Långtidsamning

[Heulwen]

Ja, att flaskmata kan vara oslagbart bättre för många.

Vissa tycker det är bekvämare och mer praktiskt, finns det mer fördelar? Kosmetiskt kanske då brösten behåller formen?

Ersättning är sämre ur klimat- och hälsoperspektiv (se antikroppar, klimatpåverkan för ersättning etc etc). Det är ren fakta. Och som sagt innebär det inte att ersättning är dåligt (annat än ur klimatperspektiv och att det är dyrare där det otvetydigt drar kortaste strået vs bröstmjölk).

Jag körde själv hälften/hälften ersättning då mitt sjukhus inte stöttade mig i amningen och mjölkproduktionen aldrig kom igång därav. Min dotter hade gått ned 10 g för "mycket" och då skjutsade man genast fram en nappflaska med ersättning. Visst var det bekvämt och praktiskt på vissa sätt (andra inte alls) men jag finner inga andra fördelar avseende det. Kan du ge mig några?

 

[nejlica]

Vissa tycker det är bekvämare och mer praktiskt, finns det mer fördelar? Kosmetiskt kanske då brösten behåller formen?

Ersättning är sämre ur klimat- och hälsoperspektiv (se antikroppar, klimatpåverkan för ersättning etc etc). Det är ren fakta. Och som sagt innebär det inte att ersättning är dåligt (annat än ur klimatperspektiv och att det är dyrare där det otvetydigt drar kortaste strået vs bröstmjölk).

Jag körde själv hälften/hälften ersättning då mitt sjukhus inte stöttade mig i amningen och mjölkproduktionen aldrig kom igång därav. Min dotter hade gått ned 10 g för "mycket" och då skjutsade man genast fram en nappflaska med ersättning. Visst var det bekvämt och praktiskt på vissa sätt (andra inte alls) men jag finner inga andra fördelar avseende det. Kan du ge mig några?

Den absolut största fördelen jag ser är att inte enbart mamman kan mata! Det är klart man kan pumpa ur, men det funkar ju inte för alla heller.

Jag pumpade ur och gav i ett halvår. Jätteglad att jag kunde göra så när inte amningen fungerade alls, så att bebis ändå fick i sig bröstmjölk. Men sååå krångligt. Fick sluta när bebis började krypa omkring för mycket och det liksom inte gick att sitta med en pump vid bröstet timme ut och timme in.

 

[Heulwen]

Den absolut största fördelen jag ser är att inte enbart mamman kan mata! Det är klart man kan pumpa ur, men det funkar ju inte för alla heller.

Jag pumpade ur och gav i ett halvår. Jätteglad att jag kunde göra så när inte amningen fungerade alls, så att bebis ändå fick i sig bröstmjölk. Men sååå krångligt. Fick sluta när bebis började krypa omkring för mycket och det liksom inte gick att sitta med en pump vid bröstet timme ut och timme in.

Ja, det faller in i bekvämlighet och praktiskt tycker jag.

 

[WildWilma]

Ja, det faller in i bekvämlighet och praktiskt tycker jag.

Att båda föräldrarna har samma möjlighet att knyta an till sitt barn har väl långt många fler fördelar i längden än att det är bekvämt och praktiskt? Sen innebär det ju inte automatiskt att båda föräldrarna spenderar lika mycket tid att ta hand om barnet bara för att man ger ersättning.

Jag har själv ammat nu i 9 månader men inser att det är förbannat svårt att vara likvärdiga föräldrar utan hjälp av flaskan innan barnet börjat äta mat. Vi har gett ersättning ibland sen hon var 4 veckor tills hon började äta mat då jag varit borta på utbildningar. Än är vi ändå inte "likvärdiga föräldrar" i barnets ögon trots att jag jobbat sen två månader tillbaka (även om det långsamt blir jämnare).

Jag är extremt kluven till om fördelarna (ur ett långsiktigt perspektiv för barnet) med att amma överväger fördelarna med att dela föräldraskapet lika tidigt. Detta trots att jag ammar själv.

 

[Roheryn]

Att båda föräldrarna har samma möjlighet att knyta an till sitt barn har väl långt många fler fördelar i längden än att det är bekvämt och praktiskt? Sen innebär det ju inte automatiskt att båda föräldrarna spenderar lika mycket tid att ta hand om barnet bara för att man ger ersättning.

Jag har själv ammat nu i 9 månader men inser att det är förbannat svårt att vara likvärdiga föräldrar utan hjälp av flaskan innan barnet börjat äta mat. Vi har gett ersättning ibland sen hon var 4 veckor tills hon började äta mat då jag varit borta på utbildningar. Än är vi ändå inte "likvärdiga föräldrar" i barnets ögon trots att jag jobbat sen två månader tillbaka (även om det långsamt blir jämnare).

Jag är extremt kluven till om fördelarna (ur ett långsiktigt perspektiv för barnet) med att amma överväger fördelarna med att dela föräldraskapet lika tidigt. Detta trots att jag ammar själv.

Well... Min nu 20-åriga dotter ser nog fortfarande inte mig och hennes pappa som HELT likvärdiga föräldrar... Hon har ett bra förhållande till oss båda, men jag märker ju att det alltid är jag som är förstahandsvalet vid olika typer av problem, relationssnack och sånt. Detta trots att vi delat föräldraskapet någorlunda lika, och att jag faktiskt även när jag ammade henne när hon var bebis regelbundet var hemifrån ett par timmar om dagen för att rida. Det är så mycket som spelar in när det gäller anknytning och relationsskapande, och jag ser precis vad det är som gör att hon är "närmare" mig och det är helt och hållet en personlighetsfråga. Amningen har, såhär långt efteråt, vad jag kan se ingen som helst påverkan.

 

[Madick]

Att båda föräldrarna har samma möjlighet att knyta an till sitt barn har väl långt många fler fördelar i längden än att det är bekvämt och praktiskt? Sen innebär det ju inte automatiskt att båda föräldrarna spenderar lika mycket tid att ta hand om barnet bara för att man ger ersättning.

Jag har själv ammat nu i 9 månader men inser att det är förbannat svårt att vara likvärdiga föräldrar utan hjälp av flaskan innan barnet börjat äta mat. Vi har gett ersättning ibland sen hon var 4 veckor tills hon började äta mat då jag varit borta på utbildningar. Än är vi ändå inte "likvärdiga föräldrar" i barnets ögon trots att jag jobbat sen två månader tillbaka (även om det långsamt blir jämnare).

Jag är extremt kluven till om fördelarna (ur ett långsiktigt perspektiv för barnet) med att amma överväger fördelarna med att dela föräldraskapet lika tidigt. Detta trots att jag ammar själv.

Anknytningen är så mycket mer än mat. Tar sig pappan verkligen tid att VARA med barnet, göra allt han kan förutom just matningen så blir det en bra anknytning. Var det bara maten skulle ju alla pappor vars barn får ersättning ha en bra anknytning och det är ju verkligen inte fallet.

 

[Heulwen]

Att båda föräldrarna har samma möjlighet att knyta an till sitt barn har väl långt många fler fördelar i längden än att det är bekvämt och praktiskt? Sen innebär det ju inte automatiskt att båda föräldrarna spenderar lika mycket tid att ta hand om barnet bara för att man ger ersättning.

Jag har själv ammat nu i 9 månader men inser att det är förbannat svårt att vara likvärdiga föräldrar utan hjälp av flaskan innan barnet börjat äta mat. Vi har gett ersättning ibland sen hon var 4 veckor tills hon började äta mat då jag varit borta på utbildningar. Än är vi ändå inte "likvärdiga föräldrar" i barnets ögon trots att jag jobbat sen två månader tillbaka (även om det långsamt blir jämnare).

Jag är extremt kluven till om fördelarna (ur ett långsiktigt perspektiv för barnet) med att amma överväger fördelarna med att dela föräldraskapet lika tidigt. Detta trots att jag ammar själv.

Finns otroligt många fler sätt att knyta an än att amma. Pappan/partnern kan inrikta sig på att ge massage, vagga på pilatesboll, bära i sjal/sele osv osv. Att mamman ammar innebär inte att barnet behöver knyta mer an till mamman, men det är bekvämt för pappor att hävda detta och många mammor lider av den missuppfattningen också. Pappan kan ha ett aktivt föräldraskap på andra sätt genom att bära mycket hud mot hud de andra timmarna mamman inte ammar.

 

[WildWilma]

Well... Min nu 20-åriga dotter ser nog fortfarande inte mig och hennes pappa som HELT likvärdiga föräldrar... Hon har ett bra förhållande till oss båda, men jag märker ju att det alltid är jag som är förstahandsvalet vid olika typer av problem, relationssnack och sånt. Detta trots att vi delat föräldraskapet någorlunda lika, och att jag faktiskt även när jag ammade henne när hon var bebis regelbundet var hemifrån ett par timmar om dagen för att rida. Det är så mycket som spelar in när det gäller anknytning och relationsskapande, och jag ser precis vad det är som gör att hon är "närmare" mig och det är helt och hållet en personlighetsfråga. Amningen har, såhär långt efteråt, vad jag kan se ingen som helst påverkan.

Kanske kan det vara så. Jag hoppas dock att hon kommer ha en betydligt bättre relation till sin pappa än jag har haft till min. Jag tror inte amningen i sig är avgörande utan helt enkelt att man när man ammar spenderar väldigt mycket tid med sin bebis och är extremt uppmärksam på alla signaler.

Anknytningen är så mycket mer än mat. Tar sig pappan verkligen tid att VARA med barnet, göra allt han kan förutom just matningen så blir det en bra anknytning. Var det bara maten skulle ju alla pappor vars barn får ersättning ha en bra anknytning och det är ju verkligen inte fallet.

Min man spenderar mer tid med vår dotter än jag gör, han har ingen dålig anknytning alls men jag är ändå nr 1. Nu har jag hittills varit föräldraledig mest men inom några månader kommer han ha spenderat betydligt mer tid med henne. Han har gjort i princip allt han kunnat för att knyta an. De sover tillsammans, han har burit mycket, han byter blöjjor, matar med flaska, läser, leker mm. Dock så är ju tiden begränsad när han jobbat heltid och på kvällarna har hon varit hungrig och trött när han kom hem från jobbet. Amningen har gett mig ett så stort försprång att han får jobba hårt för att komma ifatt. Hade vi ger ersättning och varit hemma lika mycket med henne från dag 1 så hade det nog inte varit lika stor skillnad. Det är ju inte ersättningen i sig som leder till ett mer jämlikt föräldraskap. Man måste ju fortfarande aktivt välja nyttja möjligheten genom att båda föräldrarna tar lika mycket ansvar och vara hemma lika mycket med bebisen från början vilket tyvärr få gör.

Finns otroligt många fler sätt att knyta an än att amma. Pappan/partnern kan inrikta sig på att ge massage, vagga på pilatesboll, bära i sjal/sele osv osv. Att mamman ammar innebär inte att barnet behöver knyta mer an till mamman, men det är bekvämt för pappor att hävda detta och många mammor lider av den missuppfattningen också. Pappan kan ha ett aktivt föräldraskap på andra sätt genom att bära mycket hud mot hud de andra timmarna mamman inte ammar.

Absolut, men det kräver en betydligt större ansträngning av den som inte ammar för att uppnå samma resultat. Om den personen då jobbar dagtid och kommer hem sen eftermiddag när bebis är grinig och bara vill ligga vid bröstet är det inte lätt. Ett tag var jag inne på att mannen borde jobbat kväll för att få möjlighet att umgås mer med dottern när hon inte bara ville äta. Viss kvällar lämnade jag dem någar timmar och då gick det överlag bättre men jag kunde ju inte åka hemifrån varje kväll och aldrig träffa mannen.

Jag trodde faktiskt det skulle vara lättare att lämna över bebis till mannen på kvällen men tyvärr inte när hon var mellan 3 och 7 månader iaf. Hörde hon mig accepterade hon sällan att vara hos pappa om han jobbat hela dagen. Detta trots att han var föräldraledig 12 veckor när hon föddes.

 

[MiniLi]

Anknytningen är så mycket mer än mat. Tar sig pappan verkligen tid att VARA med barnet, göra allt han kan förutom just matningen så blir det en bra anknytning. Var det bara maten skulle ju alla pappor vars barn får ersättning ha en bra anknytning och det är ju verkligen inte fallet.

Finns otroligt många fler sätt att knyta an än att amma. Pappan/partnern kan inrikta sig på att ge massage, vagga på pilatesboll, bära i sjal/sele osv osv. Att mamman ammar innebär inte att barnet behöver knyta mer an till mamman, men det är bekvämt för pappor att hävda detta och många mammor lider av den missuppfattningen också. Pappan kan ha ett aktivt föräldraskap på andra sätt genom att bära mycket hud mot hud de andra timmarna mamman inte ammar.

Jag håller såklart med om att anknytning är mer än bara mat MEN anknytning handlar ju främst om att svara på barnets behov och i tidig ålder är behovet väldigt ofta mat.
Det ger en stor fördel till den som oftast ger barnet mat (hur det än går till). Den personen kommer helt enkelt svara på barnets behov fler gånger än den som inte brukar ge barnet mat.

Jag är förövrigt inte säker på att alla barn som får ersättning matas lika ofta av pappor som mammor. Om barnet får mat i flaska är det ju möjligt att dela lika, men jag skulle gissa att stereotypa normer ofta vinner ändå och att det är många mammor som matar mestadels även när barn får mat i flaska.

Uppdelningen av föräldraledighet är såklart också väsentlig eftersom det inte går att komma undan att tid med barnet har betydelse.

 

[Madick]

Kanske kan det vara så. Jag hoppas dock att hon kommer ha en betydligt bättre relation till sin pappa än jag har haft till min. Jag tror inte amningen i sig är avgörande utan helt enkelt att man när man ammar spenderar väldigt mycket tid med sin bebis och är extremt uppmärksam på alla signaler.



Min man spenderar mer tid med vår dotter än jag gör, han har ingen dålig anknytning alls men jag är ändå nr 1. Nu har jag hittills varit föräldraledig mest men inom några månader kommer han ha spenderat betydligt mer tid med henne. Han har gjort i princip allt han kunnat för att knyta an. De sover tillsammans, han har burit mycket, han byter blöjjor, matar med flaska, läser, leker mm. Dock så är ju tiden begränsad när han jobbat heltid och på kvällarna har hon varit hungrig och trött när han kom hem från jobbet. Amningen har gett mig ett så stort försprång att han får jobba hårt för att komma ifatt. Hade vi ger ersättning och varit hemma lika mycket med henne från dag 1 så hade det nog inte varit lika stor skillnad. Det är ju inte ersättningen i sig som leder till ett mer jämlikt föräldraskap. Man måste ju fortfarande aktivt välja nyttja möjligheten genom att båda föräldrarna tar lika mycket ansvar och vara hemma lika mycket med bebisen från början vilket tyvärr få gör.



Absolut, men det kräver en betydligt större ansträngning av den som inte ammar för att uppnå samma resultat. Om den personen då jobbar dagtid och kommer hem sen eftermiddag när bebis är grinig och bara vill ligga vid bröstet är det inte lätt. Ett tag var jag inne på att mannen borde jobbat kväll för att få möjlighet att umgås mer med dottern när hon inte bara ville äta. Viss kvällar lämnade jag dem någar timmar och då gick det överlag bättre men jag kunde ju inte åka hemifrån varje kväll och aldrig träffa mannen.

Jag trodde faktiskt det skulle vara lättare att lämna över bebis till mannen på kvällen men tyvärr inte när hon var mellan 3 och 7 månader iaf. Hörde hon mig accepterade hon sällan att vara hos pappa om han jobbat hela dagen. Detta trots att han var föräldraledig 12 veckor när hon föddes.

Jag tror ändå inte det varit någon skillnad om du inte ammade. Du verkar gärna vilja tro det men barn har ändå en huvudanknytningsperson, hade du önskat att det var pappan så du blev den som inte kunde ha barnet?

 

[MiniLi]

Jag tror ändå inte det varit någon skillnad om du inte ammade. Du verkar gärna vilja tro det men barn har ändå en huvudanknytningsperson, hade du önskat att det var pappan så du blev den som inte kunde ha barnet?

Barn kan ha fler än en primär anknytningsperson

 

[Madick]

Jag håller såklart med om att anknytning är mer än bara mat MEN anknytning handlar ju främst om att svara på barnets behov och i tidig ålder är behovet väldigt ofta mat.
Det ger en stor fördel till den som oftast ger barnet mat (hur det än går till). Den personen kommer helt enkelt svara på barnets behov fler gånger än den som inte brukar ge barnet mat.

Jag är förövrigt inte säker på att alla barn som får ersättning matas lika ofta av pappor som mammor. Om barnet får mat i flaska är det ju möjligt att dela lika, men jag skulle gissa att stereotypa normer ofta vinner ändå och att det är många mammor som matar mestadels även när barn får mat i flaska.

Uppdelningen av föräldraledighet är såklart också väsentlig eftersom det inte går att komma undan att tid med barnet har betydelse.

Ett behov till som signalleras är nödighet. Vi har kört EC babypottning på båda de yngsta och pappan har en stor fördel där att visa på att han förstår barnet. Outnyttjad tillgång för många tror jag.

 

[MiniLi]

Ett behov till som signalleras är nödighet. Vi har kört EC babypottning på båda de yngsta och pappan har en stor fördel där att visa på att han förstår barnet. Outnyttjad tillgång för många tror jag.

Men du kan ju inte påstå att barn är nödiga lika ofta som de är hungriga?

 

[Madick]

Barn kan ha fler än en primär anknytningsperson

Och då får ju pappan se till att ta den rollen. Att skylla på amning är för enkelt.

 

[MiniLi]

Och då får ju pappan se till att ta den rollen. Att skylla på amning är för enkelt.

Jag vet inte om någon ”skyller på” amning. Däremot är det ju solklart att amningen ger mamman ett försprång när det gäller förutsättningar för att snabbt skapa en anknytningsrelation.

 

[Madick]

Men du kan ju inte påstå att barn är nödiga lika ofta som de är hungriga?

Eh jodå. Vakentid kissas det var 20e minut, i början bajsade båda barnen sisådär 20ggr/dag, nu vid 3 mån fm och kväll men i omgångar. Klart oftare är vi på toa än ammar.

 

[MiniLi]

Eh jodå. Vakentid kissas det var 20e minut, i början bajsade båda barnen sisådär 20ggr/dag, nu vid 3 mån fm och kväll men i omgångar. Klart oftare är vi på toa än ammar.

Okej. Det visste jag faktiskt inte!

 

[Linn-Nora]

Jag vet inte om någon ”skyller på” amning. Däremot är det ju solklart att amningen ger mamman ett försprång när det gäller förutsättningar för att snabbt skapa en anknytningsrelation.

Vad är då "lösningen"?

 

[SaraMara]

Eh jodå. Vakentid kissas det var 20e minut, i början bajsade båda barnen sisådär 20ggr/dag, nu vid 3 mån fm och kväll men i omgångar. Klart oftare är vi på toa än ammar.

Eh, det låter helt extremt för mig. Som jämförelse bajsade vår dotter ungefär var 10-14e dag när hon ammades i början. Utöver det kanske sex kissblöjor på dagtid. 20 bajsningar på en dag låter helt galet?

 

[MiniLi]

Vad är då "lösningen"?

Det är väl upp till var och en.