Kronisk dragare?

Hejkomochhjälpmig

Trådstartare
Hej

Ni kanske minns mig, jag skrev en tråd för ett par år sedan om min sambo som hade köpt en hund han inte tog hand om och jag visste inte vad jag skulle göra.

Med uppfödarens hjälp har vi kommit i kontakt med massor av kunniga människor och jag har trots min ringa kunskap om hundar tagit över huvudansvaret för hunden. Vi har gått kurser i lydnad, nose work, apportering och börjat träna drag med hjälp av en jätteduktig tjej som uppfödaren tipsade om. Hunden är som förbytt, harmonisk, lyhörd, engagerad, han har lugnat sig enormt och sambon har erkänt att han nu inser vad det är för hund han köpt och vad han behöver men jag kommer fortsättningsvis ha hunden som min egen så att vi inte halkar tillbaka i träsket igen där vi var innan.

Det enda problemet vi har nu egentligen är dragandet i koppel när vi promenerar som vanligt, ffa på nya platser. Vi har tränat och tränat och tränat på kurs och privat men det går verkligen inte. Tränaren säger att han är en "kronisk dragare" som aldrig kommer gå att få att gå fint i koppel och att vi får leva med att han drar mer eller mindre hela tiden. Det kan gå att få honom att inte dra korta stunder på vissa ställen men det är mycket möda för typ inga framsteg alls. Tränaren sa att om vi tycker det blir för jobbigt i längden kan vi använda ett halti eller en sele man fäster kopplet framtill men det jag mest undrar är vad som egentligen är bäst för hunden? Vad har man för utrustning på en kronisk dragare till vardags när man inte kan ha sele och bälte? Tex när man går på stan eller i hundtäta parker där man inte kan låta hunden dra fram till främlingar hur som helst? En sån sele man knäpper framtill drar ju hunden i sidled hela tiden och hunden går och snedbelastar konstant, det kan ju inte vara bra? Ett halti är ju farligt för nacken har jag hört om hunden rycker ibland. Vad gör man? Uppfödaren säger att det i just denna kullen finns tre andra valpar som också är kroniska dragare och pappan är likadan. Uppfödaren kör bara vanligt retriverkoppel på sina hundar oavsett hur mycket dom drar men hundarna är också mest lösa.
 
Halti i kombination med fast halsband skulle jag köra på, dels så är det inte katastrof om hunden kommer ur haltin, dels så slipper hunden få whiplash om den kastar sig fram då även halsbandet tar emot. Sen kan ni ju testa att ibland inte koppla i haltit och se om hunden går bra, lyckades faktiskt bryta det värsta dragbetendet hos en hund genom att ha Halti med halsband en period.
 
Har testat framknäppt sele också men det har inte fungerat bra på dom hundar jag haft, känns som de snebelastar om de ligger på lite och hela selen sitter på sniskan. Vanlig sele fungerade dock över förväntan på en hund som drog som ett as I halsband.
 
Även jag vill varna för framknäppt sele på en kronisk dragare. Även om selen inte hamnar på sniskan, kan det bli en enorm snedbelastning.
 
Jag tycker ni ska ha halti och dubbelkoppla i ett vanligt halsband eller sele (med knäppning på ryggen). Jag har inte sett en enda front knäppt sele som suttit bra och där hunden inte gått i sidled och snedbelastat i fram. Jag skulle inte använda enbart en front knäppt sele på en hund som drar hela promenaden från start till stopp.
 
Jag har en dragare själv. Det är en siberian husky som jag köpte när han var 9 månader och någon vidare koppelträning hade inte tagit plats, han drog och han hade vid flera tillfällen lyckats komma lös och smita från den som gick med honom också. Dessutom var han inte van vid att gå promenader och var alltså hysteriskt stressad av all upprymdhet han kände över att få gå till skogen, hans favoritställe!

Jag insåg ganska fot att det här med koppelträning inte skulle bli att lära honom gå fot osv, inte på länge och inte på det vanligaste viset, han var överhuvudtaget inte mottaglig för någonting när vi gick. Första veckan eller två tjöt han ju rätt ut när vi gick hela tiden, från han insåg att han skulle få gå ut tills vi var inne, han kom inte fram fort nog och han var så glad över allt det nya. JÄTTEPINSAMT!

Jag fick med en frontsele och kopplade honom fram, vilket jag fått tips om mot hundar som drar. Han gick snett, på tre ben med det fjärde i luften och drog så hela min vänstra sida (arm, ben, höft och rygg) började värka. Förutom det var han helt oberörd själv och drog precis lika mycket hela rundan. Selens frontknäppning gjorde hål i selen och lossnade nästan. Jag bytte sele till en annan, samma sak med den, bytte till ytterligare en som skulle sitta bättre, samma sak med den plus att jag pga min syn varken ser fram eller bak eller upp eller ner på skiten.
Återgick till andra selen och köpte en halti. Han har en massa muskler i nacken och jag tror inte han tar någon större skada av den, hunden jag håller i min hand är fortfarande rejält stark, men det känns lättare eftersom man kan vända bort hela huvudet. Haltin är kopplad genom frontringen på selen med en rem som jag haft kvar sedan halti till någon annan hund genom åren, den jag köpte hade ingen med...

Med halsband slänger han sig non stop med en knyck som gör att han kan komma ur halsbandet och även vissa selar som är dumma på det viset. Detta beteendet har han även när han är extra uppspelt, nu när han har halti och sele, dock inte ens varje dag som det var förut. Känns ju inte helt bra, men å andra sidan går det att bryta oftare då jag ser tendenserna hos honom före och säger "app!" innan han gör det och när han gör det så säger jag "nej" och stannar. Han vill ju fram, så då stannar vi en stund istället.

När hans cirkel av dragande har brutits med hjälp av haltin har han kunnat börja lugna sig och lyssna mer på mig och först då kunde jag börja träna fot i koppel och belöna när han visade uppmärksamhet mot mig och gick bra osv. I skogen har jag ofta kunnat koppla honom i selen istället för haltin, beroende på hans dagsform, antingen i frontringen eller på ryggen. Nu dock har han halti på även där, vill inte risker att dras omkull.
Jag tror dock aldrig han kommer kunna gå fot ordentligt. Jag hade hoppats att kunna släppa haltin vid detta laget, men jag vill inte att det går tillbaka, han är fortfarande inte bra, fasen så stark och fasen så envis. Han är 1,5 år nu så jag tänker att det nog är bättre att traggla på som vanligt fram tills han känns mer vuxen i psyket, han är ju en tonåring nu, med allt vad det innebär.
 
Jag har en dragare själv. Det är en siberian husky som jag köpte när han var 9 månader och någon vidare koppelträning hade inte tagit plats, han drog och han hade vid flera tillfällen lyckats komma lös och smita från den som gick med honom också. Dessutom var han inte van vid att gå promenader och var alltså hysteriskt stressad av all upprymdhet han kände över att få gå till skogen, hans favoritställe!

Jag insåg ganska fot att det här med koppelträning inte skulle bli att lära honom gå fot osv, inte på länge och inte på det vanligaste viset, han var överhuvudtaget inte mottaglig för någonting när vi gick. Första veckan eller två tjöt han ju rätt ut när vi gick hela tiden, från han insåg att han skulle få gå ut tills vi var inne, han kom inte fram fort nog och han var så glad över allt det nya. JÄTTEPINSAMT!

Jag fick med en frontsele och kopplade honom fram, vilket jag fått tips om mot hundar som drar. Han gick snett, på tre ben med det fjärde i luften och drog så hela min vänstra sida (arm, ben, höft och rygg) började värka. Förutom det var han helt oberörd själv och drog precis lika mycket hela rundan. Selens frontknäppning gjorde hål i selen och lossnade nästan. Jag bytte sele till en annan, samma sak med den, bytte till ytterligare en som skulle sitta bättre, samma sak med den plus att jag pga min syn varken ser fram eller bak eller upp eller ner på skiten.
Återgick till andra selen och köpte en halti. Han har en massa muskler i nacken och jag tror inte han tar någon större skada av den, hunden jag håller i min hand är fortfarande rejält stark, men det känns lättare eftersom man kan vända bort hela huvudet. Haltin är kopplad genom frontringen på selen med en rem som jag haft kvar sedan halti till någon annan hund genom åren, den jag köpte hade ingen med...

Med halsband slänger han sig non stop med en knyck som gör att han kan komma ur halsbandet och även vissa selar som är dumma på det viset. Detta beteendet har han även när han är extra uppspelt, nu när han har halti och sele, dock inte ens varje dag som det var förut. Känns ju inte helt bra, men å andra sidan går det att bryta oftare då jag ser tendenserna hos honom före och säger "app!" innan han gör det och när han gör det så säger jag "nej" och stannar. Han vill ju fram, så då stannar vi en stund istället.

När hans cirkel av dragande har brutits med hjälp av haltin har han kunnat börja lugna sig och lyssna mer på mig och först då kunde jag börja träna fot i koppel och belöna när han visade uppmärksamhet mot mig och gick bra osv. I skogen har jag ofta kunnat koppla honom i selen istället för haltin, beroende på hans dagsform, antingen i frontringen eller på ryggen. Nu dock har han halti på även där, vill inte risker att dras omkull.
Jag tror dock aldrig han kommer kunna gå fot ordentligt. Jag hade hoppats att kunna släppa haltin vid detta laget, men jag vill inte att det går tillbaka, han är fortfarande inte bra, fasen så stark och fasen så envis. Han är 1,5 år nu så jag tänker att det nog är bättre att traggla på som vanligt fram tills han känns mer vuxen i psyket, han är ju en tonåring nu, med allt vad det innebär.
Visste inte att du hade en siberian husky, kul :). Jag antar att ni tränar någon form av drag?
 
Jag tror nog också på att ni ska testa halti i kombination med fast halsband.

De vänner och bekanta jag har som har utpräglade draghundar såsom siberian husky anser att dragträning är det bästa sättet att få ok/bra koppelgående. Alltså, ju mer utlopp hunden får gällande drag, desto bättre blir koppelgåendet. En av mina bekanta har 7 siberian husky, nu går hon oftast inte promenad med alla samtidigt utan ofta 4 och 3, men de drar inte i koppel. Hon tränar dock drag 3-4 gånger i veckan.

Sen finna det nog såklart vissa hundar som oavsett mängd dragträning skulle dra ändå.
 
Med all respekt, men kronisk koppeldragare är det dummaste jag har hört. Jag hade faktiskt sett mig om efter en annan instruktör (någon som faktiskt får resultat).
 
Med all respekt, men kronisk koppeldragare är det dummaste jag har hört. Jag hade faktiskt sett mig om efter en annan instruktör (någon som faktiskt får resultat).
Varför det? Alla hundar kan inte gå i koppel hur mycket man än tränar. Jag har haft en sån hon drog tills hon blev gammal och klen. Hon fick gå i sele och flexi jag orkade inte bråka med henne om något hennes kropp helt enkelt inte klarade av.
 
Visste inte att du hade en siberian husky, kul :). Jag antar att ni tränar någon form av drag?
Det var tanken. Dottern springer och cyklar med honom, men vi får då och då gå tillbaka lite och träna kommandon för han stänger öronen och vill inte göra som vi vill utan som han vill. Nu med snön hade det varit perfekt med snowracer eller liknande men hon vill inte testa det när han inte vill lyssna på henne, han sätter henne lite på prov just nu. Han blir fort trött när han drar så det är ju effektivt, men när han är fysiskt trött vill han inte vara med mer. Han hushåller inte med krafterna och energin tyvärr, fast även där har det ju blivit bättre sedan vi började.

Det är först nu man ser lite resultat på det vi har tragglat med honom så jag antar att allt tar lite längre tid än vad vi först tänkte.
 
Vill börja med att säga att jag smygläste din förra tråd, vad roligt att det blev bättre med hunden!

Angående dragandet säger jag som de flesta andra här, halti dubbelknäppt med vanligt halsband. Om du har koll på hunden och någorlunda kort koppel så är risken för plötsliga ryck ganska liten. Men jag vill också slå ett slag för framknäppt sele! Vissa hundar, verkligen inte alla, slutar dra när de märker att kopplet sitter på ett annat ställe än vad de är vana vid. Inget drag = ingen snedbelastning, men om hunden drar trots framknäppt skulle jag skippa det. Du kanske har möjlighet att prova en VGW och se om det gör någon skillnad?
 

Lovisaleonora

Moderator
Hej

Ni kanske minns mig, jag skrev en tråd för ett par år sedan om min sambo som hade köpt en hund han inte tog hand om och jag visste inte vad jag skulle göra.

Med uppfödarens hjälp har vi kommit i kontakt med massor av kunniga människor och jag har trots min ringa kunskap om hundar tagit över huvudansvaret för hunden. Vi har gått kurser i lydnad, nose work, apportering och börjat träna drag med hjälp av en jätteduktig tjej som uppfödaren tipsade om. Hunden är som förbytt, harmonisk, lyhörd, engagerad, han har lugnat sig enormt och sambon har erkänt att han nu inser vad det är för hund han köpt och vad han behöver men jag kommer fortsättningsvis ha hunden som min egen så att vi inte halkar tillbaka i träsket igen där vi var innan.

Det enda problemet vi har nu egentligen är dragandet i koppel när vi promenerar som vanligt, ffa på nya platser. Vi har tränat och tränat och tränat på kurs och privat men det går verkligen inte. Tränaren säger att han är en "kronisk dragare" som aldrig kommer gå att få att gå fint i koppel och att vi får leva med att han drar mer eller mindre hela tiden. Det kan gå att få honom att inte dra korta stunder på vissa ställen men det är mycket möda för typ inga framsteg alls. Tränaren sa att om vi tycker det blir för jobbigt i längden kan vi använda ett halti eller en sele man fäster kopplet framtill men det jag mest undrar är vad som egentligen är bäst för hunden? Vad har man för utrustning på en kronisk dragare till vardags när man inte kan ha sele och bälte? Tex när man går på stan eller i hundtäta parker där man inte kan låta hunden dra fram till främlingar hur som helst? En sån sele man knäpper framtill drar ju hunden i sidled hela tiden och hunden går och snedbelastar konstant, det kan ju inte vara bra? Ett halti är ju farligt för nacken har jag hört om hunden rycker ibland. Vad gör man? Uppfödaren säger att det i just denna kullen finns tre andra valpar som också är kroniska dragare och pappan är likadan. Uppfödaren kör bara vanligt retriverkoppel på sina hundar oavsett hur mycket dom drar men hundarna är också mest lösa.
Tog över en 55 kgs hund av stark ras som verkligen inte kunde eller ville gå i koppel. Här är det inga alternativ om en ska ut så det var bara att titta på alternativ. Han drog sig till huvudvärk, och jag känner som att min arm (fortfarande, efter snart 8 år) är längre. Vi tränade, tränade och tränade men det kändes lite som att kämpa med en diagnos. Oerhört lätt att tappa fokus och med rätta spänd vid hundmöten. Det blev bättre, men aldrig bra.

Han kunde inte ha grimma, blev helt vansinnig, så jag provade en anti-drag-sele av den här typen https://www.arkenzoo.se/pro-dog-antidragsele?39822 och fick en annan hund. Sannolikt hade han haft huvudvärk av allt dragande också.

Efter ett par vänder med denna selen och konsekvent rättande vid promenader (han tyckte verkligen den var obehagligt när det spände runt bröstkorgen) blev våra promenader trevliga.
 
Varför det? Alla hundar kan inte gå i koppel hur mycket man än tränar. Jag har haft en sån hon drog tills hon blev gammal och klen. Hon fick gå i sele och flexi jag orkade inte bråka med henne om något hennes kropp helt enkelt inte klarade av.

En hund som drar i koppel är i sin egna värld och bryr sig inte om den som är i andra änden av kopplet. Det är detta som är problemet, och en duktig hundtränare har inga problem med att ta tag i detta. Istället för att erkänna sina brister som hundtränare, så kallar tränaren hunden för en "kronisk dragare".
 
En hund som drar i koppel är i sin egna värld och bryr sig inte om den som är i andra änden av kopplet. Det är detta som är problemet, och en duktig hundtränare har inga problem med att ta tag i detta. Istället för att erkänna sina brister som hundtränare, så kallar tränaren hunden för en "kronisk dragare".
Så enkelt är det dock inte alls alltid, min förra hund drog väldigt i kopplet. Han hade sån framåtanda hela tiden och glömde av sig hela tiden i koppel om man inte påminde honom konstant. Fot kunde han gå i flera km i sträck men det är inte rimligt att gå fot med hunden konstant så vi accepterade tillslut att han var en dragig hund i koppel helt enkelt. Han var ruskigt lydig och lyhörd på allt, räckte att viska hans namn så var han bredvid en.

Dock gå avslappnat i koppel gick inte. Accepterade läget och hade honom lös den mesta tiden överallt. Mer lyhörd och lydig hund har jag inte träffat på nästan, var det något han brydde sig om så var det personen som höll i kopplet, han glömde bara av sig i koppel helt enkelt och ville framåt snabbare än den som höll i kopplet.

Alla hundar kan säkerligen lära sig att gå fot och gå bredvid den som håller i kopplet men alla hundar kan faktiskt inte strosa på i lugn och saklig takt utan att dra.
 
En hund som drar i koppel är i sin egna värld och bryr sig inte om den som är i andra änden av kopplet. Det är detta som är problemet, och en duktig hundtränare har inga problem med att ta tag i detta. Istället för att erkänna sina brister som hundtränare, så kallar tränaren hunden för en "kronisk dragare".
Jag vet ingenting om ts men jag vet att det finns hundar som är omöjliga att få att gå fint i koppel. Ungefär som det finns hundar som är omöjliga att stoppa från att jaga vilt. Oavsett hur duktig hundförare man själv är.
 
Så enkelt är det dock inte alls alltid, min förra hund drog väldigt i kopplet. Han hade sån framåtanda hela tiden och glömde av sig hela tiden i koppel om man inte påminde honom konstant. Fot kunde han gå i flera km i sträck men det är inte rimligt att gå fot med hunden konstant så vi accepterade tillslut att han var en dragig hund i koppel helt enkelt. Han var ruskigt lydig och lyhörd på allt, räckte att viska hans namn så var han bredvid en.

Dock gå avslappnat i koppel gick inte. Accepterade läget och hade honom lös den mesta tiden överallt. Mer lyhörd och lydig hund har jag inte träffat på nästan, var det något han brydde sig om så var det personen som höll i kopplet, han glömde bara av sig i koppel helt enkelt och ville framåt snabbare än den som höll i kopplet.

Alla hundar kan säkerligen lära sig att gå fot och gå bredvid den som håller i kopplet men alla hundar kan faktiskt inte strosa på i lugn och saklig takt utan att dra.
Exakt så, min var likadan hon drog som ett ånglok men gick superfint lös och kunde gå fot eller nära på kommando både med och utan koppel, men just att bara gå i koppel var omöjligt vissa hundar har för snabba ben :)
Det fastnar inte i muskelminnet kanske?
 
Alla hundar kan säkerligen lära sig att gå fot och gå bredvid den som håller i kopplet men alla hundar kan faktiskt inte strosa på i lugn och saklig takt utan att dra.

Jag håller med om detta. Nu har jag själv(lyckligtvis) hundar som kan strosa fram någorlunda i koppel under en skogspromenad utan att strypa sig och/eller släpa fram mig. Detta UTAN att vara under kommando.

Men jag är övertygad om att det finns hundar som inte kan gå ordentligt i koppel, oavsett hur lugn omgivningen är. Vissa av dessa kanske klarar det om de står under kommando, men då har de ju i praktiken ändå inte lärt sig att inte dra i kopplet.

Jag tycker inte att det är jättekonstigt. Att lära sig att hålla sig inom en koppelradie(som dessutom kan växla i längd) utan att försöka påverka storlek, riktning eller hastighet kräver en hel del fokus om man som hund har instinkt att dra, följa spår eller liknande. Man kan inte ta det där stödet av ägaren som går så lätt att få genom kopplet. Trots det blir det sällan några större belöningar om man lyckas med uppgiften, det är bara något som förväntas av en.
 
Min terrier var likadan som yngre. Det var antingen att gå och vara på henne varje sekund av promenaden för att hon inte skulle dra, eller ta på henne en sele och gilla läget när hon inte kunde vara lös. Som lös har hon alltid varit följsam och fin. Definitivt en kronisk dragare.

Hade jag haft en större hund med samma problem hade jag nog använt en långlina och sett om det kunde funka, så att hunden fick gnola på lite i sin egen värld utan att vinna på det där motståndet i kopplet.
 

Liknande trådar

Övr.Hund Varning för långt inlägg och uthängning av mig själv som usel hundägare :o Men såhär. Jag kanske utnämner mig själv till bukes sämsta...
2 3
Svar
41
· Visningar
3 030
Övr.Hund Åh sliter mitt hår! :arghh: Fick hem en 4 månaders boxervalp förra helgen. Super fin och följsam! Uppfödaren har lagt ner mycket tid på...
Svar
13
· Visningar
1 060
Hundhälsa Jag har hand om en väninnas hund medan hon själv är utomlands. Hunden i fråga är en chihuahua, 5 år gammal. Har själv en ettårig...
2
Svar
23
· Visningar
2 394
Övr.Hund Jag jobbar i en djuraffär, vilket är både jätteroligt, för jag får ju jobba med min hobby och träffa på människor med samma intresse som...
2
Svar
26
· Visningar
5 332

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Oseriös avel 2019
  • Rund kattdam

Hästrelaterat

Upp