Kommentera utseende

[Badger]

Ja ang det sista så gör jag själv skillnad. Det diskuterades i någon tidigare tråd här också och då skrev jag att jag är mer ok med att uppmärksamma normbrytande utseenden tex.
Så jag skulle kunna uppmärksamma kläder om det är normbrytande rosa och glitter på en pojke och coola dinosaurier på en flicka. Eller en kvinna som rakat av sig håret på huvudet.
Men generellt skulle jag önska att vi på en samhällsnivå kunde börja öva på att stärka varandra på andra sätt.
Det märks ju här i tråden - utifrån hur en del svarar så kan man ju tro att det ENDA sättet att vara snäll på är att berömma folks frisyrer eller kläder. Det finns ju mängder med sätt att stärka sina medmänniskor och vara snäll på.

Jag ger nästan aldrig komplimanger överhuvudtaget - ändå verkar folk anse att jag är en väldigt omtänksam person som får andra att känna sig genuint sedda. Bara som ett anekdotiskt exempel.

Ja jag är helt usel på att ge komplimanger, gör det väldigt sällan. Är också dålig på att se om folk klippt sig. Bättre på nya kläder. Men faktum är att jag försöker lära mig det eftersom just mina kollegor på mitt jobb blir väldigt glada av komplimanger om hår och grejs och man sticker ut lite om man inte säger något och det startar konversation om man är först som ser det. Har ingen aning om jag ses som omtänksam, skulle inte tro det.

Rent estetisk är jag förtjust i väl genomfört tema som tex komplett vandringsstass i fjällen eller full manga outfit, när vi hade ett event i staden här så vimlade det någon gång per år av pojkar och flickor som var helt fantastiska i fluffig kjol och härliga frisyrer. (jag har inte sådant själv, men fint på andra)

 

[Liran]

Och jag tror folk tror att de gör någonting bra då de säger sånt.

Jag försöker verkligen bita mig i tungan ibland och hitta på nåt annat trevligt att prata om än någons nya tröja. Kanske "hur mår du idag?"

Sen försöker jag också undvika att säga "du är så bra på att rita" och istället säga "den teckningen blev verkligen lyckad!" (berömma personens handling utan att ge henom en egenskap), så ibland får jag fundera två gånger hur jag ska uttrycka mig!

"hur mår du idag?" tycker jag är en oändligt mycket jobbigare kommentar än en komplimang. Här måste jag analysera massor med saker: Är din fråga ärligt menad, är du alltså genuint intresserad av mitt mående, eller förväntar du dig bara ett "bra, tack!". I det senare fallet bör ju inte jag ge mig in i en diskussion om allt som felar mig för dagen.

Om det är så att du är intresserad, och jag mår halvtaskigt, hur ska jag framföra det, eller orkar jag verkligen prata om det överhuvudtaget. Många och knepiga överväganden som sagt, hellre en komplimang som inte kräver något mer av mig än ett "tack", eller "roligt att du tycker det".

 

[Lingon]

Jag trodde att jag överanalyserade allt in i minsta detalj. Men jag har nog haft fel! Väldigt intressant!

 

[Badger]

Jag får ofta kommentarer av okända om att jag har en fin häst, uppskattar det, men svårt att veta hur jag ska svara på det. Känns konstigt att säga tack, är ju inte mig de kommenterar och inte jag som gjort honom fin heller.

Joo fast det har du väl? Om han har glansig päls och fint hull och ser härligt glad och pigg och vänlig ut? Eller. Med tanke på att de kan vara trassliga o risiga med ledsna ögon oavsett gener.

Samtidigt brukar väl iofs "fin häst" triggas av vänliga ögon och kontaktsökande och det är väl kanske personligheten.

 

[parellikusken]

Joo fast det har du väl? Om han har glansig päls och fint hull och ser härligt glad och pigg och vänlig ut? Eller. Med tanke på att de kan vara trassliga o risiga med ledsna ögon oavsett gener.

Samtidigt brukar väl iofs "fin häst" triggas av vänliga ögon och kontaktsökande och det är väl kanske personligheten.

Det är sant i och för sig.

 

[cirkus]

Jag får ofta kommentarer av okända om att jag har en fin häst, uppskattar det, men svårt att veta hur jag ska svara på det. Känns konstigt att säga tack, är ju inte mig de kommenterar och inte jag som gjort honom fin heller.

Jag brukar säga - jaaaaa han är jättefin! Världens finaste.

 

[em-pirre]

"hur mår du idag?" tycker jag är en oändligt mycket jobbigare kommentar än en komplimang. Här måste jag analysera massor med saker: Är din fråga ärligt menad, är du alltså genuint intresserad av mitt mående, eller förväntar du dig bara ett "bra, tack!". I det senare fallet bör ju inte jag ge mig in i en diskussion om allt som felar mig för dagen.

Om det är så att du är intresserad, och jag mår halvtaskigt, hur ska jag framföra det, eller orkar jag verkligen prata om det överhuvudtaget. Många och knepiga överväganden som sagt, hellre en komplimang som inte kräver något mer av mig än ett "tack", eller "roligt att du tycker det".

Det är sant, men det beror på hur frågan ställs. Den var menat som genuin, och ställs på ett sätt där det inte misstolkas. Jag tänkte nog mest på bemötande av barn. De brukar väldigt ofta svara helt rakt på den frågan, känna sig sedda och hörda och få en chans att berätta något för någon som är genuint intresserad.

 

[miumiu]

Jag tycker verkligen att det beror på i vilket sammanhang och vem det kommer ifrån. Och hur det sägs. Skillnad på när någon kollega/vän kommenterar ex ett plagg man har på sig eller när något random slemmo säger typ ”vad fin du är”. Men överlag tar jag inte komplimanger på fel sätt. Utan antingen som att personen faktiskt tycker att jag är fin eller försöker vara snäll.

Vikt tycker jag är lite mera känsligt att kommentera, särskilt om man inte känner varandra särskilt väl. Har själv haft ätstörningar i mina tonår och har i färskt minne hur det känns att bli kallad skelett, anorexioffer osv. Det handlar iofs om förolämpningar och inte komplimanger men jag tycker ändå inte att det är något man behöver ta upp om inte den berörda inbjuder till det själv.

 

[Hyacinth]

Nej
Kuratorn på vc slutade och sen rann det ut i sanden
Med nya jobbet kommer jag inte ha tid i början till samtal
Måste byta vc tills dess med

Kan du inte få stöd via jobbet? Företagshälsovård?

 

[Monkie]

Nej
Kuratorn på vc slutade och sen rann det ut i sanden
Med nya jobbet kommer jag inte ha tid i början till samtal
Måste byta vc tills dess med

Kan du kontakta nuvarande vc, be om att få prata med läkare som kanske kan hjälpa dig vidare?

 

[Unafraid]

Jag har tänkt såhär: jag har lärt mig i skolan att man ska lyfta personer runt sig och säga snälla saker. Så jag är uppfostrad att ge komplimanger. Och det är något jag tränat på att göra, typ "idag ska jag säga/göra något snällt för en främling". Till exempel säga att någon har en fin klänning eller hålla upp dörren för någon.
Det är alltså en del i min grundläggande uppfostran och det känns så konstigt att många tycker att det inte alls är bra. Det är en egenskap som jag är lite stolt över. Att man med en snäll kommentarer kan göra någons dag lite bättre, helt utan baktanke.

 

[cirkus]

Jag har tänkt såhär: jag har lärt mig i skolan att man ska lyfta personer runt sig och säga snälla saker. Så jag är uppfostrad att ge komplimanger. Och det är något jag tränat på att göra, typ "idag ska jag säga/göra något snällt för en främling". Till exempel säga att någon har en fin klänning eller hålla upp dörren för någon.
Det är alltså en del i min grundläggande uppfostran och det känns så konstigt att många tycker att det inte alls är bra. Det är en egenskap som jag är lite stolt över. Att man med en snäll kommentarer kan göra någons dag lite bättre, helt utan baktanke.

Det är inte avsändarens intention som är avgörande. Jag förstår att folk vill vara snälla. Det är en god egenskap. MEN det tar inte bort faktumet att väldigt många inte VILL eller tycker om att få oombedda kommentarer om ens utseende även om kommentaren är positiv. Jag tror det är många som behöver tänka ett varv till i sitt snällhetsivrande - det är mottagaren som avgör om kommentaren är på plus eller minuskontot för den - inte avsändarens intention.

Jag är också en snäll och omtänksam människa men jag kommenterar förhoppningsvis aldrig folks utseende. Det är stor skillnad på att hålla upp dörren eller hjälpa nån jämfört med att kommentera just utseende. Än en gång - det är stor skillnad på att säga att en klänning är snygg och att du är snygg i den klänningen

 

[Hyacinth]

Jag har tänkt på det här.
Jag blir glad- just då. Men det skapar också en press att hela tiden uppprätthålla den där
Grejen som någon berömde. Vikten, håret, humöret eller vad som. Det gör att jag känner mig sämre om nån inte ger komplimanger, särskilt om
jag ansträngt mig.
Det jag blir gladast för är nog när vänner skriker att de vill ses för att de saknar mig/vill/det är kul eller att nån gillar min matlagning. Det skapar inte några förväntningar på mig som person, som jag kanske känner att jag varken kan eller vill leva upp till.

 

[the_connemara]

Är så jag brukar svara, men känns lite stöddig typ. Svårt.

Jag svarar alltid typ "VISST ÄR HAN " ofta med tillägg liknande "han är min drömhäst och jag har haft honom sedan han var 2.5 är o nu är han 15 " och börjar typ gråta Folk brukar bli glada

 

[Sonic76]

Kan du inte få stöd via jobbet? Företagshälsovård?

Byter ju jobb nu så tänkte inte börja med det

 

[the_connemara]

Jag har tänkt på det här.
Jag blir glad- just då. Men det skapar också en press att hela tiden uppprätthålla den där
Grejen som någon berömde. Vikten, håret, humöret eller vad som. Det gör att jag känner mig sämre om nån inte ger komplimanger, särskilt om
jag ansträngt mig.
Det jag blir gladast för är nog när vänner skriker att de vill ses för att de saknar mig/vill/det är kul eller att nån gillar min matlagning. Det skapar inte några förväntningar på mig som person, som jag kanske känner att jag varken kan eller vill leva upp till.

Precis så!

 

[Sonic76]

Kan du kontakta nuvarande vc, be om att få prata med läkare som kanske kan hjälpa dig vidare?

Nej
De kan ge mig numret till den nya kuratorn men jag har inte möjlighet att lämna mitt jobb för att åka hem till vc
Så i så fall byta vc och sen ny kontakt.

 

[Lingon]

Jag har tänkt på det här.
Jag blir glad- just då. Men det skapar också en press att hela tiden uppprätthålla den där
Grejen som någon berömde. Vikten, håret, humöret eller vad som. Det gör att jag känner mig sämre om nån inte ger komplimanger, särskilt om
jag ansträngt mig.
Det jag blir gladast för är nog när vänner skriker att de vill ses för att de saknar mig/vill/det är kul eller att nån gillar min matlagning. Det skapar inte några förväntningar på mig som person, som jag kanske känner att jag varken kan eller vill leva upp till.

Jag förstår verkligen inte att en liten komplimang av typen så fin du är i den där tröjan kan skapa någon som helst press/stress.

Jag lovar nämligen att i 99.99% av gångerna som ingen ger den komplimangen så betyder att de för tillfället är som sämst neutrala inför tröjan du just då har på dig.

Det är så extremt sällan jag tänker att någon har på sig nåt fult eller är ful. Så intresserad av folk är jag inte. Det är just när någon har något jag personligen tycker är fint som jag ger en komplimang. Det betyder faktiskt inte att jag nästa gång vi ses tycker att kläderna är fula bara för att jag inte ger en komplimang då eller att jag kräver att kläderna ska vara på ett visst sätt. Ibland är säker och ting väldigt enkla. Jag tycker att du är fin i tröjan. Punkt. Varken mer eller mindre.

Jag skulle känna betydligt större press om någon så att de saknade min fantastiska matlagning. Då hade jag känt en press att inte göra personen besviken. Att leva upp till förväntningarna på maten som personen har nästa gång jag bjuder. Men den pressen är ju min att hantera. Att jag känner den pressen betyder inte att folk ska sluta berömma min mat. Jag får helt enkelt jobba med min prestationsångest i det läget.

 

[Lingon]

Jag tycker verkligen att det beror på i vilket sammanhang och vem det kommer ifrån. Och hur det sägs. Skillnad på när någon kollega/vän kommenterar ex ett plagg man har på sig eller när något random slemmo säger typ ”vad fin du är”. Men överlag tar jag inte komplimanger på fel sätt. Utan antingen som att personen faktiskt tycker att jag är fin eller försöker vara snäll.

Vikt tycker jag är lite mera känsligt att kommentera, särskilt om man inte känner varandra särskilt väl. Har själv haft ätstörningar i mina tonår och har i färskt minne hur det känns att bli kallad skelett, anorexioffer osv. Det handlar iofs om förolämpningar och inte komplimanger men jag tycker ändå inte att det är något man behöver ta upp om inte den berörda inbjuder till det själv.

Om en slemmig gubbe skulle säga till mig att han tyckte att jag var snygg/fin Så hade inte tagit illa upp. Jag hade nog bara tänkt nåt i stil med fy vad slemmig han var men han har iaf god smak. Iaf så länge den slemmiga typen inte fortsätter söka kontakt utan bara går vidare och låter mig vara i övrigt.

 

[Milosari]

Spännande att många tycker att de blir bedömda när man ger komplimanger om utseende, men inte om man får komplimanger om prestation. För mig är det tvärtom, kommentarer om mitt utseende rör mig verkligen inte ryggen eftersom vad som är snyggt/fult alltid är en fråga om personlig smak. Om jag säger att någon är snygg så menar jag egentligen att dennes utseende/stil/utstrålning faller mig i smaken och inte att det är något allmängiltigt.

Sedan vet ju jag med att om jag klär ut mig till en feminin kvinna så får jag mycket mer komplimanger om mitt utseende än när jag inte gör det, men som jag ser det så handlar det ju mer om att det är en grej som många gillar.

När någon kommenterar prestation (och kläder!) så blir det genast mer personligt och konstigt för mig, och jag måste ursäkta mig och försöka släta över. Så det är väldigt olika.

När det gäller att GE komplimanger så är jag så himla disträ och klumpig att jag ofta säger det första som ploppar upp i huvudet på mig. Det kan vara allt från "shit va snygg du är" till "så himla bra jobbat" till "jag älskar ditt läppstift" och sen pausar jag sällan för att ta reda på hur det tas emot. Jag säger det inte för att vara snäll utan för att det helt enkelt är det jag tänker just då. Men negativa kommentarer håller jag givetvis för mig själv. Bland mina vänner och släktingar med asiatiskt ursprung (Thailand, Filippinerna) så kommenteras det ganska friskt, sist jag träffade min morbrors fru så sa hon "du har blivit så SMAL! Innan var du så tjock" samtidigt som hon blåste upp kinderna och lyfte ut armarna för att illustrera. Jag hade aldrig sagt på det sättet, det blir ju lite kulturkrock, men det var hennes sätt att visa sin uppskattning.