryttaren och är nåt jag kommer föredra igen vid senare hästval då jag inser att jag behöver ingen "ferrari" för mitt ändamål. Ett plus är att de ofta är inkörda då man lägger stor vikt vid det vid bruksprov och då är det en obligatorisk del.

Haflingern är väl däremot omdiskuterad om den ens är ett kallblod utan om den ska klassas som ett varmblod numer eftersom att man avlat in mer arabblod och att man då kan anse att den har mer gemensamt med ett varmblod än ett kallblod.
Där är det lite blandad tycker jag, men mer nättare typer även om det förekommer haflinger som är precis lika grov som en nordis. Jag har dock inte fallit för mentaliteten hos de haflinger jag träffat, men det är nog en smaksak. Har inte mött exemplar över 1.60..tror största varit 1.56. Jag skulle säga att enl min erfarenhet så är dem lite eldigare i temperament jämfört mot nordisen..men det kan ju också vara en fördel, beroende på vad man letar.

Ardennern är också ett tips som verkar vara en trevlig hästtyp. Trots deras storlek så verkar de kunna klara mycket och vara smidiga som katter. Många ser fruktansvärt trevliga ut att rida och verkar ha extremt hög ridbarhet med lätt till samling. Nackdelarna kan ju dock vara deras storlek och tyngd för val av stallplats och om man tex vill transportera ofta.
 
Senast ändrad:
En elektrisk häst är superkänslig. Så nä, jag tycker inte det är olika saker.

Svartvitt har väl ingen sagt att det är, men ardenner är ingen särskilt känslig ras, enligt min erfarenhet. Man får träna dem massor för att de ska reagera på mycket små hjälper, medan en häst som står högre i blod har den känsligheten redan från början. Å andra sidan måste du förmodligen träna hela livet med en häst som står högt i blod, för att lära den att ha tålamod med arbetet i skogen, t ex. Olika raser för olika ändamål, och jag tycker det blir lite bakvänt när man vill få det till att alla är individer och rasen spelar ingen roll för temperamentet eller hur hästen är.

Alla hästar är individer i mina ögon med en stor påverkan av sin ras.

En elektrisk häst är svår och kanske omöjlig att jobba med i skogen. Men för att kunna utföra ett bra arbete i skogen krävs det en hel del känslighet ändå. Men som @Lazer09 skriver så blir inte reaktionerna lika starka :)
Därav skillnad mellan elektrisk och känslig.
 
Men för att kunna utföra ett bra arbete i skogen krävs det en hel del känslighet ändå.

Kanske helt taget ur sitt sammanhang, men detta diskuteras ändå ganska flitigt runt nordisar. ardennern, kallblod.. och deras temperament.
Varför är det givet att de måste vara utmärkta till att dra timmer i skogen, vem har det behovet idag? Hästar är väl mest till sällskap och hobby idag..så det är en intressant koppling tycker jag :)
Även om jag förstår att man vill bevara vissa rasegenskaper så kanske det inte riktigt är så användbart idag tänker jag mer.
 
Kanske helt taget ur sitt sammanhang, men detta diskuteras ändå ganska flitigt runt nordisar. ardennern, kallblod.. och deras temperament.
Varför är det givet att de måste vara utmärkta till att dra timmer i skogen, vem har det behovet idag? Hästar är väl mest till sällskap och hobby idag..så det är en intressant koppling tycker jag :)
Även om jag förstår att man vill bevara vissa rasegenskaper så kanske det inte riktigt är så användbart idag tänker jag mer.

Behovet är nog större än du tror, det är väl inte helt ovanligt att man använder häst till att lunna timmer inifrån skogen till större traktorvägar där de större maskinerna kan plocka upp det. Dessutom är det nog också fler än du tror som pysslar med brukskörning som hobby. Men, visst, det är inte lika stort som hobbyridningen.

