Långtidsamning

[Roheryn]

Vad är då "lösningen"?

Att pappan gör det han kan, utöver amningen? Jag tror inte det spelar så stor roll i långa loppet om mamman knyter an mer till barnet än pappan under säg första halvåret, så länge han både vill och tillåts komma in och vara "näst bäst" under amningsperioden och kanske tar en större roll längre fram. Allt måste inte vara exakt lika exakt varje dag, vecka och månad, anser jag. Och så länge barnet får en bra och nära relation till båda sina föräldrar, och kanske ytterligare några vuxna i sin närhet, så kanske det inte spelar så stor roll vem som är "förstahandsvalet"?

 

[Madick]

Eh, det låter helt extremt för mig. Som jämförelse bajsade vår dotter ungefär var 10-14e dag när hon ammades i början. Utöver det kanske sex kissblöjor på dagtid. 20 bajsningar på en dag låter helt galet?

Vi kör med tygblöjor eller helt fri rumpa. med engångsblöjor byter man ju inte varje kiss. 20 bajs på en dag är lika normalt för helammad bebis som en gång var 14e dag. Å andra sidan är hon helt torr de flesta nätter, alltså inget kiss (/eller bajs) på 8-10 timmar.

 

[lil-sis]

Eh, det låter helt extremt för mig. Som jämförelse bajsade vår dotter ungefär var 10-14e dag när hon ammades i början. Utöver det kanske sex kissblöjor på dagtid. 20 bajsningar på en dag låter helt galet?

Som sagt normalt. Min unge började så sen fasade han ut till bajs 2ggr/vecka under helamningen. Torsdagar och söndagar

 

[lil-sis]

Anknytning handlar som sagt om tid och besvarande om behov. Om pappan lägger lika mycket tid på allt det andra (inkl hud mot hud) som mamman på ammandet så har man en god chans att bli hyfsat likvärdiga primärföräldrar.

 

[vemsomhelst123]

Vissa tycker det är bekvämare och mer praktiskt, finns det mer fördelar? Kosmetiskt kanske då brösten behåller formen?

Ersättning är sämre ur klimat- och hälsoperspektiv (se antikroppar, klimatpåverkan för ersättning etc etc). Det är ren fakta. Och som sagt innebär det inte att ersättning är dåligt (annat än ur klimatperspektiv och att det är dyrare där det otvetydigt drar kortaste strået vs bröstmjölk).

Jag körde själv hälften/hälften ersättning då mitt sjukhus inte stöttade mig i amningen och mjölkproduktionen aldrig kom igång därav. Min dotter hade gått ned 10 g för "mycket" och då skjutsade man genast fram en nappflaska med ersättning. Visst var det bekvämt och praktiskt på vissa sätt (andra inte alls) men jag finner inga andra fördelar avseende det. Kan du ge mig några?

En stor fördel för oss var att jag kunde jobba och att min sambo var likvärdig tröstare/matare (eller bättre tom) eftersom den lösningen gav mest tid med båda föräldrarna. Och att barnet blev mätt (det blev hon sällan vid bröstet eftersom jag alltid hamnade efter i produktion då jag jobbade), och att det hade funkat om jag blev sjuk. Och att vi kunde dela på nätterna. Osv osv. Jag tyckte verkligen det var smidigt att amma ett litet spädbarn på sommaren, och är ingen amningsmotståndare, jag ammade de tre månader som forskningen sagt är mest nödvändiga för att jag inte vågade annat , jag gillar bara inte när man förvanskningar sanningen på det viset du gjorde. Barn till missbrukare dör tex oftare i psd, och barn till missbrukare ammas mer sällan, osv. Amma på för att ni gillar det och trivs med det båda två, men sluta lägg mer i det än vad det finns belägg för. Andra barnet i en familj dör oftare i infektion än första (surprise ) , är det belägg för att bara skaffa ett?

 

[Sporthorse]

Finns det fler här inne som ammar längre än normen (i västvärlden)? Varför har ni valt det? Jag ammar själv min tvååring och kommer fortsätta ett tag till (kanske dubbelt så länge om vi vill) av mysskäl, bekvämlighetsskäl och hälsoskäl för både mig och min dotter.

Ni som tycker det är konstigt att amma små barn får gärna ställa frågor så får ni mer kunskap.

Jag vill gärna amma länge, men sen får vi se hur länge det blir, det får bebisen bestämma. Jag ska ju börja jobba när dottern är 14 månader så där är jag lite bekymrad över att mjölken kanske sinar? Återstår att se!
Min kompis ammade i 29 månader och fick en hel del korkade kommentarer ang det. Personligen tycker jag det var starkt jobbat av henne att inte bry sig utan fortsätta med det som fungerade bra för dom.

 

[Poison-heart]

Finns det fler här inne som ammar längre än normen (i västvärlden)? Varför har ni valt det? Jag ammar själv min tvååring och kommer fortsätta ett tag till (kanske dubbelt så länge om vi vill) av mysskäl, bekvämlighetsskäl och hälsoskäl för både mig och min dotter.

Ni som tycker det är konstigt att amma små barn får gärna ställa frågor så får ni mer kunskap.

Jag ammade väl egentligen inte särskilt länge, utan slutade när sonen var 13 månader. Såhär i efterhand kan jag bli ledsen när jag tänker på det och hade nu när jag ser tillbaka på det gärna fortsatt lite till. Nästa barn kommer jag förmodligen amma längre. Det är trots allt så mycket att få “gratis” med amningen såsom varva ner, trygghet och mys.

 

[Pontevecchio]

Jag håller såklart med om att anknytning är mer än bara mat MEN anknytning handlar ju främst om att svara på barnets behov och i tidig ålder är behovet väldigt ofta mat.
Det ger en stor fördel till den som oftast ger barnet mat (hur det än går till). Den personen kommer helt enkelt svara på barnets behov fler gånger än den som inte brukar ge barnet mat.

Jag är förövrigt inte säker på att alla barn som får ersättning matas lika ofta av pappor som mammor. Om barnet får mat i flaska är det ju möjligt att dela lika, men jag skulle gissa att stereotypa normer ofta vinner ändå och att det är många mammor som matar mestadels även när barn får mat i flaska.

Uppdelningen av föräldraledighet är såklart också väsentlig eftersom det inte går att komma undan att tid med barnet har betydelse.

Jag ammade första barnet och tog FL första 10 mån. Med andra barnet delammade jag flesta två mån och vi delade på FL 50/50 efter två månader. Det är enorm skillnad i vem som är primärförälder. Det beror inte på amningen enbart men flaskmatandet möjliggjorde delad FL och jag tror benhårt på att man behöver dela från start för att bli likvärdiga i barnets ögon.

 

[Pontevecchio]

Jag ammade väl egentligen inte särskilt länge, utan slutade när sonen var 13 månader. Såhär i efterhand kan jag bli ledsen när jag tänker på det och hade nu när jag ser tillbaka på det gärna fortsatt lite till. Nästa barn kommer jag förmodligen amma längre. Det är trots allt så mycket att få “gratis” med amningen såsom varva ner, trygghet och mys.

Är det inte närheten som skapar det du syftar på? Min flaskmatade bebis somnar alltid i nåns famn.

 

[WildWilma]

Anknytning handlar som sagt om tid och besvarande om behov. Om pappan lägger lika mycket tid på allt det andra (inkl hud mot hud) som mamman på ammandet så har man en god chans att bli hyfsat likvärdiga primärföräldrar.

Men den är ju helt omöjligt om den som inte ammar måste jobba heltid???

Min man var hemma i 12 veckor efter att dottern föddes och och under den tiden märkte vi ingen jättestark preferens för mig. Men när han väl började jobba tog det bara någon vecka så var det sällan pappa dög vardagkvällar.

Jag undrar om ni som hävdar att pappan genom att anstränga sig kan bli en så gott som likvärdig förälder (trots heltidsjobb) till ett barn som helammas har lyckats nå dit?

Vi har verkligen försökt men fått inse att det inte är så enkelt. När jag var föräldraledig ensam var det nästan omöjligt på vardagarna. Hade vi delat lika på fl från början hade det ju varit mycket enklare.

 

[TinyWiny]

Men den är ju helt omöjligt om den som inte ammar måste jobba heltid???

Min man var hemma i 12 veckor efter att dottern föddes och och under den tiden märkte vi ingen jättestark preferens för mig. Men när han väl började jobba tog det bara någon vecka så var det sällan pappa dög vardagkvällar.

Jag undrar om ni som hävdar att pappan genom att anstränga sig kan bli en så gott som likvärdig förälder (trots heltidsjobb) till ett barn som helammas har lyckats nå dit?

Vi har verkligen försökt men fått inse att det inte är så enkelt. När jag var föräldraledig ensam var det nästan omöjligt på vardagarna. Hade vi delat lika på fl från början hade det ju varit mycket enklare.

Jag ammade och pumpade med mitt första barn. Ammade när jag var hemma och pumpade ur och pappan gav i flaska när jag var i skolan. Jag började skolan när hen var tre månader och slutade när hen var tretton månader och pappan var hemma med barnet under den tiden. Trots det var jag primärföräldern. Var jag hemma dög inte pappan och det gick absolut inte att ge något i flaska när jag var hemma. Jag la all min tid på mitt barn när jag var hemma, det var orsaken till att jag var primärförälder ändå. De tillbringade ca 8 timmar ihop och jag och barnet övriga 16 (barnet sov hos mig). Man måste inte vara hemma med barnet på heltid för att bli primärförälder. Däremot måste man lägga ner tid på att skapa en relation och jag tror inte för en enda sekund att det inte går för att barnet ammas. Det finns så mycket annan tid för majoriteten av bebisarna som de inte ammas på och tar den andra föräldern den tiden så kan också en relation skapas.

 

[WildWilma]

Jag ammade och pumpade med mitt första barn. Ammade när jag var hemma och pumpade ur och pappan gav i flaska när jag var i skolan. Jag började skolan när hen var tre månader och slutade när hen var tretton månader och pappan var hemma med barnet under den tiden. Trots det var jag primärföräldern. Var jag hemma dög inte pappan och det gick absolut inte att ge något i flaska när jag var hemma. Jag la all min tid på mitt barn när jag var hemma, det var orsaken till att jag var primärförälder ändå. De tillbringade ca 8 timmar ihop och jag och barnet övriga 16 (barnet sov hos mig). Man måste inte vara hemma med barnet på heltid för att bli primärförälder. Däremot måste man lägga ner tid på att skapa en relation och jag tror inte för en enda sekund att det inte går för att barnet ammas. Det finns så mycket annan tid för majoriteten av bebisarna som de inte ammas på och tar den andra föräldern den tiden så kan också en relation skapas.

Vi har restid till och från jobbet så den som jobbar är borta ca 10 timmar. Dottern har varit kvällstrött från start så i praktiken var och är hon kanske vaken max 3 timmar när den arbetande föräldern är hemma på vardagar (just nu jag) . Sover gör vi tillsammans alla tre för det mesta. Hon ammar fortfarande på natten.

När jag var hemma och min man jobbade var det extremt svårt för honom att ta henne den tiden han kom hem då hon ofta var trött och hungrig just då. Var jag hemma tog hon sällan flaska. Jag lovar att vi försökte! Jag ogillar starkt att vara så bunden som jag blev de månaderna. Hade jag jobbat den perioden istället men samtidigt ammat hade det nog varit betydligt lättare för oss båda.

 

[lil-sis]

Men den är ju helt omöjligt om den som inte ammar måste jobba heltid???

Min man var hemma i 12 veckor efter att dottern föddes och och under den tiden märkte vi ingen jättestark preferens för mig. Men när han väl började jobba tog det bara någon vecka så var det sällan pappa dög vardagkvällar.

Jag undrar om ni som hävdar att pappan genom att anstränga sig kan bli en så gott som likvärdig förälder (trots heltidsjobb) till ett barn som helammas har lyckats nå dit?

Vi har verkligen försökt men fått inse att det inte är så enkelt. När jag var föräldraledig ensam var det nästan omöjligt på vardagarna. Hade vi delat lika på fl från början hade det ju varit mycket enklare.

Det blir säkert tuffare för den som jobbar (om en är hemma på heltid) men som @TinyWiny skriver måste man anstränga sig och det är inte ”amningens fel”. Och enkelt är det nog ingen som påstått att det är?

Jag är ”ohotad” primärförälder här hemma och det beror ju inte på tuttarna som sådana utan den konstanta närvaron, svar på behov osv. Det var definitivt inte planen men det är inte amningen som orsakade det utan pappan.

 

[Energi]

Det blir säkert tuffare för den som jobbar (om en är hemma på heltid) men som @TinyWiny skriver måste man anstränga sig och det är inte ”amningens fel”. Och enkelt är det nog ingen som påstått att det är?

Jag är ”ohotad” primärförälder här hemma och det beror ju inte på tuttarna som sådana utan den konstanta närvaron, svar på behov osv. Det var definitivt inte planen men det är inte amningen som orsakade det utan pappan.

Vill gilla tusen gånger om!

Jag tycker SÅ illa om att man skyller på amning att familjer har ett ojämställt föräldraskap och att pappor pga amning inte kan vara primära anknytningspersoner.
Min erfarenhet och min cyniska syn på saken: pappor är väldigt lata, bekväma och ointresserade föräldrar. Pappor kommer sällan på första plats för barnet på grund av att de är dåliga på att ta ansvar, dåliga på att se en bebis behov och de är framför allt inte särskilt intresserade av att lära sig.

"Jag gillar inte bebisar, jag fattar inte varför den skriker, ingenting duger ju!"
Nä, men JAG VET INTE HELLER. Däremot läser jag på, prövar mig fram och anstränger mig.

Det är inte amningens fel att mammor är bäst. Det är patriarkatet och lösningen är knappast att skippa amningen, eller att mammor ska kliva tillbaka, eller att mammor ska bli lika oengagerade som papporna. Lösningen är att pappor skärper till sig och anstränger sig och att vi fostrar våra barn i att vara jämställda.

Slut på rant

 

[Energi]

Men den är ju helt omöjligt om den som inte ammar måste jobba heltid???

Min man var hemma i 12 veckor efter att dottern föddes och och under den tiden märkte vi ingen jättestark preferens för mig. Men när han väl började jobba tog det bara någon vecka så var det sällan pappa dög vardagkvällar.

Jag undrar om ni som hävdar att pappan genom att anstränga sig kan bli en så gott som likvärdig förälder (trots heltidsjobb) till ett barn som helammas har lyckats nå dit?

Vi har verkligen försökt men fått inse att det inte är så enkelt. När jag var föräldraledig ensam var det nästan omöjligt på vardagarna. Hade vi delat lika på fl från början hade det ju varit mycket enklare.

Jag ser inte varför det, under den korta period som helamningen gäller för, är så viktigt att båda föräldrarna är lika viktiga för barnet. För mig är det rätt självklart att det är den som spenderar mest tid med barnet som blir den primära anknytningspersoner, varför det är viktigt att dela lika på föräldraledigheten.

Vi har inte ett jämställt föräldraskap, trots goda intentioner. Men det beror inte på mig, amningen eller bebisen. Det beror på pappan.

 

[superstar]

Barn nummer ett, snart fem år, ammades tills hon fyllde två. Jag som mamma tog majoriteten av föräldraledigheten, pappan var dessutom utomlands och jobbade ett par längre perioder under hennes första år. Jag är solklar primärperson, men det har jämnat ut sig avsevärt sista året då pappa varit hemma med lillasyster.

Barn nummer två, nu 14 månader och ammar än. Jag var hemma tills hon var åtta månader och sen tog pappa över. Helammades till sex månader. Ammar som sagt ännu. Pappa varit mer närvarande sedan dag 1 jämfört med när storasyster var bebis, eftersom han helt enkelt varit hemma mer rent fysiskt. Ingen skillnad på anknytning, vi duger lika bra Och så har det varit hela tiden, trots amning.

 

[WildWilma]

Vill gilla tusen gånger om!

Jag tycker SÅ illa om att man skyller på amning att familjer har ett ojämställt föräldraskap och att pappor pga amning inte kan vara primära anknytningspersoner.
Min erfarenhet och min cyniska syn på saken: pappor är väldigt lata, bekväma och ointresserade föräldrar. Pappor kommer sällan på första plats för barnet på grund av att de är dåliga på att ta ansvar, dåliga på att se en bebis behov och de är framför allt inte särskilt intresserade av att lära sig.

"Jag gillar inte bebisar, jag fattar inte varför den skriker, ingenting duger ju!"
Nä, men JAG VET INTE HELLER. Däremot läser jag på, prövar mig fram och anstränger mig.

Det är inte amningens fel att mammor är bäst. Det är patriarkatet och lösningen är knappast att skippa amningen, eller att mammor ska kliva tillbaka, eller att mammor ska bli lika oengagerade som papporna. Lösningen är att pappor skärper till sig och anstränger sig och att vi fostrar våra barn i att vara jämställda.

Slut på rant

Då är det säkert till stor del. Men ingen som träffar min man skulle beskriva honom så. Han är den som njuter mest av att spendera tid med vår dotter och kan ligga och sova med henne i timmar. Han älskar att vara föräldraledig. Jag blev snabbt uttråkad. Jag är alldeles för rastlös gör det. Ändå är jag än så länge ohotad som primärförälder.

Det är inte amningen som är orsaken men utan amningen hade vi mer troligt varit hemma lika mycket med henne från början. Eftersom tiden är det viktiga så har amningen lett till att jag hittills varit hemma mer och blivit primärförälder. När hon väl skolas in kommer pappa ha varit hemma mest. Jag hoppas det märks då

 

[WildWilma]

Jag ser inte varför det, under den korta period som helamningen gäller för, är så viktigt att båda föräldrarna är lika viktiga för barnet. För mig är det rätt självklart att det är den som spenderar mest tid med barnet som blir den primära anknytningspersoner, varför det är viktigt att dela lika på föräldraledigheten.

Vi har inte ett jämställt föräldraskap, trots goda intentioner. Men det beror inte på mig, amningen eller bebisen. Det beror på pappan.

Jag hade mått bättre om jag inte känt mig så bunden och pappan hade mått bättre om han kännt sig mer tillräcklig för vår dotter.

Nu har vi haft det väldigt bra ändå men han får jobba hårt nu för att ta igen försprånget jag har fått.

 

[WildWilma]

Det blir säkert tuffare för den som jobbar (om en är hemma på heltid) men som @TinyWiny skriver måste man anstränga sig och det är inte ”amningens fel”. Och enkelt är det nog ingen som påstått att det är?

Jag är ”ohotad” primärförälder här hemma och det beror ju inte på tuttarna som sådana utan den konstanta närvaron, svar på behov osv. Det var definitivt inte planen men det är inte amningen som orsakade det utan pappan.

Men amningen leder ju till att den ena personen är mycket mer tillgänglig första tiden.

Jag upplever det som att det gett mig som mamma ett oerhört stort försprång i anknytningen. Jag hoppas pappan kan ta igen det under sin föräldraledig i 8 månader. Jag har ett mycket större behov av aktiviteter som innebär att jag inte är hemma än min man har. Så det blir en stress för oss alla om pappa "inte duger". Nu är det sällan så men det har hänt.

 

[lil-sis]

Men amningen leder ju till att den ena personen är mycket mer tillgänglig första tiden.

Jag upplever det som att det gett mig som mamma ett oerhört stort försprång i anknytningen. Jag hoppas pappan kan ta igen det under sin föräldraledig i 8 månader. Jag har ett mycket större behov av aktiviteter som innebär att jag inte är hemma än min man har. Så det blir en stress för oss alla om pappa "inte duger". Nu är det sällan så men det har hänt.

Min unge diade 5-10min i stöten, ibland längre. 1-2ggr/h. Tiden där emellan hade pappan kunnat umgås, bära hud mot hud, byta blöjor, bada osv. Även de som diar långa perioder har perioder där de inte sitter fast i tutten då pappan kan passa på.

Men det kräver vilja och uppmärksamhet.