Kattmamma som försvarar sina små.

[Skjøldur]

Jag köpte en till, vuxen katta vid midsommartid. Säljaren sa att det fanns risk för att hon parat sig i maj för då hade hon varit borta ett tag... Men jag har längtat efter kattungar länge så jag tyckte inte att det gjorde något. Nya katten heter Spezzi och hon är en skogkatt utan papper. Först gick det bra med katten jag redan hade. Hon heter Vessla och hon är en väldigt mjuk o snäll misse som inte försvarar sitt revir mot grannens katter. Hon blir inte ens sur om grannkatterna slinker in o äter. Spezzi har växt upp med några andra katter så hon är van att dela. Först var det lugnt. Hon fräste och gjorde ett litet utfall mot Vessla om hon kom för nära, men Vessla sprang iväg och då följde hon inte efter utan struntade i henne. Men då förlossningen närmade sig blev hon allmer arg på henne. Nu måste jag ha dom skilda åt för Spezzi tar alla chanser att flyga på stackars Vessla så att tussarna ryker och Vessla blir så rädd att hon kissar på sig. Det är "skydda ungarna-instinkten" som slagit till. Främmande hanar kan ju döda ungar som inte är deras egna. Att Vessla är en snäll honkatt har inte inte riktigt gått in i Spezzis vackra, lilla skalle. Hon är för övrigt en väldigt omsorgsfull kattmamma som bryr sig om sina tre bebbar på alla sätt. Hon är så stolt att det syns lång väg! Dom små blir tre veckor på lördag. Jag funderar på hur relationen mellan dom här två honkatter kommer att bli då ungarna flyttat ut. Om Spezzi glömmer att Vessla skulle vara en fiende, eller om hon kommer att fortsätta tro det och misshandla henne. I så fall kan jag inte ha kvar båda.

 

[TinyWiny]

Se till att kastrera båda två när kattungarna har flyttat så har du gjort vad du har kunnat för att de ska hålla sams.