Lite om vad som händer

Nu tänkte jag skriva lite fast jag säkert inte borde. Men vill ändå förklara några saker ifall nån undrar bara.
Så det första är att det var många andledningar att jag hade en paus och jag har inte läst den förra dagboks tråden efter det sista jag skrev där tror jag. Och kommer inte göra det heller för det blev ganska neggativt på flera sätt.
En sak var att jag blev påmind om det som hände med C varje gång. Och såklart var det jobbigt.
Men sen var det olika diskutioner som blev jobbiga för mig. Och nu menar INTE jag att nån skrev nåt dåligt eller att det var nåns fel eller nåt sånt! Men vill bara förklara. Och det är typ om nån skrev kanske nåt vad den tyckte är huvud problemet för mig och vad som inte är det tillexempel eller kanske nån skrev typ som att det var dåligt med den psykologen jag går till. Bara som exempel men typ såna svar så blir det väldigt neggativ på verkan för mig och blir typ jätte osäker och massa sånt. Så därför typ behövde jag ta en paus också. Och vill säga också OM nån vill skriva nåt sånt så vore det snällt om ni kanske kunde låta bli just det. För det blir bara sämre för mig av såna diskutioner.
Jag kommer nog inte skriva lika mycket nu heller och inte så mycket om såna saker heller för det blir bara dåligt ändå. Men bara så ni vet liksom.
Iallafall så en sak jag vill berätta iallafall så har jag varit till stallet igår och idag och träffat O :heart
 

Det är nog kanske ingen som fattar av den här bilden men tog den för en annan andledning men tänkte ändå visa här också. Bara om nån fattar vad jag har gjort idag av bilden men kommer berätta senare ändå. Men bara kul om nån fattar. Och kan säga att det var mer än det som är på bilden OCH att det var inte svårt alls utan det gick jätte bra.
Wow! Superbra!
 
Hinner inte skriva så jätte mycket nu men det var iallafall att jag åt mellanmål i stallet idag. Och var där ganska länge och det var iallafall nästan som förut liksom. Så det var jätte skönt även fast det var skit jobbigt inatt och imorse så blev det ändå bra i stallet! Och somsagt mellanmålet gick jätte bra.
Och fattar att vissa kanske inte tycker det är så speciellt att klara det liksom utan att man kanske tycker att det är världens mest normala sak men FÖR MIG så var det ändå lite en utmaning liksom och har inte gjort det på jätte länge och klarade inte att äta det hemma igår så FÖR MIG så var det iallafall jätte bra!
 
Hinner inte skriva så jätte mycket nu men det var iallafall att jag åt mellanmål i stallet idag. Och var där ganska länge och det var iallafall nästan som förut liksom. Så det var jätte skönt även fast det var skit jobbigt inatt och imorse så blev det ändå bra i stallet! Och somsagt mellanmålet gick jätte bra.
Och fattar att vissa kanske inte tycker det är så speciellt att klara det liksom utan att man kanske tycker att det är världens mest normala sak men FÖR MIG så var det ändå lite en utmaning liksom och har inte gjort det på jätte länge och klarade inte att äta det hemma igår så FÖR MIG så var det iallafall jätte bra!
Det är faktiskt en riktig stor grej utifrån omständigheterna. Det är jag säker på att i stort sett alla skulle tycka. :)
 
Hinner inte skriva så jätte mycket nu men det var iallafall att jag åt mellanmål i stallet idag. Och var där ganska länge och det var iallafall nästan som förut liksom. Så det var jätte skönt även fast det var skit jobbigt inatt och imorse så blev det ändå bra i stallet! Och somsagt mellanmålet gick jätte bra.
Och fattar att vissa kanske inte tycker det är så speciellt att klara det liksom utan att man kanske tycker att det är världens mest normala sak men FÖR MIG så var det ändå lite en utmaning liksom och har inte gjort det på jätte länge och klarade inte att äta det hemma igår så FÖR MIG så var det iallafall jätte bra!
Wow 🤩 heja dig!! 💪
 
Hinner inte skriva så jätte mycket nu men det var iallafall att jag åt mellanmål i stallet idag. Och var där ganska länge och det var iallafall nästan som förut liksom. Så det var jätte skönt även fast det var skit jobbigt inatt och imorse så blev det ändå bra i stallet! Och somsagt mellanmålet gick jätte bra.
Och fattar att vissa kanske inte tycker det är så speciellt att klara det liksom utan att man kanske tycker att det är världens mest normala sak men FÖR MIG så var det ändå lite en utmaning liksom och har inte gjort det på jätte länge och klarade inte att äta det hemma igår så FÖR MIG så var det iallafall jätte bra!

Fantastiskt! 👏 :D Vad glad jag blir! Det är ju ett jättestort kliv framåt. :love:
 
Nu vill jag skriva lite och berätta lite saker men det kanske är väldigt privat enligt vissa eller neggativt eller kanske triggar nån så ifall nån är känslig så kanske ni inte behöver läsa. Men det är possitivt också men vill bara varna så ni vet.
Men iallafall det jag tänkte skriva är att för en vecka sen så var jag HELT typ bestämd på att jag skulle dö såfort det gick. Och jag hade enligt mig en ganska bra plan vad jag skulle göra och hur liksom. Och då skulle jag få gå ut och träffa hundarna första gången efter allt liksom för innan så fick jag inte gå ut alls. Men skulle få det förra lördagen med pappa iallafall så vi var ute och väntade på mamma och hundarna. Och då var det typ att jag måste göra det NU så kan jag vara död snart. Liksom att det kanske var den bästa chansen jag skulle få på jätte länge.
Men innan det också så hade jag pratat med hon som ägde den gamla ponnyn som jag red när jag var liten och hon sa några saker om C och hennes ponny liksom och mig och O och så. Så hade det i huvudet och att jag ändå på nåt sätt inte ville lyssna på dom dåliga tankarna och göra den planen jag hade. Så blev typ panik aktigt nästan och började grina jätte mycket och berättade exakt ALLT för pappa. Så liksom då kunde jag inte för han visste exakt min plan och allting. Så blev sååå jobbigt men ändå var det på nåt sätt lite skönt också att jag inte hade nån hemlighet eller hur jag ska säga. Så jag kunde inte försöka luras liksom.
Men iallafall så det jag ville förklara med allt dethär var att det såklart var skit jobbigt. Men nu känns det som det var MYCKET längre sen än en vecka för om man tänker så har det ändå hänt sååå mycket nu. Både att typ pappa och personalen här litar mera på mig nu för jag har visat flera gånger efter det också att jag kan säga till om dom tankarna börjar bli för starka liksom. Så pågrund av det så har jag fått åka till stallet flera gånger OCH klarat mellanmålet där. Och har inte vak helatiden längre heller så får vara själv lite här om jag vill. Och har träffat hundarna.
Så ja ville bara skriva det både ifall nån bryr sig eller nåt och typ som en på minning till mig för det är ju ändå skit jobbigt ibland och då ska jag försöka komma ihåg hur mycket som ändå har hänt på en enda vecka nu liksom. Så det kan ändå bli bättre på ganska kort tid fast det inte känns så. Och ja såklart är det jätte långt kvar men ändå egentligen stor skillnad åt det bra hållet!
 
Nu vill jag skriva lite och berätta lite saker men det kanske är väldigt privat enligt vissa eller neggativt eller kanske triggar nån så ifall nån är känslig så kanske ni inte behöver läsa. Men det är possitivt också men vill bara varna så ni vet.
Men iallafall det jag tänkte skriva är att för en vecka sen så var jag HELT typ bestämd på att jag skulle dö såfort det gick. Och jag hade enligt mig en ganska bra plan vad jag skulle göra och hur liksom. Och då skulle jag få gå ut och träffa hundarna första gången efter allt liksom för innan så fick jag inte gå ut alls. Men skulle få det förra lördagen med pappa iallafall så vi var ute och väntade på mamma och hundarna. Och då var det typ att jag måste göra det NU så kan jag vara död snart. Liksom att det kanske var den bästa chansen jag skulle få på jätte länge.
Men innan det också så hade jag pratat med hon som ägde den gamla ponnyn som jag red när jag var liten och hon sa några saker om C och hennes ponny liksom och mig och O och så. Så hade det i huvudet och att jag ändå på nåt sätt inte ville lyssna på dom dåliga tankarna och göra den planen jag hade. Så blev typ panik aktigt nästan och började grina jätte mycket och berättade exakt ALLT för pappa. Så liksom då kunde jag inte för han visste exakt min plan och allting. Så blev sååå jobbigt men ändå var det på nåt sätt lite skönt också att jag inte hade nån hemlighet eller hur jag ska säga. Så jag kunde inte försöka luras liksom.
Men iallafall så det jag ville förklara med allt dethär var att det såklart var skit jobbigt. Men nu känns det som det var MYCKET längre sen än en vecka för om man tänker så har det ändå hänt sååå mycket nu. Både att typ pappa och personalen här litar mera på mig nu för jag har visat flera gånger efter det också att jag kan säga till om dom tankarna börjar bli för starka liksom. Så pågrund av det så har jag fått åka till stallet flera gånger OCH klarat mellanmålet där. Och har inte vak helatiden längre heller så får vara själv lite här om jag vill. Och har träffat hundarna.
Så ja ville bara skriva det både ifall nån bryr sig eller nåt och typ som en på minning till mig för det är ju ändå skit jobbigt ibland och då ska jag försöka komma ihåg hur mycket som ändå har hänt på en enda vecka nu liksom. Så det kan ändå bli bättre på ganska kort tid fast det inte känns så. Och ja såklart är det jätte långt kvar men ändå egentligen stor skillnad åt det bra hållet!
Oj vad glad jag blir av att läsa det här. Du är fantastisk, och fantastiskt stark!
 
