Könsbekräftande klädsel - är det viktigt?

Bukefalos 30 år!

Själv tycker jag att det är skönt om jag får dyka upp i samhället utan att ständigt bli bedömd och värderad för hur jag ser ut.
Det har jag absolut inga problem med.
Så långe som det inte värderas efter könskodning.

Om jag hade varit man så hade jag antagligen ansetts vara välklädd.
Men som kvinna "not so much".
 
Det torde vara en rejäl missuppfattning. Eller nåt du hittar på?
Har du missat alla klänningstrådar? Alla sminktrådar?
Eller innebär häst eller djurintresse automatiskt manligt kodade kläder?
Sminktrådar är väl inte så vanliga? Iofs inget jag ändå läser.
Upplever att många har svårt med klänningar mm. Men kanske denna typ av trådar lockar främst sådana.
 
Jag tror inte heller att folk ”vill få folk” att någonting, utan enbart att deras egna preferenser yttras.
Jag tror dock inte folk per automatik ger andras val av kläder någon uppmuntran för att dom tycker det är snyggt och själva gillar kläderna.

Det går ju faktiskt att ge en uppmuntrande kommentar även när det gäller kläder och stilar man själv inte skulle ha eller passar i. Det är inte kläderna i sej självt som folk uppmuntrar eller kommenterar utan att just personen som har dom har fått nya kläder/har ansträngt sig/vågar prova något nytt som det reageras på.

Tråkigt om det är så främmande att ge en uppmuntrande kommentar för att helt enkelt bara vara en snäll person och vilja någon väl. Göra någons dag, visa att ansträngningen eller köpet som den gjorts har märkts av.

Allt har inte alltid en underliggande djup mening, många vill helt enkelt bara vara snälla.
 
Får faktiskt nästan bara (elaka) kommentarer ifrån kvinnor. Händer otroligt sällan att män kommenterar vare sig mitt utseende eller kläder. Men kvinnor? Jämt och ständigt, oavsett hur jag klär mig. Här på buke tycker jag att det finns många användare som gärna håller låda i hur fult det är med kvinnor som gör skönhetsoperationer, har smink eller klär upp sig, det finns något slags värde i att klä sig "som en man" och inte ha smink och vara "töntig".
 
Får faktiskt nästan bara (elaka) kommentarer ifrån kvinnor. Händer otroligt sällan att män kommenterar vare sig mitt utseende eller kläder. Men kvinnor? Jämt och ständigt, oavsett hur jag klär mig. Här på buke tycker jag att det finns många användare som gärna håller låda i hur fult det är med kvinnor som gör skönhetsoperationer, har smink eller klär upp sig, det finns något slags värde i att klä sig "som en man" och inte ha smink och vara "töntig".
Det kanske är många akademiker? Jag upplever den världen som att det ska vara ett statment att inte bära smink, klä upp sig till jobbet etc.
 
Jag vet inte om hårtrender ingår i trådstarten? Men det här att vara ”rätt”. Jag upplever att det snabbt blev en trend att låta det gråa håret växa ut. Det är ju ett bra budskap, att vara nöjd med hur man är. Sen har det gått till att om man fortfarande vill färga håret då är man svag och inte tillräckligt feminist för man inte stöttar sina gråhåriga systrar. Budskapet blir, vi gillar självständighet men lagom mycket.
 
Du får.
Du får ha vilka kläder Du vill.
Kläder har inget kön.
Du kan ha vilka intressen Du vill.
Det ska vara Du som styr ditt liv.
Så länge som du är snäll mot dig själv så är det bra.
Det du säger här är fint, tycker jag.
Samtidigt har du ju, själv, ändrat klädsel etc i samband med att du kom ut som transkvinna. Så någonstans måste kanske även du uppleva att viss klädsel är "kvinnlig" och därmed viktig för dig i ditt liv idag? Och - att kläder faktiskt någonstans ändå har ett kön (för att citera dig).
 
Jag har i hela mitt liv levt delvis i en manlig kontext.
Intressen, kläder, utbildningar och yrken har varit mansdominerat.
Motorer, uniformsyrken, teknik och datorer var för män när jag var ung.

Måste man rätta sig efter sitt kön?
Måste man ha rätt kön för att få klä sig och intressera sig för vad man vill?

Jag har i princip i hela mitt liv blivit ifrågasatt för att inte vara tillräckligt kvinnlig.
Måste man vara det?
Kvinnlig?
Bara för att man är född som honkön?

Och måste man vara manlig?
Om man är man då.

Kan man inte bara få vara som man vill?
Oavsett vad man är?

I övrigt så har jag levt ett helt normalt familjeliv med barn och allt.
Jag tror vi är ungefär jämngamla och jag har i princip alltid haft mansdominerade arbetsplatser, även som sommarjobbare. Jag har varit en av få, ibland enda eller rent av första kvinnliga anställda med den typen av arbetsuppgifter jag haft. Eftersom jag körde MC och red hade jag kort hår, snaggad nacke så det bara var att köra fingrarna genom håret när jag tog av hjälmen. Alltid hasat runt i tröjor, t-shirt och byxor, blåställ eller overaller, klädd efter arbetsuppgifterna, vad som varit bekvämt och aldrig brytt mig speciellt mycket om varesig mode eller smink. Sminkar mig sällan och då oftast två streck med kajalen. Nu är jag för lat att hålla efter håret så det klipps några gånger om året och jag har en snodd.

Under alla mina år på olika arbetsplatser har det varit en som brukat kommentera min klädsel, att jag borde kunnat klä upp mig lite mer och jag har alltid svarat att om de anställer några snygga karlar och ger mig ett klädkonto så visst kan jag köpa något annat, men eftersom det aldrig hänt har jag fortsatt klä mig som jag vill både på jobbet och privat. Jag lägger sällan märke till vad mina kollegor har på sig. Om jag tycker ett plagg är snyggt säger jag det.

Jag blir inte ifrågasatt, tycker du borde ha så mycket egen pondus att du inte borde behöva bli det genom åren?
 
Jag vet inte om hårtrender ingår i trådstarten? Men det här att vara ”rätt”. Jag upplever att det snabbt blev en trend att låta det gråa håret växa ut. Det är ju ett bra budskap, att vara nöjd med hur man är. Sen har det gått till att om man fortfarande vill färga håret då är man svag och inte tillräckligt feminist för man inte stöttar sina gråhåriga systrar. Budskapet blir, vi gillar självständighet men lagom mycket.
Jag är väldigt gråhårig.
Det började redan när jag var 30, så för mig är det egentligen inget ålderstecken.
Att färga det oerhört snabbväxande håret vore en avancerad och tidsödande hobby, så jag låter bli.

Däremot så tycker jag tvärt om att färgande av hår har blivit mer accepterat.
Alla åldrar färgar håret för att få önskad färg.
Oavsett färg
Från blont och svart till lila och blått.
 
Jag blir inte ifrågasatt, tycker du borde ha så mycket egen pondus att du inte borde behöva bli det genom åren?
Jag saknar inte pondus - alls.
Det som jag tror skiljer sig åt för oss är närvaro av andra, och då piffiga, kvinnor.
De som har kommenterat har nämligen alltid varit just en "piffig" Quinna som har varit oerhört mån om att vårda sin kvinnliga framtoning.

Typexempel har varit tidigare sekreterare som har vidareutbildat sig i något tekniskt.
Det är kvinnor som har oerhört svårt att komma överens med mig
De irriterar sig i princip alltid så mycket på mig att det går ut över deras (och ibland mitt) arbete.
 
Jag saknar inte pondus - alls.
Det som jag tror skiljer sig åt för oss är närvaro av andra, och då piffiga, kvinnor.
De som har kommenterat har nämligen alltid varit just en "piffig" Quinna som har varit oerhört mån om att vårda sin kvinnliga framtoning.

Typexempel har varit tidigare sekreterare som har vidareutbildat sig i något tekniskt.
Det är kvinnor som har oerhört svårt att komma överens med mig
De irriterar sig i princip alltid så mycket på mig att det går ut över deras (och ibland mitt) arbete.
Den enda som sagt något åt mig har som sagt varit en man, aldrig någon av mina kvinnliga kollegor genom åren.
 
Kollat en blogg ibland en influencer JT som är väldigt mycket för ytan. Senaste inlägget står flera gånger älskar att ta hand om mitt yttre i samband med att hen gjort olika fillers i ansiktet och att alla får göra som dem vill. Men det låter ju i min värld som att gör man inte ex antal olika behandlingar tar man inte hand om sig. Jag anser att man kan ta hand om sig trots bristande intresse för att fylla ut rynkor mm
 
När det gäller kläder till små barn är skillnaden också märkbar. Nu var det iofs ett bra tag sedan min dotter var liten - men jag köpte alltid sk pojkkläder till henne. Byxor etc var rejälare, mer praktiska - och i färger som passade till hennes vitblonda stora hårrufs. Flickkläderna var mer petit, rosa och gulliga, och så dessa eviga klänningar. Hon förväxlades i stort sett alltid som pojke när vi rörde oss bland allmänheten. Jag hör fortfarande föräldrar, idag, som suckar över att småpojkar får rejälare klädval i butikerna än flickorna.
Jag köpte ett par badbyxor till yngsta dottern när hon var 3-4 år. De var gröna o blåa. När vi var iväg o badade trodde folk att hon var en liten pojke 😊. Jag tyckte badbyxorna verkade mer bekväma än baddräkt o bikini som ju även finns för så små tjejer, därav köpet.

När hon blev äldre sen valde hon baddräkt.
 
Jag köpte ett par badbyxor till yngsta dottern när hon var 3-4 år. De var gröna o blåa. När vi var iväg o badade trodde folk att hon var en liten pojke 😊. Jag tyckte badbyxorna verkade mer bekväma än baddräkt o bikini som ju även finns för så små tjejer, därav köpet.

När hon blev äldre sen valde hon baddräkt.
Nu har jag förstått att småbarn ska ha typ orange rött eller gult till sina baddräkter, så de syns i och under vattnet. För säkerheten![/QUOTE]
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Lämplig kattras?
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp