Lyans nya tråd!

[EmmaBovary]

Nej de är inte imponerade. Men jag har gått ned 7kg också pga medicin men jag är tydligen inte tillräckligt smal för att oroas över

Men jag tror såhär, att alla är ganska vana vid ditt mående (och missta det inte för att de skulle bry sig mindre), det med din syster är ovant. Därför tas det upp.

 

[Thaliaste]

Nej de är inte imponerade. Men jag har gått ned 7kg också pga medicin men jag är tydligen inte tillräckligt smal för att oroas över

Vad kommer hända om de oroar sig för dig?

(Eller uttrycker verbalt att de oroar sig, för oroade verkar de ju redan vara)

 

[Lyan]

Ja när barn är med brukar både relationer och tillställningar få en annan prägel. Förhoppningsvis kan ni ändå hitta tillfällen att träffas och umgås utan att barnen behöver vara i fokus. Och sen är det fina med barn att de växer upp så småningom och klarar sig själva lite mer

Kul att ni har en bra relation som sagt, det är kul att ha syskon när man funkar ihop De vill dig säkert bara väl men om du tycker att de inte riktigt ser dig som vuxen kanske du kan försöka prata med dem om det? Eller med en, som sen får prata med de andra. Eller mormor kanske kan vara till hjälp? Hon känner ju er alla.

Jag klarar inte barn alls. Det är inte förrän de börjar bli vuxna som jag klarar av dem. Jag blir säkert hängd nu men jag är på allvar rädd och äcklad av barn och jag vill inte ha dem i min närhet överhuvudtaget. Så även om min familj vet om det så kommer det aldrig att bli som tidigare och jag kommer alltid att vara utanför

 

[Lyan]

Men jag tror såhär, att alla är ganska vana vid ditt mående (och missta det inte för att de skulle bry sig mindre), det med din syster är ovant. Därför tas det upp.

Vad kommer hända om de oroar sig för dig?

Jag vet inte

 

[Elementary]

Nej de är inte imponerade. Men jag har gått ned 7kg också pga medicin men jag är tydligen inte tillräckligt smal för att oroas över

Det är väldigt konstigt beteende från din familj. Både att öppet diskutera någons vikt i en ätstörd persons närhet och att lägga så sjukligt stor vikt vid hur smal din syster är vid sammankomster som väl borde handla om annat? Vill de oroa sig för henne så kan de göra det i enrum, så att säga.

Skulle du vilja att de (öppet) oroade sig för dig också, det låter lite så? Vilket ju är ett gott tecken, så att säga, för då inser du ju att du inte ska vara så smal som du försöker vara!

Jag slår vad om att de vet att du mår dåligt och ungefär varför du mår så men jag tror inte de förstår hur mycket deras nuvarande beteende sårar dig och det är ju skit.

 

[Thaliaste]

Jag klarar inte barn alls. Det är inte förrän de börjar bli vuxna som jag klarar av dem. Jag blir säkert hängd nu men jag är på allvar rädd och äcklad av barn och jag vill inte ha dem i min närhet överhuvudtaget. Så även om min familj vet om det så kommer det aldrig att bli som tidigare och jag kommer alltid att vara utanför

Ja mycket förändras när "alla" i omgivningen skaffar barn, så är det. Men det finns många som lever utan barn också, du får lära känna fler barnfria människor tills dina syskonbarn blivit större!

 

[tuaphua]

Nej de är inte imponerade. Men jag har gått ned 7kg också pga medicin men jag är tydligen inte tillräckligt smal för att oroas över

Det kan ju vara så att din syster mår bättre mentalt och man då ”vågar” prata med henne om vikten. Om hon nu inte har en ätstörning kan det ju för både henne och andra vara rätt odramatiskt att prata om. Och man kan enkelt då felsöka och hjälpa.

Med någon som har ätstörningar hade jag haft enormt svårt att bara börja prata om vikten/mat/tankar kring ätande då där i grupp och bland folk.
Just för att jag inte vill utsätta den med ätstörningar för saker som kan starta enorma känslosvall i en miljö där den inte är helt trygg etc.
Det är ju också ganska många med ätstörningar som förnekar, går i försvar etc. Så för att inte riskera att driva bort dem och då inte kunna hjälpa dem får man ibland vara väldigt försiktig.

Jag tror absolut de bryr sig lika mycket om dig som din syster.
Men iom din syster inte vill bli smal är det ett rätt ”enkelt” samtalsämne.
Ätstörningar, självskadebeteende, suicid-tankar etc är svårt tom för proffs. Så det blir ju ännu svårare för folk som dels inte är utbildade inom det och sen dessutom tycker så mkt om dig att veta hur de ska agera.

Jag tror de älskar dig enormt mycket och bryr sig väldigt. Men att de inte riktigt förstår och vet vad du behöver riktigt.

Du är inre oduglig på ngt vis!
Man är inte oduglig för att man får feber. Man inte inte heller oduglig för att man har psykisk ohälsa. Det är liksom samma sak.

Kram till dig!

 

[Thaliaste]

Jag vet inte

Vad kommer då att förändras om det du önskar (att de ska visa sin oro) slår in?

 

[EmmaBovary]

Jag klarar inte barn alls. Det är inte förrän de börjar bli vuxna som jag klarar av dem. Jag blir säkert hängd nu men jag är på allvar rädd och äcklad av barn och jag vill inte ha dem i min närhet överhuvudtaget. Så även om min familj vet om det så kommer det aldrig att bli som tidigare och jag kommer alltid att vara utanför

Jag undviker också barn i största möjliga mån, men det är hanterbart. Känner du som du säger, att du alltid kommer att vara utanför av den anledningen så vore det faktiskt en god idé att försöka arbeta på den där fobin.

 

[Thaliaste]

Vet du @Lyan, jag tror verkligen på att det kommer bli bättre för dig! Du är duktig på att uttrycka dig både verbalt och genom din kreativitet. Jag önskar bara att du ser det själv också och att du ser de framsteg du gör. Det känns som att du hoppas att någon annan ska kunna få rätsida på ditt liv men du har det inom dig själv och med rätt hjälp så är jag övertygad om att du kommer att lyckas!

Önskar dig allt gott

 

[Lyan]

Det är väldigt konstigt beteende från din familj. Både att öppet diskutera någons vikt i en ätstörd persons närhet och att lägga så sjukligt stor vikt vid hur smal din syster är vid sammankomster som väl borde handla om annat? Vill de oroa sig för henne så kan de göra det i enrum, så att säga.

Skulle du vilja att de (öppet) oroade sig för dig också, det låter lite så? Vilket ju är ett gott tecken, så att säga, för då inser du ju att du inte ska vara så smal som du försöker vara!

Jag slår vad om att de vet att du mår dåligt och ungefär varför du mår så men jag tror inte de förstår hur mycket deras nuvarande beteende sårar dig och det är ju skit.

De vet ju inte att jag är ätstörd. Om de hade uppmärksammat att jag har gått ned i vikt så hade det bekräftat att jag lyckats.

Nej, de vet inte alls hur ledsen jag blir för annars hade de inte gjort så

Ja mycket förändras när "alla" i omgivningen skaffar barn, så är det. Men det finns många som lever utan barn också, du får lära känna fler barnfria människor tills dina syskonbarn blivit större!

Jag vill inte lära känna fler personer. Har tillräckligt med jobb med dem jag känner redan

Det kan ju vara så att din syster mår bättre mentalt och man då ”vågar” prata med henne om vikten. Om hon nu inte har en ätstörning kan det ju för både henne och andra vara rätt odramatiskt att prata om. Och man kan enkelt då felsöka och hjälpa.

Med någon som har ätstörningar hade jag haft enormt svårt att bara börja prata om vikten/mat/tankar kring ätande då där i grupp och bland folk.
Just för att jag inte vill utsätta den med ätstörningar för saker som kan starta enorma känslosvall i en miljö där den inte är helt trygg etc.
Det är ju också ganska många med ätstörningar som förnekar, går i försvar etc. Så för att inte riskera att driva bort dem och då inte kunna hjälpa dem får man ibland vara väldigt försiktig.

Jag tror absolut de bryr sig lika mycket om dig som din syster.
Men iom din syster inte vill bli smal är det ett rätt ”enkelt” samtalsämne.
Ätstörningar, självskadebeteende, suicid-tankar etc är svårt tom för proffs. Så det blir ju ännu svårare för folk som dels inte är utbildade inom det och sen dessutom tycker så mkt om dig att veta hur de ska agera.

Jag tror de älskar dig enormt mycket och bryr sig väldigt. Men att de inte riktigt förstår och vet vad du behöver riktigt.

Du är inre oduglig på ngt vis!
Man är inte oduglig för att man får feber. Man inte inte heller oduglig för att man har psykisk ohälsa. Det är liksom samma sak.

Kram till dig!

Ja, de älskar mig. Jag vet inte hur mycket de vet om min ätstörning mer än det jag försökte ta upp med mamma häromdagen. De vet ju däremot om min depression och ångest

Tack

Vad kommer då att förändras om det du önskar (att de ska visa sin oro) slår in?

Jag får bekräftat att jag är tillräckligt smal

Jag undviker också barn i största möjliga mån, men det är hanterbart. Känner du som du säger, att du alltid kommer att vara utanför av den anledningen så vore det faktiskt en god idé att försöka arbeta på den där fobin.

Jag vill inte arbeta på den. Jag har en så stor motvilja och äckelkänsla mot barn att det inte kommer att gå

 

[Lyan]

Vet du @Lyan, jag tror verkligen på att det kommer bli bättre för dig! Du är duktig på att uttrycka dig både verbalt och genom din kreativitet. Jag önskar bara att du ser det själv också och att du ser de framsteg du gör. Det känns som att du hoppas att någon annan ska kunna få rätsida på ditt liv men du har det inom dig själv och med rätt hjälp så är jag övertygad om att du kommer att lyckas!

Önskar dig allt gott

Tack

 

[Lyan]

Förlåt att jag svarar så kort. Ni skriver så mycket och så bra att jag inte kan bemöta allt. Jag vet inte vad jag ska skriva

 

[vallhund]

Förlåt att jag svarar så kort. Ni skriver så mycket och så bra att jag inte kan bemöta allt. Jag vet inte vad jag ska skriva

Du behöver inte svara på allt, vi finns här när du behöver!

 

[Elementary]

De vet ju inte att jag är ätstörd.

Det tror jag nog att de gör. Det märks mycket mer än de som har ätstörningen tror att det märks.
Och om det är en bekräftelse för dig om de nämner att du är smal så är det jättebra att de inte gör det, och det är också ett tecken på att de vet. Ingen i din närhet vill förstärka ditt intryck av att ätstörningen har rätt, för det har den inte.

Men då är det himla udda att de tycker att det är okej att nämna din systers vikt precis hela tiden.

Och du behöver verkligen inte känna att du måste svara! Ta det när du har lust och ork eller stunta helt i det om det känns bäst.

 

[Lyan]

Du behöver inte svara på allt, vi finns här när du behöver!

Det tror jag nog att de gör. Det märks mycket mer än de som har ätstörningen tror att det märks.
Och om det är en bekräftelse för dig om de nämner att du är smal så är det jättebra att de inte gör det, och det är också ett tecken på att de vet. Ingen i din närhet vill förstärka ditt intryck av att ätstörningen har rätt, för det har den inte.

Men då är det himla udda att de tycker att det är okej att nämna din systers vikt precis hela tiden.

Och du behöver verkligen inte känna att du måste svara! Ta det när du har lust och ork eller stunta helt i det om det känns bäst.

Jag tror faktiskt inte att de vet.

Jag vill verkligen svara ordentligt på allt men huvudet är mos

 

[Tranan]

Vi har nog alla sett din smärta och vill hjälpa dig efter förmåga.

 

[Lyan]

Vi har nog alla sett din smärta och vill hjälpa dig efter förmåga.

 

[Lipperta]

Men @Lyan pratar de OM din syster eller TILL henne om hennes vikt?
Sannolikt skulle de ju inte prata till dig om de var oroliga för din vikt. Så funkar de flesta människor iallfall.

 

[Lyan]

Men @Lyan pratar de OM din syster eller TILL henne om hennes vikt?
Sannolikt skulle de ju inte prata till dig om de var oroliga för din vikt. Så funkar de flesta människor iallfall.

De pratar med henne