Lyans nya tråd!

[Elementary]

Jag drack bara cola zero innan men det blev för dyrt så därför började jag dricka saft istället. Jag har lite svårt för saft för det är ingen kolsyra i men med rätt smak så funkar det. Vill så gärna kunna dricka vanligt vatten men det går inte. Inte kolsyrat heller.

Men jag saknar självdisciplin. Andra klarar ju det, varför kan då inte jag klara det

Jag klarar inte att gå upp i vikt igen. Jag får panik av att tänka på hur jag såg ut innan. Då tvingar jag mig hellre att cykla tills jag stupar.
Ibland undrar jag om det inte hade varit bättre att inte ha någon sjukdomsinsikt alls

Jag har också svårt för ickebubbliga saker samt kolsyrat vatten, därför dricker jag läsk och har relativt dålig självdisciplin angående det (jag borde ju dricka vatten, jag som kan det!). Dessutom tröståt jag upp en såndär bubbelmjölkchoklad precis nyss. I ett svep bara. NOM. Absolut ingen disciplin just där och då! Så nä, andra klarar det inte alls. Fråga vem som helst i tråden så har de garanterat en massa situationer där de inte haft självdisciplin, men det betyder inte att den saknas alltid och gällande allt. Det är helt enkelt mänskligt och något våra hjärnor helt enkelt får för sig.

Det är helt normalt att inte kunna hålla sig i från saker man vet inte är bra för en eller att undvika saker som är bra för en. Sen att det förstärks och försvåras av ångest som du lider av i mängder är också helt och hållet normalt och inget som är ditt fel. Om jag läst och minns rätt är du dessutom bipolär och har pratat om borderlinedrag? Min självdisciplin och självbevarelsedrift kastas ibland helt ut genom fönstret och jag vet ju att det är min borderlinebipolärhjärna som är orsaken till det, och inte något jag bara kan "fixa till".
Att du är sjuk är ett faktum, alla de här sakerna du gör går inte bara att ändra på hux flux för då skulle varken du eller jag eller någon annan kunna klassas som sjuka, eller hur?

Ja paniken över att gå upp några enstaka kilo och äcklas av sin normalviktiga kropp är ju den största delen i ätstörningsproblematiken du har. Den där parasiten som heter anorexi eller bulimi och tar över precis allt. Om jag fick göra en enda förändring i världen skulle det vara att förinta den parasiten.

Utan sjukdomsinsikt skulle du antagligen inte finnas här nu, så vi är alla glada över att du har den. Men ja det orsakar ju en del extra problem när man vet om sjukdomarna men inte har sätt att "bota" dem.

 

[Lyan]

Jag har också svårt för ickebubbliga saker samt kolsyrat vatten, därför dricker jag läsk och har relativt dålig självdisciplin angående det (jag borde ju dricka vatten, jag som kan det!). Dessutom tröståt jag upp en såndär bubbelmjölkchoklad precis nyss. I ett svep bara. NOM. Absolut ingen disciplin just där och då! Så nä, andra klarar det inte alls. Fråga vem som helst i tråden så har de garanterat en massa situationer där de inte haft självdisciplin, men det betyder inte att den saknas alltid och gällande allt. Det är helt enkelt mänskligt och något våra hjärnor helt enkelt får för sig.

Det är helt normalt att inte kunna hålla sig i från saker man vet inte är bra för en eller att undvika saker som är bra för en. Sen att det förstärks och försvåras av ångest som du lider av i mängder är också helt och hållet normalt och inget som är ditt fel. Om jag läst och minns rätt är du dessutom bipolär och har pratat om borderlinedrag? Min självdisciplin och självbevarelsedrift kastas ibland helt ut genom fönstret och jag vet ju att det är min borderlinebipolärhjärna som är orsaken till det, och inte något jag bara kan "fixa till".
Att du är sjuk är ett faktum, alla de här sakerna du gör går inte bara att ändra på hux flux för då skulle varken du eller jag eller någon annan kunna klassas som sjuka, eller hur?

Ja paniken över att gå upp några enstaka kilo och äcklas av sin normalviktiga kropp är ju den största delen i ätstörningsproblematiken du har. Den där parasiten som heter anorexi eller bulimi och tar över precis allt. Om jag fick göra en enda förändring i världen skulle det vara att förinta den parasiten.

Utan sjukdomsinsikt skulle du antagligen inte finnas här nu, så vi är alla glada över att du har den. Men ja det orsakar ju en del extra problem när man vet om sjukdomarna men inte har sätt att "bota" dem.

Tack för ditt långa svar Jag är rätt mosig i huvudet just nu så jag har svårt att svara ordentligt. Jag vet ju att du har rätt i mycket du säger men det är så svårt att acceptera det på mig. Jag vill inte bara gå hemma och vara oduglig och inte klara något men det är det enda jag klarar. Jag har diagnos på bipolär och aspergers men jag hade velat utredas för borderline och generaliserat ångestsyndrom för det så mycket som stämmer in på mig.

Hade jag inte funnits här så hade jag iallafall sluppit lida

 

[Thaliaste]

Det känns som att det är viktigt för dig @Lyan att din mamma visar att hon är orolig för dig?

 

[Lyan]

Det känns som att det är viktigt för dig @Lyan att din mamma visar att hon är orolig för dig?

Jag vet inte. Jag vet att hon är orolig för mig och hon har sagt att ibland får hon ont i magen när jag ringer för hon vet aldrig om något har hänt eller om det är bra. Jag känner mig jobbig och utanför i familjen många gånger. De räknar inte bort mig men jag känner så ändå. Jag gissar att jag vill få någon form av bekräftelse

 

[Thaliaste]

Jag vet inte. Jag vet att hon är orolig för mig och hon har sagt att ibland får hon ont i magen när jag ringer för hon vet aldrig om något har hänt eller om det är bra. Jag känner mig jobbig och utanför i familjen många gånger. De räknar inte bort mig men jag känner så ändå. Jag gissar att jag vill få någon form av bekräftelse

Känns det som att din syster får mer bekräftelse av er mamma?

 

[Lyan]

Känns det som att din syster får mer bekräftelse av er mamma?

Bekräftelse vet jag inte men alla andra i familjen hittar på en massa roligt, som att åka utomlands och sådant men jag har inte råd så jag känner mig mer och mer utanför. Fick veta att nu hade de bestämt att alla skulle åka utomlands utom jag. Vi skulle åka till ett vattenland i Tyskland och dit skulle jag följa med och jag såg så mycket fram emot det men det blir inte av Vi ska på spa en förmiddag istället, men det är inte alls samma sak känns det som. Och jag är rädd för att visa mina armar

 

[Lyan]

Jag tror att jag vill vara speciell för något. Men jag är bara den jobbiga lillasystern, som egentligen är storasyster, känns det som

 

[Lyan]

Jag har en vän som jag tror jag har känslor för och nu har han fått en tjej som inneboende och jag är svartsjuk och ledsen för jag känner mig utanför där också

 

[svea]

Det är väl ganska vanligt att folk med asperger har issues med mat och med hur saker känns i munnen? Så jag skulle inte kalla det för dålig disciplin utan snarare extralång medfödd startsträcka. Det kan inte du rå för. Det är vackert så att dricka Fun Light i stället för läsk. Bubblorna är sura och kan skada tänderna, så det är jättebra om man kan spara dem till festligare tillfällen.

 

[Thaliaste]

Bekräftelse vet jag inte men alla andra i familjen hittar på en massa roligt, som att åka utomlands och sådant men jag har inte råd så jag känner mig mer och mer utanför. Fick veta att nu hade de bestämt att alla skulle åka utomlands utom jag. Vi skulle åka till ett vattenland i Tyskland och dit skulle jag följa med och jag såg så mycket fram emot det men det blir inte av Vi ska på spa en förmiddag istället, men det är inte alls samma sak känns det som. Och jag är rädd för att visa mina armar

Det är ju lätt att känna sig lite utanför om de andra återkommande åker iväg på saker utan en. Och det skulle ju vara schysst om de också kan tänka sig att hitta på saker som du också kan vara med på. Har du fått någon förklaring till att de hellre vill åka på spa än till Tyskland?

Samtidigt kan de ju inte heller behöva avstå från saker de vill göra för att du inte kan följa med. Det är ju inte för att de inte vill att du följer med utan för att du inte kan vad jag förstår på dig.

 

[Elementary]

Tack för ditt långa svar Jag är rätt mosig i huvudet just nu så jag har svårt att svara ordentligt. Jag vet ju att du har rätt i mycket du säger men det är så svårt att acceptera det på mig. Jag vill inte bara gå hemma och vara oduglig och inte klara något men det är det enda jag klarar. Jag har diagnos på bipolär och aspergers men jag hade velat utredas för borderline och generaliserat ångestsyndrom för det så mycket som stämmer in på mig.

Hade jag inte funnits här så hade jag iallafall sluppit lida

Det är helt lugnt! Du behöver inte svara alls om det är jobbigt.

Du är inte oduglig för att du mår dåligt. Vi ska fortsätta banka in det i huvudet på dig tills det sitter fast där.

 

[Thaliaste]

Dessutom så ÄR du ju speciell, det finns bara en @Lyan och utan dig skulle världen vara en tråkigare plats. Du måste dock själv acceptera dig själv, en bit i taget, det räcker inte med att vara speciell för en annan person. Tvärtom blir du då extremt beroende av den personen och personen får en enorm makt över ditt mående.

 

[Lyan]

Det är ju lätt att känna sig lite utanför om de andra återkommande åker iväg på saker utan en. Och det skulle ju vara schysst om de också kan tänka sig att hitta på saker som du också kan vara med på. Har du fått någon förklaring till att de hellre vill åka på spa än till Tyskland?

Samtidigt kan de ju inte heller behöva avstå från saker de vill göra för att du inte kan följa med. Det är ju inte för att de inte vill att du följer med utan för att du inte kan vad jag förstår på dig.

Det är klart att de inte ska låta bli att göra saker pga mig. Jag vara känner mig så utanför hela tiden. Även hemma. Alla andra gör något med sina liv och jag bara går bakåt. Jag drar mig undan och blir ännu mer utanför.
Tyskland blir bara inte av. Har inte fått någon mer förklaring. Vet inte om spaet är istället eller om de skulle åka dit ändå.

Imorgon ska alla till maxi med mormor och sedan fika. Så ibland hittar vi ju på saker. Men ofta känner jag mig utanför och drar mig undan

Det är helt lugnt! Du behöver inte svara alls om det är jobbigt.

Du är inte oduglig för att du mår dåligt. Vi ska fortsätta banka in det i huvudet på dig tills det sitter fast där.

Dessutom så ÄR du ju speciell, det finns bara en @Lyan och utan dig skulle världen vara en tråkigare plats. Du måste dock själv acceptera dig själv, en bit i taget, det räcker inte med att vara speciell för en annan person. Tvärtom blir du då extremt beroende av den personen och personen får en enorm makt över ditt mående.

Jag känner mig inte speciell och det känns som att mitt huvud är för förstört för att kunna bankas in något

 

[Thaliaste]

Det är klart att de inte ska låta bli att göra saker pga mig. Jag vara känner mig så utanför hela tiden. Även hemma. Alla andra gör något med sina liv och jag bara går bakåt. Jag drar mig undan och blir ännu mer utanför.
Tyskland blir bara inte av. Har inte fått någon mer förklaring. Vet inte om spaet är istället eller om de skulle åka dit ändå.

Imorgon ska alla till maxi med mormor och sedan fika. Så ibland hittar vi ju på saker. Men ofta känner jag mig utanför och drar mig undan



Jag känner mig inte speciell och det känns som att mitt huvud är för förstört för att kunna bankas in något

Fast du gör också en del framsteg även om det ibland blir bakslag. Men alla dina erfarenheter kommer vara till hjälp för att komma framåt ännu mer. När jag var i din ålder trodde jag aldrig att jag skulle må så bra som jag gör nu, trodde inte det skulle kunna hända med min historik (och då är det inte något fantastiskt liv jag lever, men jag vill faktiskt leva!). Ibland vet man inte vad framtiden har helt enkelt.

Jag tycker du ska fråga dem om de tänker att spat är i stället för Tyskland, och säga att du fortfarande vill åka till Tyskland. Kanske kan de planera om ifall de vet hur gärna du vill åka dit, eller så borde du i alla fall kunna få en förklaring till varför de ändrat sig.

 

[Lyan]

Fast du gör också en del framsteg även om det ibland blir bakslag. Men alla dina erfarenheter kommer vara till hjälp för att komma framåt ännu mer. När jag var i din ålder trodde jag aldrig att jag skulle må så bra som jag gör nu, trodde inte det skulle kunna hända med min historik (och då är det inte något fantastiskt liv jag lever, men jag vill faktiskt leva!). Ibland vet man inte vad framtiden har helt enkelt.

Jag tycker du ska fråga dem om de tänker att spat är i stället för Tyskland, och säga att du fortfarande vill åka till Tyskland. Kanske kan de planera om ifall de vet hur gärna du vill åka dit, eller så borde du i alla fall kunna få en förklaring till varför de ändrat sig.

Jag vill inte tänka på framtiden. Känns bara hopplöst.

Det blir bara inte av utan rann ut i sanden med Tyskland

 

[Lyan]

Jac äter och äter men hungern går inte över

 

[Lyan]

Jag var hos mormor och min syster kommer dit. Det första mormor säger är gud vad smal du är! Det säger hon aldrig till mig. Så jag är inte smal

 

[Thaliaste]

Jac äter och äter men hungern går inte över

Det kanske inte är hunger?

Jag var hos mormor och min syster kommer dit. Det första mormor säger är gud vad smal du är! Det säger hon aldrig till mig. Så jag är inte smal

Om din syster är sjukligt smal, vad blir bättre av att du också är det? Är det inte roligare att vara frisk? Och det enda du nämner angående din syster är hela tiden hur smal hon är. Har hon verkligen inget annat du ser hos henne?

 

[Lyan]

Det kanske inte är hunger?


Om din syster är sjukligt smal, vad blir bättre av att du också är det? Är det inte roligare att vara frisk? Och det enda du nämner angående din syster är hela tiden hur smal hon är. Har hon verkligen inget annat du ser hos henne?

Hon är perfekt på alla sätt. Inte bara utseendemässigt. Och hon är precis underviktig så inte sjukligt smal

 

[EmmaBovary]

Jag var hos mormor och min syster kommer dit. Det första mormor säger är gud vad smal du är! Det säger hon aldrig till mig. Så jag är inte smal

Du lämnar väl ibland dina pengar till din mormor för att du inte ska kunna köpa mat att hetsa på? Hon kanske förstår din problematik och undviker att säga så till dig därför?