Lite om vad som händer

Nu tänkte jag skriva lite fast jag säkert inte borde. Men vill ändå förklara några saker ifall nån undrar bara.
Så det första är att det var många andledningar att jag hade en paus och jag har inte läst den förra dagboks tråden efter det sista jag skrev där tror jag. Och kommer inte göra det heller för det blev ganska neggativt på flera sätt.
En sak var att jag blev påmind om det som hände med C varje gång. Och såklart var det jobbigt.
Men sen var det olika diskutioner som blev jobbiga för mig. Och nu menar INTE jag att nån skrev nåt dåligt eller att det var nåns fel eller nåt sånt! Men vill bara förklara. Och det är typ om nån skrev kanske nåt vad den tyckte är huvud problemet för mig och vad som inte är det tillexempel eller kanske nån skrev typ som att det var dåligt med den psykologen jag går till. Bara som exempel men typ såna svar så blir det väldigt neggativ på verkan för mig och blir typ jätte osäker och massa sånt. Så därför typ behövde jag ta en paus också. Och vill säga också OM nån vill skriva nåt sånt så vore det snällt om ni kanske kunde låta bli just det. För det blir bara sämre för mig av såna diskutioner.
Jag kommer nog inte skriva lika mycket nu heller och inte så mycket om såna saker heller för det blir bara dåligt ändå. Men bara så ni vet liksom.
Iallafall så en sak jag vill berätta iallafall så har jag varit till stallet igår och idag och träffat O

 

[Pratsch]

Vill bara fråga om nån har tips på saker man kan göra som typ inte kan råka hamna på jobbiga saker så inte typ lyssna på podd eller kolla på youtube så börjar dom prata om nåt jobbigt eller triggande liksom. Men förutom det så ändå nåt man behöver ha fokus på men inte jätte jobbigt för hjärnan ändå och som man inte behöver massa saker till så inte liksom massa svåra pyssel eller nåt. Och inte nåt spel eller sånt som man måste ladda ner.

Har du testat SOMA kub någon gång? Det är ett slags pussel där man kan bygga ihop många olika former med hjälp av samma 7 bitar. Jag tycker att det är väldigt avkopplande

 

[LiviaFilippa]

Svarar till alla nu men tack för tipsen om olika saker
Det blev jätte dåligt igår och idag har jag varit jätte trött så orkade inte läsa förut. Men ska iallafall kolla upp dom olika sakerna som ni har tipsat om. Sen vissa saker kanske jag inte kan göra eller prova men vissa tips kanske är jätte bra iallafall.
Men ja idag har jag varit hemma ett litet tag och i stallet ett litet tag också. Och ska kanske rida imorgon så hoppas det!

 

[sorbifolia]

Vad bra att du kunnat vara både hemma och i stallet i dag, även fast du var trött och det gick dåligt i går! Det låter som att du klarar av mera och mera. Och även fast vissa dagar blir mindre lyckade än andra, så får man en ny chans nästa dag, och det verkar du ha tagit tillvara nu.

 

[Lillgrådis]

Blir också glad av att läsa att du har saker att se fram emot! Superbra om det kan bli lite kontinuitet i att vara i stallet och kanske till och med lite ridning. Så du känner att du kan få ta tillbaka några av de bra sidorna av livet som motivation, fastän det fortsätter att komma jobbiga dagar och stunder också. Håller tummarna för att det blir en bra dag i morgon!

 

[LiviaFilippa]

Vad bra att du kunnat vara både hemma och i stallet i dag, även fast du var trött och det gick dåligt i går! Det låter som att du klarar av mera och mera. Och även fast vissa dagar blir mindre lyckade än andra, så får man en ny chans nästa dag, och det verkar du ha tagit tillvara nu.

Ja eller det beror på vad det är. Men oftast så går det bra i stallet så där klarar jag mer iallafall. Men inte så mycket hemma så det är ju ganska jobbigt. För måste ju liksom klara att vara hemma också om jag nånsin ska kunna bli ut skriven och så.

 

[LiviaFilippa]

Blir också glad av att läsa att du har saker att se fram emot! Superbra om det kan bli lite kontinuitet i att vara i stallet och kanske till och med lite ridning. Så du känner att du kan få ta tillbaka några av de bra sidorna av livet som motivation, fastän det fortsätter att komma jobbiga dagar och stunder också. Håller tummarna för att det blir en bra dag i morgon!

Ja det är en sak som blev efter massa prat och så men att jag ändå ska försöka göra mer såna saker som är possitiva liksom. För nu kan jag iallafall oftare ha kontroll fast det kommer dåliga tankar och så och då behöver jag typ få åka till stallet och träffa hundarna och börja med lite skol saker och sånt så jag har nånting som mottivering liksom.
Men kunde ju inte det förut när jag inte kunde stå mot eller berätta om dåliga tankar ALLS men nu går det ju iallafall bättre. Så somsagt nu är det mest hemma som blir problem. Så det är ju en stor sak men ändå skönt att det oftast går bättre i stallet så jag får åka dit och så.

 

[sorbifolia]

Ja eller det beror på vad det är. Men oftast så går det bra i stallet så där klarar jag mer iallafall. Men inte så mycket hemma så det är ju ganska jobbigt. För måste ju liksom klara att vara hemma också om jag nånsin ska kunna bli ut skriven och så.

Det är klart, men du är åtminstonde hemma litegrann ibland nu, och det är ju enormt mycket bättre än hur det var på det värsta. Små steg i taget. Det kommer lösa sig.

 

[LiviaFilippa]

Det är klart, men du är åtminstonde hemma litegrann ibland nu, och det är ju enormt mycket bättre än hur det var på det värsta. Små steg i taget. Det kommer lösa sig.

Ja men i förrgår så blev det jätte dåligt när jag var hemma så det känns bara som jag aldrig kommer kunna vara hemma normalt liksom. Men ja försöker ändå tänka att det KAN bli bättre fast det inte verkar så nu.

 

[Flixon]

Ja men i förrgår så blev det jätte dåligt när jag var hemma så det känns bara som jag aldrig kommer kunna vara hemma normalt liksom. Men ja försöker ändå tänka att det KAN bli bättre fast det inte verkar så nu.

Så fint att se din positiva inställning, vad långt du kommit de senaste veckorna klart det kommer fortsätta vara tufft ibland, men små små steg så går det ändå framåt!

 

[LiviaFilippa]

Så fint att se din positiva inställning, vad långt du kommit de senaste veckorna klart det kommer fortsätta vara tufft ibland, men små små steg så går det ändå framåt!

Tack Fast jag är inte så possitiv helatiden men jag försöker iallafall tänka så. Och sen också så skriver jag inte allt här så tillexempel det dåliga som blev när jag var hemma skulle nog ganska många tycka var väldigt dåligt också och det var inte nåt steg framåt liksom.
Men jag försöker iallafall mera nu för liksom desto mer jag visar att personalen och mina föräldrar och alla kan lita på mig så får jag göra mer saker också. Som typ med stallet och rida och såna saker. Och som är frisk faktorer liksom för mig så vill ju få göra sånt mer.
Så egentligen stora problemet nu är att jag typ inte kan vara hemma nästan nånting. Så liksom det går ju inte att bestämma exakt men som det har varit sagt förut så var målet att jag kanske skulle bli ut skriven i december. Men då måste jag kunna ha lite längre permisoner hemma innan för jag kan ju inte bli ut skriven och så kan jag inte vara hemma mycket alls.
Så det som känns typ svårast och så nu men sålänge det är med stallet och O och hundarna och såna saker så försöker jag ha fokus på possitiva saker iallafall!

 

[Hoarfrost]

Tack Fast jag är inte så possitiv helatiden men jag försöker iallafall tänka så. Och sen också så skriver jag inte allt här så tillexempel det dåliga som blev när jag var hemma skulle nog ganska många tycka var väldigt dåligt också och det var inte nåt steg framåt liksom.
Men jag försöker iallafall mera nu för liksom desto mer jag visar att personalen och mina föräldrar och alla kan lita på mig så får jag göra mer saker också. Som typ med stallet och rida och såna saker. Och som är frisk faktorer liksom för mig så vill ju få göra sånt mer.
Så egentligen stora problemet nu är att jag typ inte kan vara hemma nästan nånting. Så liksom det går ju inte att bestämma exakt men som det har varit sagt förut så var målet att jag kanske skulle bli ut skriven i december. Men då måste jag kunna ha lite längre permisoner hemma innan för jag kan ju inte bli ut skriven och så kan jag inte vara hemma mycket alls.
Så det som känns typ svårast och så nu men sålänge det är med stallet och O och hundarna och såna saker så försöker jag ha fokus på possitiva saker iallafall!

Jag tycker det är härligt att läsa att du försöker ha fokus på positiva saker Det är nog viktigt för att komma framåt. Sen kan det inte vara framsteg och positivt hela tiden, men ju mer du kan luta åt positiva saker desto bättre.

 

[LiviaFilippa]

Jag kommer säkert ångra att jag skriver dethär men ja då får jag väl skylla mig själv då om jag är så dum och skriver fast jag vet att jag inte borde. Men kanske bara OM nån skulle läsa och ha nåt bra att säga så det KANSKE känns lite mindre ensamt. Fast egentligen så tror jag inte det går heller men skit samma.
Och ja jag VET att jag för det första inte borde hålla på med telefonen alls och borde sova. Men jag vaknade och har sååå mycket tankar som inte går att bli av med så kan inte sova nu ändå.
Och för det andra så är dethär jävligt neggativt så alla som tycker det är dåligt och som inte tycker att jag ska skriva om sånt kan ju sluta läsa då isåfall.
Men okej det som är då. Så det har ju gått bättre med ganska många saker nu och jag vet att alla räknar det som fram steg och det är jätte bra. Som med maten så går det oftast bra och jag har oftast sagt till om dåliga tankar innan det blir att jag inte kan stå mot dom. Och har klarat mycket mera permisoner och ridit och ja många saker egentligen. Så jag borde ju ha fokus på det bara och vara possitiv.
Men det GÅR inte hur mycket jag än försöker. Utan det är som det bor ett monster också i min hjärna och i min kropp och det smyger sig på liksom och sen tar det över. Så som i tisdags tror jag det var när jag var hemma så gjorde det så jag ljög för mamma och pappa och fick till en chans så jag själv skadade. Och vill inte säga vad jag gjorde exakt men blev iallafall ett tag på akuten pågrund av det.
Och såklart så blev mamma och pappa oroliga och ledsna och rädda och allt sånt. Och alltså jag VET att dom blir det och ändå typ låter jag monstret ta över. Eller iallafall att jag inte kan säga mot det till räckligt starkt.
Och sen också så även fast att jag verkligen försöker ha possitiv in ställning liksom och tänka på O och vad jag vill göra med han och hundarna och skolan och massa sånt som typ mottivering. Så ändå så har det där monstret helt andra mål liksom. Så idag eller igår eller hur det än räknas. Men iallafall så hade jag läkar samtal och jag orkade inte och ville inte förklara om liksom monstret och alla dåliga tankar så jag sa inte så mycket om det. Men pappa typ miss tänkte väl att det var mer än jag sa så han typ envisades om det så jag var typ tvingad att berätta. Och då var det iallafall att jag eller monstret har en plan om att dö en viss dag. Och liksom en del av mig vill inte men en del vill det. Men ja då blev jag typ tvingad att berätta allt om det så nu vet mamma och pappa och läkaren och att läkaren skulle skriva det i jornalen så dom vet och typ har extra mycket koll då runt den dagen och allt sånt. Och det är väl säkert bra enligt dom flesta för då kommer jag ju inte kunna göra som planen liksom. Men jag tycker inte att det känns bra ALLS. Utan för mig så känns det bara som en till sak jag miss lyckas med. Och liksom jag klarar inte att må bättre utan att då blir dom dåliga tankarna också starkare. Men jag klarar ändå inte att inte av slöja dom så jag KANSKE skulle få slippa allting nångång.
Och jag VET att mamma och pappa bryr sig jätte mycket och det är därför dom blir oroliga och det blir typ diskutioner och allt sånt. Alltså ja jag vet det men jag är sååå jävla trött på att göra dom oroliga och ledsna och arga och rädda och allt sånt helatiden. Och tydligen så kan jag ju inte vinna mot monstret utan det kommer ändå ta över. Så enda sättet att jag skulle kunna sluta göra dom oroliga och allt sånt är ju att jag försvinner föralltid. Och ja dom skulle bli jätte ledsna först men sen skulle dom iallafall aldrig behöva vara oroliga och rädda och allt sånt pågrund av mig. Så efter ett tag skulle det iallafall nog bli bättre.
Men det spelar ju ingen roll ändå eftersom att jag inte ens kan hålla tyst om dom planerna heller så jag kommer aldrig kunna.
Så allt känns typ helt hopp löst och att det inte finns NÅN lösning på allt. Och typ det ENDA jag vill som jag mår bäst av är vara i stallet och rida och så. Och jag är JÄTTE tacksam att jag får göra det nu så ingen inte tror det! Men det är ändå kanske två timmar på en dag och nästan helatiden annars så skriker monstret massa dåliga saker i huvudet och försöker få makten liksom. Och jag klarar inte att vara hemma så kan inte prova öka permisonerna hemma och då kommer jag aldrig bli ut skriven heller. Så det spelar ju ingen roll heller att endel saker är bättre om alla ändå vet att jag inte kan vara hemma och att monstret kommer vinna såfort det får en chans om jag skulle tillexempel vara ensam hemma eller att mamma och pappa sov eller nåt. För dom kan ju inte skriva ut mig fast så behöver typ mamma och pappa ha som extra vak på mig helatiden hemma. Och det blir ju aldrig bättre så det är typ ett helt o möjligt läge som aldrig KAN bli bra ens.
Men ja skit samma ville bara skriva lite men säkert ingen som orkar läsa allting ens men det gör inget. Och om nån ändå har läst så förlåt att det är dåligt skrivet och så men orkar typ inte bry mig nu ändå. Och kommer säkert ångra sen att jag skriver dethär här så alla kan läsa och kommer säkert få massa skit för det också och att jag är neggativ och skriver om såna saker och allt möjligt men jag bryr mig inte om det justnu och då får jag iallafall skylla mig själv om jag ångrar det sen. Men jag är ju ändå såhär neggativ och dum och försöker ljuga och allting så behöver inte försöka verka bra för er här heller för det är ändå inte sant. Så vill nån klaga på mig för det så får ni väl göra det då. Och somsagt jag tror inte att nån har nån bra sak att säga heller för fattar ju att det inte finns så mycket nån kan säga heller. Men bara OM nån har nån kommentar eller tips eller nåt som kanske kan göra så det inte känns sååå jävla ensamt så skulle det vara jätte snällt men somsagt fattar att nog ingen har det.

 

[Therese1988]

Jag har följt dina inlägg i tysthet ett tag, men råkade nu vara vaken alldeles för tidigt och fick syn på detta. Även jag sällar mig till skaran som mådde riktigt dåligt som tonåring (i mitt fall var det som värst mellan 13-14 års ålder).
Det jag måste säga om ditt senaste inlägg är att du har tagit ett stort steg i att vinna över monstret genom att berätta om vad det vill att du ska göra. Dvs allt det du skrev att du berättat för mamma, pappa och läkaren. Då fick inte monstret vinna just den fighten! Du vann och var ärlig med vad som pågår i ditt huvud. Jättebra jobbat!

 

[valegro]

Jag vill bara skicka en stor kram till dig

 

[Smulu]

Jag tänker på en grej. I ljuset dör alla troll och monster. Tror att det menas att om man pratar och berättar så kommer monstret till slut att bli mindre och blekna bort. Jättebra att du kan prata med dina föräldrar

 

[emma-vsm]

Fina Emma Du är inte ensam. Jättebra att du skriver av dig. Du är inte dum överhuvudtaget. Och jag tror alla fattar att det blir negativt ibland, även fast saker har gått framåt mycket också. Jättebra att du har pratat om det med läkaren och din pappa också.

 

[Krystalline]

Vi är här, och vi lyssnar. Jag tror som @Smulu att det är jättebra att dra ut det där monstret i ljuset. Det ska inte få vinna över dig!

 

[LiviaFilippa]

Jag tänker på en grej. I ljuset dör alla troll och monster. Tror att det menas att om man pratar och berättar så kommer monstret till slut att bli mindre och blekna bort. Jättebra att du kan prata med dina föräldrar

Ja alltså alla säger ju det. Men saken är att jag har berättat mycket mer om dom dåliga tankarna och allt sånt nu i kanske två veckor men ändå så blir monstret starkare. Så det verkar inte fungera så för mig iallafall.

 

[LiviaFilippa]

Det här är också en sak som vissa nog tycker är jätte privat och dåligt att skriva om och så och är nog känsligt för vissa så ni vet.
Men en annan sak som jag tänkte på inatt när jag inte kunde sova så är det om den äckliga saken som hände i våras som iallafall vissa kanske vet. Men ja iallafall fattar om dethär låter knäppt men det är att jag vet att jag inte kan bara trycka bort det föralltid OM jag ska fortsätta leva och nångång kanske ha ett normalt liv. Utan att då kommer jag behöva be arbeta det. Och kanske prata om det eller tänka på det mycket och så. Och då blir det också som en till sak att jag VET att jag kommer behöva göra det nångång och jag vill inte det och blir typ jätte äcklad och som rädd bara jag tänker på det. Så det blir ju som en andledning till att lyssna på monstret istället för det vill iallafall inte heller ha nåt med den händelsen att göra. Men om jag liksom fortsätter leva så kommer jag behöva ha med den att göra för det fungerar ju inte att trycka bort det föralltid. Så det är typ som en mot andledning eller hur jag ska säga och det går inte att komma från det liksom.

 

[Flixon]

Vi finns här, och lyssnar på dig vad du än vill berätta du är tuff som orkar och kan förklara så himla bra vad du menar! Det är helt okej, och inte ett dugg konstigt att det går sämre ibland.