Nu vill jag skriva lite och berätta lite saker men det kanske är väldigt privat enligt vissa eller neggativt eller kanske triggar nån så ifall nån är känslig så kanske ni inte behöver läsa. Men det är possitivt också men vill bara varna så ni vet.
Men iallafall det jag tänkte skriva är att för en vecka sen så var jag HELT typ bestämd på att jag skulle dö såfort det gick. Och jag hade enligt mig en ganska bra plan vad jag skulle göra och hur liksom. Och då skulle jag få gå ut och träffa hundarna första gången efter allt liksom för innan så fick jag inte gå ut alls. Men skulle få det förra lördagen med pappa iallafall så vi var ute och väntade på mamma och hundarna. Och då var det typ att jag måste göra det NU så kan jag vara död snart. Liksom att det kanske var den bästa chansen jag skulle få på jätte länge.
Men innan det också så hade jag pratat med hon som ägde den gamla ponnyn som jag red när jag var liten och hon sa några saker om C och hennes ponny liksom och mig och O och så. Så hade det i huvudet och att jag ändå på nåt sätt inte ville lyssna på dom dåliga tankarna och göra den planen jag hade. Så blev typ panik aktigt nästan och började grina jätte mycket och berättade exakt ALLT för pappa. Så liksom då kunde jag inte för han visste exakt min plan och allting. Så blev sååå jobbigt men ändå var det på nåt sätt lite skönt också att jag inte hade nån hemlighet eller hur jag ska säga. Så jag kunde inte försöka luras liksom.
Men iallafall så det jag ville förklara med allt dethär var att det såklart var skit jobbigt. Men nu känns det som det var MYCKET längre sen än en vecka för om man tänker så har det ändå hänt sååå mycket nu. Både att typ pappa och personalen här litar mera på mig nu för jag har visat flera gånger efter det också att jag kan säga till om dom tankarna börjar bli för starka liksom. Så pågrund av det så har jag fått åka till stallet flera gånger OCH klarat mellanmålet där. Och har inte vak helatiden längre heller så får vara själv lite här om jag vill. Och har träffat hundarna.
Så ja ville bara skriva det både ifall nån bryr sig eller nåt och typ som en på minning till mig för det är ju ändå skit jobbigt ibland och då ska jag försöka komma ihåg hur mycket som ändå har hänt på en enda vecka nu liksom. Så det kan ändå bli bättre på ganska kort tid fast det inte känns så. Och ja såklart är det jätte långt kvar men ändå egentligen stor skillnad åt det bra hållet!
Fan vad fint att läsa, jag blir både glad och imponerad av hur klok du är! :heart
 
Nu vill jag skriva lite och berätta lite saker men det kanske är väldigt privat enligt vissa eller neggativt eller kanske triggar nån så ifall nån är känslig så kanske ni inte behöver läsa. Men det är possitivt också men vill bara varna så ni vet.
Men iallafall det jag tänkte skriva är att för en vecka sen så var jag HELT typ bestämd på att jag skulle dö såfort det gick. Och jag hade enligt mig en ganska bra plan vad jag skulle göra och hur liksom. Och då skulle jag få gå ut och träffa hundarna första gången efter allt liksom för innan så fick jag inte gå ut alls. Men skulle få det förra lördagen med pappa iallafall så vi var ute och väntade på mamma och hundarna. Och då var det typ att jag måste göra det NU så kan jag vara död snart. Liksom att det kanske var den bästa chansen jag skulle få på jätte länge.
Men innan det också så hade jag pratat med hon som ägde den gamla ponnyn som jag red när jag var liten och hon sa några saker om C och hennes ponny liksom och mig och O och så. Så hade det i huvudet och att jag ändå på nåt sätt inte ville lyssna på dom dåliga tankarna och göra den planen jag hade. Så blev typ panik aktigt nästan och började grina jätte mycket och berättade exakt ALLT för pappa. Så liksom då kunde jag inte för han visste exakt min plan och allting. Så blev sååå jobbigt men ändå var det på nåt sätt lite skönt också att jag inte hade nån hemlighet eller hur jag ska säga. Så jag kunde inte försöka luras liksom.
Men iallafall så det jag ville förklara med allt dethär var att det såklart var skit jobbigt. Men nu känns det som det var MYCKET längre sen än en vecka för om man tänker så har det ändå hänt sååå mycket nu. Både att typ pappa och personalen här litar mera på mig nu för jag har visat flera gånger efter det också att jag kan säga till om dom tankarna börjar bli för starka liksom. Så pågrund av det så har jag fått åka till stallet flera gånger OCH klarat mellanmålet där. Och har inte vak helatiden längre heller så får vara själv lite här om jag vill. Och har träffat hundarna.
Så ja ville bara skriva det både ifall nån bryr sig eller nåt och typ som en på minning till mig för det är ju ändå skit jobbigt ibland och då ska jag försöka komma ihåg hur mycket som ändå har hänt på en enda vecka nu liksom. Så det kan ändå bli bättre på ganska kort tid fast det inte känns så. Och ja såklart är det jätte långt kvar men ändå egentligen stor skillnad åt det bra hållet!
Jag bryr mig jättemycket och jag blir så glad för din skull, Emma.
Tack för att du skrev om hur du känner och om dina framsteg. Jag önskar att jag kunde ge dig en riktig kram, men du får en STOR bukekram från mig i alla fall. FINA, FINA DU!!!
 
Nu vill jag skriva lite och berätta lite saker men det kanske är väldigt privat enligt vissa eller neggativt eller kanske triggar nån så ifall nån är känslig så kanske ni inte behöver läsa. Men det är possitivt också men vill bara varna så ni vet.
Men iallafall det jag tänkte skriva är att för en vecka sen så var jag HELT typ bestämd på att jag skulle dö såfort det gick. Och jag hade enligt mig en ganska bra plan vad jag skulle göra och hur liksom. Och då skulle jag få gå ut och träffa hundarna första gången efter allt liksom för innan så fick jag inte gå ut alls. Men skulle få det förra lördagen med pappa iallafall så vi var ute och väntade på mamma och hundarna. Och då var det typ att jag måste göra det NU så kan jag vara död snart. Liksom att det kanske var den bästa chansen jag skulle få på jätte länge.
Men innan det också så hade jag pratat med hon som ägde den gamla ponnyn som jag red när jag var liten och hon sa några saker om C och hennes ponny liksom och mig och O och så. Så hade det i huvudet och att jag ändå på nåt sätt inte ville lyssna på dom dåliga tankarna och göra den planen jag hade. Så blev typ panik aktigt nästan och började grina jätte mycket och berättade exakt ALLT för pappa. Så liksom då kunde jag inte för han visste exakt min plan och allting. Så blev sååå jobbigt men ändå var det på nåt sätt lite skönt också att jag inte hade nån hemlighet eller hur jag ska säga. Så jag kunde inte försöka luras liksom.
Men iallafall så det jag ville förklara med allt dethär var att det såklart var skit jobbigt. Men nu känns det som det var MYCKET längre sen än en vecka för om man tänker så har det ändå hänt sååå mycket nu. Både att typ pappa och personalen här litar mera på mig nu för jag har visat flera gånger efter det också att jag kan säga till om dom tankarna börjar bli för starka liksom. Så pågrund av det så har jag fått åka till stallet flera gånger OCH klarat mellanmålet där. Och har inte vak helatiden längre heller så får vara själv lite här om jag vill. Och har träffat hundarna.
Så ja ville bara skriva det både ifall nån bryr sig eller nåt och typ som en på minning till mig för det är ju ändå skit jobbigt ibland och då ska jag försöka komma ihåg hur mycket som ändå har hänt på en enda vecka nu liksom. Så det kan ändå bli bättre på ganska kort tid fast det inte känns så. Och ja såklart är det jätte långt kvar men ändå egentligen stor skillnad åt det bra hållet!
Vad glad jag blir av att läsa detta Emma ♥️
 
