Könsuppdelade lektioner

[Arisj]

Sånt där är ju bara tragiska människor som håller på, envisas med att kalla en person kvinna om den vill vara man och tvärtom. Dock går det ändå inte bortse från att könet fortfarande är en kvinna tex, det är det ju rent fysiskt tills det är bytt. Men klart man ska kalla någon som bytt könsidentitet för det den vill bli kallad, inget konstigt med det.

Har aldrig träffat på någon som är emot eller tycket det är konstigt med könsbyten eller olika könsidentiteter, men det är ordmässigt det kan bli väldiga missförstånd ifall ord används som kan användas på andra sätt. Kön för mig är inte lika med könsidentitet.

De tragiska är många med tanke på hur ofta jag hör det. Men folk är okunniga, jag tror det är mycket där det ligger, och att man är fast i gamla mönster. Det lär släppa förr eller senare.

Du är dock medveten om att svensk transsjukvård på flera håll avråder från operation av genitalier om det gäller FTM? Och att de gärna förhalar det för alla transpersoner då det inte anses nödvändigt. Dessutom ska operationen beslutas på högre instans, socialstyrelsen tror jag det är. Det är inget som görs i en handvändning direkt.
Här skapas ju ett problem kön likställs med könsorgan, och de som vårdar transpersoner vill inte operera, och därmed fastnar man i något slags limbo av att inte räknas någonstans. Som svensk är det redan svårt att få genom en transitionering, och att få genom operation av genitalierna är inte lättare. Jag brukar säga att det är inte många cis-personer som hade kommit genom nålsögat som är transvården.

Jag har för den delen träffat många som är anti-trans och anti att transpersoner ska få hjälp. Att det är onödigt, kan man inte bara vara homo (fast det är ju lite onödigt också att vara homo tycker de), man behöver inte operera sig man kan vara maskulin och feminin ändå, etc etc. Det saknas en förståelse på många håll, och det kan som sagt leda till våldsamheter mot transpersoner, och det är inte ovanligt att det händer. Sverige är inte så öppet som vi vill tro.

Det känns lite som engelskans sex och gender egentligen hade varit det som behövdes här, för i svenskan säger vi ju gärna att kön = könsorgan + andra saker som pekar mot man/kvinna t.ex. skägg eller bröst och könsidentitet används endast för transpersoner. Att använda könsidentitet om en cis-person kan få konsekvensen av att personen brusar upp och blir aggressiv i ett "jag identifierar minsann inte, jag är x!". Men då ska kan man ju kunna ha könsorgan som "bio-kvinna" och identifiera sig som kvinna.
För jag förstår vad du menar, men jag förstår också att andra kan bli upprörda över det. Det lär också lägga sig med tiden.

 

[skogaliten]

Men vad är det man identifierar sig med när man identifierar sig med ett visst kön - och det finns 52 tror jag, enligt uppgift. Om jag identifierar mig som kvinna och därmed ser mig på ett visst sätt, då accepterar man ju normen för vad som "är" en kvinna. Är det inte detta man borde komma bort från, att man ska ha en speciell etikett som talar om vem man är? Nu känns det för mig lite som att man bara utökar antalet etiketter istället för att släppa gränserna och bara vara en person med allt vad det innebär och innehåller.

Jag sympatiserar med ditt resonemang, och i de allra flesta fall har jag alltid sett könsidentiteten som ointressant. Att umgås/prata med någon, det är ju personen som är intressant (eller möjligtvis ointressant), inte könsidentiteten.

Jag får, som kanske du också får, ibland en känsla av att det för vissa individer nästan har blivit viktigare att hitta en etiketterad könsidentitet bland de "52", som då INTE får vara normativ MAN eller KVINNA, än att just vara en PERSON.

Etiketter är väl det som vore mest viktigt att komma bort från? Ju mindre man etiketterar, desto mer flytande kan vi alla få vara i vår könsidentitet. Under åren har jag träffat ett flertal människor, fysiska män såväl som kvinnor, som trots att de huvudsakligen identifierar sig med det givna biologiska könet, gärna skulle vilja vara lite flytande i sin könsidentitet, men som förkastar just etiketterandet.

 

[Grazing]

De tragiska är många med tanke på hur ofta jag hör det. Men folk är okunniga, jag tror det är mycket där det ligger, och att man är fast i gamla mönster. Det lär släppa förr eller senare.

Du är dock medveten om att svensk transsjukvård på flera håll avråder från operation av genitalier om det gäller FTM? Och att de gärna förhalar det för alla transpersoner då det inte anses nödvändigt. Dessutom ska operationen beslutas på högre instans, socialstyrelsen tror jag det är. Det är inget som görs i en handvändning direkt.
Här skapas ju ett problem kön likställs med könsorgan, och de som vårdar transpersoner vill inte operera, och därmed fastnar man i något slags limbo av att inte räknas någonstans. Som svensk är det redan svårt att få genom en transitionering, och att få genom operation av genitalierna är inte lättare. Jag brukar säga att det är inte många cis-personer som hade kommit genom nålsögat som är transvården.

Jag har för den delen träffat många som är anti-trans och anti att transpersoner ska få hjälp. Att det är onödigt, kan man inte bara vara homo (fast det är ju lite onödigt också att vara homo tycker de), man behöver inte operera sig man kan vara maskulin och feminin ändå, etc etc. Det saknas en förståelse på många håll, och det kan som sagt leda till våldsamheter mot transpersoner, och det är inte ovanligt att det händer. Sverige är inte så öppet som vi vill tro.

Det känns lite som engelskans sex och gender egentligen hade varit det som behövdes här, för i svenskan säger vi ju gärna att kön = könsorgan + andra saker som pekar mot man/kvinna t.ex. skägg eller bröst och könsidentitet används endast för transpersoner. Att använda könsidentitet om en cis-person kan få konsekvensen av att personen brusar upp och blir aggressiv i ett "jag identifierar minsann inte, jag är x!". Men då ska kan man ju kunna ha könsorgan som "bio-kvinna" och identifiera sig som kvinna.
För jag förstår vad du menar, men jag förstår också att andra kan bli upprörda över det. Det lär också lägga sig med tiden.

Jag har inte skrivit nånstans att man måste operera sig för att kunna säga att man är kvinna, men oavsett så har man inte opererat sig har man kroppen som den man föddes i, och den kroppen är kvinna eller man med dess olika funktioner som medföljer. Det går aldrig att komma ifrån. Dock ska man ju respektera ifall någon identifierar sig som det den gör.

Helt enkelt går det inte att säga nånting om någon för alla blir upprörda av det ena och det andra då alla definierar orden olika och ingen är någonting eller är inte vad det ser ut som..eller nåt. Hyfsat rörigt. Alla blir kränkta hur man än säger verkar det som.

Sålänge ordet kön i sverige är könsorgan och liksom kroppen så kommer det alltid att bli missförstånd när folk pratar om sitt kön men menar sin könsidentitet.

 

[Arisj]

Jag har inte skrivit nånstans att man måste operera sig för att kunna säga att man är kvinna, men oavsett så har man inte opererat sig har man kroppen som den man föddes i, och den kroppen är kvinna eller man med dess olika funktioner som medföljer. Det går aldrig att komma ifrån. Dock ska man ju respektera ifall någon identifierar sig som det den gör.

Helt enkelt går det inte att säga nånting om någon för alla blir upprörda av det ena och det andra då alla definierar orden olika och ingen är någonting eller är inte vad det ser ut som..eller nåt. Hyfsat rörigt. Alla blir kränkta hur man än säger verkar det som.

Sålänge ordet kön i sverige är könsorgan och liksom kroppen så kommer det alltid att bli missförstånd när folk pratar om sitt kön men menar sin könsidentitet.

Grejen är ju dock då att om man ska respektera könsidentiteten, så ska ju inte den kroppsliga bakgrunden ha någon slags betydelse om man nu inte är hos läkaren (eller i idrotten men den regleras ju ändå via hormoner med visst undantag). Det jag har inombords är ju inte något som någon annan i vardagen ska bry sig om, ändå gör de detta.

För vi kan säga in i absurdum att folk ska respektera andras könsidentitet, men det gör de inte. Vi är inte där än. Och då måste vi förstå att det är extremt riskabelt att prata om att någon är x kön men identifierar som y, när de för den delen inte har med det att göra. Det blir ett sätt att säga att transpersoner inte är på riktigt, att vi är sådana där som luras, och det leder till hot och våld.

Jag har slutat räkna alla som huffar och puffar när jag säger "ja men då identifierar du väl dig också som x kön", för de identifierar ju sig inte, de är. Det borde ju då rimligtvis vara så att även cis-personer kan acceptera att även de identifierar sig, bara att de inte har tänkt alls på det utan tagit det för självklart. De har lyxen att kunna göra det, för de slipper att "performa" könsstereotyper. Om folk kunde acceptera att transpersoner -måste- göra detta, för annars går vi inte genom vården, annars slutar aldrig frågorna och vi undviker inte våldet, då hade vi kommit längre.

Som sagt, jag längtar till den dagen det inte har betydelse, men det är en bit kvar.

 

[kryddelydd]

självklart. De har lyxen att kunna göra det, för de slipper att "performa" könsstereotyper.

Fast vaddå "könsstereotyper"?
Jag är född kvinna.
Det kunde vara mer praktiskt med en manlig kropp utan mens och påföljande blodbrist och mensvärk, utan bröst.
Men "könsstereotyper"?
Jag är uppenbarligen av kvinnokön.
Har nog ingen traditionell kvinnoroll: bor ensam på gård på landet, tar hand om djur. Har ett jobb inom högavlönad sektor.
Klär mig i det som är praktiskt, bryr mig inte om modesvängningar.
Använder inte kosmetika.

Vad innebär det, utifrån "könsstereotyper"?
Att jag är mer typiskt manlig i beteende? (antagligen, ja, men jag tror inte att någon som ser mig ens hemma misstar mig för en man)
Att jag medvetet bryter mot könsstereotyper? (nej, det gör jag inte. Jag lever som jag vill leva, oavsett kön)
Om jag skulle sminka mig och klä mig fint i kjol, betyder det då i dina ögon att jag "performar könsstereotyp"???

Jag inser att jag är privilegierad som väljer mitt liv själv utan att bry mig om vad som möjligen förväntas - om det nu förväntas att jag beter mig annorlunda än jag gör.

Och förresten: vad gäller resten av mänskligheten: jag funderar inte så mycket på vilken könstillhörighet andra människor har eller vill ha eller saknar, förrän temat möjligen kommer upp på agendan och då ser jag ingen anledning att ifrågasätta.

Jag kan möjligen inse att personer som identifierar sig med "motsatta (biologiska) könet" känner sig ifrågasatta men jag misstänker att känslan av att vara ifrågasatt nog många gånger är starkare än det verkliga ifrågasättandet.
Jag tror att väldigt få människor skulle ställa frågan "hur identifierar du dig"?
Om/när ämnet tas upp, misstänker jag att det är vanligare att den person som identifierar sig som något annat än det biologiska medfödda könet, själv berättar det och därmed ställer sig i hetluften.
Men det är ju mest spekulation utifrån mina erfarenheter där jag fått veta att mina homosexuella kompisar är homosexuella, just genom att de berättat det för mig (innan de skaffat fast partner).

Problemet är säkert i högsta grad verkligt och aktuellt för de personer detta handlar om, men i minimal grad aktuellt i vardagen och i relativt ytligt umgänge.
Eller så är det jag som är avvikande genom att inte ens vara nyfiken på vem som vill leva tillsammans med vem, vilket kön man identifierar sig med och inte (hur man nu ska kunna prata om att identifiera sig som man om man inte får definiera man och kvinna utifrån biologiskt perspektiv).

Asch.
Långt och lite osammanhängande.
Men lika fullt ifrågasättande om det här med könsstereotyp.
Jag är antagligen jättekonstig som inte känner behov av att följa någon speciell stereotyp, om den sedan må vara manlig eller kvinnlig.

 

[Badger]

De tragiska är många med tanke på hur ofta jag hör det. Men folk är okunniga, jag tror det är mycket där det ligger, och att man är fast i gamla mönster. Det lär släppa förr eller senare.

Du är dock medveten om att svensk transsjukvård på flera håll avråder från operation av genitalier om det gäller FTM? Och att de gärna förhalar det för alla transpersoner då det inte anses nödvändigt. Dessutom ska operationen beslutas på högre instans, socialstyrelsen tror jag det är. Det är inget som görs i en handvändning direkt.
Här skapas ju ett problem kön likställs med könsorgan, och de som vårdar transpersoner vill inte operera, och därmed fastnar man i något slags limbo av att inte räknas någonstans. Som svensk är det redan svårt att få genom en transitionering, och att få genom operation av genitalierna är inte lättare. Jag brukar säga att det är inte många cis-personer som hade kommit genom nålsögat som är transvården.

Jag har för den delen träffat många som är anti-trans och anti att transpersoner ska få hjälp. Att det är onödigt, kan man inte bara vara homo (fast det är ju lite onödigt också att vara homo tycker de), man behöver inte operera sig man kan vara maskulin och feminin ändå, etc etc. Det saknas en förståelse på många håll, och det kan som sagt leda till våldsamheter mot transpersoner, och det är inte ovanligt att det händer. Sverige är inte så öppet som vi vill tro.

Det känns lite som engelskans sex och gender egentligen hade varit det som behövdes här, för i svenskan säger vi ju gärna att kön = könsorgan + andra saker som pekar mot man/kvinna t.ex. skägg eller bröst och könsidentitet används endast för transpersoner. Att använda könsidentitet om en cis-person kan få konsekvensen av att personen brusar upp och blir aggressiv i ett "jag identifierar minsann inte, jag är x!". Men då ska kan man ju kunna ha könsorgan som "bio-kvinna" och identifiera sig som kvinna.
För jag förstår vad du menar, men jag förstår också att andra kan bli upprörda över det. Det lär också lägga sig med tiden.

Hmm nu läste jag på lite om några av de olika kön som finns, tex demigirl. Om jag ville bli upprörd skulle jag uppfatta det som tex mig fast som icke feminist. Dvs jag är kvinna, känner mig som kvinna, gillar att vara kvinna men har jeans och älskade att klättra. Kvinnor och flickor saknar rättigheter att tycka om att klättra och leka vilda lekar så jag är då inte en riktig kvinna/har inte rätt att vara en kvinna i den här gruppen utan måste vara en demigirl. För kvinnor tycker om att skvallra och sy, sminka sig och prata om pojkar. Om jag skulle umgås med personer med flera olika kön skulle jag inte ha rätten att kalla mig kvinna helt enkelt. Alternativt sakna rätten att klättra i träd. När jag valt gruppen demigirl eller kvinna så får jag välja mellan att sy på fritiden eller hålla på med kampsport för båda passar inte min grupp? Om jag var kvinna identifierad och pratade politik skulle någon säga, ajabaja, demigirl för dig. Byt grupp?

Jag blir nästan lite ledsen. Men jag är övertygad om att jag förhoppningsvis har missuppfattat saken så jag låter bli. Som tur är är jag istället feminist så jag är kvinna, känner mig som en kvinna, i trasiga jeans på en stege fångandes getingbon, och det jag gör och har lusten att göra har jag rätt att göra oavsett mitt kön.

Däremot hade jag kunnat känna mig som en man och vilja byta kön, för att jag är placerad i fel kropp och det känns så. Men det känns som en annan sak än demigirl -flicka som inte bara älskar det flickor ska tycka om i USA.

 

[Arisj]

Fast vaddå "könsstereotyper"?
Jag är född kvinna.
Det kunde vara mer praktiskt med en manlig kropp utan mens och påföljande blodbrist och mensvärk, utan bröst.
Men "könsstereotyper"?
Jag är uppenbarligen av kvinnokön.
Har nog ingen traditionell kvinnoroll: bor ensam på gård på landet, tar hand om djur. Har ett jobb inom högavlönad sektor.
Klär mig i det som är praktiskt, bryr mig inte om modesvängningar.
Använder inte kosmetika.

Vad innebär det, utifrån "könsstereotyper"?
Att jag är mer typiskt manlig i beteende? (antagligen, ja, men jag tror inte att någon som ser mig ens hemma misstar mig för en man)
Att jag medvetet bryter mot könsstereotyper? (nej, det gör jag inte. Jag lever som jag vill leva, oavsett kön)
Om jag skulle sminka mig och klä mig fint i kjol, betyder det då i dina ögon att jag "performar könsstereotyp"???

Jag inser att jag är privilegierad som väljer mitt liv själv utan att bry mig om vad som möjligen förväntas - om det nu förväntas att jag beter mig annorlunda än jag gör.

Och förresten: vad gäller resten av mänskligheten: jag funderar inte så mycket på vilken könstillhörighet andra människor har eller vill ha eller saknar, förrän temat möjligen kommer upp på agendan och då ser jag ingen anledning att ifrågasätta.

Jag kan möjligen inse att personer som identifierar sig med "motsatta (biologiska) könet" känner sig ifrågasatta men jag misstänker att känslan av att vara ifrågasatt nog många gånger är starkare än det verkliga ifrågasättandet.
Jag tror att väldigt få människor skulle ställa frågan "hur identifierar du dig"?
Om/när ämnet tas upp, misstänker jag att det är vanligare att den person som identifierar sig som något annat än det biologiska medfödda könet, själv berättar det och därmed ställer sig i hetluften.
Men det är ju mest spekulation utifrån mina erfarenheter där jag fått veta att mina homosexuella kompisar är homosexuella, just genom att de berättat det för mig (innan de skaffat fast partner).

Det innebär enligt transvården att du är manlig, ja. Du hade inte klarat dig genom den om du ville vara kvinna utan de hade sagt "okej, kom tillbaka när du har klänning och sminkar dig varje dag". I deras ögon hade du varit en man som försökte vara kvinna, och misslyckats. Du hade inte lyckats fylla i deras stereotyp tillräckligt. Jag tycker det är rent trams, men jag lever på deras villkor, sånt är livet.

Det är även något som flera i omvärlden dömer transpersoner över. Hur du klär dig, sitter, gester, allt. Jag uttryckte mig möjligt luddigt om det, men det handlar om hur omvärlden ser på transpersoner. Cis-personer har mer svängrum. Det handlar inte om att >jag< som person tycker att ni ska alla vara stereotyper, eller hur jag nu lyckades uttrycka det, utan det handlar om hur transpersoner uppfattas. Är du transkvinna och får vänta några dagar med att lasra bort skägget? Då blir det ett "kolla hon försöker ju inte ens vara tjej".

Jag funderar inte heller på andras könstillhörighet eller sexualitet, eller jo, jag har en bra gaydar, men det är en notis, inte en fundering.
Jag går inte heller upp till folk och pratar kön och identitet, sexualitet, inget, jag är privat, men det ändrar ingenting. Det läcker ändå alltid ut, för det är alltid någon som inte lyckas hålla tyst, samtidigt avkrävs det att jag säger till att jag är man (av vården), vilket naturligtvis är idiotiskt. Kön el könsidentitet ska inte spela den rollen, men det har blivit så.

 

[kryddelydd]

Det innebär enligt transvården att du är manlig, ja. Du hade inte klarat dig genom den om du ville vara kvinna utan de hade sagt "okej, kom tillbaka när du har klänning och sminkar dig varje dag". I deras ögon hade du varit en man som försökte vara kvinna, och misslyckats. Du hade inte lyckats fylla i deras stereotyp tillräckligt. Jag tycker det är rent trams, men jag lever på deras villkor, sånt är livet.

Blev det där rätt?

Jag är född kvinna och beter mig som jag vill. Om vi pratar stereotyper så absolut mer manlig stereotyp än kvinnlig (slarvar med städning och matlagning, byter hellre däck på bilen än städa huset, typ).
Men då vore det väl så att jag är en kvinna som försöker vara man?
Eller menas det att jag är man (definierat utifrån mitt beteende) som försöker vara kvinna (där det jag försöker vara liksom är det jag råkar vara född som)???

Hänger inte riktigt med i ditt resonemang.

Men som sagt, i verkligheten finns jag i den kropp jag föddes med, och lever det liv jag valt som jag trivs med.

Och dessutom: varför krångla till det?

 

[Arisj]

Blev det där rätt?

Jag är född kvinna och beter mig som jag vill. Om vi pratar stereotyper så absolut mer manlig stereotyp än kvinnlig (slarvar med städning och matlagning, byter hellre däck på bilen än städa huset, typ).
Men då vore det väl så att jag är en kvinna som försöker vara man?
Eller menas det att jag är man (definierat utifrån mitt beteende) som försöker vara kvinna (där det jag försöker vara liksom är det jag råkar vara född som)???

Hänger inte riktigt med i ditt resonemang.

Men som sagt, i verkligheten finns jag i den kropp jag föddes med, och lever det liv jag valt som jag trivs med.

Och dessutom: varför krångla till det?

Jadå, det blev rätt. Jag kör det som ett tanke-experiment för att folk ska förstå hur det är att vara trans. Dvs, det kön du är, skulle alla säga att du inte är.
Därav skulle du, som kvinna, bli tillsagd att du inte är det. Trans-vården skulle då tolka dig efter stereotyper (t.ex. kvinnor gillar klänningar, smink, rosa), och därmed besluta utifrån vad du har skrivit här, att du är en man och ge dig avslag. För de gillar stereotyper, även om det är absurt.

Folk brukar annars se det på andra hållet när de försöker föreställa sig att vara trans. Om de är en kvinna försöker de föreställa sig hur det skulle vara att vilja vara man. Men det är mer på hållet att du vet att du är en kvinna, och alla andra säger att du inte är det inkl din kropp.

Jag ber om ursäkt om det är luddigt, jag är rejält trött så ord blir lite spännande att använda. Men hoppas det är lite mer förståeligt.

 

[Arisj]

Hmm nu läste jag på lite om några av de olika kön som finns, tex demigirl. Om jag ville bli upprörd skulle jag uppfatta det som tex mig fast som icke feminist. Dvs jag är kvinna, känner mig som kvinna, gillar att vara kvinna men har jeans och älskade att klättra. Kvinnor och flickor saknar rättigheter att tycka om att klättra och leka vilda lekar så jag är då inte en riktig kvinna/har inte rätt att vara en kvinna i den här gruppen utan måste vara en demigirl. För kvinnor tycker om att skvallra och sy, sminka sig och prata om pojkar. Om jag skulle umgås med personer med flera olika kön skulle jag inte ha rätten att kalla mig kvinna helt enkelt. Alternativt sakna rätten att klättra i träd. När jag valt gruppen demigirl eller kvinna så får jag välja mellan att sy på fritiden eller hålla på med kampsport för båda passar inte min grupp? Om jag var kvinna identifierad och pratade politik skulle någon säga, ajabaja, demigirl för dig. Byt grupp?

Jag blir nästan lite ledsen. Men jag är övertygad om att jag förhoppningsvis har missuppfattat saken så jag låter bli. Som tur är är jag istället feminist så jag är kvinna, känner mig som en kvinna, i trasiga jeans på en stege fångandes getingbon, och det jag gör och har lusten att göra har jag rätt att göra oavsett mitt kön.

Däremot hade jag kunnat känna mig som en man och vilja byta kön, för att jag är placerad i fel kropp och det känns så. Men det känns som en annan sak än demigirl -flicka som inte bara älskar det flickor ska tycka om i USA.

Jag har dock bara pratat om binära transpersoner för att försöka förenkla det i den här diskussionen. Är inte helt på hundra med demigirl och liknande..

Men trans är inte att känna att man inte passar in i en stereotyp. Det är mer som ett skavsår. Något är fel. Folk säger till dig att du är x, men det är du ju inte. De tvingar på dig stereotyper som känns fel, men felet ligger snarare i tvånget. Därför kan många känna att de sparkar bakut mot stereotypen, när det egentligen ligger i tvånget.
Men ja, det är svårt att förklara. Skavsåret är det närmaste jag kommer, ett skavsår som finns där så länge och man vet inte varför, och sen blir det större och större. Något är fel, och en dag får man ett ord på det. Och det där ordet för att allt faller på plats. I deras fall kanske det var demigirl, i mitt fall var det transman. Det är som om det förklarar att man får existera, och det där skavsåret försvinner.

Jag tror dock att jag droppar diskussionen här, för jag kan inte riktigt göra mig förstådd känner jag. :/

 

[labb]

Men vad är det man identifierar sig med när man identifierar sig med ett visst kön - och det finns 52 tror jag, enligt uppgift. Om jag identifierar mig som kvinna och därmed ser mig på ett visst sätt, då accepterar man ju normen för vad som "är" en kvinna. Är det inte detta man borde komma bort från, att man ska ha en speciell etikett som talar om vem man är? Nu känns det för mig lite som att man bara utökar antalet etiketter istället för att släppa gränserna och bara vara en person med allt vad det innebär och innehåller.

Du accepterar din norm, utifrån dina värderingar och synsätt. Är dessa bra kan det väl inte vara något fel? Utan normer har vi inget samhälle, alla lagar utgår från normer osv. Tom. djuren har normer och värderingar om än på en mera primitiv nivå än vi människor.

 

[skogaliten]

Jag har dock bara pratat om binära transpersoner för att försöka förenkla det i den här diskussionen. Är inte helt på hundra med demigirl och liknande..

Men trans är inte att känna att man inte passar in i en stereotyp. Det är mer som ett skavsår. Något är fel. Folk säger till dig att du är x, men det är du ju inte. De tvingar på dig stereotyper som känns fel, men felet ligger snarare i tvånget. Därför kan många känna att de sparkar bakut mot stereotypen, när det egentligen ligger i tvånget.
Men ja, det är svårt att förklara. Skavsåret är det närmaste jag kommer, ett skavsår som finns där så länge och man vet inte varför, och sen blir det större och större. Något är fel, och en dag får man ett ord på det. Och det där ordet för att allt faller på plats. I deras fall kanske det var demigirl, i mitt fall var det transman. Det är som om det förklarar att man får existera, och det där skavsåret försvinner.

Jag tror dock att jag droppar diskussionen här, för jag kan inte riktigt göra mig förstådd känner jag. :/

Jag tycker du gör det väldigt svårt för dig själv.

I mycket liknar jag @kryddelydd, vad avser vad jag gör och hur jag beter mig. Jag äger inte ens en kjol eller klänning. För sådär en 50 år sedan, konstaterade jag att det är ett obekvämt klädesplagg, förutom möjligtvis på stranden, och sedan dess har jag inte ägt någon.

Men jag är gift med en man, som gärna städar t.ex, medan jag tar mig an något mekaniskt tekniskt reparationsjobb på traktorn....

Vad gör det då oss? Jag ser mig som kvinna, och har dessutom barn, han ser sig som man.

Här är det ingen som krånglar till det. Vi bara är som vi är och har varit det hela livet, genom ett långt arbetsliv inom yrken som kräver hög utbildning, utan krångel och utan att behöva etiketter. Vi har inte ens upplevt att vi är särskilt normbrytande, inte heller att vi behövt förställa oss.

Det där med etiketterna runt könsidentitet, misstänker jag är ett exempel sådan där "dumimport" från USA, som tyvärr håller på att ta oss bakåt istället för framåt vad avser allmän jämställdhet och fördomsfrihet. Genom att peka på inbillade fördomar, och försöka leta efter motsättningar mellan folk, så skapar man konflikter och fördomar istället.

 

[Praeterea]

Jag har dock bara pratat om binära transpersoner för att försöka förenkla det i den här diskussionen. Är inte helt på hundra med demigirl och liknande..

Men trans är inte att känna att man inte passar in i en stereotyp. Det är mer som ett skavsår. Något är fel. Folk säger till dig att du är x, men det är du ju inte. De tvingar på dig stereotyper som känns fel, men felet ligger snarare i tvånget. Därför kan många känna att de sparkar bakut mot stereotypen, när det egentligen ligger i tvånget.
Men ja, det är svårt att förklara. Skavsåret är det närmaste jag kommer, ett skavsår som finns där så länge och man vet inte varför, och sen blir det större och större. Något är fel, och en dag får man ett ord på det. Och det där ordet för att allt faller på plats. I deras fall kanske det var demigirl, i mitt fall var det transman. Det är som om det förklarar att man får existera, och det där skavsåret försvinner.

Jag tror dock att jag droppar diskussionen här, för jag kan inte riktigt göra mig förstådd känner jag. :/

Jag tycker du förklarar bra. Du lyckas åtminstone ge mig en aning om hur det kan kännas att vara transperson, även om jag aldrig riktigt kan förstå det fullt ut. Jag är rent fysiskt en kvinna och tja... det känns väl ok, jag har aldrig riktigt reflekterat över det, alltså kan jag inte påstå att det skaver. Och jag har fått massa intressanta navelskådar-tankar.

Jag tror också det var du som tog upp viljan att ha etiketter/labels, eller att inte ha det. Nu kan jag bara tala för mig själv, men jag har lite svårt för etiketter. Eller, svårt och svårt... jag tycker det är oviktigt. Däremot kan jag tänka mig att den första generationen i ett samhälle som kan börja leva öppet med sin identitet och/eller läggning kan ha ett behov av att etikettera sig för att känna samhörighet och få stöd och pepp. Steget från att inte kunna erkänna och acceptera sig själv, till att öppet vara sig själv rakt igenom med en omgivning som rycker på axlarna och tycker att det är ju bra för dig! är ju enormt. Då behövs kanske etikettandet och grupperandet som en fas för att känna samhörighet i sitt normbryteri, tills normbryteriet har blivit så normaliserat att det inte längre är ett normbryteri - inga etiketter behövs. Och det jag tycker att vi borde vara på väg.

 

[kryddelydd]

Jadå, det blev rätt. Jag kör det som ett tanke-experiment för att folk ska förstå hur det är att vara trans. Dvs, det kön du är, skulle alla säga att du inte är.
Därav skulle du, som kvinna, bli tillsagd att du inte är det. Trans-vården skulle då tolka dig efter stereotyper (t.ex. kvinnor gillar klänningar, smink, rosa), och därmed besluta utifrån vad du har skrivit här, att du är en man och ge dig avslag. För de gillar stereotyper, även om det är absurt.


Jag ber om ursäkt om det är luddigt, jag är rejält trött så ord blir lite spännande att använda. Men hoppas det är lite mer förståeligt.

Absolut inte riktat mot dig som bara försöker förklara.

Men vad tramsigt att uppehålla sig så vid stereotyper och sedan "definiera om" utifrån gamla förlegade stereotyper.
Snacka om att inte acceptera olikheter utan att försöka lägga egen definition på olika livsval och livsstilar! Och snacka om att kämpa för att konservera stereotypa roller genom att omdefiniera de personer som väljer efter egen vilja och liksom trivs med det.

 

[Lobelia]

De tragiska är många med tanke på hur ofta jag hör det. Men folk är okunniga, jag tror det är mycket där det ligger, och att man är fast i gamla mönster. Det lär släppa förr eller senare.

Du är dock medveten om att svensk transsjukvård på flera håll avråder från operation av genitalier om det gäller FTM? Och att de gärna förhalar det för alla transpersoner då det inte anses nödvändigt. Dessutom ska operationen beslutas på högre instans, socialstyrelsen tror jag det är. Det är inget som görs i en handvändning direkt.
Här skapas ju ett problem kön likställs med könsorgan, och de som vårdar transpersoner vill inte operera, och därmed fastnar man i något slags limbo av att inte räknas någonstans. Som svensk är det redan svårt att få genom en transitionering, och att få genom operation av genitalierna är inte lättare. Jag brukar säga att det är inte många cis-personer som hade kommit genom nålsögat som är transvården.

Jag har för den delen träffat många som är anti-trans och anti att transpersoner ska få hjälp. Att det är onödigt, kan man inte bara vara homo (fast det är ju lite onödigt också att vara homo tycker de), man behöver inte operera sig man kan vara maskulin och feminin ändå, etc etc. Det saknas en förståelse på många håll, och det kan som sagt leda till våldsamheter mot transpersoner, och det är inte ovanligt att det händer. Sverige är inte så öppet som vi vill tro.

Det känns lite som engelskans sex och gender egentligen hade varit det som behövdes här, för i svenskan säger vi ju gärna att kön = könsorgan + andra saker som pekar mot man/kvinna t.ex. skägg eller bröst och könsidentitet används endast för transpersoner. Att använda könsidentitet om en cis-person kan få konsekvensen av att personen brusar upp och blir aggressiv i ett "jag identifierar minsann inte, jag är x!". Men då ska kan man ju kunna ha könsorgan som "bio-kvinna" och identifiera sig som kvinna.
För jag förstår vad du menar, men jag förstår också att andra kan bli upprörda över det. Det lär också lägga sig med tiden.

Jag anser inte det vara sjukvård att ändra sitt kön, förstora sina bröst, förlänga penis etc eller andra sätt att modifiera kroppen om det inte rör sig om stora avvikelser från normen. Den typen av ingrepp bör bekostas själv utanför sjukvården i samma kategori som skönhetsoperationer. Undantag ska ske av medicinska skäl, inte för att någon anser att de fått fel kropp, fel storlek på snoppen eller brösten. Folk får ha vilken könsidentitet de önskar, inte mig emot, men bekosta den själv.

Sjukvård här avser snarare är när man söker sjukvård för hjärtattack, magbekymmer eller cancer etc eller korrigering av missbildningar. Jag anser det inte är en missbildning att födas med snopp när man hellre vill ha snipa eller för den delen både och.

 

[Saeta]

Jag anser det inte är en missbildning att födas med snopp när man hellre vill ha snipa eller för den delen både och.

Nja, missbildning är väl när något inte "ser ut som det ska"?

 

[Lobelia]

Nja, missbildning är väl när något inte "ser ut som det ska"?

Menar du seriöst att du är osäker på vad missbildning är?

 

[Saeta]

Menar du seriöst att du är osäker på vad missbildning är?

Nepp, det menar jag inte. Jag har ingen aning om vad du fått det ifrån.

 

[Lobelia]

Nepp, det menar jag inte. Jag har ingen aning om vad du fått det ifrån.

Från din fråga om vad det är

 

[Saeta]

Från din fråga om vad det är

Men jag har ju inte frågat vad en missbildning är för något :P