Könsbekräftande klädsel - är det viktigt?

[Grazing]

Sen det här med att "inte säga till någon man inte känner väl" att personen ser fin ut eller har fina kläder osv är lite galet. Att ta illa upp och bli kränkt för att någon bekant som inte känner en väl säger något positivt eller uppmuntrade är inte helt sunt. En person som inte känner en säger inte en sådan positiv uppmuntrande grej av elakhet då den just inte känner en väl, i dens ögon så är det uppmuntrande och positivt och det är bara att tacka och ta emot och gå vidare i livet. Däremot om folk som känner en väl och som vet om att man inte klarar av att höra att man är fin en dag säger det ändå, då är det inte konstigt att man blir sårad och kränkt eller vad man nu blir. Det är respektlöst. Men en ytlig bekant eller hyfsad främling som ger en positiv kommentar, det förstår jag verkligen inte hur man kan vilja tolka som respektlöst och bli kränkt över.

 

[clusia]

Ja det är det här jag menar. Jag avskyr verkligen sånhär attityd. Så pass så om jag får frågan "Vilken typ av person kan du inte arbeta med?" så tar jag upp just detta som exempel.

Man känner sig så himla dum. Fast att man inte alls är det. Det suger all livslust ur mig. Jag har haft en sån kollega en gång. Aldrig mer om jag kan hjälpa det.

Håller verkligen. Aldrig känt mig så dum någonsin.

 

[SiZo]

Då är jag med.

Hade en kollega för en del år sedan, jättetrevlig person, men spred otroligt positiva saker omkring sig så att det var svårt att ta henne på allvar liksom. Det blev ytligt på något vis, som om hon gjorde det för att "göra andra glada" som det uttrycks här, men egentligen inte helt och fullt menade det. Krystat. Då uppskattade jag verkligen inte "Vad fin du är!", det blev för mycket av det goda, när menar hon det och när menar hon inte? Hon hade nämligen på samma gång ett beteende som var lite ytligt, vilket ju bidrog till svårigheterna till slut att kunna tro på det hon sa.

Ska man säga något för att göra någon glad ska man ju mena det man säger, tycker jag. Så när någon som själv är hårt sminkad, piffad på alla sätt och vis, modemedveten och noga med sina egna kläder dag ut och dag in för att passa in i normen som kvinna och samma med håret och gärna berättar för alla hur viktigt det här är, säger till mig när jag bara dragit en klänning, ej i standard med hennes kläder, över huvudet, "Vad fin du är!" blir det lite... märkligt ärligt talat. Det känns vare sig ärligt eller genuint menat, med tanke på hur hon var.

Hon sa snälla saker för att göra alla glada, men i grunden pockade hennes bekräftelsbehov, att vi tyckte hon var en snäll människa. Det var hon förstås, helt och hållet utan de här eviga kommentarerna. Visst ska vi göra världen bättre och mer positiv, men det finns också en gräns där det blir för mycket, där människor slutar tro på det som sägs. Lagom liksom? Hon var ju snäll i sig själv utan att ständigt kommentera folks utseende.

Ja det måste vara genuint. Jag säger det oftast när något får mig att hajja till liksom, så absolut inte varje dag.

Och jag klär mig mest nog som lite av en slusk till vardags, har inte kvinnligt kodade kläder, kort frisyr och sminkar mig aldrig. Ibland har jag långt hår, men det är mest för att jag inte orkar gå till frisören i tid och otid (oftare än vartannat år...).

Bäst trivs jag nog i typ cargobyxor med någon tajt topp till. Och det är också då jag har fått absolut mest komplimanger, inte strikt kvinnligt kodade kläder med andra ord.

 

[Grazing]

Då är jag med.

Hade en kollega för en del år sedan, jättetrevlig person, men spred otroligt positiva saker omkring sig så att det var svårt att ta henne på allvar liksom. Det blev ytligt på något vis, som om hon gjorde det för att "göra andra glada" som det uttrycks här, men egentligen inte helt och fullt menade det. Krystat. Då uppskattade jag verkligen inte "Vad fin du är!", det blev för mycket av det goda, när menar hon det och när menar hon inte? Hon hade nämligen på samma gång ett beteende som var lite ytligt, vilket ju bidrog till svårigheterna till slut att kunna tro på det hon sa.

Eller så uppskattar man att någon anstränger sig och försöker göra världen omkring sig glad..skadar ju inte.

Ska man säga något för att göra någon glad ska man ju mena det man säger, tycker jag. Så när någon som själv är hårt sminkad, piffad på alla sätt och vis, modemedveten och noga med sina egna kläder dag ut och dag in för att passa in i normen som kvinna och samma med håret och gärna berättar för alla hur viktigt det här är, säger till mig när jag bara dragit en klänning, ej i standard med hennes kläder, över huvudet, "Vad fin du är!" blir det lite... märkligt ärligt talat. Det känns vare sig ärligt eller genuint menat, med tanke på hur hon var.

Varför i hela friden kan man inte tycka om stilar man själv inte har? Då blir det ju isåfall om någon säger att man har snygga skor eller frisyr att den minsann inte menar det för hade den tyckt det var snyggt hade den personen också haft likadan stil. Det måste vara en måtta på det hela.

Hon sa snälla saker för att göra alla glada, men i grunden pockade hennes bekräftelsbehov, att vi tyckte hon var en snäll människa. Det var hon förstås, helt och hållet utan de här eviga kommentarerna. Visst ska vi göra världen bättre och mer positiv, men det finns också en gräns där det blir för mycket, där människor slutar tro på det som sägs. Lagom liksom? Hon var ju snäll i sig själv utan att ständigt kommentera folks utseende.

Visst finns det dom som gör för mycket och kan bli jobbiga men hellre åt det hållet än tvärtom. Det är trots allt inte jättemånga som springer runt och ger en komplimanger stup i kvarten och dom som gör för mycket, liksom det skadar inte. Förhoppningsvis så blir hon mer självsäker så småningom och förstår att hon inte behöver överkompensera för att folk ska tycka hon är snäll.

 

[Enya]

Eller så uppskattar man att någon anstränger sig och försöker göra världen omkring sig glad..skadar ju inte.

Varför i hela friden kan man inte tycka om stilar man själv inte har? Då blir det ju isåfall om någon säger att man har snygga skor eller frisyr att den minsann inte menar det för hade den tyckt det var snyggt hade den personen också haft likadan stil. Det måste vara en måtta på det hela.

Visst finns det dom som gör för mycket och kan bli jobbiga men hellre åt det hållet än tvärtom. Det är trots allt inte jättemånga som springer runt och ger en komplimanger stup i kvarten och dom som gör för mycket, liksom det skadar inte. Förhoppningsvis så blir hon mer självsäker så småningom och förstår att hon inte behöver överkompensera för att folk ska tycka hon är snäll.

Precis som vi som inte uppskattar kommentarer om vårt utseende får "arbeta med oss själva" tycker jag osäkra personer får "arbeta med sig själva" så att de inte springer runt och kommenterar folk hela tiden. Någon måtta får det vara, som du skrev. För mycket skadar förtroendet för personen lite grann, man får svårt att tro på det som sägs. Det handlar inte om att all positivet är bra, det handlar om att det ska vara trovärdigt och finnas en mening i det. Man ska säga det man menar och inte det man tro personen vill höra.

 

[Midsommarblomster]

Sen det här med att "inte säga till någon man inte känner väl" att personen ser fin ut eller har fina kläder osv är lite galet. Att ta illa upp och bli kränkt för att någon bekant som inte känner en väl säger något positivt eller uppmuntrade är inte helt sunt. En person som inte känner en säger inte en sådan positiv uppmuntrande grej av elakhet då den just inte känner en väl, i dens ögon så är det uppmuntrande och positivt och det är bara att tacka och ta emot och gå vidare i livet. Däremot om folk som känner en väl och som vet om att man inte klarar av att höra att man är fin en dag säger det ändå, då är det inte konstigt att man blir sårad och kränkt eller vad man nu blir. Det är respektlöst. Men en ytlig bekant eller hyfsad främling som ger en positiv kommentar, det förstår jag verkligen inte hur man kan vilja tolka som respektlöst och bli kränkt över.

Men är det någon i tråden som antytt att de tar illa upp, blir kränkta eller sårade av positiva kommentarer? För jag upplever att du har byggt upp en rätt rejäl halmdocka.

 

[Otherside]

Sen det här med att "inte säga till någon man inte känner väl" att personen ser fin ut eller har fina kläder osv är lite galet. Att ta illa upp och bli kränkt för att någon bekant som inte känner en väl säger något positivt eller uppmuntrade är inte helt sunt. En person som inte känner en säger inte en sådan positiv uppmuntrande grej av elakhet då den just inte känner en väl, i dens ögon så är det uppmuntrande och positivt och det är bara att tacka och ta emot och gå vidare i livet. Däremot om folk som känner en väl och som vet om att man inte klarar av att höra att man är fin en dag säger det ändå, då är det inte konstigt att man blir sårad och kränkt eller vad man nu blir. Det är respektlöst. Men en ytlig bekant eller hyfsad främling som ger en positiv kommentar, det förstår jag verkligen inte hur man kan vilja tolka som respektlöst och bli kränkt över.

Precis. Jag började skriva ett inlägg om det där men raderade utkastet.

Risken finns ju, efter att ha läst hela den här tråden, att man tassar runt på äggskal och är ängslig hela tiden över att säga nåt fel, eller inte säga nåt man kanske istället borde, eller övertänker nonstop osv osv. Är vi så extremt känsliga att vi inte tål vanligt umgänge där folk säger nåt välment avsett att glädja, utan blir kränkta?

 

[Badger]

Det är inte så att man har någon genetiskt kod som säger åt en att måla naglarna, det är inte något man gör "för att man själv vill" utan det kommer från den input man får från samhället och specifikt här från skönhetsindustrin. Det som behövs som motvikt är normer som säger motsatsen, att uppmuntra unga pojkar att ta efter med smink etc. är i sig en norm, men ingen bra norm.

Jag tror inte jag förstår. Alla befolkingar, män och kvinnor, som genom tiderna har prytt sig med allt från fjädrar till målning i lera och tatueringar har alltså gått mot det som de borde göra? Alla som bor som jägar samlare gör fel när de pryder sig? För att tala om det här med skäggvax osv nu, typiskt feminint?

Så om en pojke eller man idag vill klä sig så som en pojke gjorde på 1700-talet eller på stenåldern så ska han inte vilja det för det är fel? Men kvinnan är redan förlorad så där kan man vara mer accepterande. Jag förstår ingenting.

Och jag känner massor av män med nagellack, även om jag oftast inte har det själv.

Och jag har ganska långa naglar och det är sjukt praktiskt när man ska skala en apelsin eller skruva i en liten skruv eller klia sig på ryggen, eller ta en sticka, eller en fästing. De manliga i min familj har klippt naglarna så kort att de är helt handikappade (jag försöker få dem att inse att lite nagel behöver man för att klara sig.).

 

[Otherside]

Men är det någon i tråden som antytt att de tar illa upp, blir kränkta eller sårade av positiva kommentarer? För jag upplever att du har byggt upp en rätt rejäl halmdocka.

Jomen det tycker jag mig läsa lite här och där? I tråden.

 

[Enya]

Ja det måste vara genuint. Jag säger det oftast när något får mig att hajja till liksom, så absolut inte varje dag.

Och jag klär mig mest nog som lite av en slusk till vardags, har inte kvinnligt kodade kläder, kort frisyr och sminkar mig aldrig. Ibland har jag långt hår, men det är mest för att jag inte orkar gå till frisören i tid och otid (oftare än vartannat år...).

Bäst trivs jag nog i typ cargobyxor med någon tajt topp till. Och det är också då jag har fått absolut mest komplimanger, inte strikt kvinnligt kodade kläder med andra ord.

Precis, så är jag också, när något faktiskt uppskattas. Jag ger ofta kommentarer, men överdriver inte och menar det jag säger. Eftersom jag tittar ner så mycket lägger jag mest märke till folks skor och det finns ju många snygga skor!

 

[Enya]

Jomen det tycker jag mig läsa lite här och där? I tråden.

Inte jag.

 

[Midsommarblomster]

Jomen det tycker jag mig läsa lite här och där? I tråden.

Jag uppfattar att kommentarerna inte uppskattas. Det innebär ju inte att man blir kränkt eller sårad. Man kan uppskatta både personen och ansträngningen, och vara glad och tacksam över att det finns personer som vill väl och avser vara snälla, och samtidigt önska att folk inte kommenterade ens utseende utan hittade andra sätt att utrycka sin välvilja på. Det känns som att nyanserna i den här diskussionen har försvunnit.

 

[Enya]

Sen det här med att "inte säga till någon man inte känner väl" att personen ser fin ut eller har fina kläder osv är lite galet. Att ta illa upp och bli kränkt för att någon bekant som inte känner en väl säger något positivt eller uppmuntrade är inte helt sunt. En person som inte känner en säger inte en sådan positiv uppmuntrande grej av elakhet då den just inte känner en väl, i dens ögon så är det uppmuntrande och positivt och det är bara att tacka och ta emot och gå vidare i livet. Däremot om folk som känner en väl och som vet om att man inte klarar av att höra att man är fin en dag säger det ändå, då är det inte konstigt att man blir sårad och kränkt eller vad man nu blir. Det är respektlöst. Men en ytlig bekant eller hyfsad främling som ger en positiv kommentar, det förstår jag verkligen inte hur man kan vilja tolka som respektlöst och bli kränkt över.

Jag ser inte någon som tycker det är respektlöst och blir kränkt osv.

 

[Enya]

Precis. Jag började skriva ett inlägg om det där men raderade utkastet.

Risken finns ju, efter att ha läst hela den här tråden, att man tassar runt på äggskal och är ängslig hela tiden över att säga nåt fel, eller inte säga nåt man kanske istället borde, eller övertänker nonstop osv osv. Är vi så extremt känsliga att vi inte tål vanligt umgänge där folk säger nåt välment avsett att glädja, utan blir kränkta?

Om man inte klarar av att läsa i en tråd att det finns människor som inte gillar att deras UTSEENDE kommenteras till skillnad mot kläder osv, så får man väl följa sina egna råd som haglat i tråden? Att arbeta lite med sig själv.

Är man så känslig att man själv inte kan ta ett steg tillbaka ibland och fundera på HUR man uttrycker det positiva så tycker jag att man har ett problem. Det finns massor sätt att uttrycka sig på, ibland kanske man behöver fundera på om man kan just säga den positiva kommentaren på ett sätt som inte berör någons utseende. Det handlar ju om umgänge, som du själv skriver- det är inte bara den ena sidan som ska "arbeta med sig själv" och tacka och ta emot för den andra sidan var bara snäll och positiv.

 

[Badger]

Jag som ofta lufsar i jeans och tröja, får särskilt komplimanger av heterokvinnor när jag ibland klär mig mer just normativt heterofeminint. Jag tycker att det är helt uppenbart att fin kvinna betyder normativt heterofeminin kvinna, väldigt ofta.

Nyfiken fråga, med tanke på att du skriver lufsar i jeans och tröja -vilket jag tolkar som att du just den dagen inte klätt upp dig speciellt. Har du uppklädda kläder som du har på dig ibland som inte är könskodade, och hur är de inte det? så att det finns ett sätt att jämföra på direkt på det viset? Bara nyfiken.

Jag tror att man ofta när man klär sig finare klär sig mer könskodat.

Men att det också beror på att finare kläder är mer kroppsnära? ganska ofta. Och att vissa kvinnor och män har manlig eller kvinnlig kroppsbyggnad. Så om jag har kostym med byxor blir jag kvinnligt kodad, men när min man har det blir han manligt kodad. För min kavaj o topp följer min kropp och hans kavaj följer hans kropp. När jag har jeans och munkjacka är jag kvinnligt kodad, när han har det är han manligt. Om vi båda hade kilt så hade det också blivit så. O vi har den uhm underliggande differerande öh formen? Om vi båda vore väldigt smärta skulle effekten varit mindre, vid typ 18 bmi skulle vi nog kunna haft liknande kavajer o klänningar.

 

[monster1]

Om man inte klarar av att läsa i en tråd att det finns människor som inte gillar att deras UTSEENDE kommenteras till skillnad mot kläder osv, så får man väl följa sina egna råd som haglat i tråden? Att arbeta lite med sig själv.

Är man så känslig att man själv inte kan ta ett steg tillbaka ibland och fundera på HUR man uttrycker det positiva så tycker jag att man har ett problem. Det finns massor sätt att uttrycka sig på, ibland kanske man behöver fundera på om man kan just säga den positiva kommentaren på ett sätt som inte berör någons utseende. Det handlar ju om umgänge, som du själv skriver- det är inte bara den ena sidan som ska "arbeta med sig själv" och tacka och ta emot för den andra sidan var bara snäll och positiv.

Jag tänker att det är olika att diskutera på generell nivå och individuell nivå. Alltså på en individuell nivå så anpassar man ju sig till mottagaren, märker jag att någon inte uppskattar komplimanger så envisas jag ju inte. På en generell nivå så komplimenterar jag dock folk, jag bara slutar att ge komplimanger till de som inte vill ha dom.
Så jag slutar ju inte att ge komplimanger för att det finns människor som inte gillar dom, jag ger bara inte dom personerna komplimanger (när jag väl märkt att de inte gillar komplimangerna).

 

[Badger]

borta

 

[Enya]

Jag tänker att det är olika att diskutera på generell nivå och individuell nivå. Alltså på en individuell nivå så anpassar man ju sig till mottagaren, märker jag att någon inte uppskattar komplimanger så envisas jag ju inte. På en generell nivå så komplimenterar jag dock folk, jag bara slutar att ge komplimanger till de som inte vill ha dom.
Så jag slutar ju inte att ge komplimanger för att det finns människor som inte gillar dom, jag ger bara inte dom personerna komplimanger (när jag väl märkt att de inte gillar komplimangerna).

Hur märker du att det finns någon som inte gillar det? Jag tror många gör som jag och tackar och tar emot och svarar artigt tillbaka. Personen ville bara vara snäll och vem är jag att såra tillbaka då? Men jag uppskattar ju inte det mer för att personen är snäll egentligen, jag säger bara inget om det.

Jag tycker att det åligger båda sidor lite grann. Precis som personer som inte uppskattar utseendekommentarer får finna sig i att man ibland får sådana ändå av snälla personer, så tänker jag att de som vill ge kommentarer kanske behöver fundera lite över just hur man uttrycker sig så man inte alltid blandar in utseendet i kommentaren. Ge och ta liksom, inte bara, inte bara att ena sidan ska ge fritt och den andra ska behöva ta emot (tacka och ta emot, personen var ju bara snäll, eller säg ifrån om du inte gillar, men var medveten om att du då är negativ och sårar den som ger kommentaren).

 

[Mia_R]

Man ska säga det man menar och inte det man tro personen vill höra.

Jag menar alltid det jag säger, oavsett om jag säger att någon är fin, att de gjort ett bra jobb eller om ett plagg är fint/snyggt. En stallkompis hade tonat håret hos frisören och blev uppriktigt glad när jag sa att jag tycket toningen klädde henne. Varför skulle jag ljuga? Jag säger ingenting om jag inte har något att säga, säger aldrig att ett plagg är snyggt om jag inte tycker det.

Det är ju inte så att jag går och strösslar med käcka hejarop till alla jag ser för att vara snäll. Det kan gå många dagar innan jag ger någon en komplimang, troligen veckor. Jag är sällan snäll, det vet ju alla som läser här inne att jag är den mest otrevliga bukefalisten, enligt iaf en och jag tror att hon menar det, inte för att vara snäll. Bryr jag mig? Inte ett skit, hon har rätt att tycka vad hon vill om mig utan att jag för den skulle behöver ta åt mig. Hennes åsikter är totalt ointressanta för mig rent generellt.

 

[Enya]

Jag menar alltid det jag säger, oavsett om jag säger att någon är fin, att de gjort ett bra jobb eller om ett plagg är fint/snyggt. En stallkompis hade tonat håret hos frisören och blev uppriktigt glad när jag sa att jag tycket toningen klädde henne. Varför skulle jag ljuga? Jag säger ingenting om jag inte har något att säga, säger aldrig att ett plagg är snyggt om jag inte tycker det.

Det är ju inte så att jag går och strösslar med käcka hejarop till alla jag ser för att vara snäll. Det kan gå många dagar innan jag ger någon en komplimang, troligen veckor. Jag är sällan snäll, det vet ju alla som läser här inne att jag är den mest otrevliga bukefalisten, enligt iaf en och jag tror att hon menar det, inte för att vara snäll. Bryr jag mig? Inte ett skit, hon har rätt att tycka vad hon vill om mig utan att jag för den skulle behöver ta åt mig. Hennes åsikter är totalt ointressanta för mig rent generellt.

Nu var inlägget jag skrev inte en kommentar till något som du skrivit och det handlade vad jag vet inte om dig, du har inte vad jag vet, varit min kollega. Men jag tror du förstår när jag skriver att det blir för mycket när en person verkligen strösslar, ständigt, ofta, mycket. Även om inte just du är en sådan person och att just du menar det du säger så finns det personer som den jag tog upp.