Jag har en häst som 2024 trampade in en spik rakt upp i hoven.Vi var inte tillåtna att följa med när hon undersöktes och ”opererades”. (De skar upp genom hålet i strålen och dränerade.)
På den lilla hanteringen vi såg så var det en lite större man, som våldshöll hoven och undersökte såret trots en upprörd ponny. När jag bad de ge henne lugnande, blev vi tillsagda att åka därifrån, och att vi inte fick följa med in. Tyvärr lyssnade vi och åkte.
När hon sen hämtades från kliniken var hon i upplösningstillstånd, och sparkade mot en, bara av att man närmade sig bakdelen. Det har varit en otroligt lång och tuff resa tillbaka. Men nu får jag plocka upp alla hovar, kratsa dem, och till och med brodda utan sedering. (Har man inte haft en häst som är rädd om hovarna låter det löjligt. Men det här är STORA framsteg för henne.)
Hon har dessutom återhämtat sig i kroppen enligt både veterinärer och equiterapeut. Men det är fortfarande en mental block som sitter kvar.
Hon har inga problem att lyfta hovarna, att man bankar på dem eller liknande. Men om man justerar dem medans man håller upp hoven, då tror hon fortfarande att hon ska dö. Hon får verkligen fullständig panik. Min fråga är alltså, hur ska vi göra för att komma vidare? Kan man ens överkomma ett såhär starkt trauma?
För även om vi fått ”vardagen” att fungera, så måste hon sederas med domosedan varje tillfälle hovis kommer. Vilket varken jag eller hon tycker är särkilt kul. Med sedering, pauser och världens bästa hovis så går det an. Men jag hade så gärna velat att hon kunde slippa sederingen…
På den lilla hanteringen vi såg så var det en lite större man, som våldshöll hoven och undersökte såret trots en upprörd ponny. När jag bad de ge henne lugnande, blev vi tillsagda att åka därifrån, och att vi inte fick följa med in. Tyvärr lyssnade vi och åkte.
När hon sen hämtades från kliniken var hon i upplösningstillstånd, och sparkade mot en, bara av att man närmade sig bakdelen. Det har varit en otroligt lång och tuff resa tillbaka. Men nu får jag plocka upp alla hovar, kratsa dem, och till och med brodda utan sedering. (Har man inte haft en häst som är rädd om hovarna låter det löjligt. Men det här är STORA framsteg för henne.)
Hon har dessutom återhämtat sig i kroppen enligt både veterinärer och equiterapeut. Men det är fortfarande en mental block som sitter kvar.
Hon har inga problem att lyfta hovarna, att man bankar på dem eller liknande. Men om man justerar dem medans man håller upp hoven, då tror hon fortfarande att hon ska dö. Hon får verkligen fullständig panik. Min fråga är alltså, hur ska vi göra för att komma vidare? Kan man ens överkomma ett såhär starkt trauma?
För även om vi fått ”vardagen” att fungera, så måste hon sederas med domosedan varje tillfälle hovis kommer. Vilket varken jag eller hon tycker är särkilt kul. Med sedering, pauser och världens bästa hovis så går det an. Men jag hade så gärna velat att hon kunde slippa sederingen…