Långtidsamning

[vemsomhelst123]

Jag hade mått bättre om jag inte känt mig så bunden och pappan hade mått bättre om han kännt sig mer tillräcklig för vår dotter.

Nu har vi haft det väldigt bra ändå men han får jobba hårt nu för att ta igen försprånget jag har fått.

Jag tror det var @Pontevecchio som skrev någon gång att de äntligen hade ett delat föräldraskap på riktigt med barn nr två, men det bygger ju på att man antingen har en extremt stark ekonomi så båda kan vara hemma eller som sagt att man inte helammar för att kunna dela.

 

[Trollunge]

Finns det fler här inne som ammar längre än normen (i västvärlden)? Varför har ni valt det? Jag ammar själv min tvååring och kommer fortsätta ett tag till (kanske dubbelt så länge om vi vill) av mysskäl, bekvämlighetsskäl och hälsoskäl för både mig och min dotter.

Ni som tycker det är konstigt att amma små barn får gärna ställa frågor så får ni mer kunskap.

Jag ammar fortfarande min 16-månaders någon gång per dag Gör det för att han ÄLSKAR att amma och jag tycker det är mysigt oftast också. Tycker själv inte 16 månader känns som så lång tid, eller, det är väl ganska lång tid kanske men tycker fortfarande min 16-månaders känns liten. Men skulle inte själv klassa det som ”långtidsamning”. Längre än normen verkar det ju dock vara om jag jämför med de runt mig som har barn

Vad mysigt att ni fortfarande ammar vid 2! Jag hade lätt kunnat tänka mig det med. Enda anledningen att jag funderar på att sluta i vår är att jag börjar bli sugen på syskon och jag har inte fått tillbaks min mens än

 

[Energi]

Då är det säkert till stor del. Men ingen som träffar min man skulle beskriva honom så. Han är den som njuter mest av att spendera tid med vår dotter och kan ligga och sova med henne i timmar. Han älskar att vara föräldraledig. Jag blev snabbt uttråkad. Jag är alldeles för rastlös gör det. Ändå är jag än så länge ohotad som primärförälder.

Det är inte amningen som är orsaken men utan amningen hade vi mer troligt varit hemma lika mycket med henne från början. Eftersom tiden är det viktiga så har amningen lett till att jag hittills varit hemma mer och blivit primärförälder. När hon väl skolas in kommer pappa ha varit hemma mest. Jag hoppas det märks då

Jag hade mått bättre om jag inte känt mig så bunden och pappan hade mått bättre om han kännt sig mer tillräcklig för vår dotter.

Nu har vi haft det väldigt bra ändå men han får jobba hårt nu för att ta igen försprånget jag har fått.

Alltså jag förstår VERKLIGEN känslan att man själv inte mår bra av att vara så bunden som man ofta är under helamning. Jag har också haft den känslan men för mig så fick det vara så under den perioden för att amningen var viktig för mig. Sen behöver man absolut inte göra det valet, bebisens välmående hänger inte på amningens varande.

Ingen skulle beskriva min partner så heller, tvärtom så får han otroligt mycket beröm för sin papparoll, själv har jag aldrig fått något beröm. Men det beror inte på att han är en bättre förälder för handen på hjärtat, jag är en jäkligt mycket mer påläst, engagerad och ansvarstagande förälder än honom. Att han inte är primär anknytningsperson, att båda barnen föredrar mig har inget med amningen att göra. Ja, jag fick ett försprång men om det hade varit viktigt för honom så hade han kunnat göra ansträngningen. Tyvärr verkar det sällan vara så viktigt för pappor.

Med det sagt, det finns säkert exemplar som är lika bra som mammor. Jag har dock aldrig träffat på någon sån.

 

[TinyWiny]

Jag vill gärna amma länge, men sen får vi se hur länge det blir, det får bebisen bestämma. Jag ska ju börja jobba när dottern är 14 månader så där är jag lite bekymrad över att mjölken kanske sinar? Återstår att se!
Min kompis ammade i 29 månader och fick en hel del korkade kommentarer ang det. Personligen tycker jag det var starkt jobbat av henne att inte bry sig utan fortsätta med det som fungerade bra för dom.

