Kan man bli utbränd som förälder, eller Vad ska jag göra?

[Sleepy]

För mig blir din mans roll i det här väldigt oklar.

På ett sätt kvittar det. Det är du som skriver tråden och det är uppenbart att du behöver vila - som steg 1 i alla fall.

På ett annat sätt kvittar det givetvis inte. Det du skriver tyder inte alls på att din man och du delar rimligt på barnpassning och hushållsarbete och det övergripande ansvaret för allting.

Det kan naturligtvis vara så att ni båda är likna slitna, oavsett hur ni fördelar arbete och ansvar er emellan. Det kan också vara så att du faktiskt är sliten på allvar, på ett farligt sätt, medan han bara är "normalt trött". Men ändå tror ni båda att ni är lika slitna - vilket ni kanske inte alls är. Kanske bär du hans ansvar, så att han klarar sig från slitenhet medan du inte gör det. Och ingen av er kanske ser det?

Precis och det är så farligt. Samtidigt tror jag många, särskilt då kvinnor, har lätt att bli den där ansvarsfulla som "måste" orka när den andre inte gör det. Kanske för att de inte ser någon annan väg ut ur situationen just då.

 

[Sedna]

Tack för engagemang och pepp!

Svarar snabbt angående barnen.
Treåringen: svårlagd, somnar ofta framåt kl 21 och kan ta två timmat att lägga. Vaknar sedan vid 5:30-6 dagen efter. Sover hela natten vanligtvis. Men har förkylningsastma och hostar sig igenom en del nätter.

Ettåringen:
Somnar vid 19-20 och vaknar 3-5 ggr/natt. Vanligtvis vaknar hon, bökar lite och blir nöjd när jag klappar henne lite eller hon får bröstet. För några månader sedan vaknade hon var 30:e minut om kvällarna och sedan ett gäng gånger på natten. Men nu är det bättre. Har förkylningsastma och hostar en del, har ofta jobbigt med andningen på kväll/natt.

För ett par veckor sedan var hon jätteförkyld med feber. Då var hon otröstlig och jag fick gå runt med henne nästan varje natt i någon vecka. Var nog vaken 2-3 timmar varje gång. Då var det mycket skrik. I normalfallet när hon vaknar bara gnyr och bökar hon.

Att du är trött och sliten tycker jag är fullt begripligt utifrån det du skriver. Men hur kommer det sig att mannen är så trött? Jag förstår inte alls! Han sover alltid med stora barnet, som brukar sova hela nätter från 21-05:30/06? Förutsättningarna finns ju absolut för att mannen ska kunna få fullgod sömn. Har han stora sömnproblem eller vad är det som ligger till grund för hans trötthet?

 

[Pontevecchio]

Jag kan inte ta VAB eftersom pappan är föräldraledig.

Det förstår jag, jag försöker bara förklara det orimliga i det du presterar. Pappan är som sagt FL, tanken är att han då ska stötta med vaknätter.

 

[Inte_Ung]

Att ge rådet att den ena dödströtta föräldern skall lägga mer börda på den andra dödströtta föräldern är inte någon lösning i någon familj.
Båda behöver återhämta sig.

Maken är så trött och sliten att jag inte har hjärta att väcka honom när lillan konstrar. Han är ändå tröttare än jag på morgonen efter en stökig natt. Han har väldigt svårt att somna om kvällarna och är väldigt morgontrött som det är. Om han skulle ta lilla skulle hon skrika efter mig. Och då skulle jag ändå inte kunna sova. Och maken vara helt förstörd.

Ni behöver hjälp. Hela familjen.
Jag rekommenderar BVC då de har som uppgift att hjälpa familjer med barn i den åldern.

 

[Whirlie]

Att ge rådet att den ena dödströtta föräldern skall lägga mer börda på den andra dödströtta föräldern är inte någon lösning i någon familj.
Båda behöver återhämta sig.

Ni behöver hjälp. Hela familjen.
Jag rekommenderar BVC då de har som uppgift att hjälpa familjer med barn i den åldern.

Bvc skrev remiss till psykolog på VC. Som jag träffat ett antal gånger. Så där har jag redan sökt hjälp.

Överväger sjukskrivning. Idag funkar nästan inget på jobbet heller.

 

[Whirlie]

Att du är trött och sliten tycker jag är fullt begripligt utifrån det du skriver. Men hur kommer det sig att mannen är så trött? Jag förstår inte alls! Han sover alltid med stora barnet, som brukar sova hela nätter från 21-05:30/06? Förutsättningarna finns ju absolut för att mannen ska kunna få fullgod sömn. Har han stora sömnproblem eller vad är det som ligger till grund för hans trötthet?

Min man ligger vaken och kan inte somna. Sover sedan oroligt. Han har inte haft sömnproblem tidigare.