Arbetshästens (vare sig det är en nordis, ardenner eller vad som) samarbets- och arbetsvilja tycker jag torde vara något som borde vara eftertraktat hos "hobby-Svensson". Även det godmodiga temperamentet borde tilltala fler kan jag tycka, men det är väl tur att vi gillar olika saker så att mångfalden av raser kan bibehållas.
 
Behovet är nog större än du tror, det är väl inte helt ovanligt att man använder häst till att lunna timmer inifrån skogen till större traktorvägar där de större maskinerna kan plocka upp det. Dessutom är det nog också fler än du tror som pysslar med brukskörning som hobby. Men, visst, det är inte lika stort som hobbyridningen.

Arbetshästens (vare sig det är en nordis, ardenner eller vad som) samarbets- och arbetsvilja tycker jag torde vara något som borde vara eftertraktat hos "hobby-Svensson". Även det godmodiga temperamentet borde tilltala fler kan jag tycka, men det är väl tur att vi gillar olika saker så att mångfalden av raser kan bibehållas.

Spännande :)

Har aldrig hört eller sett det här men kanske är mer vanligt på andra ställen.

Menar ingenting om att det är fel, men det låter bara så konstigt ibland då behovet idag knappast kan vara som förr i hushållen?
 
Spännande :)

Har aldrig hört eller sett det här men kanske är mer vanligt på andra ställen.

Menar ingenting om att det är fel, men det låter bara så konstigt ibland då behovet idag knappast kan vara som förr i hushållen?

Nej, självklart ser behovet annorlunda ut än för hundra år sedan, men det betyder ju inte att arbetshästens egenskaper blir utan värde. Men som sagt på vissa ställen är det lättare att komma fram med häst än maskiner och gör dessutom mindre skada på marken, så visst finns ett mindre behov. Dessutom vill jag minnas att jag läst någon tidningsartikel om en kommun där man använde hästar för att hämta sopor i tättbebyggda bostadsområden och till gräsklippning. När behovet blir mindre på vissa områden kan det ju hända att nya användningsområden dyker upp.
 
Vi har en helt underbar ardenner (också utrotningshotade). Har haft henne sedan hon var 1 år, nu 5. Min ovana man rider henne utan problem, även dottern klarar att rida henne lite. Snäll som ett lamm, går fram överallt men inte tung, svarar lätt på hjälperna och rider med vanligt tränsbett utan att hon blir för stark.
Hon är ca 170 cm i mkh.
Dyr i drift, äter väldigt mkt grovfoder och har fått specialbeställa träns-delar till hennes onormalt stora huvud, men jag slår iaf ett slag för ardennern.
 
När jag har studerat min som tjurat ihop under medryttaren så undrar jag om det kan vara så att kallblod heldre stänger av och blir introverta än utåtagerande om dom inte förstår eller om kraven blir för höga. Och att folk därför tillskriver dom som tunga och tröga.


Min stannar heldre än sprätter iväg och då får man rannsaka sig själv och så fort hon förstår eller man har lagoma krav så är hon lätt och med på noterna igen.
Skulle man inte lyssna på henne i det läget så skulle man nog få banka ihjäl sig utan att hon skulle röra sig framåt.
 

Liknande trådar

Avel Nu vet jag att det finns trådar om travarkorsningar redan, men de jag hittade var från typ 2008, och funderar mer specifikt om just mitt...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
12 307
Ridning Vi har nyligen tagit över en tidigare framgångsrik tävlingstravare, monté och körtrav. En varmblodsvallak som är hög i rang och slutade...
2
Svar
33
· Visningar
3 560
Senast: Pudlan
·
Ridning Hej allesammans! Vet inte om tråden ligger rätt, hittade inget som passade klockrent... Till att börja med så är det inte aktuellt med...
Svar
17
· Visningar
2 145
Senast: Vogue
·
Hästvård ***DISCLAIMER: Veterinär är inkopplad och har varit från början. Denna tråd är skapad för att få mer input plus att jag själv tycker det...
Svar
11
· Visningar
2 241

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp