Könsbekräftande klädsel - är det viktigt?

[Enya]

Och hur läser du?

Jag ställde en fråga, om du reagerar på sånt även i andra sammanhang. En rent genuin fråga. Jag har inte sagt ATT du gör det. Jag har frågat om du gör det. En himla skillnad.

Du preciserade inte att du tar illa upp endast när du har klänning på dig. Men nu verkar det som att det är så det ligger till? Har jag tolkat dig rätt då?
Skulle någon säga samma sak när du har skjorta så skulle du inte ta illa upp? Jag försöker bara genuint förstå här, lägg undan stridsyxan.

Du citerade två av mina inlägg och skillnaderna stod där, det blir svårt att förstå på vilket sätt du inte förstår.

Jag tycker inte man kommenterar någon hela person som i "vad fin DU är" när man menar "fin klänning", "fin tröja" osv, speciellt inte när det är det enda som skiljer ifrån annars man ses- ett klädesplagg. Jag är fortfarande ren, har fortfarande håret på samma vis, luktar inte illa osv, då förtjänar jag inte att höra "Vad fin DU är" bara för att jag har klänning eftersom jag tycker jag är lika fin dagen före när jag hade jeans och skjorta. Jag är inte finare för att jag har klänning och ser ut som en kvinna än när jag har en skjorta och ser ut som en man (enligt vissa), om det är JAG som är fin så är jag väl fin i allt. Om det är klädesplagget som gör det så tycker jag att man nämner det. Som fin klänning, fin skjorta, fina skor.

 

[Midsommarblomster]

Jo jag förstår, håller bara inte med.

Det tror jag inte, eftersom du skriver att många helt enkelt bara vill vara snälla, och jag har aldrig påstått något annat heller. Jag tror också att folk bara vill vara snälla. Jag tycker också att det är komplext eftersom det är värderingar kring utseende som yttras och det är så normer upprätthålls.

Det innebär alltså inte att jag tror att folk som ger mig komplimanger vill något annat än att bara vara snälla. Jag kan också bli glad över en komplimang, och också tycka att det är klurigt att hantera. Så jag tycker helst själv, om jag får välja, att det bör undvikas.

 

[Grazing]

Du citerade två av mina inlägg och skillnaderna stod där, det blir svårt att förstå på vilket sätt du inte förstår.

Jag tycker inte man kommenterar någon hela person som i "vad fin DU är" när man menar "fin klänning", "fin tröja" osv, speciellt inte när det är det enda som skiljer ifrån annars man ses- ett klädesplagg. Jag är fortfarande ren, har fortfarande håret på samma vis, luktar inte illa osv, då förtjänar jag inte att höra "Vad fin DU är" bara för att jag har klänning eftersom jag tycker jag är lika fin dagen före när jag hade jeans och skjorta. Jag är inte finare för att jag har klänning och ser ut som en kvinna än när jag har en skjorta och ser ut som en man (enligt vissa), om det är JAG som är fin så är jag väl fin i allt. Om det är klädesplagget som gör det så tycker jag att man nämner det. Som fin klänning, fin skjorta, fina skor.

Fast man smälter ju ihop med plaggen man har på sig, det är ju ofta kombinationen av person och plagg som gör det snyggt. Det finns massor av kläder som inte ses som snygga fören dom hamnar på en person som passar i det.

Det är ju inte som en skyltdocka där bara kläderna syns men personen bakom inte räknas, det är ju helhetsintrycket som folk reagerar på..oftast.

 

[Masqueradee]

Så jag är inte fin i jeans och skjorta då? Då vet jag. Klänning är det som gör mig fin. Och passar in.

Jag tror man kan analysera sånt här in absurdum, men jag hade helt klart kunnat säga "vad fin du är" till någon som på något sätt har på sig något annat än vad hen brukar ha till vardags utan att mena att personen är ful i sina andra kläder. Alltså mer att jag uppmärksammar att personen har på sig något annat än vad hen brukar ha. Jag har sällan klänning på jobbet, men när jag haft det så har jag ibland fått positiva kommentarer om det. Inte blir jag ledsen för att hen skulle tycka jag var ful annars, utan snarare svara "ja, det är så varmt nu!" eller "tack, jag ska göra x efter jobbet" eller "eller hur?! jag köpte den igår!". Jag tror ärligt talat inte att personen tycker jag är ful annars, utan hen uppmärksammar att jag ser annorlunda ut jämfört med hur vardagen är.
Visst, det är väl bättre att säga att klädesplagget är fint, men samtidigt tror jag att man själv får ta lite ansvar och inte misstänkliggöra den positiva kommentaren och vrida det till att det är någon negativ kommentar om något annat. Eller borde jag bli ledsen varje gång jag får igenom ett kontrakt på jobbet och chefen säger "grymt jobbat" för att hen egentligen tycker jag är en idiot och sämst varje gång det inte går igenom?

 

[Enya]

Fast det behöver ju inte betyda mer än att någon tycker du är fin i den klänningen, inte att du är ful i andra kläder. Jag har kommenterat en kollega som börjat ha kavaj på jobbet och igår kommenterade jag att han inte hade det när vi sågs där.

Så, alla som vill kommentera hela personens utseende när man menar ett klädesplagg egentligen, har rätt till det och vi andra som ogillar att bli bedömda på det viset ska bara...tja, som vi ju redan gör, tacka och ta emot, för ni är bara snälla?
Vi har liksom fel? Det finns bara ert sätt att se på det?

Det är inte fel att ta ett steg tillbaka och fundera på "Behöver jag säga DU i den här meningen? Kan jag rikta meningen mot klädesplagget istället och ändå ge en komplimang?"

 

[Enya]

Fast man smälter ju ihop med plaggen man har på sig, det är ju ofta kombinationen som gör det snyggt. Det finns massor av kläder som inte ses som snygga fören dom hamnar på en person som passar i det.

Det vet jag alldeles utmärkt, och den biten kanske man kan hålla för sig själv tycker jag om man inte känner personen. För jag tycker inte man kommenterar människors utseende.

 

[Mia_R]

Så, alla som vill kommentera hela personens utseende när man menar ett klädesplagg egentligen, har rätt till det och vi andra som ogillar att bli bedömda på det viset ska bara...tja, som vi ju redan gör, tacka och ta emot, för ni är bara snälla?
Vi har liksom fel? Det finns bara ert sätt att se på det?

Det är inte fel att ta ett steg tillbaka och fundera på "Behöver jag säga DU i den här meningen? Kan jag rikta meningen mot klädesplagget istället och ändå ge en komplimang?"

Du behöver inte klumpa ihop mig med alla andra för att jag tycker du fultolkar en komplimang. JAG brukar säga att t ex en klänning är fin, jag kan säga det till helt okända personer som bär något jag tycker är fint, men för den skulle ser jag ingen anledning till att genast anta att du är ful i jeans bara för att ingen säger det när du har det. Så om någon skulle säga att du är fin om du köpt nya jeans antar du genast att du är ful i dina gamla?

 

[Enya]

Jag tror man kan analysera sånt här in absurdum, men jag hade helt klart kunnat säga "vad fin du är" till någon som på något sätt har på sig något annat än vad hen brukar ha till vardags utan att mena att personen är ful i sina andra kläder. Alltså mer att jag uppmärksammar att personen har på sig något annat än vad hen brukar ha. Jag har sällan klänning på jobbet, men när jag haft det så har jag ibland fått positiva kommentarer om det. Inte blir jag ledsen för att hen skulle tycka jag var ful annars, utan snarare svara "ja, det är så varmt nu!" eller "tack, jag ska göra x efter jobbet" eller "eller hur?! jag köpte den igår!". Jag tror ärligt talat inte att personen tycker jag är ful annars, utan hen uppmärksammar att jag ser annorlunda ut jämfört med hur vardagen är.
Visst, det är väl bättre att säga att klädesplagget är fint, men samtidigt tror jag att man själv får ta lite ansvar och inte misstänkliggöra den positiva kommentaren och vrida det till att det är någon negativ kommentar om något annat. Eller borde jag bli ledsen varje gång jag får igenom ett kontrakt på jobbet och chefen säger "grymt jobbat" för att hen egentligen tycker jag är en idiot och sämst varje gång det inte går igenom?

Jag skrev att jag tycker att det är fel och oartigt, inte att jag blir ledsen. Jag går inte direkt in på mitt kontor och gråter. Jag svarar precis som du skriver att du gör. Jag fattar att det är så folk tänker, men måste det vara det enda rätta sättet att ge komplimanger? Inte en enda tanke över vad man säger utan man har bara rätt att säga vad man vill och den som får "komplimangen" ska tacka och le, som vi ju redan gör.

Och som i tidigare inlägg har det INGET att göra med bra jobbat på jobbet, jag har redan tagit upp det i ett tidigare inlägg så läs där istället.

 

[tanten]

Så jag är inte fin i jeans och skjorta då? Då vet jag. Klänning är det som gör mig fin. Och passar in.

Nu är du larvig.

Det är väl hur det ser ut, inte vad det är som avgör

 

[Enya]

Du behöver inte klumpa ihop mig med alla andra för att jag tycker du fultolkar en komplimang. JAG brukar säga att t ex en klänning är fin, jag kan säga det till helt okända personer som bär något jag tycker är fint, men för den skulle ser jag ingen anledning till att genast anta att du är ful i jeans bara för att ingen säger det när du har det. Så om någon skulle säga att du är fin om du köpt nya jeans antar du genast att du är ful i dina gamla?

Nej jag skulle inte anta det, jag skulle däremot fortfarande bli illa till mods över att man använder ordet du i en komplimang när man menar kläderna. Det går finfint att ge komplimanger med nya kläder, gamla kläder, ovanliga kläder, vanliga kläder och allt annat utan att dra in att hela personen är fin. Man vet faktiskt inte hur det landar hos mottagaren, så varför ens säga så?

 

[SiZo]

Så, alla som vill kommentera hela personens utseende när man menar ett klädesplagg egentligen, har rätt till det och vi andra som ogillar att bli bedömda på det viset ska bara...tja, som vi ju redan gör, tacka och ta emot, för ni är bara snälla?
Vi har liksom fel? Det finns bara ert sätt att se på det?

Det är inte fel att ta ett steg tillbaka och fundera på "Behöver jag säga DU i den här meningen? Kan jag rikta meningen mot klädesplagget istället och ändå ge en komplimang?"

Problemet som jag ser det är väl att andra vill ha just det som du inte vill. Att de vill höra att DE är fina, inte att plagget är fint.

Och eftersom du inte är bekväm i det så tänker jag faktiskt att du, för din egen skull, borde säga det. Givetvis på ett bra sätt osv, men....

Det handlar inte om rätt eller fel här. Du är inte mer rätt eller fel än de som vill ha dessa komplimanger.

Jag är väldigt tvärtom. Om någon suktar efter komplimanger och jag inte har något direkt positivt att säga så kan jag mycket väl kommentera själva plagget istället för personen. För då slipper jag ljuga om att personen är så fin i plagget. Därav att jag tycker att det här är så intressant. För mig är "fin klänning" när den sitter på någon inte en komplimang alls.

 

[Enya]

Nu är du larvig.

Det är väl hur det ser ut, inte vad det är som avgör

Hur vad ser ut?

Jag har mina kläder för min skull, inte för andras. När jag har klänning är det för min skull, för att det är varmt. Inte för att jag vill få mitt utseende bedömt.

 

[Mia_R]

Nej jag skulle inte anta det, jag skulle däremot fortfarande bli illa till mods över att man använder ordet du i en komplimang när man menar kläderna. Det går finfint att ge komplimanger med nya kläder, gamla kläder, ovanliga kläder, vanliga kläder och allt annat utan att dra in att hela personen är fin. Man vet faktiskt inte hur det landar hos mottagaren, så varför ens säga så?

Jag kan inte svara för andra eftersom jag kommenterar klädesplagget, men att du fultolkar andra är inte heller speciellt trevligt. Det är väl kanske bäst att öht inte säga någonting alls men det är det ju många som blir ledsna över också.

 

[Enya]

Problemet som jag ser det är väl att andra vill ha just det som du inte vill. Att de vill höra att DE är fina, inte att plagget är fint.

Och eftersom du inte är bekväm i det så tänker jag faktiskt att du, för din egen skull, borde säga det. Givetvis på ett bra sätt osv, men....

Det handlar inte om rätt eller fel här. Du är inte mer rätt eller fel än de som vill ha dessa komplimanger.

Jag är väldigt tvärtom. Om någon suktar efter komplimanger och jag inte har något direkt positivt att säga så kan jag mycket väl kommentera själva plagget istället för personen. För då slipper jag ljuga om att personen är så fin i plagget. Därav att jag tycker att det här är så intressant. För mig är "fin klänning" när den sitter på någon inte en komplimang alls.

Jag har aldrig märkt att okända människor suktar efter komplimanger eller vi ha dem på ett visst sätt, det är först när man känner personer väl och då är det ju en annan sak, en ömsesidig förståelse finns ju där. Min dotter kan jag säga så till, eftersom hon är fin och hon vill höra det. Min kollega säger jag inte så till, hon är fin men jag tycker inte man kommenterar folks utseende så då blir det kläder eller skor eller vad det nu är.

Jag har aldrig sagt att jag ogillar deras kommentar och kommer inte göra det, vad är meningen med det? Jag diskuterar det här nu, i vanliga fall bemöter jag det med ett leende, ett tack och någon kommentar osv, precis som jag gör med andra kommentarer. Det är en del av livet att kunna ta sådant, men det gör ändå inte att jag tycker att det är en artig kommentar.

 

[parellikusken]

När jag hade kort hår och gick i jeans och skjorta fick jag ofta kommentarer typ "Vad fin du är!" eller "Vilken fin frisyr!" " Snygga glasögon!". Fick betydligt oftare kommentarer om mitt utseende och kläder då än nu då jag har långt hår och går i lite mer kvinnligt kodade kläder.

Så jag känner inte alls igen att man skulle få mer positiva kommentarer för att man går i kvinnligt kodade kläder och frisyrer.

 

[Ullmerkott]

Du har till och med citerat två av mina inlägg här och du förstår ändå inte vad jag menar är skillnaden mellan att kommentera "Vad fin DU är!" när jag har klänning och att inte säga något när jag har jeans och skjorta (och ser lika dan ut i övrigt förutom klädesplagget) samt även hur jag föredrar kommentarerna istället. Till en annan användare skriver du att "om feminint tänker jag lämna därhän eftersom inget i mitt inlägg sa något om att det skulle vara mer feminin klädsel som åsyftades". Men det är ju precis det inlägget handlar om, kommentar om mig för att jag har klänning.

Hur läser du?

Att dra in att jag gjort något bra och inte kan ta kommentarer om det, allvarligt?
Men visst, kör på, då blir ju situationen exakt likt den jag pekar ut- att jag tycker att det är bättre att säga "Fin klänning!" istället för att säga "Vad fin DU är!". Har jag gjort något bra pekas det ju ut vad det är som är bra, det betyder inte att allt annat jag gjort är dåligt precis som att inte alla andra mina kläder är fula, bara att just klänningen föll betraktaren i smaken mer än jeans och skjorta (och det är helt ok eftersom vi alla har olika smaker) och det jag gjort bra är utöver det vanliga.

När jag får kommentarer om mitt utseende, vilket jag tycker "vad fin DU är" handlar om så tackar jag och ler som vanligt så folk som kommenterar märker ingen skillnad, så ge du dina kommentarer för att passa in. Jag personligen brukar mer säga att någon har fina skor, armband, tröja eller som nu senast klocka, istället för att dra in hela personens utseende i det jag tycker är fint. Det går trots allt alldeles utmärkt att kommentera det man tycker är fint utan att dra in personens utseende i komplimangen.

Jag är tyst i grupper och har svårt att komma in. Det har inget alls att göra med att det skulle vara tabu att kommentera folks utseende.

Men det kanske inte bara är just klänningen som är fin, utan hela utseendet när du har den på dig? Kombinationen klänning, skor och hår? Hur bra klänningen sitter på just dig? Hur färgen framhäver dina ögon, hy mm?

Skönhet är ju inte bara en statisk inneboende egenskap hos personer och plagg. Det är lika mycket något som uppstår när en person bär plagg vars form och färg passar bäraren. Att klä sig och styla sig på ett estetiskt tilltalande sätt är ju i hög grad resultatet av intresse, talang och träning.

Jag lufsar själv runt i leriga gympaskor, mjukisbyxor och hoodie typ 90 % av tiden. Ibland anstränger jag mig dock för att hitta och kombinera plagg, skor och frisyr med ambitionen att se snygg ut. Då ser jag ju mycket hellre att eventuella komplimanger riktas mot det jag själv åstadkommit (t.ex. helhetsintrycket) snarare än att någon designer på H&M gjort ett bra jobb.

Ska man spela djävulens advokat kan man ju lika gärna tolka "fin klänning" som att bäraren är ful och dåligt stylad? Det finns ju massor av kläder som kan vara fina på modellen på produktbilden, men inte alls vara smickrande på typ mig. Och omvänt kläder som inte alls är särskilt fina på galgen, men blir jättefint på rätt person med rätt styling.

Sen håller jag med om att man inte ska hålla på och recensera folks kroppar hur som helst. Men att ge komplimanger om helhetsintrycket när någon tydligt klätt sig finare än vanligt tycker jag inte alls är samma sak.

 

[Enya]

Jag kan inte svara för andra eftersom jag kommenterar klädesplagget, men att du fultolkar andra är inte heller speciellt trevligt. Det är väl kanske bäst att öht inte säga någonting alls men det är det ju många som blir ledsna över också.

Jag tycker att det finns rätt många sätt att ge en komplimang på utan att dra in en persons utseende i meningen så jag tror nog det finns sätt att säga snälla saker så att andra inte blir ledsna.

 

[Midsommarblomster]

När jag hade kort hår och gick i jeans och skjorta fick jag ofta kommentarer typ "Vad fin du är!" eller "Vilken fin frisyr!" " Snygga glasögon!". Fick betydligt oftare kommentarer om mitt utseende och kläder då än nu då jag har långt hår och går i lite mer kvinnligt kodade kläder.

Så jag känner inte alls igen att man skulle få mer positiva kommentarer för att man går i kvinnligt kodade kläder och frisyrer.

Min chef får ofta komplimanger för sina kläder. Jag förstår det, hon har otroligt bra smak. Handlar enbart märkeskläder second hand och har en förmåga att matcha dem. Ett par märkesbågar som utmärker sig som kronan på verket. Kvinnligt kodat vet jag inte om det är, det är ofta byxor och kavaj, blazer eller blus. Visserligen blommönster ibland, men jag har aldrig sett henne i klänning eller klackar. Inte smink, möjligtvis lite.

Men hur som helst, det jag skulle komma till är att jag inte tycker att det är konstigt att folk kommenterar hennes stil och kläder. Jag tycker det är rätt trevligt. Men jag hade tyckt att det vore konstigt om det på kontoret kommenterades folks utseenden på ett mer personligt plan. Att någon är snygg, eller fin.

Jag skrev ju i en annan tråd om att jag ofta fått epitetet ”snygg” genom livet och ja, jag har blivit glad av komplimanger. Jag har också haft väldigt svårt att förhålla mig till att ständigt bli bedömt och placerad i ett fack. Jag har upplevt att det funnits förväntningar på mig. Så visst kan något ha två sidor, tänker jag. Särskilt nu när åldern har förändrat hur jag ser ut och den identitet jag fick omprövas. Vem är jag nu, och är jag lika värd? Alla väldigt snälla kommentarer genom livet som någonstans också drog med sig en skugga.

Det är nyanser alltihop som liksom är.. komplext.

 

[Enya]

Men det kanske inte bara är just klänningen som är fin, utan hela utseendet när du har den på dig? Kombinationen klänning, skor och hår? Hur bra klänningen sitter på just dig? Hur färgen framhäver dina ögon, hy mm?

Skönhet är ju inte bara en statisk inneboende egenskap hos personer och plagg. Det är lika mycket något som uppstår när en person bär plagg vars form och färg passar bäraren. Att klä sig och styla sig på ett estetiskt tilltalande sätt är ju i hög grad resultatet av intresse, talang och träning.

Jag lufsar själv runt i leriga gympaskor, mjukisbyxor och hoodie typ 90 % av tiden. Ibland anstränger jag mig dock för att hitta och kombinera plagg, skor och frisyr med ambitionen att se snygg ut. Då ser jag ju mycket hellre att eventuella komplimanger riktas mot det jag själv åstadkommit (t.ex. helhetsintrycket) snarare än att någon designer på H&M gjort ett bra jobb.

Ska man spela djävulens advokat kan man ju lika gärna tolka "fin klänning" som att bäraren är ful och dåligt stylad? Det finns ju massor av kläder som kan vara fina på modellen på produktbilden, men inte alls vara smickrande på typ mig. Och omvänt kläder som inte alls är särskilt fina på galgen, men blir jättefint på rätt person med rätt styling.

Sen håller jag med om att man inte ska hålla på och recensera folks kroppar hur som helst. Men att ge komplimanger om helhetsintrycket när någon tydligt klätt sig finare än vanligt tycker jag inte alls är samma sak.

Det är ju inte så att jag inte alls förstår detta. Det är en självklarhet för mig. Bara det att jag kringgår det genom att kommentera klädesplagget- eller att faktiskt inte säga något alls när jag inte känner personen tillräckligt väl för en sådan kommentar. Bara för att man menar väl behöver man inte alltid släppa det ur sig.

 

[Otherside]

Men nog är det väl ok att säga till en person att hen är "fin"?

Jag är någon som under hela min uppväxt, som barn och tonåring, ALDRIG fick höra att jag var fin. Söt, gullig, whatever. Aldrig. Jag hade tjocka glasögon, stora tänder, tunt hår, spinkig. I tonåren blev jag väldigt finnig, hade fortfarande tjocka glasögon, skaffade kontaktlinser som gjorde ögonen torra och röda. Gick upp i vikt.

De få gånger någon sa till mig att jag var fin - var efter att jag fyllt 20, tidigast. Och - det var så pass överraskande och speciellt att jag minns tillfällena exakt: Jag minns var jag befann mig, vad personen sa, jag har det typ på film i minnet!

Det här gjorde att jag växte upp i tron att jag faktiskt inte var fin. Andra var fina, snygga, söta men aldrig jag. Jag kunde inte för ett ögonblick tro när nån kille var intresserad av mig, för det var ju omöjligt. Jag var dessutom socialt awkward och blyg och... Ja.

Jag önskar att någon mer sagt till mig att jag var fin! För jag VAR fin, det ser jag ju på foton från den tiden. Det hade dessutom höjt min självkänsla och gjort att jag vågat tro på mig själv.

Det var inte förrän jag var typ 23 - 24 och började resa utomlands, där ingen kände mig och inte hade några förutfattade meningar om hur jag var. Där jag sågs som en söt, fin svensk tjej. Det var en otrolig känsla. Och idag (lååångt senare...) har jag hittat den där självkänslan jag aldrig hade. Jag tycker jag är fin!

Så jag tycker inte det är fel att säga till en människa att hen är fin. Det behöver inte vara en oförskämd bedömning, det är bara fint sagt. Tycker jag. Jag önskar verkligen att jag fått höra det som barn och som tonåring.