Kräks av stress?

[Roxer]

Sonen på 3 år har senaste året börjat uppvisa symptom som jag blir fundersam på. Vid 3-4 tillfällen när vi varit iväg på lite längre resa till kusinerna har han kräkts. Oftast kommer det plötsligt på, han mår inte dåligt innan. Hänger ofta ihop med att han sovit dåligt och ätit dåligt. Tempot blir lätt väldigt intensivt när kusinerna ses och han har svårt att varva ner när de umgås.

Jag har tidigare tolkat och behandlat det som magsjuka, men jag börjar fundera på om det är stressutlösta kräkningar. Han mår bra efteråt och äter och dricker. Brukar vilja ha en lite dämpad dag dagen efter. Ingen annan har blivit sjuk vid dessa tillfällen kanske ska tilläggas, trots både pussar och kramar med kusinerna.

Någon som varit med om något liknande? Tänkte ringa BVC efter helgerna och bolla lite också.

 

[Positron]

Sonen på 3 år har senaste året börjat uppvisa symptom som jag blir fundersam på. Vid 3-4 tillfällen när vi varit iväg på lite längre resa till kusinerna har han kräkts. Oftast kommer det plötsligt på, han mår inte dåligt innan. Hänger ofta ihop med att han sovit dåligt och ätit dåligt. Tempot blir lätt väldigt intensivt när kusinerna ses och han har svårt att varva ner när de umgås.

Jag har tidigare tolkat och behandlat det som magsjuka, men jag börjar fundera på om det är stressutlösta kräkningar. Han mår bra efteråt och äter och dricker. Brukar vilja ha en lite dämpad dag dagen efter. Ingen annan har blivit sjuk vid dessa tillfällen kanske ska tilläggas, trots både pussar och kramar med kusinerna.

Någon som varit med om något liknande? Tänkte ringa BVC efter helgerna och bolla lite också.

Är det "fullstora" kräkningar?
Mitt barn kan småkräkas vid liknande situationer (en munfull max) och jag har bara tänkt att hen går igång för mycket/är för tom i magen. Men så var hen en riktig kräkbebis och det hängde kvar länge och har långsamt trappats ner så det har inte känts så onormalt.

 

[Roxer]

Är det "fullstora" kräkningar?
Mitt barn kan småkräkas vid liknande situationer (en munfull max) och jag har bara tänkt att hen går igång för mycket/är för tom i magen. Men så var hen en riktig kräkbebis och det hängde kvar länge och har långsamt trappats ner så det har inte känts så onormalt.

Det är mer än en munfull som kommer. Dock inte så att han hulkar och tomkräks liksom. Han kräktes imorse vid halv fyra och sen har han ätit en rätt ok frukost nu på morgonen utan problem. Känns lite lustigt.

 

[Positron]

Det är mer än en munfull som kommer. Dock inte så att han hulkar och tomkräks liksom. Han kräktes imorse vid halv fyra och sen har han ätit en rätt ok frukost nu på morgonen utan problem. Känns lite lustigt.

Jaha, så det är inte medan han är igång då?
Det låter lite skumt ja.

 

[Korven]

Jag gjorde det en tid som vuxen.

 

[Roxer]

Jaha, så det är inte medan han är igång då?
Det låter lite skumt ja.

Det har varit lite olika. Oftast kommer det när han varvar ner, eller i samband med sömn.

 

[Roxer]

Jag gjorde det en tid som vuxen.

Var det konstaterat att det var stressutlöst?

 

[Korven]

Var det konstaterat att det var stressutlöst?

Verkligen helt 100%

 

[Roxer]

Verkligen helt 100%

Då är det kanske inte helt orimligt att det är något liknande för sonen. Gick det över och hur hanterade du det?

 

[Korven]

Då är det kanske inte helt orimligt att det är något liknande för sonen. Gick det över och hur hanterade du det?

Ja det gick över när jag slutade stressa .

 

[Blyger]

Hänger ofta ihop med att han sovit dåligt och ätit dåligt.

Så har jag "alltid" varit. Både som liten och stor. Trött och hungrig så spyr jag lätt. Får jag sova lite så är allt bra igen sen.
Gäller att inte både ha sovit dåligt och ätit dåligt samtidigt men ibland lättare sagt än gjort. Blivit bättre på det med åren
Har alltid med mig "nödchoklad", frukt eller liknande för att kunna äta något om jag börjar må dåligt. Regelbundna mellanmål är ett måste om jag är igång.

 

[Asko]

Det är lite sent svarat nu kanske men jag har sparat den här fliken för att kunna svara för att det låter ganska likt mig. Så jag tänkte att jag kanske kunde ändå bidra med något @Roxer .
Jag har haft problem med magen ända sedan jag började grundskolan ungefär. Jag mådde dåligt så fort jag var på väg till något spännande/nytt/roligt. Tex första skoldagen efter sommarlovet, ridskolan osv (den sista fick jag sluta med till slut då jag hade ont i magen varje gång jag skulle åka iväg). Det var absolut inte för bara negativa tillfällen utan det blev så av ren spänning. Jag fick kramp i magen och därmed spydde jag.
Till slut fick jag en medicin av min husläkare som jag kunde ta en timme i förväg innan jag skulle iväg som gjorde att jag inte fick kramp i magen. Det hjälpte oftast. Det gick faktiskt jättebra och jag kunde mot slutet ibland skippa medicinen inför såna spännande tillfällen.

Under gymnasiet så fick jag dock istället problem med ångest i samband med magen vilket fick problemen att komma tillbaka men nu förvärrade. Nu käkar jag ångestdämpande medicin istället och det hjälper för att fixa det vardagliga livet. Men jag kan tänka mig att om jag hade vetat om i förväg vad som kunde hända om jag fortsatte som jag gjorde då så hade det kanske inte gått så långt.

Det är verkligen skitjobbigt att leva med något sånt. Men jag tror att jag gjorde ett rejält misstag där i gymnasiet och som inte behöver betyda att samma sak behöver hända någon annan. Och innan dess gick det jättebra.
Lite skönt är det också att för min del höra att man inte är den enda som drabbas av detta.

 

[Kilauea]

Sambon kräktes av stress som liten. Varje julaftonsmorgon tex, har hans mamma berättat.
Han får fortfarande upprörd mage av stress, men kräks inte längre av det som vuxen.

 

[Soapbubble]

Mitt barn var en kräkbebis och senare under förskoletiden kräktes han lätt. T.ex. fick vi en gång hämta honom ifrån ett barnkalas för att han hade kräkts, men födelsedagsbarnets mamma var helt inne på att det hade varit lite för vilda lekar och därför hade han kräkts.