Han har också sovit med sonen i en säng med ribbotten där han inte sovit så skönt, vilket försämrat hans sömn. Så nu har vi bytt så han får vår dubbelsäng med treåringen och jag sover med lilla i sonens säng (120 cm bred så ingen barnsäng).

 

[Cattis_E]

Du säger som det är. Du mår fruktansvärt dåligt just nu. Trött är inte rätt ord om jag tolkat texten rätt och jag misstänker att du inte skrivit hur illa det verkligen är. Jag hade själv försökt försköna det till viss del nämligen.

I höstas fick jag en släng av årstidsbunden depression. Jag klarar helt enkelt inte av mörkret.

Vid två tillfällen stod jag här hemma på morgonen och grät för att jag var så trött och ledsen. Jag skrev bara till min chef att jag var sjuk. Orkade inte skriva mer och skämdes antar jag. I efterhand nu när jag mår bättre (det vände under julledigheten när jag fick vila och jag märkte att ljuset var på väg tillbaka) så har jag förklarat för henne varför jag sjukskrev mig de två gångerna. Hon blev inte arg utan ville veta vad hon kunde göra för att underlätta för mig.

Du behöver inte ge din chef en diagnos. En vecka får du sjukskriva dig utan läkarintyg. Säg att du inte mår bra. Att du känner dig sjuk. Då ljuger du inte men säger inte hela sanningen. Så kan du prata mer med din chef om den verkliga orsaken när du mår bättre och orkar.

@Whirlie
Läs ovanstående tre gånger.
Du har fått många förslag på vad du ska säga i tråden. Hitta det du tycker passar dig.
Bromsa NU!
Mvh En som kämpade mot återkommande depressioner i år eftersom de gick över emellanåt.
Slutade i en kropp och hjärna som var helt slut och varvade hel och deltidssjukskrivningar i mer än ett år tror jag, minns inte exakt hur länge för jag minns inte mycket alls från stora delar av den tiden..

 

[Korven]

Du kan sjukskriva dig själv i en vecka utan vare sig läkarintyg eller något godkännande av chef.

Jag hade sagt att jag (och min familj!) mår inte bra, jag känner mig på gränsen till utbränd, eller rentav faktiskt utbränd.

Alltså jag fick ett läkarintyg och en månads(!) sjukskrivning direkt av läkaren på vårdcentralen när jag hade en tuff situation på jobbet som gjorde mig ledsen. Det var liksom inga problem. Sen behövde jag bara använda 2 veckor sen kändes det okej igen. Men behövde jag längre sa de bara att jag skulle komma tillbaka så skulle de förlänga.

När jag var utbränd så bad jag om två veckors sjukskrivning. Nej sa läkaren, det blir tre månader . jag höll på att trilla av stolen. Det räckte inte egentligen för jag var inte bra när FK tyckte det.

 

[Pontevecchio]

Bvc skrev remiss till psykolog på VC. Som jag träffat ett antal gånger. Så där har jag redan sökt hjälp.

Överväger sjukskrivning. Idag funkar nästan inget på jobbet heller.

En kompromiss? Sjukskriv dig ons-fredag.
Ni sliter ut er, att du är dödstrött och din man likaså blir bara en dålig spiral för er båda. Sjukskriv dig, dela upp er så ni får sova mer under 3 dagar, ät pizza och gör inget viktigt förutom att återhämta er och rädda er själva. På riktigt. Jobbet kommer lunka på även på måndag.

 

[Whirlie]

När jag var utbränd så bad jag om två veckors sjukskrivning. Nej sa läkaren, det blir tre månader . jag höll på att trilla av stolen. Det räckte inte egentligen för jag var inte bra när FK tyckte det.

Låter som när jag fick träffa mvc-läkaren efter min anhörigas bortgång. Jag undrade om jag kunde bli sjukskriven med 25 % (jobbade 75 % så skulle alltså jobba halvtid). Så kunde jag vila hemma två timmar mellan jobbet och hämtningen av sonen på förskolan. Läkaren såg allvarlig ut och sa att hon sjukskriver mig 100%. Jag blev helt ställd och undrade om det betydde att jag MÅSTE vara sjukskriven på 100% eller om jag ändå kunde jobba 50%. Då blev hon nästan arg och höll en liten föreläsning. Så jag sjukskrev mig så klart direkt. Och åh så välgörande det var!

 

[Cattis_E]

Låter som när jag fick träffa mvc-läkaren efter min anhörigas bortgång. Jag undrade om jag kunde bli sjukskriven med 25 % (jobbade 75 % så skulle alltså jobba halvtid). Så kunde jag vila hemma två timmar mellan jobbet och hämtningen av sonen på förskolan. Läkaren såg allvarlig ut och sa att hon sjukskriver mig 100%. Jag blev helt ställd och undrade om det betydde att jag MÅSTE vara sjukskriven på 100% eller om jag ändå kunde jobba 50%. Då blev hon nästan arg och höll en liten föreläsning. Så jag sjukskrev mig så klart direkt. Och åh så välgörande det var!

Men vad är det som skiljer nuvarande situation från då? Då var du väl också bara "trött och ledsen" även om sorg kanske känns lättare att se som en anledning..

Hoppas du får hjälp.
För mig löste sig allt när vi landade i rätt behandling till slut.. Och såklart hunnit ikapp med vilan.
För dig räcker nog vila och nya rutiner kring hur saker ska skötas i och med att grunden är en annan.

 

[Whirlie]

Men vad är det som skiljer nuvarande situation från då? Då var du väl också bara "trött och ledsen" även om sorg kanske känns lättare att se som en anledning..

Hoppas du får hjälp.
För mig löste sig allt när vi landade i rätt behandling till slut.. Och såklart hunnit ikapp med vilan.
För dig räcker nog vila och nya rutiner kring hur saker ska skötas..

Då hade jag mkt sammandragningar pga stressen. Och ökad risk för förlossningsdepression pga kris under graviditeten.

 

[Cattis_E]

Då hade jag mkt sammandragningar pga stressen. Och ökad risk för förlossningsdepression pga kris under graviditeten.

Okej, du har inga sammandragningar nu, för det vore väl inte så möjligt.
Men jag vågar slå vad om att du har några andra stress-symptom från kroppen om du tänker efter?

Hur som helst så hoppas jag det löser sig, så att du får den vila du behöver.

 

[Pontevecchio]

Låter som när jag fick träffa mvc-läkaren efter min anhörigas bortgång. Jag undrade om jag kunde bli sjukskriven med 25 % (jobbade 75 % så skulle alltså jobba halvtid). Så kunde jag vila hemma två timmar mellan jobbet och hämtningen av sonen på förskolan. Läkaren såg allvarlig ut och sa att hon sjukskriver mig 100%. Jag blev helt ställd och undrade om det betydde att jag MÅSTE vara sjukskriven på 100% eller om jag ändå kunde jobba 50%. Då blev hon nästan arg och höll en liten föreläsning. Så jag sjukskrev mig så klart direkt. Och åh så välgörande det var!

Jag förstår hetsen över jobb men rent krasst, har du ett så viktigt jobb (typ Trump) att du inte kan vara sjuk så finns det en stand in för dig. Gör det inte det, så finns det möjlighet att skjuta upp beslut och arbetsuppgifter. Dina kollegor kanske tom blir glada som får lite respit.

 

[clusia]

Tack för engagemang och pepp!

Svarar snabbt angående barnen.
Treåringen: svårlagd, somnar ofta framåt kl 21 och kan ta två timmat att lägga. Vaknar sedan vid 5:30-6 dagen efter. Sover hela natten vanligtvis. Men har förkylningsastma och hostar sig igenom en del nätter.

Ettåringen:
Somnar vid 19-20 och vaknar 3-5 ggr/natt. Vanligtvis vaknar hon, bökar lite och blir nöjd när jag klappar henne lite eller hon får bröstet. För några månader sedan vaknade hon var 30:e minut om kvällarna och sedan ett gäng gånger på natten. Men nu är det bättre. Har förkylningsastma och hostar en del, har ofta jobbigt med andningen på kväll/natt.

För ett par veckor sedan var hon jätteförkyld med feber. Då var hon otröstlig och jag fick gå runt med henne nästan varje natt i någon vecka. Var nog vaken 2-3 timmar varje gång. Då var det mycket skrik. I normalfallet när hon vaknar bara gnyr och bökar hon.

Angående förkylningsastman, du behöver inte svara men kan vara bra att fundera över. Har ni rätt typ av medicinering? Ni kanske behöver höja dosen, börja tidigare men kortison tex. Vet ju inte vad ni har för schema men det kanske gå att korrigera så barnen får mer hjälp.

Är ni säkra på att det "bara" är förkylningsastma. Min dotter har också problem med andning och hon ska operera bort polypen och eventuellt halsmandlarna. Har ni tagit upp det med eran läkare? Det kanske finns mer hjälp att få.

Skickar en kram också. Jag tycker det är nog med ett barn som hostar sig igen om nätterna. Kan inte ens föreställa mig hur det är med två.

 

[Badger]

Tack för engagemang och pepp!

Svarar snabbt angående barnen.
Treåringen: svårlagd, somnar ofta framåt kl 21 och kan ta två timmat att lägga. Vaknar sedan vid 5:30-6 dagen efter. Sover hela natten vanligtvis. Men har förkylningsastma och hostar sig igenom en del nätter.

