Könsbekräftande klädsel - är det viktigt?

[monster1]

Hur märker du att det finns någon som inte gillar det? Jag tror många gör som jag och tackar och tar emot och svarar artigt tillbaka. Personen ville bara vara snäll och vem är jag att såra tillbaka då? Men jag uppskattar ju inte det mer för att personen är snäll egentligen, jag säger bara inget om det.

Jag tycker att det åligger båda sidor lite grann. Precis som personer som inte uppskattar utseendekommentarer får finna sig i att man ibland får sådana ändå av snälla personer, så tänker jag att de som vill ge kommentarer kanske behöver fundera lite över just hur man uttrycker sig så man inte alltid blandar in utseendet i kommentaren. Ge och ta liksom, inte bara, inte bara att ena sidan ska ge fritt och den andra ska behöva ta emot (tacka och ta emot, personen var ju bara snäll, eller säg ifrån om du inte gillar, men var medveten om att du då är negativ och sårar den som ger kommentaren).

Oftast ser man ju om någon blir genuint glad eller om den bara är artig. Om någon är en väldigt bra skådespelare är det förstås svårt på samma sätt som om den låtsas tycka om något annat bara för att vara artig. Hur ska man på en generell nivå veta om någon genuint tycker om något eller om den bara låtsas för att inte vara oartig? Det gäller ju allt, tackar du bara ja till mer te för att vara artig, den där chokladkakan jag alltid bjuder på för att du säger att den är supergod med du egentligen inte alls tycker om choklad men är för artig för att säga det, när någon säger godmorgon fastän du avskyr mornar och bara önskar att folk kunde hålla tyst och ignorera dig osv.

Något ansvar har man väll själva att signalera till sin omgivning om det inte är något man gillar eller som man vill att de slutar med till just dig.

 

[Badger]

Fast det var ju inte riktigt kort utan mer över axlarna, inte en kortfrisyr typ pixie.

Uhm ja och nej?

Dvs ja Pixie absolut. Men nej till över axlarna. Här är pixie och det var det jag tänkte på.

Mängder av kvinnor har den frisyren, men kanske mindre smink/modellattityd. Och det är ju typ nära standard. Jag tycker den är vanligare på kvinnor 40+ än långt hår nästan. Finns väl inte en tonårspojke som inte hade klätt i den frisyren?

 

[Enya]

Oftast ser man ju om någon blir genuint glad eller om den bara är artig. Om någon är en väldigt bra skådespelare är det förstås svårt på samma sätt som om den låtsas tycka om något annat bara för att vara artig. Hur ska man på en generell nivå veta om någon genuint tycker om något eller om den bara låtsas för att inte vara oartig? Det gäller ju allt, tackar du bara ja till mer te för att vara artig, den där chokladkakan jag alltid bjuder på för att du säger att den är supergod med du egentligen inte alls tycker om choklad men är för artig för att säga det, när någon säger godmorgon fastän du avskyr mornar och bara önskar att folk kunde hålla tyst och ignorera dig osv.

Något ansvar har man väll själva att signalera till sin omgivning om det inte är något man gillar eller som man vill att de slutar med till just dig.

Dina andra exempel tycker jag inte passar in, för det rör ju inte ens person. Jag tackar nej till te om jag inte vill ha, tycker jag inte om choklad skulle jag inte säga det ens, finner ingen poäng i att ljuga, god morgon är som ett hej på morgonen och har inte mycket med att jag skulle tycka den är god eller dålig just.

Så för att ta dina exempel då och jämföra med liknande på andra sidan, ska man acceptera kommentarer som snygg rumpa, fina bröst, tjusiga lår osv också eller? Var drar man gränsen för vad som är ok att säga? Det är mottagarens ansvar att säga ifrån då också eller är det avsändaren som kanske behöver stanna upp och tänka på hur den där bara positivt och snälla kommentaren landar?

Varför är det bara mottagen som ska avisera "jag uppskattar inte kommentarer om mitt utseende" och inte avsändaren som stannar upp och tänker "jag känner inte personen riktigt väl i det här fallet så jag säger att klänningen är fin istället för att använda Du"?

 

[Mia_R]

Nu var inlägget jag skrev inte en kommentar till något som du skrivit och det handlade vad jag vet inte om dig, du har inte vad jag vet, varit min kollega. Men jag tror du förstår när jag skriver att det blir för mycket när en person verkligen strösslar, ständigt, ofta, mycket. Även om inte just du är en sådan person och att just du menar det du säger så finns det personer som den jag tog upp.

Hur vet du att hon inte menade det? Har du hört henne säga bakom din rygg att det var fult?

 

[Enya]

Hur vet du att hon inte menade det? Har du hört henne säga bakom din rygg att det var fult?

Om du läst mitt inlägg så står det att det blev ytligt till slut, för mycket. Det var inte någon gång i veckan det var varje dag, ibland flera gånger om dagen. Det tappar trovärdighet, jämfört med hur hon var i övrigt och hur hon pratade om kläder och människors yttre, smink och liknande i övrigt.

Det finns liksom en gräns när det blir för mycket och man inte tror på det som sägs, att det sägs för hennes skull för att vi skulle tycka hon var snäll, vilket vi ju ändå tyckte.

Men om du inte förstår hur jag menar så finns det inget annat jag kan säga än du har rätt och jag har förstås fel, givetvis menade hon det alltid och min och andras uppfattning om när det blev för mycket var fel.

 

[Otherside]

Om du läst mitt inlägg så står det att det blev ytligt till slut, för mycket. Det var inte någon gång i veckan det var varje dag, ibland flera gånger om dagen. Det tappar trovärdighet, jämfört med hur hon var i övrigt och hur hon pratade om kläder och människors yttre, smink och liknande i övrigt.

Det finns liksom en gräns när det blir för mycket och man inte tror på det som sägs, att det sägs för hennes skull för att vi skulle tycka hon var snäll, vilket vi ju ändå tyckte.

Men om du inte förstår hur jag menar så finns det inget annat jag kan säga än du har rätt och jag har förstås fel, givetvis menade hon det alltid och min och andras uppfattning om när det blev för mycket var fel.

Men det behövde inte vara av själviska skäl, att hon ville framstå som snäll. Det kan ha varit av genuin omtanke och helt uppriktigt. Annars fattar jag att det blev jobbigt i längden. Och lite märkligt.

Ibland ÄR en komplimang inte trovärdig. Jag hade en period i livet då min ätstörning gjorde att jag gått upp rejält i vikt. En person i min närhet envisades med att jag var "smal som en STICKA!!" Ideligen. Det var ju så uppenbart att jag inte var smal överhuvudtaget och absolut inte nån sticka, men jag tror han ville vara snäll. Inte framstå som godhjärtad utan han ville verkligen säga nåt snällt till mig. Fast det funkade ju inte riktigt.....

 

[Enya]

Men det behövde inte vara av själviska skäl, att hon ville framstå som snäll. Det kan ha varit av genuin omtanke och helt uppriktigt. Annars fattar jag att det blev jobbigt i längden. Och lite märkligt.

Ibland ÄR en komplimang inte trovärdig. Jag hade en period i livet då min ätstörning gjorde att jag gått upp rejält i vikt. En person i min närhet envisades med att jag var "smal som en STICKA!!" Ideligen. Det var ju så uppenbart att jag inte var smal överhuvudtaget och absolut inte nån sticka, men jag tror han ville vara snäll. Inte framstå som godhjärtad utan han ville verkligen säga nåt snällt till mig. Fast det funkade ju inte riktigt.....

Det är möjligt att det är som du skriver också att hon ville vara snäll, men som du skriver blir det lite märkligt när det är för ofta och ständigt. Jag kände ibland att komplimangerna inte alltid var just trovärdiga, de var lite krystade ibland, därför blev det också jobbigt.

 

[Grazing]

Varför är det bara mottagen som ska avisera "jag uppskattar inte kommentarer om mitt utseende" och inte avsändaren som stannar upp och tänker "jag känner inte personen riktigt väl i det här fallet så jag säger att klänningen är fin istället för att använda Du"?

För att positivt och snällhet går först, hellre sprida för mycket än för lite glädje till folk.

Det är få som inte gillar att få höra att dom är fina när dom ansträngt sig eller förändrat sig eller försöker något nytt eller köpt något nytt. Annars blir det ju så att folk måste meddela alla dom träffar som blir ytligare bekanta, ge dom en lista att "dehär och dehär kan du säga till mig".

Det är så mycket enklare att folk som blir stötta av att höra "vad fin du är" eller vad som nu sägs, jobbar på att inte övertänka denna uppmuntrande kommentar och gå vidare i livet utan att haka upp sig på den. Att inte lägga någon vikt vid att en ytlig bekant som man inte känner väl eller en främling har sett en och vill vara snäll.

Jag ser inte någon som tycker det är respektlöst och blir kränkt osv.

Du och några andra låter det på som att det är väldigt kränkande. Om du inte bryr dig så vad är problemet? Gå vidare bara om någon vill vara uppmuntrande och snäll. Varför övertänka det och göra en grej av det om det inte är så att det berör övht.

 

[Enya]

För att positivt och snällhet går först, hellre sprida för mycket än för lite glädje till folk.

Det är få som inte gillar att få höra att dom är fina när dom ansträngt sig eller förändrat sig eller försöker något nytt eller köpt något nytt. Annars blir det ju så att folk måste meddela alla dom träffar som blir ytligare bekanta, ge dom en lista att "dehär och dehär kan du säga till mig".

Det är så mycket enklare att folk som blir stötta av att höra "vad fin du är" eller vad som nu sägs, jobbar på att inte övertänka denna uppmuntrande kommentar och gå vidare i livet utan att haka upp sig på den. Att inte lägga någon vikt vid att en ytlig bekant som man inte känner väl eller en främling har sett en och vill vara snäll.

Du och några andra låter det på som att det är väldigt kränkande. Om du inte bryr dig så vad är problemet? Gå vidare bara om någon vill vara uppmuntrande och snäll. Varför övertänka det och göra en grej av det om det inte är så att det berör övht.

Det här är ett diskussionsforum och jag diskuterar olika syn på en sak. Man kan diskutera saker och ha en åsikt om något utan att vara kränkt. Det betyder inte att jag blir kränkt, övertänker, gör en grej av det, blir upprörd eller lägger mycket tid på något. Det ska generellt mycket till för att jag ska bli kränkt, men åsikter kan jag ändå ha om saker.

Det osar inte precis snällhet och positivism i dina inlägg när du medvetet misstolkar det skrivna i andras inlägg.

 

[Acto]

Det är jag helt övertygad om att det finns massor av föräldrar som gör.

Även om jag bara hört en eller ett par säga det uttryckligen.

Men sedan är jag också övertygad om att långt över hälften vidareförmedlar detta utan att säga det.

Och forskning säger att den absoluta majorieten kvinnor som jobbar med små barn förmedlar åsikter om klädsel till barnen i skola och förskola. Utan att tänka på det. Ett vanligt visat mönster är att extra uppmärksamma flickor som har fina klänningar, det kan vara flera fröknar på rad samma dag. Vilket kan direkt leda till att alla pojkar och flickor känner att det är ett stort extra värde i detta, uppnåligt för vissa genom tjat, ouppnåligt för andra (flickor och pojkar).

Den absolut mest grundläggande nivån är att köna barn inför barn beroende på färgen de har på sig. -Dvs det är nära omöjligt att se om en treåring i overall är pojke eller flicka. Ändå säger ändå stora majoriteten föräldrar till sin treåring -Titta vad gör den lilla flickan istället för -Titta vad gör det barnet. Om ett barn i rosa overall, eller långt hår. (har gjort misstaget själv en gång och det är faktiskt inte rätt. (om ett barn i klänning och med nagellack, trots att jag alltid försökte vara väldigt noga.).

Riktigt sorgligt det första du skriver. Hade hoppas att vi åtminstone hade kommit förbi det stadiet.

Att könsnormer och åsikter om vad som är för flickor och vad som är för pojkar fortfarande är starkt är jag ju väl medveten om. Tyvärr sitter ju många sådana föreställningar fast undermedvetet hos oss, eller ja att vi vidareförmedlar dom utan att riktigt vara helt medvetna om det.