Hinner inte skriva så jätte mycket nu men det var iallafall att jag åt mellanmål i stallet idag. Och var där ganska länge och det var iallafall nästan som förut liksom. Så det var jätte skönt även fast det var skit jobbigt inatt och imorse så blev det ändå bra i stallet! Och somsagt mellanmålet gick jätte bra.
Och fattar att vissa kanske inte tycker det är så speciellt att klara det liksom utan att man kanske tycker att det är världens mest normala sak men FÖR MIG så var det ändå lite en utmaning liksom och har inte gjort det på jätte länge och klarade inte att äta det hemma igår så FÖR MIG så var det iallafall jätte bra!
Men du! Vad underbart att se dig skriva att mellanmålet gått "jättebra " tror aldrig jag sett dig skriva så förut?!? Härligt! ❤. Det som kanske är petitesser för en kan vara en jättesak för en annan så förstår precis vad du menar! :).
 
Nu vill jag skriva lite och berätta lite saker men det kanske är väldigt privat enligt vissa eller neggativt eller kanske triggar nån så ifall nån är känslig så kanske ni inte behöver läsa. Men det är possitivt också men vill bara varna så ni vet.
Men iallafall det jag tänkte skriva är att för en vecka sen så var jag HELT typ bestämd på att jag skulle dö såfort det gick. Och jag hade enligt mig en ganska bra plan vad jag skulle göra och hur liksom. Och då skulle jag få gå ut och träffa hundarna första gången efter allt liksom för innan så fick jag inte gå ut alls. Men skulle få det förra lördagen med pappa iallafall så vi var ute och väntade på mamma och hundarna. Och då var det typ att jag måste göra det NU så kan jag vara död snart. Liksom att det kanske var den bästa chansen jag skulle få på jätte länge.
Men innan det också så hade jag pratat med hon som ägde den gamla ponnyn som jag red när jag var liten och hon sa några saker om C och hennes ponny liksom och mig och O och så. Så hade det i huvudet och att jag ändå på nåt sätt inte ville lyssna på dom dåliga tankarna och göra den planen jag hade. Så blev typ panik aktigt nästan och började grina jätte mycket och berättade exakt ALLT för pappa. Så liksom då kunde jag inte för han visste exakt min plan och allting. Så blev sååå jobbigt men ändå var det på nåt sätt lite skönt också att jag inte hade nån hemlighet eller hur jag ska säga. Så jag kunde inte försöka luras liksom.
Men iallafall så det jag ville förklara med allt dethär var att det såklart var skit jobbigt. Men nu känns det som det var MYCKET längre sen än en vecka för om man tänker så har det ändå hänt sååå mycket nu. Både att typ pappa och personalen här litar mera på mig nu för jag har visat flera gånger efter det också att jag kan säga till om dom tankarna börjar bli för starka liksom. Så pågrund av det så har jag fått åka till stallet flera gånger OCH klarat mellanmålet där. Och har inte vak helatiden längre heller så får vara själv lite här om jag vill. Och har träffat hundarna.
Så ja ville bara skriva det både ifall nån bryr sig eller nåt och typ som en på minning till mig för det är ju ändå skit jobbigt ibland och då ska jag försöka komma ihåg hur mycket som ändå har hänt på en enda vecka nu liksom. Så det kan ändå bli bättre på ganska kort tid fast det inte känns så. Och ja såklart är det jätte långt kvar men ändå egentligen stor skillnad åt det bra hållet!
Wow vilken förändring! Underbart! Hejja dig! ❤.
 
Slutar mig till kören: Helt underbart att läsa ditt senaste inlägg, @EmmaFilippa! 🤩 :heart 🥰

Vi var på riktigt oroliga för dig när du skrev i din förra tråd att du bara ville dö, men nu känns det som det har vänt och jag håller tummarna att det fortsätter gå åt rätt håll för dig, det förtjänar du verkligen nu. Du har kämpat på så otroligt bra igenom allting som hänt, och jag är övertygat om att du kommer klara att bli frisk igen. 💕
 

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok Först innan jag skriver dethär så vill jag BE att ni kan ha respekt för att det är jobbiga saker. Jag VILL skriva om det och jag VILL...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 271
Senast: LiviaFilippa
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag vill skriva om nåt som är väldigt viktigt förmig. Och det är att jag vet att vissa tycker att jag har ljugit här på bukefalos med...
Svar
0
· Visningar
475
Senast: L(i)FE
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 453
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Dethär är mitt sista inlägg här nånsin. Jag har bett gunnar att ta bort mitt andvändar konto efter som att jag inte vill vara en del i...
Svar
0
· Visningar
1 276
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp