islänningar har lite annat flockbeteende än andra raser. De står gärna tätt tillsammans, och därför kan det bli lite frustration när de inte får vara lika nära oss ömtåliga människor.
Men oavsett ras, så handlar "leda hästen" just om att leda den. Det vill säga omvänt, att den följer.
Många hästar går efter människan, men de låter sig inte ledas. De hänger med för att människan råkar ha ett rep som de kan dra i. Men de följer inte.
Lättledda hästar får man genom att börja från andra hållet; att få dem att acceptera och hålla avstånd.
Försök få ihop någon provisorisk corall på hemmaplan om du inte har tillgång till en stationär. Arbeta hästen lös och visa dig dominant; ta dens plats var som helst i corallen, hästen ska flytta på sig och inte tränga om du korsar dess spår.
Driv hästen när den vänder baken mot dig, backa tillbaka/bli passiv när den möter dig med frammen.
Hästen kommer snart att förstå två saker:
1. Det är din corall, och du bestämmer var du vill stå och var hästen får tillåtelse att stå.
2. Om hästen är nonchalant blir du en jobbig jäkel. Om den däremot visar dig sitt intresse får den en fristad.
Detta resulterar i, att hästen ser människan som en dominant individ men som inte tvingar den till något, utan bara ger den klara alternativ: Gå ifrån mig och det blir jobbigt, följ mig och det blir trevligt.
Alltså: hästen följer med människan för att den vill, inte för att den måste för att den inte får något alternativ. Den har därför valt det själv, med respekt för människans plats i corallen men också tillit till att det kan vara en schysst ledare.
Vilket resulterar i att hästen följer vart människan går, men håller ett naturligt avstånd.
När detta är uppklarat i corallen ska samma regler alltid gälla överallt annars också.
tänk på att islänningar inte på något sätt är dummare än andra raser, de tänker väldigt mycket. Men de tänker ganska långsamt. Om man jämnför med araben, som är en snabbtänkare, så testar araben 10 olika reaktioner på människans beteende på väldigt kort tid, för att snabbt klura ut vad som är bäst.
Islänningen däremot väljer noga ut ett alternativ, som den testar noggrant tills den är helt säker på att det inte var något bra, innan den går vidare till nästa.
Givetvis siljer de sig mellan olika individer, men enligt min erfarenhet med de individer jag mött så ser jag ändå en röd tåd.