 

[vilde]

Det är jag helt övertygad om att det finns massor av föräldrar som gör.

Även om jag bara hört en eller ett par säga det uttryckligen.

Men sedan är jag också övertygad om att långt över hälften vidareförmedlar detta utan att säga det.

Och forskning säger att den absoluta majorieten kvinnor som jobbar med små barn förmedlar åsikter om klädsel till barnen i skola och förskola. Utan att tänka på det. Ett vanligt visat mönster är att extra uppmärksamma flickor som har fina klänningar, det kan vara flera fröknar på rad samma dag. Vilket kan direkt leda till att alla pojkar och flickor känner att det är ett stort extra värde i detta, uppnåligt för vissa genom tjat, ouppnåligt för andra (flickor och pojkar).

Den absolut mest grundläggande nivån är att köna barn inför barn beroende på färgen de har på sig. -Dvs det är nära omöjligt att se om en treåring i overall är pojke eller flicka. Ändå säger ändå stora majoriteten föräldrar till sin treåring -Titta vad gör den lilla flickan istället för -Titta vad gör det barnet. Om ett barn i rosa overall, eller långt hår. (har gjort misstaget själv en gång och det är faktiskt inte rätt. (om ett barn i klänning och med nagellack, trots att jag alltid försökte vara väldigt noga.).

Om du går till hur du själv upplevde skola och förskola i den åldern, var det verkligen så att du som barn brydde dig så mycket om vad fröknarna sa och tyckte? Så var det inte i vår klass, vår ordinarie var typ uråldrig (25 kanske!) för oss och hon var mest som den vuxna man var tvungen att lyda, vikarier gick vi i för att försöka knäcka om vi märkte de var vekare.

Påverkan från samhället i övrigt, media, reklam, kompisar, föräldrar, familj är så troligt mycket större.

 

[Sel]

Om du går till hur du själv upplevde skola och förskola i den åldern, var det verkligen så att du som barn brydde dig så mycket om vad fröknarna sa och tyckte? Så var det inte i vår klass, vår ordinarie var typ uråldrig (25 kanske!) för oss och hon var mest som den vuxna man var tvungen att lyda, vikarier gick vi i för att försöka knäcka om vi märkte de var vekare.

Påverkan från samhället i övrigt, media, reklam, kompisar, föräldrar, familj är så troligt mycket större.

Men det är väl självklart att de som ofta nästan på halvtid vårdar, uppfostrar och lär barnen från typ ett år och uppåt har en jättestor påverkan på hur barnen upplever samhället?
Även i skolålder påverkas barnen oavsett som de tycker en lärare är "cool" eller inte. Det är norm och systematisk inlärning, precis som i resten av samhället.

 

[bettysmatte]

Riktigt sorgligt det första du skriver. Hade hoppas att vi åtminstone hade kommit förbi det stadiet.

Att könsnormer och åsikter om vad som är för flickor och vad som är för pojkar fortfarande är starkt är jag ju väl medveten om. Tyvärr sitter ju många sådana föreställningar fast undermedvetet hos oss, eller ja att vi vidareförmedlar dom utan att riktigt vara helt medvetna om det.

Jag tror att man som lärare för små barn måste vara medveten var och varenda minut för att inte trilla dit, för det är väldigt lätt att göra det. Ibland kommer något barn in och är jättestolt och glad över ett nytt klädesplagg. Jag försöker alltid hitta något positivt men neutralt att säga, för det funkar ju inte att bara ignorera barnet! Man kan ju till exempel säga: "Ja, vilken söt katt du har på tröjan", eller "Vilken fin blå färg." Att inte bekräfta ett barn på något sätt alls i det läget är väldigt svårt. Om barnet inte säger något själv, säger inte heller jag något. Däremot hör jag ibland kollegor göra det. Vissa kommer på sig själv efteråt, men andra gör det inte. Jag är jättenöjd om barnen kommer i gamla ärvda slitna kläder, för vi vill att barnen ska kunna leka obehindrat och bli kladdiga av gegga, färg och mat utan att någon ska bli upprörd över fläckar på kläderna!

 

[bettysmatte]

Men det är väl självklart att de som ofta nästan på halvtid vårdar, uppfostrar och lär barnen från typ ett år och uppåt har en jättestor påverkan på hur barnen upplever samhället?
Även i skolålder påverkas barnen oavsett som de tycker en lärare är "cool" eller inte. Det är norm och systematisk inlärning, precis som i resten av samhället.

Ja, vi spelar en stor roll i barnens liv. För de små heltidsbarnen kan det ju vara så att vi är de som umgås allra mest med barnen på vardagarna!

 

[karamelldrottningen]

Det här med färger är intressant. Mina favoritfärger är grönt och rosa.
Blivit väldigt mycket rosa till min dotter dels för att jag som sagt gillar färgen men också att hon passar så bra i det. Passar iofs i alla färger. Men köpte en blå kofta sist som även fanns i rosa men tog den blå och den färgen klär verkligen i henne!
Kommer undvika rosa så mycket som möjligt framöver. Det blir för mycket helt enkelt. Får i så fall välja kläder som förmodligen är menat för små pojkar men de har ju samma kroppar i den åldern förutom just på ett ställe så passform är precis lika.

En hel del grönt och neutrala färger har hon också. Så inte bara rosa såklart.

 

[vilde]

Även i skolålder påverkas barnen oavsett som de tycker en lärare är "cool" eller inte. Det är norm och systematisk inlärning, precis som i resten av samhället.

Jag tog bara upp skola och förskola så svarar på den delen. Att lärare i skolan omedvetet skulle ha stor påverkan i det här bara genom några enkla kommentarer känns inte rimligt, däremot om de aktivt går in för det men de som gör det försöker väl oftast att skapa normer åt andra hållet? Och det är väl inte så lyckat heller, att försöka få till normer av politiska skäl som har sin grund i makt för den egna gruppen?

Det andra man kan fundera över är att identitet i kön är för de allra flesta helt centralt, det är biologiskt kodat och något som funnits sen tidernas begynnelse och inom alla djurarter. Diskussionen borde handla om vad som driver utvecklingen, vilka krafter är det som bestämmer hur uttrycket blir, som t.ex. det jag försökte lyfta som skönhetsindustrin, men även om de som vill byta normen till en ny norm som passar deras egna politiska syften.

 

[Skojamindoja]

Men det är väl självklart att de som ofta nästan på halvtid vårdar, uppfostrar och lär barnen från typ ett år och uppåt har en jättestor påverkan på hur barnen upplever samhället?
Även i skolålder påverkas barnen oavsett som de tycker en lärare är "cool" eller inte. Det är norm och systematisk inlärning, precis som i resten av samhället.

Jag tror absolut personal i skola och förskola har jättestor påverkan på barnen. När jag var liten och gick hos dagmamma hade vi en dagmamma från ett annat ställe, så hon hade en annan dialekt. Det var en del barn, särskilt de som var där mycket (jag och min bror hade föräldrar som båda jobbade skift på den tiden, så det var ganska vanligt att minst en förälder var ledig en vardag så vi var inte där så mycket), började prata dagmammans dialekt. När jag var så liten fanns det heller inte fritids i vår by, så ett barn kanske började hos dagmamman när det var dryga året och sen kom barnet även efter skolan fram till typ åtta-nioårsåldern, så det var barn som varit där i nästan tio år. (Sen kom fritids precis i den vevan, så jag gick på fritids när jag börjat skolan.)

Idag när många föräldrar båda jobbar heltid träffar förmodligen pedagogerna barnen en större del av dagen, i alla fall i vaket tillstånd, än vad föräldrarna gör.

 

[Badger]

Du citerade två av mina inlägg och skillnaderna stod där, det blir svårt att förstå på vilket sätt du inte förstår.

Jag tycker inte man kommenterar någon hela person som i "vad fin DU är" när man menar "fin klänning", "fin tröja" osv, speciellt inte när det är det enda som skiljer ifrån annars man ses- ett klädesplagg. Jag är fortfarande ren, har fortfarande håret på samma vis, luktar inte illa osv, då förtjänar jag inte att höra "Vad fin DU är" bara för att jag har klänning eftersom jag tycker jag är lika fin dagen före när jag hade jeans och skjorta. Jag är inte finare för att jag har klänning och ser ut som en kvinna än när jag har en skjorta och ser ut som en man (enligt vissa), om det är JAG som är fin så är jag väl fin i allt. Om det är klädesplagget som gör det så tycker jag att man nämner det. Som fin klänning, fin skjorta, fina skor.

Fast det låter ändå som en konstig arbetsplats? Typ alla mina kvinnliga kollegor har jeans och topp eller skjorta, och jeans eller klänning påverkar inte deras kvinnliga look. I

ofs har ju då alla kvinnor kvinnostil, eller vad man ska säga. Även om jag inte rakt av kan definiera vad som gör att en blå, lite oversize välstruken skjorta eller en bylsig luddig tröja är kvinnlig på den personen. Medan samma skjorta hade varit manlig på den manliga personen, det är antagligen något med hur man rör sig eller så

(sedan är det ju iofs ovanligt på det viset att alla kvinnor 25-60 har långt hår lite protestigt nog, ingen är speciellt uppenbart sminkad. Någon är antagligen sminkad. Alla har lagt ned energi på hur klädseln/utseendeet blev.). Det är mest jag som ganska ofta har klänning. Jag kan lika ofta få beröm för ett par nya jeans som för en ny klänning. Dvs inte speciellt ofta.

 

[Badger]

Riktigt sorgligt det första du skriver. Hade hoppas att vi åtminstone hade kommit förbi det stadiet.

Att könsnormer och åsikter om vad som är för flickor och vad som är för pojkar fortfarande är starkt är jag ju väl medveten om. Tyvärr sitter ju många sådana föreställningar fast undermedvetet hos oss, eller ja att vi vidareförmedlar dom utan att riktigt vara helt medvetna om det.

Ja och många gör det tyvärr helt medvetet

 

[Badger]

Om du går till hur du själv upplevde skola och förskola i den åldern, var det verkligen så att du som barn brydde dig så mycket om vad fröknarna sa och tyckte? Så var det inte i vår klass, vår ordinarie var typ uråldrig (25 kanske!) för oss och hon var mest som den vuxna man var tvungen att lyda, vikarier gick vi i för att försöka knäcka om vi märkte de var vekare.

Påverkan från samhället i övrigt, media, reklam, kompisar, föräldrar, familj är så troligt mycket större.

Ja självklart. Jag gillade iofs aldrig fröknarna speciellt mycket men det är klart att det hade effekt vad de sa. Många barn tycker ju dock jättemycket om sina fröknar och jag misstänker starkt att oavsett vad man tycker om fröken gillar man uppmärksamhet. Det är ju så med barn att positiv uppmärksamhet såklart smäller högst. Men om ingen positiv uppmärksamhet finns att få så duger negativ riktigt bra. Det är bara vanlig psykologi. (det är därför det är lättare att berömma barn ut ur beteenden än skälla dem ur dem).

Dessutom är det visat i forskning att det har effekt. Räcker med en flickig flicka på förskolan som får beröm av tre lärare -vad fin du var idag! varje gång hon har opraktiskt volangklänning/en viss färg för att nästan alla ska vilja ha det*. Och de berömmer oftare flickor för looks. Dessutom får en söt flicka i en söt klänning beröm av farmor, i affären, av en random snubbe på gatan osv osv. Blir en del till slut. Tycker inte man ska sluta berömma kläder/barn såklart men det kan ju jämnas ut till att gälla även en pojke i jeans och piké och en flicka i jeans och grön tröja med drake.
*och såklart några inte vill ha det men internaliserar att de inte är "den typen av flicka" eller är en pojke och "inte är flicka så får inte ha fina kläder" och "den typen av flicka är fånig". Så sätter könsroller i alla riktningar. (det är markant hur snabbt en pojke som går från en välutbildad förskola där alla har vilka färger som helst och alla leker med varandra, ruff är inte ok, och flickor är stjärngossar och pojkar är tärnor på Lucia. Hur snabbt de lär sig vad skåpet ska stå om de går över till en vanlig förskola.)