Att mjölken sinar av det behöver du nog inte oroa dig för. Vid den åldern lär barnet äta annan mat med iallafall så barnet kan ammas i samma utsträckning även om man jobbar (iallafall om man inte ligger ute veckovis utan kommer hem varje dag).

 

[Energi]

Jag vill gärna amma länge, men sen får vi se hur länge det blir, det får bebisen bestämma. Jag ska ju börja jobba när dottern är 14 månader så där är jag lite bekymrad över att mjölken kanske sinar? Återstår att se!
Min kompis ammade i 29 månader och fick en hel del korkade kommentarer ang det. Personligen tycker jag det var starkt jobbat av henne att inte bry sig utan fortsätta med det som fungerade bra för dom.

Tillgången styrs av efterfrågan, du kommer troligen inte bli av med mjölken helt. OM du skulle bli det så går det bra att torramma också om barnet går med på det.

 

[vemsomhelst123]

Alltså jag förstår VERKLIGEN känslan att man själv inte mår bra av att vara så bunden som man ofta är under helamning. Jag har också haft den känslan men för mig så fick det vara så under den perioden för att amningen var viktig för mig. Sen behöver man absolut inte göra det valet, bebisens välmående hänger inte på amningens varande.

Ingen skulle beskriva min partner så heller, tvärtom så får han otroligt mycket beröm för sin papparoll, själv har jag aldrig fått något beröm. Men det beror inte på att han är en bättre förälder för handen på hjärtat, jag är en jäkligt mycket mer påläst, engagerad och ansvarstagande förälder än honom. Att han inte är primär anknytningsperson, att båda barnen föredrar mig har inget med amningen att göra. Ja, jag fick ett försprång men om det hade varit viktigt för honom så hade han kunnat göra ansträngningen. Tyvärr verkar det sällan vara så viktigt för pappor.

Med det sagt, det finns säkert exemplar som är lika bra som mammor. Jag har dock aldrig träffat på någon sån.

Min sambo är en bättre förälder än mig (iaf till ett så litet barn som vi har), men jag har ändå svårt att tro att barnet skulle föredragit honom framför mig om helamning hade varit viktigt för oss och jag hade varit hemma första året. Precis som jag förväntar mig att hon kommer föredra mig nu när han börjat jobba. Om helamning är viktigt gör det ju att en förälder alltid svarar mer på barnens behov eftersom den föräldern är med barnet mer, och i princip inte kan vara igen barnet mer än någon timme här och där.

 

[Poison-heart]

Är det inte närheten som skapar det du syftar på? Min flaskmatade bebis somnar alltid i nåns famn.

Jag kan inte svara på det då min son aldrig tog flaska och endast kom till ro i min famn genom bröstet. Detta saknar jag nu då han som sagt vägrar flaska fortfarande. Det var så lätt att slänga fram tutten när det var läggdags och han somnade nästan direkt.

 

[Pontevecchio]

Jag tror det var @Pontevecchio som skrev någon gång att de äntligen hade ett delat föräldraskap på riktigt med barn nr två, men det bygger ju på att man antingen har en extremt stark ekonomi så båda kan vara hemma eller som sagt att man inte helammar för att kunna dela.

Vi delar alltså på FL, är inte lediga samtidigt utan varannan dag. Det är ekonomiskt det bästa för båda. Och bebis är van vid att pappa är lika mycket där som mamma.

Att pappan är själv så mycket med bebis, att han tar lika många besök på bvc osv har gjort det naturligt att han är lika påläst och intresserad.

 

[Energi]

Vi delar alltså på FL, är inte lediga samtidigt utan varannan dag. Det är ekonomiskt det bästa för båda. Och bebis är van vid att pappa är lika mycket där som mamma.

Att pappan är själv så mycket med bebis, att han tar lika många besök på bvc osv har gjort det naturligt att han är lika påläst och intresserad.

Det tror jag är en jätteviktig faktor till ett jämställt föräldraskap.
Här har vi varit lediga samtidigt och är fortfarande, kommer vara det tills bebisen är 10 månader. Det gör att pappan lätt kan smita undan och inte ta lika mycket ansvar.

 

[Manji]

Alltså jag förstår VERKLIGEN känslan att man själv inte mår bra av att vara så bunden som man ofta är under helamning. Jag har också haft den känslan men för mig så fick det vara så under den perioden för att amningen var viktig för mig. Sen behöver man absolut inte göra det valet, bebisens välmående hänger inte på amningens varande.

Ingen skulle beskriva min partner så heller, tvärtom så får han otroligt mycket beröm för sin papparoll, själv har jag aldrig fått något beröm. Men det beror inte på att han är en bättre förälder för handen på hjärtat, jag är en jäkligt mycket mer påläst, engagerad och ansvarstagande förälder än honom. Att han inte är primär anknytningsperson, att båda barnen föredrar mig har inget med amningen att göra. Ja, jag fick ett försprång men om det hade varit viktigt för honom så hade han kunnat göra ansträngningen. Tyvärr verkar det sällan vara så viktigt för pappor.

Med det sagt, det finns säkert exemplar som är lika bra som mammor. Jag har dock aldrig träffat på någon sån.

Precis! Det är så himla lätt att skylla på att det har med amning att göra, att de inte fått samma förutsättningar och därför har mycket att ta ikapp när de påbörjar sin föräldrarledighet vid 6-12 mån. Men varför börja knyta an så sent då? Dagen är väl inte slut när jobbet är det, lägg manken till och rå om ditt barn när du kommer hem.

 

[WildWilma]

Precis! Det är så himla lätt att skylla på att det har med amning att göra, att de inte fått samma förutsättningar och därför har mycket att ta ikapp när de påbörjar sin föräldrarledighet vid 6-12 mån. Men varför börja knyta an så sent då? Dagen är väl inte slut när jobbet är det, lägg manken till och rå om ditt barn när du kommer hem.

Hur gör man om barnet inte accepterar att vara hos sin pappa de timmar han är hemma en vardag? Låter det skrika i timmar?

Det hände oss ibland, särskilt om jag var hemma. Inte kul för någon. Ofta gick det bättre om jag gömde mig i ett annat rum eller åkte hemifrån. Men det ville jag inte göra varje kväll.

 

[Manji]

Hur gör man om barnet inte accepterar att vara hos sin pappa de timmar han är hemma en vardag? Låter det skrika i timmar?

Det hände oss ibland, särskilt om jag var hemma. Inte kul för någon. Ofta gick det bättre om jag gömde mig i ett annat rum eller åkte hemifrån. Men det ville jag inte göra varje kväll.

Men att pappan ska rå om sitt barn är inte samma sak som att lämna över barnet i timmar och inte närvara själv. Kan man inte sitta tillsammans bredvid babygymmet? Vara i mammas knä och pappa sitta bredvid och pappa och barn ger svarsleenden åt varandra? Byta blöja och bada?

Och när de börjar närma sig sex månader, sitträna och öva kryp på golvet? Få hjälp att matas eller få mera mat på sin tallrik, läsa en bok, leka tittut osv osv.

Det behöver inte vara svartvitt, dvs antingen mamma eller pappa. Vill barnet väldigt gärna vara nära den ena föräldern får man väl ta och jobba runt det. Jag diskuterar inte att som förälder få egentid, utan om att barnet ska knyta an till båda sina föräldrar.

 

[vemsomhelst123]

Men att pappan ska rå om sitt barn är inte samma sak som att lämna över barnet i timmar och inte närvara själv. Kan man inte sitta tillsammans bredvid babygymmet? Vara i mammas knä och pappa sitta bredvid och pappa och barn ger svarsleenden åt varandra? Byta blöja och bada?

Och när de börjar närma sig sex månader, sitträna och öva kryp på golvet? Få hjälp att matas eller få mera mat på sin tallrik, läsa en bok, leka tittut osv osv.

Det behöver inte vara svartvitt, dvs antingen mamma eller pappa. Vill barnet väldigt gärna vara nära den ena föräldern får man väl ta och jobba runt det. Jag diskuterar inte att som förälder få egentid, utan om att barnet ska knyta an till båda sina föräldrar.

Men hela den här diskussionen bygger ju på att heltidsamning är viktigt för anknytning och för massa andra saker som är lite otvetydigt vetenskapligt belagda, när det ju är så för många att heltidsamning gör att den ena föräldern blir låst och den andre kanske inte klarar att steppa in så som behövs för att det är jävligt jobbigt att bli ratad av sitt barn.
Långtidsamning som ju tråden handlar om är ju något helt annat och behöver absolut inte vara beroende av att man heltidsammat sitt spädbarn, det kanske det borde vara bättre info om på BVC. Jag hade nog som sagt gärna ammat längre om inte barnet hade ratat det till fördel för sin pappa (jag fick knappt mata alls en period). Och jag tror fler hade ammat längre om information fanns mer tillgänglig om deltids och ”hobby”amning än om det trycks på att amning är bäst, alltid.

 

[Manji]

Men hela den här diskussionen bygger ju på att heltidsamning är viktigt för anknytning och för massa andra saker som är lite otvetydigt vetenskapligt belagda, när det ju är så för många att heltidsamning gör att den ena föräldern blir låst och den andre kanske inte klarar att steppa in så som behövs för att det är jävligt jobbigt att bli ratad av sitt barn.
Långtidsamning som ju tråden handlar om är ju något helt annat och behöver absolut inte vara beroende av att man heltidsammat sitt spädbarn, det kanske det borde vara bättre info om på BVC. Jag hade nog som sagt gärna ammat längre om inte barnet hade ratat det till fördel för sin pappa (jag fick knappt mata alls en period). Och jag tror fler hade ammat längre om information fanns mer tillgänglig om deltids och ”hobby”amning än om det trycks på att amning är bäst, alltid.

Jag förstår inte riktigt vad du vill med ditt svar på mitt inlägg?

Alltså amning som viktig anknytning och "massa andra saker som är lite otvetydigt vetenskapligt belagda" får du ta med dem som hävdar dessa saker.

Klart det kan kännas tafatt och svårt att knyta an som icke-ammande när barnet är typ 3 månader. Men det är ganska tafatt och svårt att ta hand om ett litet spädbarn fast man ammar. Det är nog ganska tafatt och svårt med flaskmatande barn också. Faktiskt tror jag att hela föräldrarollen för de allra flesta upplevs som en omställning som bjuder på mycket okänt vatten oavsett hur barnet matas och av vem. Att skylla bristande anknytning på (hel)amning tycker jag är rätt billigt.

 

[Inte_Ung]

Min sambo är primärförälder till mitt yngsta barn.
Han gjorde redan från början allt som inte krävde kvinnobröst fulla med mjölk.
Jag helammade i 6 månader och delammade sedan tills att barnet var 15 månader. Barnet ville inte längre då.
Jag började jobba 75% när bebisen var 8 månader.

Amning stör inte på något sätt ett delat föräldraskap.
Det handlar om vilja och engagemang.
Min sambo älskar bebisar.

 

[Inte_Ung]

Hur gör man om barnet inte accepterar att vara hos sin pappa de timmar han är hemma en vardag? Låter det skrika i timmar?

Om man har hamnat i den situationen så har man missat något tidigare.
Den pappa som tar hand om bebisen från dag ett hamnar inte där.
Hålla, trösta, bada, byta blöja, bära runt på o.s.v. är sådant som inte kräver kvinnobröst.
En vecka gammal bebis har inga åsikter om vem som tar hand om den, bara den får sina behov tillgodosedda. Det gäller att passa på då.

 

[WildWilma]

Men att pappan ska rå om sitt barn är inte samma sak som att lämna över barnet i timmar och inte närvara själv. Kan man inte sitta tillsammans bredvid babygymmet? Vara i mammas knä och pappa sitta bredvid och pappa och barn ger svarsleenden åt varandra? Byta blöja och bada?

Och när de börjar närma sig sex månader, sitträna och öva kryp på golvet? Få hjälp att matas eller få mera mat på sin tallrik, läsa en bok, leka tittut osv osv.

Det behöver inte vara svartvitt, dvs antingen mamma eller pappa. Vill barnet väldigt gärna vara nära den ena föräldern får man väl ta och jobba runt det. Jag diskuterar inte att som förälder få egentid, utan om att barnet ska knyta an till båda sina föräldrar.

Pappan rår väl inte om sitt barn om det krävs att mamman närvarar?

Det är klart det hänt att man gjort så att båda ägnar sig åt bebis samtidigt men ofta finns det flera andra saker som behöver göras av någon vuxen för att få vardagen att gå ihop. Jag gjorde dem gärna och fick bebispaus samtidigt.

Om man har hamnat i den situationen så har man missat något tidigare.
Den pappa som tar hand om bebisen från dag ett hamnar inte där.
Hålla, trösta, bada, byta blöja, bära runt på o.s.v. är sådant som inte kräver kvinnobröst.
En vecka gammal bebis har inga åsikter om vem som tar hand om den, bara den får sina behov tillgodosedda. Det gäller att passa på då.

Inte när de är en vecka men när de är 5 månader kan de definitivt ha det. Min man var hemma och gjorde precis allt du skrev under 12 veckor från att dottern föddes. Under dessa 12 veckor märkes ingen större skillnad på preferens men väldigt snart när han börjar jobba blev det så på kvällarna att dottern ofta helst ville vara hos mig. På helgerna märktes det inte alls lika mycket.

Nu när dottern är 9 månader har hon definitivt åsikter om vem hon vill vara hos och inte.

 

[TinyWiny]

Pappan rår väl inte om sitt barn om det krävs att mamman närvarar?

Det är klart det hänt att man gjort så att båda ägnar sig åt bebis samtidigt men ofta finns det flera andra saker som behöver göras av någon vuxen för att få vardagen att gå ihop. Jag gjorde dem gärna och fick bebispaus samtidigt.



Inte när de är en vecka men när de är 5 månader kan de definitivt ha det. Min man var hemma och gjorde precis allt du skrev under 12 veckor från att dottern föddes. Under dessa 12 veckor märkes ingen större skillnad på preferens men väldigt snart när han börjar jobba blev det så på kvällarna att dottern ofta helst ville vara hos mig. På helgerna märktes det inte alls lika mycket.

Nu när dottern är 9 månader har hon definitivt åsikter om vem hon vill vara hos och inte.

Men var det så att första dagen han jobbade så ville hon inte veta av honom när han kom hem? Ett relationsbyggande med ett barn är ju lite speciellt då det är ett ensidigt byggande. Det är också något som ständigt pågår och man kan inte luta sig tillbaka med att det är något som är klart och som man inte behöver lägga mer tid och energi på. Det krävs mycket närvaro i ett barns liv (ju yngre desto mer och oftare) för att barnet ska vara bekvämt med den personen.

(Vill egentligen inte skriva det här till dig för ingen ska någonsin behöva försvara eller förklara någon annans bristande förmåga att skapa relation med sitt barn. Nu är det ju här som diskussionen pågår men jag vill inte att du ska känna dig påhoppad på något sätt eller att du har någon skyldighet att försvara eller förklara.)

 

[Manji]

Pappan rår väl inte om sitt barn om det krävs att mamman närvarar?

Det är klart det hänt att man gjort så att båda ägnar sig åt bebis samtidigt men ofta finns det flera andra saker som behöver göras av någon vuxen för att få vardagen att gå ihop. Jag gjorde dem gärna och fick bebispaus samtidigt.

Jag tycker då i alla fall att det är att rå om sitt barn. Det handlar om att ge omsorg och kärlek och det är inte beroende av att man måste ha ensamt omsorgsansvar för stunden. Har man ett barn som är väldigt mycket för ena föräldern får man ju som sagt jobba runt det.

Jag är fullt medveten om allt som behöver göras och behovet av egentid men det är ju en annan fråga.

 

[Whirlie]

Om man har hamnat i den situationen så har man missat något tidigare.
Den pappa som tar hand om bebisen från dag ett hamnar inte där.
Hålla, trösta, bada, byta blöja, bära runt på o.s.v. är sådant som inte kräver kvinnobröst.
En vecka gammal bebis har inga åsikter om vem som tar hand om den, bara den får sina behov tillgodosedda. Det gäller att passa på då.

Jag håller med om att pappor kan knyta an fint till sina barn trots helamning.

Men jag vill lägga till att alla barn är olika. Min första var ett plåster på mig de första tre månaderna. Skrek som en stucken gris så fort pappan höll honom. Sov bara på eller tätt intill mig. efter kanske tre fyra månader funkade det hur bra som helst att vara med pappan.

Min yngsta var tvärt om. De första tre månaderna åt hon bara korta stunder och kunde sedan somna i vilken famn som helst. Efter tre månader vände det totalt och det var bara jag som gällde. Hon är fortfarande två år gammal väldigt fäst vid mig.

Eftersom jag har två så olika barn, en extrovert och en mer introvert, tror jag inte att t ex flaskmatning skulle skapat en annan anknytning än den de har i dag.