Möjligen en skåning? Jag har barndomskompisar som sa "ett spik", "ett choklad", "ett apelsin" osv. Så mycket skåning blev jag aldrig... Fast jag kan råka säga "en släpa" istället för "ett släp".Han sa också en släp och ett spik
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Möjligen en skåning? Jag har barndomskompisar som sa "ett spik", "ett choklad", "ett apelsin" osv. Så mycket skåning blev jag aldrig... Fast jag kan råka säga "en släpa" istället för "ett släp".Han sa också en släp och ett spik
Jag säger både en och ett släp.Ett ex kunde aldrig lära sig skillnaden mellan stöldbegärlig och stöldbenäglig (som jag inte ens tror är ett riktigt ord?) så jag fick alltid rätta med att nej *valfri pryl* är fortfarande inte benägen att stjäla sig själv. Han sa också en släp och ett spik
"En släp"/"släpen" är det normala för mig, fast jag fick så många häpna reaktioner under åren i Stockholm att jag mödosamt har lärt om.Jag säger både en och ett släp.Pappa sa både en och ett apelsin, men jag tror han på gamla dagar landat i "en" till slut. (vi är typ så långt ifrån skåne som det går att komma).
Möjligen en skåning? Jag har barndomskompisar som sa "ett spik", "ett choklad", "ett apelsin" osv. Så mycket skåning blev jag aldrig... Fast jag kan råka säga "en släpa" istället för "ett släp".
Ett apelsin, ett choklad. Förekommer i framför allt sydsvenska dialekter och brukar vara ett poppis exempel på att genus kan variera regionalt (i ordböckerna har båda orden enbart n-genus). Det finns förstås fler exempel i andra dialekter som inte är lika välkända.Vi fick lära oss i skolan (förort till Stockholm) att just apelsin kunde man säga både en och ett framför. Men inget annat ord.
Apelsinet?
![]()
Jag har för mig att någon av hans föräldrar kom från Ivö, men jag kan ha blandat ihop det med någon annan för det är så längesedan. Vi bodde i Sölvesborg så nära Skåne, men ingen skånsk dialekt. Listerländska är ju nästan ett eget språk i sig själv, men ingen av oss pratar ren listerländska. Jag har efter det varit tillsammans med ett par skåningar så min dialekt nu är typ ett hopkok av sölvesborgsdialekt, skånska, listerländska och lite hälsingemål från pappa och en vän.Möjligen en skåning? Jag har barndomskompisar som sa "ett spik", "ett choklad", "ett apelsin" osv. Så mycket skåning blev jag aldrig... Fast jag kan råka säga "en släpa" istället för "ett släp".
En choklad säger man ju generellt inte utan det är en chokladkaka, en chokladbit osv. I bestämd form chokladen - det antar jag att du hört? Räck mig chokladen. Räck mig chokladet blir väldigt konstigt i mina öron men jag vet ju att skåningarna säger så (de använder som jag förstår ett choklad om en chokladkaka)Jag har för mig att någon av hans föräldrar kom från Ivö, men jag kan ha blandat ihop det med någon annan för det är så längesedan. Vi bodde i Sölvesborg så nära Skåne, men ingen skånsk dialekt. Listerländska är ju nästan ett eget språk i sig själv, men ingen av oss pratar ren listerländska. Jag har efter det varit tillsammans med ett par skåningar så min dialekt nu är typ ett hopkok av sölvesborgsdialekt, skånska, listerländska och lite hälsingemål från pappa och en vän.
Jag har aldrig hört någon annan säga ett spik och jag har aldrig hört någon alls irl säga en choklad eller ett apelsin utan det har jag bara läst om här. Ett choklad och en chokladbit. Ett släp och en släpvagn. Släpa säger jag en om, men en släpa är inte samma objekt som en släpvagn.
Språk och dialekter är så knepiga!
Drycken choklad kan man ju generellt prata om.En choklad säger man ju generellt inte utan det är en chokladkaka, en chokladbit osv. I bestämd form chokladen - det antar jag att du hört? Räck mig chokladen. Räck mig chokladet blir väldigt konstigt i mina öron men jag vet ju att skåningarna säger så (de använder som jag förstår ett choklad om en chokladkaka)
Även om vårt nordliga sädesslag kornet mognar tidigt och växtsäsongen börjar allt tidigare så hoppas jag innerligt att det är långt kvar tills någon kommer att kunna ta en skörd redan i juni.Jag för en mycket ensam kampanj för att rädda det svenska ordet enhörning. Tittar man på dagens 3-5 åringar så kommer vi se ordet junikorn" i SAOL om 50 år.
Det tar nog inte 50 år ens. Men kanske 10?Jag för en mycket ensam kampanj för att rädda det svenska ordet enhörning. Tittar man på dagens 3-5 åringar så kommer vi se ordet junikorn" i SAOL om 50 år.
Uhm det värsta för mig här är inte en:et utan choklad-delen, den blir ju helt odefinierad, chokladvadå. Det är ju en chokladbit, chokladkaka, chokladdryck osv.Ett apelsin, ett choklad. Förekommer i framför allt sydsvenska dialekter och brukar vara ett poppis exempel på att genus kan variera regionalt (i ordböckerna har båda orden enbart n-genus). Det finns förstås fler exempel i andra dialekter som inte är lika välkända.
Jag tror att vårt sätt att prata inte alltid är så logiskt som vi vill att det ska varaUhm det värsta för mig här är inte en:et utan choklad-delen, den blir ju helt odefinierad, chokladvadå. Det är ju en chokladbit, chokladkaka, chokladdryck osv.
Fast man kan ju inte säga vill du ha en choklad? om en kopp.Drycken choklad kan man ju generellt prata om.
"Vill du ha en (kopp) choklad?"
Mer läsa högt ur böcker och mindre titta på -den iofs faktiskt superbra serien- Friendship is Magic.Det tar nog inte 50 år ens. Men kanske 10?
hum ska vi ta en kaffe?Fast man kan ju inte säga vill du ha en choklad? om en kopp.
Då blir det ju -vill du ha choklad? (funkar ju på både koppar, kakor och bitar)
Vill du ha en kopp te, en kopp choklad, en kopp kaffe. Möjligen, hum ska vi ta en kaffe? jag kanske hört ngn säga så. Eller vill du ha kaffe, vill du ha choklad, vill du ha te. Men då är det ju i obestämd form och mängd.