Kvinnlig statsminister - spelar det verkligen någon roll?

I min kommun så blev SD stora ett val innan de blev det på nationell nivå. Stora rubriker. Det partier som tillsammans styr kommunen började prata med SD och komma överens med dem i frågor där de tyckte likadant. I en del frågor tyckte de inte exakt likadant men SD bedömde att alternativet var iaf bättre än oppositionens. SD fick alltså vara med och prata politik på riktigt. Följden blev att SD minskade till nästa val. SD förlorade offerkoftan de gärna tar på sig. Ett annat parti har nu varit det dominerande partiet i ett antal mandatperioder.

Jag förstår inte varför inte partierna på nationell nivå kan göra likadant. Jag har sett här hur det har fungerat. Här har ett annat parti verkligen tagit tag i kommunens problem! Genom att samarbeta med det parti/partier som tycker likadant i var och en av frågorna som det ska röstas om. I en del av frågorna var det SD som gav sitt stöd och i andra frågor var det andra partier.

Jag tror inte att man vinner något på att vägra samarbeta med ett/flera partier I frågor där man tycker likadant.

Det är lite detta jag är ute efter. Jag är inget fan av SD, men de finns och alla måste förhålla sig till det likväl som övriga partier. Det är lätt att sitta i opposition med offerkofta och aldrig behöva ta ansvar för nåt, ffa så prövas ens duglighet inte där. Det kan i den bästa av världar vara så att man får prövas, visa sig sämre eller minst lika dålig som andra, och hypen går över....
 
Allt det beror ju såklart på hur man tycker den vägen ska se ut. Om vi stryper tillvaron för alla som inte bor i storstäder (ja det är ju hemskt klimatsmart) och kan åka kollektivt och köpa ekologiskt i närbutiken ( varor som producerats av folk i glesbygd och transporterats dit till den ej självförsörjande befolkningen i stan) så kan man såklart gå på den linjen. Själv föredrar jag en politik som skapar alternativ innan man straffar människor som är beroende av det enda som finns, vilka dessutom till betydande del utgör den hand som föder dem som straffar.
Det går alldeles utmärkt att kompensera dem som bor med långa avstånd utan att man sänker skatten på drivmedel. Ex. genom ett skatteavdrag i deklarationen sk. glesbyggdsavdrag.

De som skriker mest i min omgivning om höjd skatt har cykelavstånd till jobb och affär men tar bilen och nöjesåker med.
 
I min kommun så blev SD stora ett val innan de blev det på nationell nivå. Stora rubriker. Det partier som tillsammans styr kommunen började prata med SD och komma överens med dem i frågor där de tyckte likadant. I en del frågor tyckte de inte exakt likadant men SD bedömde att alternativet var iaf bättre än oppositionens. SD fick alltså vara med och prata politik på riktigt. Följden blev att SD minskade till nästa val. SD förlorade offerkoftan de gärna tar på sig. Ett annat parti har nu varit det dominerande partiet i ett antal mandatperioder.

Jag förstår inte varför inte partierna på nationell nivå kan göra likadant. Jag har sett här hur det har fungerat. Här har ett annat parti verkligen tagit tag i kommunens problem! Genom att samarbeta med det parti/partier som tycker likadant i var och en av frågorna som det ska röstas om. I en del av frågorna var det SD som gav sitt stöd och i andra frågor var det andra partier.

Jag tror inte att man vinner något på att vägra samarbeta med ett/flera partier I frågor där man tycker likadant.
På kommunal nivå kan inte SD göra samma skada som på nationell.
 
Så MP kunde inta tala om ett troligt scenario i förväg pga C? Får inte ihop logiken.
Jag kan inte svara för mp. Jag vet inte vilka scenarior de hade förberett sig på. Jag vet inte heller hur vanligt det är att partierna informerar talmannen i förväg om hur de kommer att rösta. Om det är vanligt, förstår jag inte varför det inte också är klandervärt av c att inte rösta på den budget de själva hade förhandlat. Borde de också ha informerat talmannen?
 
Jag kan inte svara för mp. Jag vet inte vilka scenarior de hade förberett sig på. Jag vet inte heller hur vanligt det är att partierna informerar talmannen i förväg om hur de kommer att rösta. Om det är vanligt, förstår jag inte varför det inte också är klandervärt av c att inte rösta på den budget de själva hade förhandlat. Borde de också ha informerat talmannen?

Alltså, det är det de pratar med talmannen om. De informerar honom om hur de tänker rösta och hur de tänker sig samarbetet och sen ger han den som han bedömer har störst chans att bilda regering chansen först. Han har inte gett Ulf Kristersson chansen nu eftersom han inte har nån chans att bilda regering.
 
Alltså, det är det de pratar med talmannen om. De informerar honom om hur de tänker rösta och hur de tänker sig samarbetet och sen ger han den som han bedömer har störst chans att bilda regering chansen först. Han har inte gett Ulf Kristersson chansen nu eftersom han inte har nån chans att bilda regering.
Det vet jag. Vad jag inte vet, är vilka scenarior mp förutsåg. Men det undrar jag inte heller, direkt.

Det jag inte får ihop, är centerns agerande. Alla andra kan jag fatta, inklusive talmannen, oavsett vad jag sedan tycker. Men c fattar jag verkligen inte.
 
Det vet jag. Vad jag inte vet, är vilka scenarior mp förutsåg. Men det undrar jag inte heller, direkt.

Det jag inte får ihop, är centerns agerande. Alla andra kan jag fatta, inklusive talmannen, oavsett vad jag sedan tycker. Men c fattar jag verkligen inte.

MP måste ha ansett att det fanns en risk att deras budget inte skulle gå igenom. Så korkade är de inte att de inte insåg att den risken fanns.
 
Alltså jag förstår ju MP. Vi är mitt i en brinnande klimatkris då är inte sänkt skatt på bensin rätt väg att gå. Tycker vi kan ta bort subventionerna på flyget också.
För övrigt gjorde Liberalerna samma analys. Trots förhandlingar kunde de inte rösta på den budgeten och huvudskälet är att man vill låtsas som att det regnar när det gäller klimatet och går all-in populism för vissa väljargrupper istället.
 
Men på vilket sätt skulle detta få uppskattning mer än genom ord? Jag ser problemet som ganska stort. Det finns många arbetsföra män och kvinnor som inte har eller får barn. Hur ska då dessa placeras i frågan?

Saken påminner om en fråga med goda intentioner som föll ut väldigt galet, i ett företag där min far arbetade i många år. Ett erbjudande gick ut till alla de som slutat röka under året - en resa till Kanarieöarna, som pepp. De som aldrig rökt och jobbat många år hos företaget erbjöds ingenting. Det blev inte nån bra kampanj kan jag tillägga. Tanken var god med utfallet blev inte gott.
Uhm jag har jättesvårt att se hur du menar. De som inte har barn har självklart inte ett åtagande, barn, som de inte tar hand om. Jag har väldigt svårt att se varför det skulle vara negativt att inte ta ut föräldraledighet om man inte har skaffat barn. Jag har ganska lätt att se hur det är negativt att ha bestämt sig för att ha barn och sedan lämna hela jobbet på någon annan.

(Sedan, uttalat betyder att man säger det rakt ut. De har sagt rakt ut, -företagets policy är att manliga chefer tar ut sin föräldraledighet. Det handlar inte om uppskattande ord eller någon morot eller vad du nu menar. Däremot betalade de upp en bit för alla kvinnor och män som tog föräldraledigt också.)
 
Det är lite detta jag är ute efter. Jag är inget fan av SD, men de finns och alla måste förhålla sig till det likväl som övriga partier. Det är lätt att sitta i opposition med offerkofta och aldrig behöva ta ansvar för nåt, ffa så prövas ens duglighet inte där. Det kan i den bästa av världar vara så att man får prövas, visa sig sämre eller minst lika dålig som andra, och hypen går över....
Det vore ett alldeles för högt pris med extrema risker att betala för ett svagt hopp om att hypen går över.

Alltså både SD och V skulle med stort inflytande på ganska kort tid kunna riva ned det samhälle vi känner och är stolta över, men det är ändå helt olika dimensioner. Så ytterkantspartier som är farliga för vårt samhälle om de får mycket inflytande, ja. Men det är skillnad på raserad ekonomi och ofrihet jämfört med hat och åtskillnadspolitik, där vi inte längre betraktar varandra som lika mycket värda medmänniskor om vi inte har rätt stamtavla och samma livsåskådning. Jag tror att även små släpp på det senare kan generera irreparabla , eller extremt långtidsverkande, skador.
 
Att rösta med är inget problem.

Men det tycker ju tydligen C att det är - de vill inte stödja en hypotetisk M-KD-regering om den också har stöd av SD. Även om SD inte ingår i regeringen.

Att förhandla är en situation man bara ska gå in i om man kan ge och ta. Och det finns inte en millimeter att ge till deras samhällsvision. Noll.

Det finns flera partier vars samhällsvision jag inte delar fullt ut eller ens lite. Och inget parti som har till 100% dåliga idéer. Vad man måste ge och vad man kan få visar sig ju inte förrän man pratar med varandra. Kommer man inte överens om någonting så är det ju så och då blir det inget samarbete, men att på förhand döma ut precis allt och diktera vem andra får förhandla med för att man ska stödja ett förslag (och inte förslagets innehåll), det tycker jag är mycket märkligt (för att uttrycka mig extremt diplomatiskt).
 
Det vore ett alldeles för högt pris med extrema risker att betala för ett svagt hopp om att hypen går över.

Alltså både SD och V skulle med stort inflytande på ganska kort tid kunna riva ned det samhälle vi känner och är stolta över, men det är ändå helt olika dimensioner. Så ytterkantspartier som är farliga för vårt samhälle om de får mycket inflytande, ja. Men det är skillnad på raserad ekonomi och ofrihet jämfört med hat och åtskillnadspolitik, där vi inte längre betraktar varandra som lika mycket värda medmänniskor om vi inte har rätt stamtavla och samma livsåskådning. Jag tror att även små släpp på det senare kan generera irreparabla , eller extremt långtidsverkande, skador.
Alltså herregud. ”V skulle med stort inflytande på ganska kort tid kunna riva ned det samhälle vi känner och är stolta över”?
Jag fattar att du inte känner samhörighet med V, men det där var ju bara totalt onödigt. Varför ens skriva så?
 
Jag känner likadant. V är ett lika obehagligt parti för mig som SD.
Ja och du får ju känna som jag känner. Jag känner också något slags obehag inför en del riksdagspartier utöver SD, men det är extremt onödigt att uttala sig på det där sättet. Och ska man göra det får man väl tala för sig själv iallafall och inte i några generella ”vi” termer.
Att prata om att V skulle riva ner det sverige vi är stolta över är bara dumt. Säg istället då att V skulle göra förändringar som du inte gillar, eller liknande.

JAG skulle vara jättestolt över sverige om V fick gör stora förändringar. JAG känner ett stort obehag inför förändringar som flera högerpartier vill genomföra.
 
Alltså herregud. ”V skulle med stort inflytande på ganska kort tid kunna riva ned det samhälle vi känner och är stolta över”?
Jag fattar att du inte känner samhörighet med V, men det där var ju bara totalt onödigt. Varför ens skriva så?
Därför att det är precis så jag känner inför deras partiprogram, deras retorik och de förslag de lägger.

Med stort inflytande menar jag alltså inte att de samarbetar med en regering, utan att det är V som driver politiken och skulle kunna skapa majoritet för det utan att rucka särskilt mycket på den vision de har.

Och ja, det var nog fel att skriva ”vi” så jag byter mot jag. Däremot tror jag ”vi”:et snabbt skulle bli mycket stort om politiken fick stort genomslag.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp