Lära sig ett till språk?

[Jozze]

Halva min släkt är tyskspråkig och jag vill verkligen att I ska kunna kommunicera hyfsat problemfritt med dem i framtiden - något jag själv aldrig lyckats med. Själv är jag alldeles för dålig på tyska för att lära henne annat än lite sånger och ramsor och enstaka ord (eftersom jag inte är modersmålstalande tänker jag inte prata tyska med henne med risk för att lära henne fel).

I dag började jag fundera på om man skulle kunna anlita någon som I får träffa någon eller några timmar i veckan och som helt enkelt kan konversera med henne på tyska. Däremellan kanske vi kan titta på tyska appar och filmer och sjunga sånger.

Har någon här erfarenhet av att privatundervisa små barn i ett annat språk som kan dela med sig? I är bara 2 år (i november) så jag vet inte om det är aktuellt riktigt än, men å andra sidan är ju chansen att hon blir riktigt bra större ju tidigare vi börjar.

Hemspråksundervisning är ju tyvärr inte aktuellt eftersom varken sambon eller jag har tyska som modersmål. Det hade ju annars varit bra.

 

[Raderad medlem 19815]

Halva min släkt är tyskspråkig och jag vill verkligen att I ska kunna kommunicera hyfsat problemfritt med dem i framtiden - något jag själv aldrig lyckats med. Själv är jag alldeles för dålig på tyska för att lära henne annat än lite sånger och ramsor och enstaka ord (eftersom jag inte är modersmålstalande tänker jag inte prata tyska med henne med risk för att lära henne fel).

I dag började jag fundera på om man skulle kunna anlita någon som I får träffa någon eller några timmar i veckan och som helt enkelt kan konversera med henne på tyska. Däremellan kanske vi kan titta på tyska appar och filmer och sjunga sånger.

Har någon här erfarenhet av att privatundervisa små barn i ett annat språk som kan dela med sig? I är bara 2 år (i november) så jag vet inte om det är aktuellt riktigt än, men å andra sidan är ju chansen att hon blir riktigt bra större ju tidigare vi börjar.

Hemspråksundervisning är ju tyvärr inte aktuellt eftersom varken sambon eller jag har tyska som modersmål. Det hade ju annars varit bra.

Du kanske kan kolla med någon av barnvaktsförmedlingarna och höra om de har tyskspråkiga barnvakter? Jag tänker att det skulle räcka en bra bit att bara umgås med någon som pratar tyska och så små barn är det ju svårt att bedriva någon undervisning med.

 

[Sedna]

Jag har "privatundervisat" (undervisning genom lek) tysktalande småbarn i svenska. Har även varit nanny åt ett flertal flerspråkiga barn (olika språkliga konstellationer).

Min erfarenhet är att yngre barn kan lära sig att förstå ett språk med någorlunda enkla medel så länge språkutbytet är frekvent och över längre tid. För att själva kunna och våga prata i någon större utsträckning så behövs det mycket tid med språket, något som kan vara svårt att få till om språket inte finns inom familjen eller på annat sätt som ett naturligt och stående inslag i barnets miljö.

Men jag skulle inte se det som ett omöjligt projekt så länge du som förälder verkligen har engagemanget. Finns möjlighet till tyskspråkig barnvakt? Tysktalande kompisar? Filmer och appar är såklart bra, men satsa först och främst på regelbunden interaktion med tysktalande.

 

[Brandgul]

Halva min släkt är tyskspråkig och jag vill verkligen att I ska kunna kommunicera hyfsat problemfritt med dem i framtiden - något jag själv aldrig lyckats med. Själv är jag alldeles för dålig på tyska för att lära henne annat än lite sånger och ramsor och enstaka ord (eftersom jag inte är modersmålstalande tänker jag inte prata tyska med henne med risk för att lära henne fel).

I dag började jag fundera på om man skulle kunna anlita någon som I får träffa någon eller några timmar i veckan och som helt enkelt kan konversera med henne på tyska. Däremellan kanske vi kan titta på tyska appar och filmer och sjunga sånger.

Har någon här erfarenhet av att privatundervisa små barn i ett annat språk som kan dela med sig? I är bara 2 år (i november) så jag vet inte om det är aktuellt riktigt än, men å andra sidan är ju chansen att hon blir riktigt bra större ju tidigare vi börjar.

Hemspråksundervisning är ju tyvärr inte aktuellt eftersom varken sambon eller jag har tyska som modersmål. Det hade ju annars varit bra.

En förutsättning för att lära sig språket är behov av kommunikation.

 

[Amha]

Vår 2-åring lär sig engelska på basnivå genom YouTube så viss träning kan man absolut få där mellan varven även om man behöver få chans att prata med andra också. Tysk barnvakt låter bra, framöver, när barnet blir äldre, kanske Skype kan vara en idé? Det är lite lotteri vilket språk vår dotter räknar, säger färgerna osv men det vardagliga är svenska. Hon har börjat greppa att det finns flera sätt att säga saker. Ofta säger hon exempelvis en färg på ett språk och sen på ett annat. Vi pratar egentligen inga andra språk än svenska hemma men hjälper till med vissa ord och uttal ibland, precis som vi gör på svenska.

Min sambo hade en teori om att det ger mycket fördelar bara de förstår att det finns flera språk. Jag vet inte riktigt men jag kan tänka mig att det inte är helt orimligt. Kanske kan det trigga igång en vilja och möjlighet att försöka förstå i lägre ålder?

 

[Petruska]

Barn lär sig - och pratar i praktiken - det eller de språk som ger social bekräftelse.

Frågan är om det överhuvudtaget finns någon sådan vinst för barnet i att lära sig tyska, förutom ganska enstaka tillfällen med släkten och att du kommer att berömma och uppmuntra barnet? Om du jämför med den oerhörda sociala bekräftelse vi får av att prata svenska i Sverige (vilket jag gissar är vad du vanligen gör), så får du en ganska realistisk bild av vad det där innebär.

Jag är själv tvåspråkig, och jag tycker att min tvåspråkighet är bland det bättre jag fått från mina föräldrar. Jag har i hela mitt liv pratat ett språk med min mamma, svenska med mina pappa, och svenska när det är hela familjen på en gång. Det har varierat genom mitt liv vilket språk jag ser som mitt "första", och den variationen stämmer med vad forskningen visar: det för tillfället socialt viktigaste språket, blir mitt förstaspråk.

 

[Raderad medlem 6459]

. Det har varierat genom mitt liv vilket språk jag ser som mitt "första", och den variationen stämmer med vad forskningen visar: det för tillfället socialt viktigaste språket, blir mitt förstaspråk.

Otroligt intressant tycker jag! Har du bott i Sverige hela tiden? Jag och min partner diskuterar det här väldigt friskt, vilket väl är naturligt i och med att eventuellt barn till oss skulle bli tvåspråkigt. Vi tycker båda två att det är jätteviktigt att barnet i sådana fall blir just tvåspråkig, och inte (som många barn jag sett) bara förstår båda språken men talar endast ett. Många verkar hamna, och fastna, på nivån där de förstår båda sina föräldrar men endast talar det språk som talas i landet där de bor.

Så, en dum fråga, vet du hur det kommer sig att det blir så för vissa medan andra barn uppenbarligen växer upp och kan prata båda språken väl? Vad är det som gör att du exempelvis faktiskt svarade din mamma på ert gemensamma språk istället för på svenska?

 

[Mabuse]

Halva min släkt är tyskspråkig och jag vill verkligen att I ska kunna kommunicera hyfsat problemfritt med dem i framtiden - något jag själv aldrig lyckats med. Själv är jag alldeles för dålig på tyska för att lära henne annat än lite sånger och ramsor och enstaka ord (eftersom jag inte är modersmålstalande tänker jag inte prata tyska med henne med risk för att lära henne fel).

I dag började jag fundera på om man skulle kunna anlita någon som I får träffa någon eller några timmar i veckan och som helt enkelt kan konversera med henne på tyska. Däremellan kanske vi kan titta på tyska appar och filmer och sjunga sånger.

Har någon här erfarenhet av att privatundervisa små barn i ett annat språk som kan dela med sig? I är bara 2 år (i november) så jag vet inte om det är aktuellt riktigt än, men å andra sidan är ju chansen att hon blir riktigt bra större ju tidigare vi börjar.

Hemspråksundervisning är ju tyvärr inte aktuellt eftersom varken sambon eller jag har tyska som modersmål. Det hade ju annars varit bra.

En tyskspråkig barnvakt kan kanske vara en lösning, men min erfarenhet är att det krävs att man hör språket väldigt mycket för att kunna kommunicera problemfritt. Jag har en tysk mamma, som aldrig pratat annat än tyska med mig, och har lätt för språk, men är ändå rätt långt ifrån problemfri kommunikation på tyska. Hörförståelsen är utmärkt, nästan som svenska, men jag pratar sämre. Mina barn har i sin tur lärt sig av mormor, som pratar tyska med dem, men det har krävts väldigt mycket tid hos mormor, nästan mer än kanske känns rimligt av andra skäl (i princip två-tre dagar i veckan) för att de ska snappa upp tillräckligt för att hyfsat förstå vad man säger när man pratar tyska med dem.

 

[Petruska]

Otroligt intressant tycker jag! Har du bott i Sverige hela tiden? Jag och min partner diskuterar det här väldigt friskt, vilket väl är naturligt i och med att eventuellt barn till oss skulle bli tvåspråkigt. Vi tycker båda två att det är jätteviktigt att barnet i sådana fall blir just tvåspråkig, och inte (som många barn jag sett) bara förstår båda språken men talar endast ett. Många verkar hamna, och fastna, på nivån där de förstår båda sina föräldrar men endast talar det språk som talas i landet där de bor.

Så, en dum fråga, vet du hur det kommer sig att det blir så för vissa medan andra barn uppenbarligen växer upp och kan prata båda språken väl? Vad är det som gör att du exempelvis faktiskt svarade din mamma på ert gemensamma språk istället för på svenska?

Den där forskningen skulle svara: för att det lönade sig socialt. Som du förstår, är det inget jag kan relatera mina småbarnsår till. Jag är också mycket mer tvåspråkig än min syster.

De två hemmagjorda teorier jag har om det är dels att vår mamma inte kunde svenska något vidare under mina första år, och min syster är lite yngre. Dels att min syster har hämtat mycket mer av sin sociala bekräftelse här i livet utanför familjen än vad jag har gjort, särskilt när vi var barn. Hon var den sortens unge som "ville vara som alla andra", jag var den sortens unge som "ville göra som jag tyckte själv". Att det där jag tyckte själv i praktiken så klart i hög grad kom från familjen, fattade jag ju inte då, men som vuxen ser jag inte mycket till annan förklaring.

Jag har bott i det andra landet några ganska få år sammanlagt, Sverige resten.

Jag tror att föräldrarna i lägre grad kan styra det här avsiktligt än man gärna tror, men jag tror så klart samtidigt att föräldrarna har en nyckelroll. Men de kan inte själva helt bestämma vilken nyckelroll, så att säga. (Det gäller ju egentligen för allt man försöker lära sina barn.)

 

[Raderad medlem 6459]

@Petruska Tack för svaret . Alla mina vänner som är tvåspråkiga har samtliga föräldrar som insisterat på att tala sitt språk, de har gjort många resor till sitt andra hemland där de umgåtts med släkt som inte talar nåt annat än just det språket samt har haft hemspråksundervisning. Så det krävs väl en del helt enkelt.

 

[Petruska]

En tyskspråkig barnvakt kan kanske vara en lösning, men min erfarenhet är att det krävs att man hör språket väldigt mycket för att kunna kommunicera problemfritt. Jag har en tysk mamma, som aldrig pratat annat än tyska med mig, och har lätt för språk, men är ändå rätt långt ifrån problemfri kommunikation på tyska. Hörförståelsen är utmärkt, nästan som svenska, men jag pratar sämre. Mina barn har i sin tur lärt sig av mormor, som pratar tyska med dem, men det har krävts väldigt mycket tid hos mormor, nästan mer än kanske känns rimligt av andra skäl (i princip två-tre dagar i veckan) för att de ska snappa upp tillräckligt för att hyfsat förstå vad man säger när man pratar tyska med dem.

Ja, det krävs jättemycket tid. Jag är ombedd att bidra till tvåspråkigheten hos ett litet främst spanskspråkigt barn i familjekretsen, men det finns ingen rimlig möjlighet att få ihop så mycket tid som krävs.

Jag tappar mina språk växelvis när jag hör dem för lite, och har gjort det hela livet. På svenska tappar jag uttalet, det blir så jobbigt att göra de svenska ljuden att jag inte kan ta mig själv på allvar när jag gör det. På det andra språket tappar jag istället grammatiska detaljer.

 

[Petruska]

@Petruska Tack för svaret . Alla mina vänner som är tvåspråkiga har samtliga föräldrar som insisterat på att tala sitt språk, de har gjort många resor till sitt andra hemland där de umgåtts med släkt som inte talar nåt annat än just det språket samt har haft hemspråksundervisning. Så det krävs väl en del helt enkelt.

I både Barcelona och Madrid finns det svenskspråkig "öppen förskola", jag har släktingbarn som tar del av det. I Sverige hade jag övervägt att se om det går att hitta spanskspråkig förskola. (På min gård, finns det ett engelskspråkigt dagis och ett franskt, så det bör ju inte vara omöjligt.)

 

[Raderad medlem 6459]

Sverige hade jag övervägt att se om det går att hitta spanskspråkig förskola. (På min gård, finns det ett engelskspråkigt dagis och ett franskt, så det bör ju inte vara omöjligt.)

Ja, det är just det vi talat om faktiskt. Vore ju fantastiskt bra om det fanns.

 

[Rosett]

I både Barcelona och Madrid finns det svenskspråkig "öppen förskola", jag har släktingbarn som tar del av det. I Sverige hade jag övervägt att se om det går att hitta spanskspråkig förskola. (På min gård, finns det ett engelskspråkigt dagis och ett franskt, så det bör ju inte vara omöjligt.)

Det borde finnas spanskspråkiga förskolor i storstäderna åtminstone. Spanska är ju det andra största modersmålsspråket i världen.

 

[Sunshine]

Halva min släkt är tyskspråkig och jag vill verkligen att I ska kunna kommunicera hyfsat problemfritt med dem i framtiden - något jag själv aldrig lyckats med. Själv är jag alldeles för dålig på tyska för att lära henne annat än lite sånger och ramsor och enstaka ord (eftersom jag inte är modersmålstalande tänker jag inte prata tyska med henne med risk för att lära henne fel).

I dag började jag fundera på om man skulle kunna anlita någon som I får träffa någon eller några timmar i veckan och som helt enkelt kan konversera med henne på tyska. Däremellan kanske vi kan titta på tyska appar och filmer och sjunga sånger.

Har någon här erfarenhet av att privatundervisa små barn i ett annat språk som kan dela med sig? I är bara 2 år (i november) så jag vet inte om det är aktuellt riktigt än, men å andra sidan är ju chansen att hon blir riktigt bra större ju tidigare vi börjar.

Hemspråksundervisning är ju tyvärr inte aktuellt eftersom varken sambon eller jag har tyska som modersmål. Det hade ju annars varit bra.

Börja så tidigt som möjligt, och sedan krävs det massor av input för att utveckla språket och hålla det vid liv.

Mina barn är tvåspråkiga så pass att de förstår svenska obehindrat, men de kan bara läsa enklare texter, skriva enklare rader och pratar fritt gör de bara om vi är i Sverige minst tre veckor på rad - vilket vi sällan är. Och det är ju för att den enda svenskan de hör till dagligdags är från mig. Deras svenska var mycket bättre när de var yngre (innan de började skolan)...

 

[Raderad medlem 6459]

Det borde finnas spanskspråkiga förskolor i storstäderna åtminstone. Spanska är ju det andra största modersmålsspråket i världen.

En snabb googling visade på klent utbud. Skitskumt, jag tänker som du att det borde finnas.

 

[Petruska]

En snabb googling visade på klent utbud. Skitskumt, jag tänker som du att det borde finnas.

I tex förorten Hammarkullen kan jag tänka mig att det finns spanskspråkiga avdelningar, eller åtminstone spansk-svenska.

Men jag tycker att det borde finnas i alla fall någon som är centralt belägen och har stort upptagningsområde. Det engelska dagiset på min gård, kommer folk åkande till från olika håll. Barnen pratar dessutom alla upptänkliga sorters engelska.

En renodlad Madrid-spanska-avdelning, går nog inte att hitta.

 

[Araminta]

Det är, som många varit inne på, en fråga om behovet hos barnet att kommunicera. Det är väldigt få människor som är helt jämna i sina modersmål, utan man är olika bra på de olika språken i olika situationer. Ett barn, som t.ex. bara hör arabiska hemma och går i en svensktalande skola, kommer troligen att ha ett utmärkt arabiskt ordförråd när det kommer till köksattiraljer, men kan ha svårt att veta vad en "slickepott" är för något när det svenska ordet används. Omvänt kommer det ha en massa svenska skolord som det kanske inte kan översätta till arabiska.

Att utsätta barnet för flera språk är alltid en fördel. Det ger en språklig förståelse och det finns forskning som visar på kognitiva fördelar hos barn som växt upp i flerspråkiga miljöer. Huruvida barnet senare i livet aktivt kommer att använda båda språken handlar mycket om just det kommunikativa behovet. Dessvärre är våra hjärnor skapade för effektivisering och energibesparning varpå onödig information fort sållas bort, vare sig det är historiska årtal eller språkkunskaper.

 

[Araminta]

En snabb googling visade på klent utbud. Skitskumt, jag tänker som du att det borde finnas.

Jag har jobbat på en spansk-svensk förskola i Solna (tror jag det var, så det finns åtminstone en

 

[Miks]

Vi har grannar vars båda barn är trespråkiga. Mamma pratar enbart spanska med barnen, de svarar även mamma på spanska gemensamt i familjen pratar de engelska. Pappa pratar svenska med barnen.

De är sammanlagt nästan 3 månader om året i USA där mammans spansktalande släkt bor. De är även utomlands i Europa en månad om året då både spanska och engelska används. De har haft barnen på dagis där det funnits en spansktalande pedagog som talat spanska med barnen. Denna pedagog har även agerat som barnvakt ett par gånger i veckan. Stora barnet har börjat skolan och har hemspråksundervisning i spanska.

Jag skulle nog säga att engelska är deras sämsta språk. Dock kommer det lösa sig i skolan i och med engelska undervisning. Båda barnen kommer troligtvis även börja engelska skolan i fjärde klass.

När familjen reser har de inga problem att lämna barnen i spansktalande daycare, typ Bamseklubb.

Tricket är nog att skapa miljöer där barnen behöver kommunicera på det andra språket ofta och mycket.

Mvh Miks