Ettåringen:
Somnar vid 19-20 och vaknar 3-5 ggr/natt. Vanligtvis vaknar hon, bökar lite och blir nöjd när jag klappar henne lite eller hon får bröstet. För några månader sedan vaknade hon var 30:e minut om kvällarna och sedan ett gäng gånger på natten. Men nu är det bättre. Har förkylningsastma och hostar en del, har ofta jobbigt med andningen på kväll/natt.

För ett par veckor sedan var hon jätteförkyld med feber. Då var hon otröstlig och jag fick gå runt med henne nästan varje natt i någon vecka. Var nog vaken 2-3 timmar varje gång. Då var det mycket skrik. I normalfallet när hon vaknar bara gnyr och bökar hon.

Då sover ju även barnet lite få timmar för sin ålder, borde vara bortåt tio på en natt. Så BVC och läkare borde definitivt ha ett intresse av att hjälpa er med sömnen där.

 

[Grazing]

Innan andra barnet föddes oroade jag mig för att inte orka ta hand om två barn. Jag har suttit och gråtit av oro och sorg, och känt att det var en dålig idé att skaffa syskon.

När jag var höggravid blev en väldigt viktig person i mitt liv svårt sjuk. Jag släppte allt, tog med mig sonen och reste för att stötta och hjälpa sista tiden i livet. Innan lilla var född avled denna. Vilket skapade ett stort tomrum. Jag mådde inte alls bra och blev sjukskriven.

Lilla föddes med buller och brak, sex timmar från första värken. Det var en jobbig förlossning för det var långa kraftiga värkar med jättekort paus mellan varje. Förlossningen var på natten efter att jag (och maken) haft stökiga nätter med jättesjukt barn. Så jag hade inga krafter kvar till en förlossning. Om det inte var för peppen från maken och den underbara personalen hade jag nog varit traumatiserad.

Jag trodde det skulle kännas lättare när lilla blev större. Men det för det inte. Emellanåt kanske. Men det känns hela tiden som jag stretchar på min absoluta maxgräns. Att jag snart inte kommer orka gå upp på morgonen, inte ta hand om mina barn. Jag är redan en dålig förälder till mina barn och jag är orolig att det ska sätta spår hos dem att jag inte kan bemöta dem på ett bra sätt. Min man är också jättetrött. Och vi tycker båda två att vi gör mycket mer än den andre av det jobb som måste föras hemma.

Kanske blivit en förlossningsdepression av något slag? Min bror hade lite samma tankar osv och han har fått hjälp mot det och också då fått mycket mera ork när tankarna försvinner. Dom tankarna att inte räcka till och att vara dålig för barnen är ju ganska tärande på kroppen.

Men jag har förstått att det är det normala småbarnslivet. Att alltid vara trött och orkeslös. Gissar att de flesta småbarnsföräldrar, med mer än ett barn, skulle skatta högre än 19 på KEDS. Utan att vara utbrända.

Det är normalt, tror jag. Dock så hanterar man det lättare om man mår bra och har resurser för det.

 

[Whirlie]

Jag förstår hetsen över jobb men rent krasst, har du ett så viktigt jobb (typ Trump) att du inte kan vara sjuk så finns det en stand in för dig. Gör det inte det, så finns det möjlighet att skjuta upp beslut och arbetsuppgifter. Dina kollegor kanske tom blir glada som får lite respit.

Det tror jag inte. Många skulle nog bli glada :-).

Dock är jag ”uppfostrad” med att kan man så jobbar man.

 

[Whirlie]

Då sover ju även barnet lite få timmar för sin ålder, borde vara bortåt tio på en natt. Så BVC och läkare borde definitivt ha ett intresse av att hjälpa er med sömnen där.

Vi låg runt tio förut. Plus 1-2 på dagen. Men nu har det minskat lite till.

 

[Whirlie]

Angående förkylningsastman, du behöver inte svara men kan vara bra att fundera över. Har ni rätt typ av medicinering? Ni kanske behöver höja dosen, börja tidigare men kortison tex. Vet ju inte vad ni har för schema men det kanske gå att korrigera så barnen får mer hjälp.

Är ni säkra på att det "bara" är förkylningsastma. Min dotter har också problem med andning och hon ska operera bort polypen och eventuellt halsmandlarna. Har ni tagit upp det med eran läkare? Det kanske finns mer hjälp att få.

Skickar en kram också. Jag tycker det är nog med ett barn som hostar sig igen om nätterna. Kan inte ens föreställa mig hur det är med två.

Det visste jag inte. Vi fick doserna i november och har kört på med dem. Har gett förkylningsdosering hela tiden då de aldrig blir helt friska.

Ringde mottagningen en gång i vintras när sonen hostat hela nätterna i flera nätter (då var maken vaken), och flera gånger hostat så han kräkts. De sa att det var helt normalt, en seg virusinfektion. Vi skulle bädda huvudet högt och ge mycket att dricka.