Kropp & själ Lyans egen tråd nr2.

Kan du få boendestöd?
Jag har det nu pga. Mitt psykiska mående. De kan hjälpa dig med det vardagliga som att städa och handla, men de kan även se till att du kommer upp ur sängen och gör saker. De kan vara med dig när du fixar med djuren, kanske lättare att ta tag i det då?
Jag fick boendestöd ofrivilligt för att det var ett krav för att släppa på LPT så jag kunde komma hem från psyk. Men nu har jag lärt mig uppskatta att de kommer varje dag och ser till att jag kommer ut på promenader och har någon att prata om mitt mående med.

Boendestöd och dess omfattning styrs helt efter dina behov.
Jag har haft boendestöd innan och det funkade tyvärr inte alls 😞 Jag hade ständig ångest för när hon skulle komma. Jag har väldigt svårt att släppa in folk i mitt liv och jag hatar när någon är i min lägenhet, till och med familj tycker jag illa om när de är hemma hos mig. Promenadsällskap hade nog kunnat vara trevligt ibland men då vill jag gå med någon jag själv har valt.

Skönt att det funkar för dig!
 
Vilken hemsk maximal otur med trasiga flaskor. Jag förstår att det måste kännas hemskt.
Mm 😭 Epica verkar ha klarat sig utan men men LS har tappat rätt mycket i vikt så jag är orolig över att hon tagit skada av att vara utan vatten i värmen 😞 De har dock fått vara med om flera väldigt tvära foderbyten sista tiden så jag hoppas att det är därför och att hon går upp igen när jag har fått hö av samma sort och kvalité istället för att behöva smådutta med massa olika hö som jag har fått göra sista månaden
 
Hur har det gått Lyan?❤
Hon har gått upp lite i vikt 😃 Det är för tidigt att ropa hej men hon är snabb på maten och har aptit så jag gissar på att hon inte har velat äta höet när det har varit så tvära byten och dåligt hö och dessutom vätskebristen hon fick utstå. Hon hade också fått flytta från flocken in till Dominik och sedan från Dominik in till flocken igen på kort tid och Nathalie och Aziza är inte så snälla när rangen ska göras upp så jag misstänker att de har jagat runt henne en del. Stackars LS som dessutom är lättstressad 😞
 
Oj, det låter inte bra. Är det pga värmen kanske? Får du i dig tillräckligt med mat och drycka?

Eller har du ändrat något på din medicinering på sistonde?
Jag vet inte. Troligen lågt blodtryck men jag har aldrig svimmat tidigare och nu har det hänt två gånger på en vecka. Minns inget efteråt när det har hänt vilket är sjukt obehagligt.

Äter alldeles för mycket och dricker massor, minst två liter om dagen, vilket är onormalt för mig.

Jag har ökat lamictal och tar för mycket attentin för att klara dagarna för utan funkar jag inte. En vanlig biverkning på abilify är diabetes så gissar att det är därför jag är så törstig men det brukar man väl inte svimma av
 
Jag vet inte. Troligen lågt blodtryck men jag har aldrig svimmat tidigare och nu har det hänt två gånger på en vecka. Minns inget efteråt när det har hänt vilket är sjukt obehagligt.

Äter alldeles för mycket och dricker massor, minst två liter om dagen, vilket är onormalt för mig.

Jag har ökat lamictal och tar för mycket attentin för att klara dagarna för utan funkar jag inte. En vanlig biverkning på abilify är diabetes så gissar att det är därför jag är så törstig men det brukar man väl inte svimma av
Hm jag vet inte om man kan svimma av diabetes, men det låter inte helt osannolikt mtp blodsockerfall (eller vad det heter). Tycker du ska ta kontakt med din läkare och berätta om svimmningen.
 
Hm jag vet inte om man kan svimma av diabetes, men det låter inte helt osannolikt mtp blodsockerfall (eller vad det heter). Tycker du ska ta kontakt med din läkare och berätta om svimmningen.
Jag läste om blodsockerfall och det var livshotande så det tror jag inte att det är. Har bara varit borta några sekunder när det hänt. Sist så vaknade jag på golvet och mindes ingenting förrän brevbäraren knackade på dörren igen och då mindes jag att jag skulle gå och öppna dörren så jag kan inte ha varit borta länge.

Läkaren har inte tid med mig 😞 Han bara skriver ut mediciner. Han verkar dessutom inte ha någon koll på vad han skriver ut. Mamma behövde bara ringa och be om attentin och så fick jag receptet samma dag. Ingen fråga om varför den var slut flera veckor för tidigt. Någon gång hade jag tre olika recept på seroquel trots att det är den jag har använt i mina självmordsförsök.

Jag har tid hos sköterska i augusti. Får hoppas att det går bra där och då ska jag ta upp svimningarna om de fortsätter
 
Usch, igår var vidrigt! Så trött, deppig och massor av ångest. Låg i sängen med ångest hela dagen utom när jag orkade samla ihop mig tillräckligt för att gå till djuraffären och beställa mat till Bella så hundarna fick en lite längre runda. Annars låg de precis intill mig i sängen hela dagen ❤
Fast jag måste bära Poppy för hon har ont igen 😞 Jag är så ledsen på att hon aldrig blir bra 😞 Veterinären röntgade henne förra veckan men kunde inte hitta något. Han skulle skicka plåtarna vidare till någon mer kunnig och så får vi se. Men troligen är det ju då något i mjukdelarna. Frågan är bara vad 😞
Jag köpte en väska till henne så hon skulle kunna följa med på promenaderna trots att hon inte får gå men det verkar som att hon får ännu mer ont av att sitta i väskan och guppa 😞

Jag har inte vägt LS på några dagar (vågar inte för jag är rädd att hon ska ha tappat i vikt igen) men sist jag vägde så hade hon gått upp ganska mycket och kändes äntligen fast i kroppen igen 😃 Hoppas verkligen att det fortsätter så!

Jag funderar ganska ofta på om jag har tröttnat på marsvinen. Jag tycker att det är roligt att vara hos dem när medicinerna funkar, men de funkar ju aldrig 😞 Nu är det dags att anmäla till nästa utställning och snart är det dags att anmäla till NM. Jag har sett fram emot det så mycket! Men just nu känns det som att jag helst vill stanna hemma för det är så långt att åka och det är så mycket som måste göras innan dess.

Det känns som att jag hela tiden ligger efter med allt. Dagarna bara går och det känns som att jag springer efter och försöker hinna ikapp utan att lyckas. Snart är sommaren slut och det enda jag har gjort är att antingen stressa eller ligga pall i sängen. Jag är livrädd för vintern! Jag har mått så fruktansvärt dåligt de sista vintrarna och jag är så rädd att det ska bli samma sak i år. Speciellt nu när medicinerna slutar funka en efter en.

Jag har fortfarande inte hört ifrån läkaren. Men jag har iallafall en tid hos en sköterska om en vecka. Förhoppningsvis är det samma sköterska som sist. Får se hur det går...

Förlåt för en hel roman. Det bara är så mycket som snurrar i huvudet och efter igår så är jag så rädd inför vintern! Jag vet inte om jag klarar en vinter till om det ska vara som de sista 3-4 vintrarna 😢 Och jag är så orolig för Poppy! För att hon har ont och för att de inte hittar något. Jag ser framför mig hur vi kommer att få åka skytteltrafik till olika veterinärer och specialister som jag fick göra med min förra hund. Och trots minst 60 000kr i veterinärvård och rehab så fick han ändå avlivas 😢
 
Usch, igår var vidrigt! Så trött, deppig och massor av ångest. Låg i sängen med ångest hela dagen utom när jag orkade samla ihop mig tillräckligt för att gå till djuraffären och beställa mat till Bella så hundarna fick en lite längre runda. Annars låg de precis intill mig i sängen hela dagen ❤
Fast jag måste bära Poppy för hon har ont igen 😞 Jag är så ledsen på att hon aldrig blir bra 😞 Veterinären röntgade henne förra veckan men kunde inte hitta något. Han skulle skicka plåtarna vidare till någon mer kunnig och så får vi se. Men troligen är det ju då något i mjukdelarna. Frågan är bara vad 😞
Jag köpte en väska till henne så hon skulle kunna följa med på promenaderna trots att hon inte får gå men det verkar som att hon får ännu mer ont av att sitta i väskan och guppa 😞

Jag har inte vägt LS på några dagar (vågar inte för jag är rädd att hon ska ha tappat i vikt igen) men sist jag vägde så hade hon gått upp ganska mycket och kändes äntligen fast i kroppen igen 😃 Hoppas verkligen att det fortsätter så!

Jag funderar ganska ofta på om jag har tröttnat på marsvinen. Jag tycker att det är roligt att vara hos dem när medicinerna funkar, men de funkar ju aldrig 😞 Nu är det dags att anmäla till nästa utställning och snart är det dags att anmäla till NM. Jag har sett fram emot det så mycket! Men just nu känns det som att jag helst vill stanna hemma för det är så långt att åka och det är så mycket som måste göras innan dess.

Det känns som att jag hela tiden ligger efter med allt. Dagarna bara går och det känns som att jag springer efter och försöker hinna ikapp utan att lyckas. Snart är sommaren slut och det enda jag har gjort är att antingen stressa eller ligga pall i sängen. Jag är livrädd för vintern! Jag har mått så fruktansvärt dåligt de sista vintrarna och jag är så rädd att det ska bli samma sak i år. Speciellt nu när medicinerna slutar funka en efter en.

Jag har fortfarande inte hört ifrån läkaren. Men jag har iallafall en tid hos en sköterska om en vecka. Förhoppningsvis är det samma sköterska som sist. Får se hur det går...

Förlåt för en hel roman. Det bara är så mycket som snurrar i huvudet och efter igår så är jag så rädd inför vintern! Jag vet inte om jag klarar en vinter till om det ska vara som de sista 3-4 vintrarna 😢 Och jag är så orolig för Poppy! För att hon har ont och för att de inte hittar något. Jag ser framför mig hur vi kommer att få åka skytteltrafik till olika veterinärer och specialister som jag fick göra med min förra hund. Och trots minst 60 000kr i veterinärvård och rehab så fick han ändå avlivas 😢
Du behöver inte be om ursäkt; man behöver ibland få lätta på sitt hjärta och ventilera :heart. Veeet det är lätt för mig att säga att försök slappna av lite, men. Redan nu förväntar du ju dig att det kan bli en lika tuff vinter som du haft de sista åren. Du bygger upp förväntansångest och katastroftankar. Jag vet hur svårt det är att låta bli. Jag har sås länge varit likadan och vilken energi det stjäl! Som ett exempel var jag nojig över min högt älskade häst jag hade tidigare, var såååå rädd för att han skulle "bli slut" i benen! Jag oroade mig så gott som i onödan! Han hade artros endast ett halvår av sitt liv från 36,5 till 37 (som jag vetat om, då veterinär upptäckte det, inte innan och nej, han var inte halt). Morfar försökte många gånger få in i mitt huvud: "Ta det när det kommer. OM det kommer. Det räcker att lida en gång". Han har så rätt. Så kloka ord :heart. Det låter verkligen som du har en oengagerad läkare! Det där låter inte okej alls.
 
Usch, igår var vidrigt! Så trött, deppig och massor av ångest. Låg i sängen med ångest hela dagen utom när jag orkade samla ihop mig tillräckligt för att gå till djuraffären och beställa mat till Bella så hundarna fick en lite längre runda. Annars låg de precis intill mig i sängen hela dagen ❤
Fast jag måste bära Poppy för hon har ont igen 😞 Jag är så ledsen på att hon aldrig blir bra 😞 Veterinären röntgade henne förra veckan men kunde inte hitta något. Han skulle skicka plåtarna vidare till någon mer kunnig och så får vi se. Men troligen är det ju då något i mjukdelarna. Frågan är bara vad 😞
Jag köpte en väska till henne så hon skulle kunna följa med på promenaderna trots att hon inte får gå men det verkar som att hon får ännu mer ont av att sitta i väskan och guppa 😞

Jag har inte vägt LS på några dagar (vågar inte för jag är rädd att hon ska ha tappat i vikt igen) men sist jag vägde så hade hon gått upp ganska mycket och kändes äntligen fast i kroppen igen 😃 Hoppas verkligen att det fortsätter så!

Jag funderar ganska ofta på om jag har tröttnat på marsvinen. Jag tycker att det är roligt att vara hos dem när medicinerna funkar, men de funkar ju aldrig 😞 Nu är det dags att anmäla till nästa utställning och snart är det dags att anmäla till NM. Jag har sett fram emot det så mycket! Men just nu känns det som att jag helst vill stanna hemma för det är så långt att åka och det är så mycket som måste göras innan dess.

Det känns som att jag hela tiden ligger efter med allt. Dagarna bara går och det känns som att jag springer efter och försöker hinna ikapp utan att lyckas. Snart är sommaren slut och det enda jag har gjort är att antingen stressa eller ligga pall i sängen. Jag är livrädd för vintern! Jag har mått så fruktansvärt dåligt de sista vintrarna och jag är så rädd att det ska bli samma sak i år. Speciellt nu när medicinerna slutar funka en efter en.

Jag har fortfarande inte hört ifrån läkaren. Men jag har iallafall en tid hos en sköterska om en vecka. Förhoppningsvis är det samma sköterska som sist. Får se hur det går...

Förlåt för en hel roman. Det bara är så mycket som snurrar i huvudet och efter igår så är jag så rädd inför vintern! Jag vet inte om jag klarar en vinter till om det ska vara som de sista 3-4 vintrarna 😢 Och jag är så orolig för Poppy! För att hon har ont och för att de inte hittar något. Jag ser framför mig hur vi kommer att få åka skytteltrafik till olika veterinärer och specialister som jag fick göra med min förra hund. Och trots minst 60 000kr i veterinärvård och rehab så fick han ändå avlivas 😢
Ibland måste man skriva och prata för att kunna sortera tankarna. Och be om ursäkt för att du skriver i din tråd? Det finns inte på kartan! :heart
 

vallhund

Trådstartare
Jag vet inte. Troligen lågt blodtryck men jag har aldrig svimmat tidigare och nu har det hänt två gånger på en vecka. Minns inget efteråt när det har hänt vilket är sjukt obehagligt.

Äter alldeles för mycket och dricker massor, minst två liter om dagen, vilket är onormalt för mig.

Jag har ökat lamictal och tar för mycket attentin för att klara dagarna för utan funkar jag inte. En vanlig biverkning på abilify är diabetes så gissar att det är därför jag är så törstig men det brukar man väl inte svimma av
Antingen har man diabetes eller inte. Törst kan vara ett symptom på diabetes. Diabetes kräver medicinring.
 
Du behöver inte be om ursäkt; man behöver ibland få lätta på sitt hjärta och ventilera :heart. Veeet det är lätt för mig att säga att försök slappna av lite, men. Redan nu förväntar du ju dig att det kan bli en lika tuff vinter som du haft de sista åren. Du bygger upp förväntansångest och katastroftankar. Jag vet hur svårt det är att låta bli. Jag har sås länge varit likadan och vilken energi det stjäl! Som ett exempel var jag nojig över min högt älskade häst jag hade tidigare, var såååå rädd för att han skulle "bli slut" i benen! Jag oroade mig så gott som i onödan! Han hade artros endast ett halvår av sitt liv från 36,5 till 37 (som jag vetat om, då veterinär upptäckte det, inte innan och nej, han var inte halt). Morfar försökte många gånger få in i mitt huvud: "Ta det när det kommer. OM det kommer. Det räcker att lida en gång". Han har så rätt. Så kloka ord :heart. Det låter verkligen som du har en oengagerad läkare! Det där låter inte okej alls.
Det du och din morfar säger är ju verkligen sant, men så svårt att leva efter. Jag försöker att ta en dag i taget men jag har knappt kunnat njuta av denna sommaren alls för jag är så stressad och pressad hela tiden för att jag knappt orkar göra annat än att ligga i sängen. När jag sedan väl har energi så finns det inte tillräckligt av varken energi eller tid för att kunna göra allt som har halkat efter. Förra sommaren var så bra! Det var nog den bästa sommaren i mitt liv. Så jag hade ju rätt stora förväntningar på denna trots att jag försöker att inte ha det. Och de sista fyra vintrarna har varit de värsta i mitt liv så därför jag är jätterädd för vintern som kommer och för att sommaren bara försvinner utan att jag får ta del av den. Jag har inte varit ute och betat marsvinen en enda gång i år 😞 Och när jag vill gå långpromenader så går inte det för att Poppy har ont och jag är så orolig för henne! Jag har haft extrem otur med mina hundar så jag är jätterädd att det ska bli samma med Poppy som med min andra hundar. In och ut från veterinärer utan att hitta eller kunna lösa felet och till slut få avliva för att smärtan blir för mycket 😭 Ping är min äldsta hund och hon är 10 år.
Läkaren är ensam psykläkare för min stad så jag förstår att han har fullt upp, men nu har jag väntat jättelänge på att få en tid. De ska få en läkare till efter sommaren och då är tanken att jag kanske ska byta. Jag är bara rädd att nästa läkare är ännu sämre. Jag saknar min gamla läkare! Fast samtidigt inte för om jag fortfarande hade gått hos henne så hade jag inte fått prova abilify och elvanse
Ibland måste man skriva och prata för att kunna sortera tankarna. Och be om ursäkt för att du skriver i din tråd? Det finns inte på kartan! :heart
Tack ❤ Ja, just nu känns det som att huvudet håller på att explodera av allting som händer och inte händer. Jag hoppas att jag ska kunna prata om det med sköterskan nästa vecka men risken är att jag bara bryter ihop. Fast det kanske är bra. Just nu är det ohållbart med mediciner som inte funkar mm.
Antingen har man diabetes eller inte. Törst kan vara ett symptom på diabetes. Diabetes kräver medicinring.
Jo, jag vet. Det är en mycket vanlig biverkning på abilify men det är först sista månaderna som jag har varit så törstig och kissnödig och det är inte normalt för mig. Jag dricker vanligtvis väldigt lite och kissar bara morgon och kväll. Nu bälgar jag i mig och får springa på toa hela tiden. Ska ta upp det med sköterskan också. Men jag är rädd att de då kommer att sätta ut abilify och att depressionen kommer tillbaka med full kraft då 😞 Samtidigt så funkar det ju inte nu heller



Jag vill ha tillbaka förra sommaren! När jag hade energi och hittade på roliga saker både själv och med pojkvännen. Det är kanske löjligt men jag saknar också mitt instagramkonto som de tog bort efter sommaren. Jag jobbade så hårt för att bygga upp det! Nu kommer jag ingenstans med mitt nuvarande för jag orkar inte vara aktiv 😞
 
@Lyan det där med att försöka leva i nuet och inte oroa sig i onödan är verkligen jätteviktig. Bekymringar tar så enormt mycket energi från oss, det är inte konstigt att du inte har någon ork om du är bekymrad för marsvinen, Poppy, den nya läkaren, hur vintern ska bli, osv....

Kan du försöka tänka lite mer hoppfulla tanker om framtiden så tror jag det skulle gynna dig enormt mycket. Eller åtminstonde säga till dig själv att du ska inte använda din tid och energi i dag på att oroa dig över hurvida vintern kommer bli bra eller dålig - för det hjälper oavsett noll och nada. Den tiden den sorgen.

Förstår även verkligen hur trist det var för dig att instagram-kontot försvann, men försök minnas det som något positivt och kul som du fick uppleva. Lite som en fin resa - det är trist att den är över, men man har fortfarande minnerna kvar och säkert en del bilder. Det var enormt imponerande hur du gjorde ett så snyggt konto med så många följare, och kanske var det bättre att det så att säga "slutade på topp", istället för att du skulle känna dig stressad av att behöva uppdatera och hålla igång kontot nu under tiden som du mått dåligt..?

Förra sommaren kommer inte komma tillbaka, men årets sommar är fortfarande inte över. Kan du fråga pojkvännen eller någon kompis om ni ska hitta på något i helgen? Det är alltid mycket lättare att komma i gång med något om man är två, tycker jag iaf.
 
@Lyan det där med att försöka leva i nuet och inte oroa sig i onödan är verkligen jätteviktig. Bekymringar tar så enormt mycket energi från oss, det är inte konstigt att du inte har någon ork om du är bekymrad för marsvinen, Poppy, den nya läkaren, hur vintern ska bli, osv....

Kan du försöka tänka lite mer hoppfulla tanker om framtiden så tror jag det skulle gynna dig enormt mycket. Eller åtminstonde säga till dig själv att du ska inte använda din tid och energi i dag på att oroa dig över hurvida vintern kommer bli bra eller dålig - för det hjälper oavsett noll och nada. Den tiden den sorgen.

Förstår även verkligen hur trist det var för dig att instagram-kontot försvann, men försök minnas det som något positivt och kul som du fick uppleva. Lite som en fin resa - det är trist att den är över, men man har fortfarande minnerna kvar och säkert en del bilder. Det var enormt imponerande hur du gjorde ett så snyggt konto med så många följare, och kanske var det bättre att det så att säga "slutade på topp", istället för att du skulle känna dig stressad av att behöva uppdatera och hålla igång kontot nu under tiden som du mått dåligt..?

Förra sommaren kommer inte komma tillbaka, men årets sommar är fortfarande inte över. Kan du fråga pojkvännen eller någon kompis om ni ska hitta på något i helgen? Det är alltid mycket lättare att komma i gång med något om man är två, tycker jag iaf.
Orken är borta ändå. Om jag hade haft mer ork så hade jag inte behövt oroa mig så mycket för då hade jag kunnat leva i nuet och göra sådant jag vill göra som att gå med hundarna, fixa med djuren, fota och träna. Nu när jag inte orkar något så känns vintern närmare för jag inte kan ta tillvara på sommaren. Att Poppy är dålig gör allt ännu värre för jag oroar mig massor för henne och det är också jobbigt att behöva tänka på att hon inte får gå för mycket eller leka och det blir jobbigt nu när Bella är ny och behöver mycket promenader och bus för att känna sig mer hemma och tillfreds. Hur jag än gör så blir Poppy antingen ledsen, sur eller får ont. Och att ha ont gör ju verkligen ingen förbättring på hennes humör så hon är tjurigare än vanligt.

Jag försöker tänka att vintern kanske inte blir så illa och att jag ska njuta av sommaren men det är svårt. Jag måste dessutom göra marsvinshus till NM om en månad och om jag inte startar nu så kommer jag inte att hinna. Men jag orkar inte och om jag gör dem så kommer ännu mer tid och ork tas från sommaren för att jag kommer att vara instängd nere i verkstaden med husen. Just nu vet jag inte ens om jag vill till NM för det är så långt att köra och jag måste låna bil och fixa hundvakt. Vilket blir mycket svårare nu med tre hundar. Jag hade velat åka tåg men då får jag nog inte plats med allt jag måste ha med mig eftersom jag reser själv. Innan när jag reste med en kompis hjälpte vi varandra med allt under resan.

Jag tror att det nog hade varit lättare att acceptera att instagramkontot är borta om jag hade vetat varför. De tog bort det helt utan förvarning och jag har fortfarande ingen aning om varför. De inte ens bara stängde ned det så man har en chans att få det tillbaka som de brukar utan de totalraderade det och jag fick inga svar från instagram när jag frågade varför. Jag jobbade så hårt för det kontot och innan man kommer upp i några tusen följare så är det ett arbete i ständig motvind att få igång ett nytt konto. Speciellt nu när jag inte orkar lägga ned en massa energi på det. Jag blir lite ledsen varje gång någon avföljer för det betyder att jag inte uppfyller deras förväntningar. Vilket är helkorkat att tänka för instagramkontot ska vara för min egen skull och inte för någon annans!

Pojkvännen kommer imorgon så då blir det förhoppningsvis hundpromenad, fika hos mormor och kinamat till middag. Men sedan börjar han jobba igen på måndag så då går det tillbaka till att bara kunna träffas en gång i veckan. Och vi har inte hunnit göra det som vi hade planerar under hans semester. Min bror är också nere med sin familj så jag kommer att träffa dem lite också. Var hos min syster och åt med alla igår och det var jättetrevligt! Så det är ju inte bara skit, även om det känns så ibland.
 
Det är så jobbigt också att inte veta vad jag ska göra med medicinerna. I vanliga fall har jag iallafall ett hum om vad som kanske skulle kunna hjälpa men nu har jag höjt både lamictal, abilify och attentin utan att få någon lösning. Abilify har jag sänkt igen men om jag sänker de andra så kommer jag inte ur sängen 😞
 
Har läst lite snabbt om diabetes eftersom det är en så vanlig biverkning av abilify. Det verkar som att det är det jag har fått 😞 Dricker och kissar massor. Jag blir så törstig att jag får panik trots att jag kanske redan hällt i mig ett par liter den dagen, vilket är mycket onormalt för mig. Pojkvännen har klagat på att jag har fått dålig andedräkt sista tiden trots att jag borstar tänderna och tuggar tuggummi. Jag har även märkt att mitt kiss luktar sött och konstigt. Jag sticker såklart inte ned näsan i toan utan det är så tydligt att det känns ändå. Trötthet var också ett symptom och jag är ju sjukt trött även för att vara mig. Ska till sköterska veckan som kommer. Vet inte om jag ska sluta med abilify redan nu för att se om det gör någon skillnad eller om jag ska fortsätta med den tills vidare. Om jag måste sluta med den så är jag jätterädd för vad som kommer att hända. Är så rädd att få tillbaka depressionen! Eller ja, deprimerad är jag ju redan trots abilify och hög dos lamictal, men är rädd att det ska bli ännu värre 😞
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Välkommen in i juvelgrottan

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp