Kejsarsnitt

[BernT]

Det tyckte jag med. Hamnade inte ens på nåt uppvak egentligen utan på ett avdelningsrum typ en våning ovanför bb. De gjorde någon special för att slippa köra iväg mig till centraluppvaket och sköterskan som skulle gå av sitt skift hade tid att vara med mig någon timme. Allt
kändes lite provisoriskt men tryggt. Fick komma ner efter nån timme tror jag. Kanske känns det annorlunda om det är planerat snitt, jag hade varit vaken nästan 2 dygn och du var ju väldigt sjuk (just det där med att få barnet till sig eller inte) men jag kände verkligen att det var så skönt att få ligga själv och inte vara gravid

Jaa det känns nästan som att man ”inte får” känna att det var väldigt skönt att få andas ut och va lite själv för min del var det nog det allra bästa, fick pusta ut och landa lite helt kravlöst eftersom att jag inte behövde ta hand om något barn på direkten, utan bara bli ompysslad.

 

[BernT]

När jag låg på uppvaket (första 20 h) och sen bb tog de nya blodprov (med stick i armveck eller hand) varannan timme de första 12 timmarna (bebis är född 19:30 ) därefter var fjärde timme fram till 48 timmar (och sen ännu glesare). Om någon när jag väl lyckades somna kommit och stuckit mig i benet, inte en chans att jag hade vaknat

Jag minns det som att hon typ högg mig i benet med sprutan men har förstått såhär i efterhand att det inte gick till så

 

[Kilauea]

Jaa det känns nästan som att man ”inte får” känna att det var väldigt skönt att få andas ut och va lite själv för min del var det nog det allra bästa, fick pusta ut och landa lite helt kravlöst eftersom att jag inte behövde ta hand om något barn på direkten, utan bara bli ompysslad.

Har läst fler som tycker så.
För min del var det mest obehagliga att allt kändes som en dröm när jag vaknade, att hela graviditeten varit en dröm. Men enligt sköterskan som var vid min sida när jag vaknade så var det tydligen en vanlig känsla efter sövning.

 

[Voeux]

Blev också sövd och fick också ligga några timmar på uppvaket ensam. De ville inte släppa iväg mig innan febern var under 41 grader vilket tydligen var en liten kamp. Jag tyckte det var SÅ skönt att få ligga ensam och ta igen mig. Plus att när min man och en barnmorska kom med bebis så var hon ren och fräsch, jag hade inte sett fram emot att få en kladdig bebis på mig så uppskattade väldigt mycket att hon var ren. Blir det fler barn ska jag vara tydlig med att ingen kladdig bebis på mig utan personalen får torka av först.

En fråga till alla egentligen men haffar ditt inlägg. Hur brukar det vara med planerade snitt, brukar de gå iväg med bebisen och kontrollera andning/torka av innan man får den i famnen eller lyfter de den direkt från buken till famnen?

 

[Imogen]

En fråga till alla egentligen men haffar ditt inlägg. Hur brukar det vara med planerade snitt, brukar de gå iväg med bebisen och kontrollera andning/torka av innan man får den i famnen eller lyfter de den direkt från buken till famnen?

Det är ingen skillnad på planerade snitt, akuta snitt, och vaginala förlossningar. Så länge man inte måste gå iväg med bebisen av medicinska skäl (eller om mamman vill det antar jag) så lägger man bebis hos mamman på en gång. Om möjligt praktiseras även sen avnavling vid kejsarsnitt (iaf där jag känner till).

 

[vemsomhelst123]

En fråga till alla egentligen men haffar ditt inlägg. Hur brukar det vara med planerade snitt, brukar de gå iväg med bebisen och kontrollera andning/torka av innan man får den i famnen eller lyfter de den direkt från buken till famnen?

För mig (akut en inte alls akut) fick jag barnet på bröstet direkt om jag ville, jag skakade så himla mycket, antingen av morfinet eller bedövning så jag ville inte hålla henne. De gick aldrig längre än att jag kunde se henne innan jag åkte till uppvak

 

[Voeux]

Det är ingen skillnad på planerade snitt, akuta snitt, och vaginala förlossningar. Så länge man inte måste gå iväg med bebisen av medicinska skäl (eller om mamman vill det antar jag) så lägger man bebis hos mamman på en gång. Om möjligt praktiseras även sen avnavling vid kejsarsnitt (iaf där jag känner till).

Jag läste detta på 1177, men förstod inte riktigt om man håller barnet vid något tillfälle innan undersökningen eller om man får det först efteråt.

Barnet under operationen​

När navelsträngen är avklippt tar först en barnmorska hand om barnet. Ofta tar barnmorskan med barnet till ett rum bredvid operationssalen och lägger det på ett särskilt bord. Du som är närstående kan följa med.

Barnmorskan kontrollerar om barnet andas ordentligt och mår bra. Undersökningen brukar ta 5 till 10 minuter. Ibland behöver barnmorskan ta blodprover från stumpen där navelsträngen satt.

När undersökningen är klar går det bra att hålla barnet, om barnet mår bra. Det är bra om barnet kan få ligga hud mot hud.

En barnläkare kan finnas med vid kejsarsnittet, om barnet riskerar att må dåligt när hen kommer ut.

Rutinerna kan var lite olika på olika sjukhus.

 

[Bexzor]

En fråga till alla egentligen men haffar ditt inlägg. Hur brukar det vara med planerade snitt, brukar de gå iväg med bebisen och kontrollera andning/torka av innan man får den i famnen eller lyfter de den direkt från buken till famnen?

Med alla mina 4 så har de visat upp bebisen, och sen omgående gått iväg på undersökning. I Göteborg skedde det i samma rum för att jag skulle få vara delaktig, men de övriga tre har undersökts i ett avskilt rum dit pappan följt med. Sen har pappan suttit med dom i sin famn I operationssalen eftersom jag kräkts och skakat i vissa fall.

 

[Imogen]

Jaa det känns nästan som att man ”inte får” känna att det var väldigt skönt att få andas ut och va lite själv för min del var det nog det allra bästa, fick pusta ut och landa lite helt kravlöst eftersom att jag inte behövde ta hand om något barn på direkten, utan bara bli ompysslad.

Jag vet inte om jag tyckte att det var direkt skönt att vara själv och ifrån bebis i början. Men jag hade iaf inga problem alls med det. Tror mycket var för att jag snittades med andra och tredje barnet och visste att bebis kommer vara ett litet plåster på mig ett par månader framåt. Så jag unnade verkligen min man att vara nummer 1 utan konkurrens där i början. Sen blev det ju lite väl länge nu sist dock.

 

[Imogen]

Jag läste detta på 1177, men förstod inte riktigt om man håller barnet vid något tillfälle innan undersökningen eller om man får det först efteråt.

Barnet under operationen​

När navelsträngen är avklippt tar först en barnmorska hand om barnet. Ofta tar barnmorskan med barnet till ett rum bredvid operationssalen och lägger det på ett särskilt bord. Du som är närstående kan följa med.

Barnmorskan kontrollerar om barnet andas ordentligt och mår bra. Undersökningen brukar ta 5 till 10 minuter. Ibland behöver barnmorskan ta blodprover från stumpen där navelsträngen satt.

När undersökningen är klar går det bra att hålla barnet, om barnet mår bra. Det är bra om barnet kan få ligga hud mot hud.

En barnläkare kan finnas med vid kejsarsnittet, om barnet riskerar att må dåligt när hen kommer ut.

Rutinerna kan var lite olika på olika sjukhus.

Okej!

Ja det kan säkert vara olika. Nu i höstas fick jag bebis till mig direkt. Vid förra snittet fick jag inte det eftersom hon behövde lite hjälp på traven med andningen. Och då förklarade de just det att anledningen till att jag inte fick bebis till mig var att hon behövde det.

 

[inverterad]

En fråga till alla egentligen men haffar ditt inlägg. Hur brukar det vara med planerade snitt, brukar de gå iväg med bebisen och kontrollera andning/torka av innan man får den i famnen eller lyfter de den direkt från buken till famnen?

Min unge skrek i högan sky när hon kom ut Så andningen var inte mycket att fundera på. Med brasklapp för att jag kan ha glömt så tror jag inte de gick iväg? En sköterska höll ungen medan partner klippte navelsträngen (jag minns att de gjorde nån snabb bedömning då, hudton och nåt mer, enligt nån skala, och allt var fint, detta var ju i samma rum och tog väl typ... nån minut?) och sen kom hon upp till mig (och sen till partner) medan de sydde ihop.

 

[Sleepan]

Jag födde precis som @Bexzor i Göteborg och då gjorde de undersökningar av henne i samma rum, och sen fick pappan henne. Men jag mådde röv pga sjukt sliten av igångsättning som inte gick som önskat. Annars hade jag kanske fått henne, funderade inte på det

 

[Voeux]

Vi har ju hur som helst ett möte innan snittet, jag är osäker på om det blir ett fysiskt möte eller ett telefonmöte men de skulle ta kontakt i varje fall. Så då får jag ju möjligheten att fråga alla sånna saker innan. Jag vill ju gärna få henne så fort som möjligt, samtidigt är det ju en del blod inblandat i snitt så jag vet inte hur det skulle kännas heller att se henne helt blodig.

Jag är nog mest av allt nervös för urinkateter, venkateter och bedövning. Mer än själva snittet och återhämtning. Jag är inte särskilt smärttålig och venkatetern på vändningsförsöket gjorde hemskt ont Blodkärlet sprack dessutom så det blödde en hel del. Men.. jag tycker också att jag blivit ganska duktig genom åren på att bara ta ett djupt andetag och acceptera läget. Jag vet inte hur många gånger det stuckits och skurits i mig de senaste åren och det blir inte enklare för det men jag har åtminstone lärt mig att det snart går över.

 

[inverterad]

Vi har ju hur som helst ett möte innan snittet, jag är osäker på om det blir ett fysiskt möte eller ett telefonmöte men de skulle ta kontakt i varje fall. Så då får jag ju möjligheten att fråga alla sånna saker innan. Jag vill ju gärna få henne så fort som möjligt, samtidigt är det ju en del blod inblandat i snitt så jag vet inte hur det skulle kännas heller att se henne helt blodig.

Jag är nog mest av allt nervös för urinkateter, venkateter och bedövning. Mer än själva snittet och återhämtning. Jag är inte särskilt smärttålig och venkatetern på vändningsförsöket gjorde hemskt ont Blodkärlet sprack dessutom så det blödde en hel del. Men.. jag tycker också att jag blivit ganska duktig genom åren på att bara ta ett djupt andetag och acceptera läget. Jag vet inte hur många gånger det stuckits och skurits i mig de senaste åren och det blir inte enklare för det men jag har åtminstone lärt mig att det snart går över.

Jag minns inget blod alls faktiskt, tänk på att du är rätt groggy av bedövningen också (och all the feels! Hormoner!). De behöver nog torka av lite hjälpligt för att se hudtonen (att syresättningen är bra antar jag) och för att inte tappa ungen, så jag tror inte de är täckta med blod när de kommer upp på bröstet, men säkert lite kladdiga.

 

[Imogen]

Vi har ju hur som helst ett möte innan snittet, jag är osäker på om det blir ett fysiskt möte eller ett telefonmöte men de skulle ta kontakt i varje fall. Så då får jag ju möjligheten att fråga alla sånna saker innan. Jag vill ju gärna få henne så fort som möjligt, samtidigt är det ju en del blod inblandat i snitt så jag vet inte hur det skulle kännas heller att se henne helt blodig.

Jag är nog mest av allt nervös för urinkateter, venkateter och bedövning. Mer än själva snittet och återhämtning. Jag är inte särskilt smärttålig och venkatetern på vändningsförsöket gjorde hemskt ont Blodkärlet sprack dessutom så det blödde en hel del. Men.. jag tycker också att jag blivit ganska duktig genom åren på att bara ta ett djupt andetag och acceptera läget. Jag vet inte hur många gånger det stuckits och skurits i mig de senaste åren och det blir inte enklare för det men jag har åtminstone lärt mig att det snart går över.

Mina barn har inte varit särskilt blodiga alls, pyttelite. Mest kladdiga av fosterfett. Och kommit till mig med en handduk (för att hålla värmen gissar jag)

 

[Bexzor]

Vi har ju hur som helst ett möte innan snittet, jag är osäker på om det blir ett fysiskt möte eller ett telefonmöte men de skulle ta kontakt i varje fall. Så då får jag ju möjligheten att fråga alla sånna saker innan. Jag vill ju gärna få henne så fort som möjligt, samtidigt är det ju en del blod inblandat i snitt så jag vet inte hur det skulle kännas heller att se henne helt blodig.

Jag är nog mest av allt nervös för urinkateter, venkateter och bedövning. Mer än själva snittet och återhämtning. Jag är inte särskilt smärttålig och venkatetern på vändningsförsöket gjorde hemskt ont Blodkärlet sprack dessutom så det blödde en hel del. Men.. jag tycker också att jag blivit ganska duktig genom åren på att bara ta ett djupt andetag och acceptera läget. Jag vet inte hur många gånger det stuckits och skurits i mig de senaste åren och det blir inte enklare för det men jag har åtminstone lärt mig att det snart går över.

Har inte sett en enda bebis blodig efter snitt, bara vita av fosterfett. Jag kan ha fel men jag tror inte att snittade bebisar är blodiga då de inte är i kontakt med blod på samma sätt som vaginala förlossningar.

Jag som har traumatiska snitt bakom mig har verkligen uppskattat mötet inför snitt. Fick inte det med min första så när jag fick det inför mitt andra snitt så kände jag varför nu vid andra snittet. Men det snittet blev så bra det kunde utifrån mina förutsättningar. Och inför mitt 4e snitt så hade jag haft mötet på mitt sjukhus där snittet var tänkt att vara först. Ändå kom narkossköterskan i Göteborg in och pratade med mig då hon läst alla mina upplevelser och ville inte att samma sak skulle hända igen. I Göteborg satte de urinkatetern när jag hade fått spinalbedövningen, så guld värt och borde införas överallt! Inför tre senare snittet så hade all personal koll på mina önskemål utifrån vad som sagts på mötet. För precis som det du nämner, det är alla moment innan själva snittet som jag också har svårast för. Så passa på och lyft allt detta på mötet, tänk på att ingen fundering eller fråga är för stor

 

[Sleepan]

Vi har ju hur som helst ett möte innan snittet, jag är osäker på om det blir ett fysiskt möte eller ett telefonmöte men de skulle ta kontakt i varje fall. Så då får jag ju möjligheten att fråga alla sånna saker innan. Jag vill ju gärna få henne så fort som möjligt, samtidigt är det ju en del blod inblandat i snitt så jag vet inte hur det skulle kännas heller att se henne helt blodig.

Jag är nog mest av allt nervös för urinkateter, venkateter och bedövning. Mer än själva snittet och återhämtning. Jag är inte särskilt smärttålig och venkatetern på vändningsförsöket gjorde hemskt ont Blodkärlet sprack dessutom så det blödde en hel del. Men.. jag tycker också att jag blivit ganska duktig genom åren på att bara ta ett djupt andetag och acceptera läget. Jag vet inte hur många gånger det stuckits och skurits i mig de senaste åren och det blir inte enklare för det men jag har åtminstone lärt mig att det snart går över.

Emla där venkatetern ska sitta är ett tips. Det fick jag innan de satte min på igångsättningen. Funkar väldigt bra

 

[Badger]

Har gjort två akuta snitt, 2017 och 2021.

Båda gångerna har det gått bra och jag har återhämtat mig fint efter snittet. Andra gången hade jag dock havandeskapsförgiftning så det är ju inte riktigt jämförbart. Låg tex 20 h på uppvaket med ekg och massa blodprover mm. Men själva snittet var problemfritt och hade jag inte haft hf hade jag säkert varit uppe och gått kort efter. Det gjorde jag 2017.

Båda gångerna fick jag ta blodförtunnande sprutor. Första snittet var utan riskfaktorer.

Angående uppvaket så kan det säkert variera massor över landet. På ”mitt” sjukhus har kvinnokliniken ett eget uppvak där planerade snitt och akuta snitt dagtid hamnar. Där får partner och bebis också vara (kanske andra covidrestriktioner nu dock). När bedövningen släppt kommer man till bb. Kvinnoklinikens uppvak är bara öppet dagtid så gör man akutsnitt på natten hamnar man på ”stora” uppvaket för alla operationer. Då beror det på förutsättningar om bebis får komma dit.

Mitt var på natten så jag kan inte säga hur det skulle varit dagtid.

(Gigantiskt sjukhus dock så det skulle säkert kunna vara så att de har ett eget uppvak på dagen.)

 

[Badger]

Jag fick sprutor i låret så det var svårt att missa dock en natt låg jag och sov och vaknade av att sjuksköterskan gav mig sprutan i låret och sa ”jag ville inte väcka dig” som att man inte vaknar av ett stick i benet

Jag fick en hel massa påsar blod och ngn med plasma så det kanske spelar in vem vet de kanske smyger in blodförtunnande då.

 

[orkide]

Blev också sövd och fick också ligga några timmar på uppvaket ensam. De ville inte släppa iväg mig innan febern var under 41 grader vilket tydligen var en liten kamp. Jag tyckte det var SÅ skönt att få ligga ensam och ta igen mig. Plus att när min man och en barnmorska kom med bebis så var hon ren och fräsch, jag hade inte sett fram emot att få en kladdig bebis på mig så uppskattade väldigt mycket att hon var ren. Blir det fler barn ska jag vara tydlig med att ingen kladdig bebis på mig utan personalen får torka av först.

Det är nog väldigt individuellt, för mig var det otroligt jobbigt att inte få dela första timmarna med min dotter - trots att jag var i så dåligt skick att jag knappt visste vad jag hette. Låg på centralt uppvak tillsammans med dementa Rune som opererat höften och låg och skrek hela tiden - det kan säkert ha påverkat upplevelsen till det negativa.

Vi har ju hur som helst ett möte innan snittet, jag är osäker på om det blir ett fysiskt möte eller ett telefonmöte men de skulle ta kontakt i varje fall. Så då får jag ju möjligheten att fråga alla sånna saker innan. Jag vill ju gärna få henne så fort som möjligt, samtidigt är det ju en del blod inblandat i snitt så jag vet inte hur det skulle kännas heller att se henne helt blodig.

Skönt med ett möte! Jag fick se bebis direkt, hon var inte alls blodig och knappt något fosterfett för den delen heller - sen tog de henne till ett annat rum för att mäta/väga (tillsammans med hennes pappa) och efter några minuter kom de tillbaka.
Jag skulle tipsa att du vågar äga förlossningen även fast det är ett snitt. Var tydlig med vad som känns bra och inte bra för dig, precis som du hade gjort om du fött vaginalt. Jag tror att det är lätt att bli passiv och bara hänga med - så upplevde jag iaf det, att jag inte hade något att säga till om där i operationssalen.

Och kom ihåg att fota!! Önskar att vi hade fler foton men efter 72 h var varken jag eller min man människa nog att komma ihåg det..

Det är ingen skillnad på planerade snitt, akuta snitt, och vaginala förlossningar. Så länge man inte måste gå iväg med bebisen av medicinska skäl (eller om mamman vill det antar jag) så lägger man bebis hos mamman på en gång. Om möjligt praktiseras även sen avnavling vid kejsarsnitt (iaf där jag känner till).

Inte i Sthlm (Danderyd) förra våren, jag hade uttryckligen önskat sen avnavling men de sa att det inte var möjligt pga akut snitt. Nu hade de mkt att göra just den natten och tiden blev flyttad flera gånger och sen fick de skynda på slutet för att göra ett urakutsnitt.