Kan sparande minska klasskillnaderna?

Man kan ju vara domedagsprofet också...

Det folk ångrar mest är att de inte tog tillfället i akt när de hade chansen. Spara är inte ngt för det. Jag förstår det men då har du ju gjort ett aktivt val. Varför ska INTE alla andra kunna få kunskap nog för att göra samma aktiva val? Varför är det så fel att öka kunskapen hos gemene man? Vad är ni rädda för egentligen?

Jag är inte emot mer utbildning inom ekonomi och samhällkunskap (t ex socialförsäkringssystemet och pensioner), tvärtom! När jag gick i skolan hade jag det i hemkunskapen på högstadiet och samhällskunskap på gymnasiet, men jag har förstått att det inte är överallt det är så idag. Det borde verkligen förbättras. Så där är vi överens.

Det jag inte är överens med dig om vilket problem det är som det skulle lösa. Alla unga vuxna borde ha fått en bra grund och förståelse för hur deras beslut påverkar deras nuvarande och framtida ekonomi. För deras egen skull, för att de medvetet ska kunna göra det bästa av sina liv. Det kommer att innebära att vi prioriterar olika. Några kommer att prioritera att gå ner i tid trots att det påverkar framtida pensionen, för att de tycker att tiden som frigörs nu är värt det. Några andra kommer att prioritera att jobba mycket, och inte alltid för att det skulle ge mer pengar, det finns många andra drivkrafter till att jobba mycket. Några har intresse och kunskap för att satsa i aktier, andra vill lägga sina pengar i boendet, och ytterligare andra prioriterar att resa och uppleva saker för sina pengar. Och några har inga pengar alls att välja för.

Visst är brist på kunskap en delorsak till att en del människor har lite pengar kvar i plånboken, och till att en del inte gör de val som skulle kunna innebära en klassresa för dem. I min mening är det dock så väldigt många fler faktorer som spelar roll att det blir ganska absurt att sitta här och fundera över om hur många chipspåsar en medelklassfamilj kan avstå ifrån vid fredagsmyset för att - när föräldrarna når pensionsåldern - kunna lyfta sig halv klass. En stabil och trygg ekonomi rekommenderar jag till alla som har den möjligheten, men att klistra på alla en klassklättringsnorm känns inte lika lockande.
 
Visst har vi "läxor" även på universitetet, inför varje seminarium förväntas studenterna förbereda sig. Ofta genom att göra en inlämningsuppgift, och alltid genom att dessutom läsa litteraturen som enligt kursanvisningarna kommer diskuteras. Att man bara kan knata rätt in på seminariet utan förberedelser vare sig före eller efter, och se vad läraren har att erbjuda hör definitivt till ovanligheterna.
Jag läste naturvetenskapliga ämnen (plus lite språk och juridik) och våra seminarier var nog lite annorlunda än era. Hos oss var det folk som struntade i all undervisning och läste in kursen inför tentan, en del av dem som presterade bäst gjorde så andra gick på varenda föreläsning och övning. Skillnaden är att det är upp till mig som individ hur jag vill göra, har man inte tillräcklig självdisciplin att klara av att studera utan läxor tycker jag att man borde fundera på varför man överhuvudtaget vill gå i skolan.
 
Varför njutningen skulle vara större av att bränna mer kapital fort än en långdragen lågmäld njutning i flera år är för mig en gåta.

Jag menar, det kan ju vara trevligare att leva med en egen katt i 15 år, än att spendera samma summa på att hyra världens finaste och bästa raskatt i en vecka. Även om båda investeringarna är förbrukade samma datum.
Jag tänker mer att du avstår från din katt i 40 år, och sen när det är dags att äntligen få skaffa din underbara katt, då är du redan död och begraven.
 
Det är verkligen allas ensak. Jag har jättesvårt att förstå dem som gläds åt pengar på bankkontot och snålar för att siffrorna ska bli större och större på årsbeskedet

Men jag vet att de finns. Jag respekterar deras val. Men det är inte mitt sätt att leva.

Rätt eller fel? Kan jag bara svara på för egen del.

Gläds är väl kanske fel ord, för mig är det mer en fråga om trygghet. Men jag är en sån som hellre lever snålt en tid för att uppnå den tryggheten, vilket är i form av en ekonomisk buffert. Nivån är satt efter en beräkning att jag ska ha tid för att ställa om mitt liv till en lägre utgiftsnivå, t ex behöver flytta etc, om jag blir sjuk eller långvarigt arbetslös. Om jag behöver genomgå en medicinsk behandling vill jag kanske inte samtidigt behöva dra igång en panikförsäljning av lägenheten.

Tryggheten i sig gör mig mer kreativ, modig och utforskande. Jag kan nog kallas trygghetsnarkoman när det gäller min basbuffert, det har inte känts bra när jag inte haft några pengar alls på kontot efter att jag köpt en lägenhet. När jag nu har min buffert så tänker jag istället mycket mer på resor, idéer för eget "hobbyföretagande", renovering, hobbyer etc. Så för mig funkar tryggheten så att jag blir mer öppen och "slösig". Men vi är alla olika, så man får ju prioritera som man vill :)
 
Jag skulle aldrig rekommendera ngn att låna pengar till aktier på samma sätt som jag aldrig skulle rekommendera ngn att låna pengar för att åka på semester. Jag håller med dig om att aktier innebär en risk men det finns ett talesätt som heter "Förstå vad du köper" som jag tycker är oerhört bra. Om du håller dig till stora stabila bolag som du förstår dig på. Där du vet hur de tjänar sina pengar (t ex HM tjänar pengar på att sälja kläder) då har du minskat dina risker betydligt.

För att minimera sina risker vid aktieköp behöver man veta betydligt mer än så för att veta om du ska satsa på HM, Lindex, Zara eller något annan av företagen som tjänar pengar på att sälja kläder. Och inte ens regeln "stora stabila bolag" är särskilt säker, du behöver ha ganska god kunskap och intresse för att följa marknaden både i Sverige och i världen för det. Minns du den så kallade "folkaktien" Telia, som skulle göra alla (aktieoerfarna) svenskar rika? Eller Ericsson?

Men om jag inte minns fel nu så var det du och jag som hade en diskussion om just kunskap och riskbenägenhet vid investeringar, i så fall så vet vi ju redan att vi två ser väldigt olika på det.
 
För att minimera sina risker vid aktieköp behöver man veta betydligt mer än så för att veta om du ska satsa på HM, Lindex, Zara eller något annan av företagen som tjänar pengar på att sälja kläder. Och inte ens regeln "stora stabila bolag" är särskilt säker, du behöver ha ganska god kunskap och intresse för att följa marknaden både i Sverige och i världen för det. Minns du den så kallade "folkaktien" Telia, som skulle göra alla (aktieoerfarna) svenskar rika? Eller Ericsson?

Men om jag inte minns fel nu så var det du och jag som hade en diskussion om just kunskap och riskbenägenhet vid investeringar, i så fall så vet vi ju redan att vi två ser väldigt olika på det.
Problemet med Ericsson och Telia var väl mycket att många som i princip var helt okunniga tog alla sina sparpengar och köpte bara Ericsson eller bara Telia istället för att ha dem som en del i en portfölj. Jag vet iaf flera som gjorde så.
 
Problemet med Ericsson och Telia var väl mycket att många som i princip var helt okunniga tog alla sina sparpengar och köpte bara Ericsson eller bara Telia istället för att ha dem som en del i en portfölj. Jag vet iaf flera som gjorde så.

Ja, det var ju delvis därför konsekvenserna blev så stora. Och min poäng är att det krävs en del av personen ifråga, för att denne ska öka sina chanser att klara sig på aktiemarknaden. Det är inte "bara" att köra på, t ex efter tumregler om stora, kända företag som man själv brukar handla hos. Förutom senaste året så har det ju dessutom överlag gått väldigt bra på svenska börsen under en tid. Det har nästan varit svårt att misslyckas. Det betyder vare sig att alla som tjänat pengar på börsen är särskilt duktiga på detta, eller att alla som tjänat dessa pengar kommer att fortsätta tjäna pengar kommande 5 åren pga att de är särskilt duktiga. Alla de som tjänat sina pengar mer på flyt än på skicklighet kan ju lika gärna förlora sina pengar i tider när aktier går ner. Och då vore det trist om man satsat sina 12 000 kr man sparat i 10 år.

Att sprida sina risker är förstås en bra grund för en ovan aktiespekulant, men det räcker fortfarande inte för att vara ett tryggt ekonomiskt råd.
 
Jag läste naturvetenskapliga ämnen (plus lite språk och juridik) och våra seminarier var nog lite annorlunda än era. Hos oss var det folk som struntade i all undervisning och läste in kursen inför tentan, en del av dem som presterade bäst gjorde så andra gick på varenda föreläsning och övning. Skillnaden är att det är upp till mig som individ hur jag vill göra, har man inte tillräcklig självdisciplin att klara av att studera utan läxor tycker jag att man borde fundera på varför man överhuvudtaget vill gå i skolan.

De naturvetare jag känner, ingenjörer för all del, förväntades också förbereda och efterarbeta en del, det skulle skrivas labbrapporter och räknas inför eller efter seminarier, osv. När jag läste språk så var det skönlitteratur som skulle läsas inför litteraturseminarierna, när jag läste juridik skulle det läsas lagbok och tidigare domar. Någon form av arbete utanför lektionstid, utöver tentapluggande dagarna innan tentan, förväntades/krävdes.

Saken med grundskolan är ju dessutom att den inte ska vara för dem som vill gå i skolan, och som genom familjetryck och/eller självdisciplin själva läser det de behöver utanför lektionerna, och därför hjälper man till lite, genom att organisera upp det hela genom läxor. Annars kommer ju det sociala arvet slå igenom ännu mer. Ju friare skolan är, desto större betydelse får föräldrarnas studievana.
 
Den stora skillnaden mellan grundskola/gymnasium och högskola/universitet är att eleverna i de första alternativen faktiskt har lektioner i princip hela skoldagarna medan man - åtminstone där jag läser - har betydligt färre föreläsningar, laborationer, gruppövningar och seminarier och en hel del tid (upp till "heltid") avsatt för just självstudier. Dessa självstudietimmar ingår alltså i studietiden och är inte att jämföra med läxor, som sker utanför skoltid.
 
Nu hoppar jag in här utan att ha läst allt, så vet inte riktigt hur det har utvecklat sig... Men, jag tror inte man kan räta ut klassklyftorna genom utbildning i privatekonomi. Eller det vet jag att man inte kan, det är alltför komplext för det.
Men om man ska fokusera på något specifikt är jag övertygad om att det är att satsa på skolor i utsatta områden, mer resurser helt enkelt för att se till att alla får så lika förutsättningar som möjligt.
För jag förstår faktiskt inte hur man kan säga att alla har samma förutsättningar när alla barnen i en skola får egna surfplattor, åker på flera skolresor varje år, och i en annan skola, bara några kvarter bort, byts inte möbler ut när de är trasiga, lekställningar repareras inte ens när de är en fara för barnen, personalen går på knäna. Det är så stora skillnader så man kräks. Och så undrar man varför det går åt helvete sen.
Det är väl fullt förståeligt att man inte anstränger sig när samhället inte anstränger sig, när ingen har några förväntningar på en.
Om det är några skolor det verkligen ska satsas på, ordentligt, så är det sådana i områden där många föräldrar är arbetslösa, får försörjningsstöd etc. Och i de familjerna är det nog inte särskilt aktuellt att prata om att spara pengar, tyvärr.
 
Jag har jobbat på en av Sveriges största affärsjuridiska byråer i 7 år och det är inte överdrivet. Folk tog taxi hem kl 03 och var på plats igen kammade och fräscha vid 9. Vid midnatt var det full ruljans på bygget.
Och det gorde alla i byrån år efter år med ingångs lön? Det är det jag syftar på med överdrifter.
 
Av samma skäl som du inte vill ta med dig arbetet hem. Läxor försämrar skolprestationen, mycket bättre att låta det man lärt sig under dagen sjunka in och ägna sig åt annat när man är ledig, frivillig fysisk aktivitet är också bevisat effektivt för att förbättra hjärnans prestation. Det visst redan de gamla grekerna och ny forskning visar samma.
Det är högst tveksamt om du har rätt i att läxor skulle försämra prestationen. Var har du fått det ifrån?
 
Det är verkligen allas ensak. Jag har jättesvårt att förstå dem som gläds åt pengar på bankkontot och snålar för att siffrorna ska bli större och större på årsbeskedet

Men jag vet att de finns. Jag respekterar deras val. Men det är inte mitt sätt att leva.

Rätt eller fel? Kan jag bara svara på för egen del.

Jag gläds åt pengar på sparkontot - jag kan inte påstå att jag precis lever som en snåljåp (det kan väl ingen som håller på med hästar och bor i Stockholm :angel:), men definitivt lever jag sparsammare än jag skulle kunna, och ser till att bankkontot går ganska mycket plus per år.

Det är inte pengarna i sig som är grejen, pengar tycker jag är rätt ointressant, det är möjligheterna som pengarna representerar som jag gillar. Att jag faktiskt helt på riktigt skulle kunna köpa ungefär det jag vill. Om jag ser nåt jag verkligen vill ha och tycker är värt sitt pris så kan jag faktiskt köpa det om jag vill. Plus att det är en extra självständighetsbuffert - om det skulle inträffa någon katastrof, så finns det pengar. Jag skulle om det kniper kunna vara utan inkomst ett tag och ändå klara mig.
 
Det är verkligen allas ensak. Jag har jättesvårt att förstå dem som gläds åt pengar på bankkontot och snålar för att siffrorna ska bli större och större på årsbeskedet
För mig är det här livsviktigt. Aldrig känner jag mig så sårbar som när jag inte har några pengar sparade alls, vilket har varit situationen för mig till och från. När jag hade ett svintufft jävla skitjobb var det just tanken på att spara ihop pengar som höll mig flytande: om jag sparade bara ett tag till skulle jag ha en liten buffert och inte längre behöva sitta i knät på elaka mansgrisiga chefer.

Man kan kalla det fuck you-pengar. Pengar som man har sparade som gör att man kan säga fuck you till den man vill; en jobbig chef (man kan säga upp sig och veta att man inte kommer bli tvungen att leva på luft, att man kan klara sig ett tag), en jobbig pojkvän (man är inte beroende av hans pengar utan kan gå den dagen man vill), en jobbig room mate (man kan flytta ut för man har sina egna pengar) etc etc etc.
 
Tvärtom, på universitet existerar nästan inte läxor alls. Eller rättare sagt gjorde inte, det har skett vissa förändringar på den punkten till det sämre. Sämre studieresultat möts med att studenterna skall ses som kunder och ges större inflytande enligt tesen att den som inget kan vet bäst. Men det är så det blir när pedagogiken får styra, då sätts kunskapen på undantag tyvärr.

Läxor är inte samma som universitetets självstudier under eget ansvar utan i mycket raka motsatsen, och det är där problemet ligger. Nu försöker man lösa den undermåliga undervisningen på lägre nivåer genom att försämra även på universitet och det är riktigt trist.
Självstudier och läxor är för mig samma sak. Jag har väldigt svårt att se skillnaden mellan att "lär dig avsnitt X och redovisa genom prov/uppsats/redovisning" och "lär dig avsnitt X och redovisa genom tenta/uppsats/redovisning".

Skillnaden är omfattningen, att på lägre nivåer är det färre sidor och lägre krav men principen är exakt den samma.
 
Jag läste naturvetenskapliga ämnen (plus lite språk och juridik) och våra seminarier var nog lite annorlunda än era. Hos oss var det folk som struntade i all undervisning och läste in kursen inför tentan, en del av dem som presterade bäst gjorde så andra gick på varenda föreläsning och övning. Skillnaden är att det är upp till mig som individ hur jag vill göra, har man inte tillräcklig självdisciplin att klara av att studera utan läxor tycker jag att man borde fundera på varför man överhuvudtaget vill gå i skolan.
Det är olika hur det är med närvaro och inlämning av uppgifter etc men det hör till vanligheterna att det finns fler obligatoriska moment än tentan.
Vad har förmågan att organisera sig och prioritera studier (självdisciplin som du uttrycker det) att göra med om man vill gå i skolan eller inte? Menar du att de som finner det lättare att studera om de har kontrollpunkter och riktlinjer för hur de bör lägga upp studierna inte har nytta av universitetsutbildningar?
 
De naturvetare jag känner, ingenjörer för all del, förväntades också förbereda och efterarbeta en del, det skulle skrivas labbrapporter och räknas inför eller efter seminarier, osv. När jag läste språk så var det skönlitteratur som skulle läsas inför litteraturseminarierna, när jag läste juridik skulle det läsas lagbok och tidigare domar. Någon form av arbete utanför lektionstid, utöver tentapluggande dagarna innan tentan, förväntades/krävdes.

Saken med grundskolan är ju dessutom att den inte ska vara för dem som vill gå i skolan, och som genom familjetryck och/eller självdisciplin själva läser det de behöver utanför lektionerna, och därför hjälper man till lite, genom att organisera upp det hela genom läxor. Annars kommer ju det sociala arvet slå igenom ännu mer. Ju friare skolan är, desto större betydelse får föräldrarnas studievana.
Den sista meningen i det citerade borde enligt min mening finnas som inskription på väggen i landets samtliga lärarrum.
 
För mig är det här livsviktigt. Aldrig känner jag mig så sårbar som när jag inte har några pengar sparade alls, vilket har varit situationen för mig till och från. När jag hade ett svintufft jävla skitjobb var det just tanken på att spara ihop pengar som höll mig flytande: om jag sparade bara ett tag till skulle jag ha en liten buffert och inte längre behöva sitta i knät på elaka mansgrisiga chefer.

Man kan kalla det fuck you-pengar. Pengar som man har sparade som gör att man kan säga fuck you till den man vill; en jobbig chef (man kan säga upp sig och veta att man inte kommer bli tvungen att leva på luft, att man kan klara sig ett tag), en jobbig pojkvän (man är inte beroende av hans pengar utan kan gå den dagen man vill), en jobbig room mate (man kan flytta ut för man har sina egna pengar) etc etc etc.

 
En utmärkt källa, problemet är att den knappast stödjer påståendet att läxor skulle försämra prestationer. Källan visar snarare motsatsen, att läxor förbättrar prestationen men argumentera för att det inte stödjer i tillräcklig grad.

Citat som exempel:
Hemläxors genomsnittliga effekt på elevers lärande är d=0,28 (d är ett mått på effektstorlek), ett resultat som enligt Hattie bör betraktas som lågt. Han menar att lärarna bör implementera arbetsmetoder som har minst d=0,40, dvs. påverkansfaktorer som har genomsnittliga eller höga positiva effekter på elevers lärande.

För lågstadieelever är effekten d=0,15 och för gymnasieelever är d=0,64. En anledning till effektskillnaderna är att yngre elever inte klarar självständiga arbetsuppgifter, inte kan skilja mellan relevant och irrelevant information och lätt blir distraherade.

Och i detta sammanhang kan man också fråga sig om inte läxor har en annan effekt förutom att läsa in fakta, att helt enkelt lära sig att arbeta självständigt. Jag tror det skulle vara förödande att inte haft ett en enda hemläxa och sedan på Högskolor och universitet förväntas läsa självständigt.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
1 892
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har tvingats undersöka min relation till pengar på djupet. Jag vet att pengar är ett känsligt ämne och att folk lätt stör sig på hur...
Svar
11
· Visningar
2 894
Senast: Unafraid
·
Övr. Barn Har en son på 6 år. Han är utredd som 4,5 åring för autism,men då han fick normalt resultat på pappret så slogs det bort. Nu började...
2 3
Svar
46
· Visningar
9 661
Senast: Fraegd
·
Kropp & Själ Ber om ursäkt redan från början om det här blir långt, krångligt och invecklat. Mitt självförtroende och självkänsla är för närvarande...
2
Svar
26
· Visningar
3 193
Senast: Kiwifrukt
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp