Lyans nya tråd!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag tycker du är hård mot dig själv. Vad gör det egentligen om du väger några kilo mer? Din kropp mår inte dåligt av det.
Vi tjejer behöver rent av ha lite kroppsfett för att våra hormoner ska fungera och vi må bra.

Och du behöver ju äta för att orka.
Jag förstår att du inte orkar pga ångest. Men om du dessutom inte äter ordentligt orkar du inte med ångesten lika bra, eller annat.
Det tar enormt mycket energi att ha ångest.

Att fokusera så mycket på din vikt när du i övrigt inte mår bra tror jag bara får dig att må ännu sämre.

Jag vet hur det är att vara hungrig hela tiden. Jag har också gått på sån medicin.
Det är jättejobbigt.
Men försök iaf tillåta dig att äta de mål du behöver för att må bra. Det blir än värre om du inte gör det och sen hetsäter annat. Då blir man ledsen på sig själv.
Bättre att tillåta sig själv x antal bra måltider per dag.
Och skita i att väga sig. Fokusera på hälsan bara.
 
Jag tycker du är hård mot dig själv. Vad gör det egentligen om du väger några kilo mer? Din kropp mår inte dåligt av det.
Vi tjejer behöver rent av ha lite kroppsfett för att våra hormoner ska fungera och vi må bra.

Och du behöver ju äta för att orka.
Jag förstår att du inte orkar pga ångest. Men om du dessutom inte äter ordentligt orkar du inte med ångesten lika bra, eller annat.
Det tar enormt mycket energi att ha ångest.

Att fokusera så mycket på din vikt när du i övrigt inte mår bra tror jag bara får dig att må ännu sämre.

Jag vet hur det är att vara hungrig hela tiden. Jag har också gått på sån medicin.
Det är jättejobbigt.
Men försök iaf tillåta dig att äta de mål du behöver för att må bra. Det blir än värre om du inte gör det och sen hetsäter annat. Då blir man ledsen på sig själv.
Bättre att tillåta sig själv x antal bra måltider per dag.
Och skita i att väga sig. Fokusera på hälsan bara.
Ångesten minskar när jag väger mindre för då behöver jag inte ha ångest över det. Jag vet att jag är alldeles för utseendefixerad, men utseendet är typ det enda positiva jag har.

Jag vet inte hur jag ska kunna lösa det med maten för jag är hungrig jämt, till och med när magen är proppfull så är jag ändå hungrig. Om jag skulle äta det jag hade "behövt" för att må bra psykiskt runt maten så hade jag varit jätteöverviktig. Så jag måste välja vilken ångest jag ska ha, ångest för övervikt eller ångest för att jag inte kan äta det jag vill.

Jag önskar att jag hade kunnat vara så aktiv som jag var tidigare men både orken och ångesten hindrar mig. Tidigare så var jag heller inte lika hungrig som nu och gick heller inte upp i vikt lika lätt.
 
Ångesten minskar när jag väger mindre för då behöver jag inte ha ångest över det. Jag vet att jag är alldeles för utseendefixerad, men utseendet är typ det enda positiva jag har.

Jag vet inte hur jag ska kunna lösa det med maten för jag är hungrig jämt, till och med när magen är proppfull så är jag ändå hungrig. Om jag skulle äta det jag hade "behövt" för att må bra psykiskt runt maten så hade jag varit jätteöverviktig. Så jag måste välja vilken ångest jag ska ha, ångest för övervikt eller ångest för att jag inte kan äta det jag vill.

Jag önskar att jag hade kunnat vara så aktiv som jag var tidigare men både orken och ångesten hindrar mig. Tidigare så var jag heller inte lika hungrig som nu och gick heller inte upp i vikt lika lätt.

Jag tror du måste förstå hur mycket mer du har att erbjuda än ditt utseende. Du verkar både intelligent och snäll tex.

Ja, jag förstår det där med hungern. Jag blev inte heller mätt hur mycket jag än åt och var alltid vrålhungrig då jag gick på en viss medicin. Det var jättejobbigt. Så jag känner med dig!

Det är en svår sits du sitter i. Och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna hjälpa.
Men jag hoppas du iaf kan få lite lättnad av att prata med oss. Och att det framöver lugnar sig för dig.
 
Jag tror du måste förstå hur mycket mer du har att erbjuda än ditt utseende. Du verkar både intelligent och snäll tex.

Ja, jag förstår det där med hungern. Jag blev inte heller mätt hur mycket jag än åt och var alltid vrålhungrig då jag gick på en viss medicin. Det var jättejobbigt. Så jag känner med dig!

Det är en svår sits du sitter i. Och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna hjälpa.
Men jag hoppas du iaf kan få lite lättnad av att prata med oss. Och att det framöver lugnar sig för dig.
Jag har inte så mycket att erbjuda eftersom jag nästan aldrig orkar något. Jag har vänner som tycker om mig och jag vet att många marsvinsmänniskor uppskattar mig men det är som att jag är två människor. En som andra ser och den som jag ser. Den som jag ser är den som stämmer eftersom det är jag som måste leva med mig själv och alla mina svagheter som jag inte visar andra.

Ja, det är vidrigt med hungern. Skönt att det har löst sig för dig! Funderar på att prova att typ bara äta vitt bröd igen för då var jag iallafall inte lika hungrig, men då får jag killen efter mig för han är orolig över att min kropp ska bli förstörd om jag inte äter nyttigare.

Tack :heart Det hjälper ofta att få prata av mig här, men det känns som att jag bara upprepar samma negativa saker om och om igen. Tror att jag är på väg ned i en depression igen och det skrämmer mig som fan :cry:
 
Jag måste besluta om vilka marsvin som ska med på nästa utställning och jag kan verkligen inte bestämma mig. Vill ha med mig alla som går att ställa ut men det blir alldeles för mycket pengar :wtf:
 
Vad bedöms på utställning? Hade varit intressant att veta :love:
I den klassen jag ställer mest i så bedöms deras kropp, skötsel och temperament. Sedan finns det andra klasser där de bedöms efter sin rastypiskhet men det flesta av mina är petdjur (blandraser) så jag brukar inte ställa i de klasserna.
I petclass så är kroppen mycket viktig, man brukar säga att de ska ha form av en skogaholmslimpa, breda och muskulösa med bra hull (tyvärr döms ibland överhull som något bra). De ska vara skinande rena i både päls, öron och rumpor, klorna ska vara korta och tassarna mjuka och utan förhårdnader. De ska vara orädda, avslappnade och nyfikna. Pussar brukar också uppskattas mycket av domarna
 
Varför ser jag så smal ut på foton när jag inte är det i verkligheten?

Klassiskt hos de med ätstörningar är att man inte kan se hur smal man är på riktigt.
Jag har själv haft anorexi för en massa år sedan och har nyligen haft en nära vän som varit mycket sjuk.
Gemensamt för båda var att vi tyckte vi var feta när vi var underviktiga. I efterhand kan vi se hur vi verkligen såg ut, på bilder och filmer. Men där och då såg vi oss som mycket större.
Och blev ofta förvånade över att vi inte var så stora på kort.

Så jag skulle tro att du nog är rätt tunn "på riktigt" efter att läst vad du skriver. Du låter ätstörd.
Jag tror du inte riktigt har en sund syn på din kropp.
Jag känner igen för mycket av synsättet.
 
Jag tror att jag har en rätt realistisk uppfattning om hur min kropp ser ut, det är bara det att det jag ser på foton vid 68kg är vad jag ser i spegeln vid 64kg och det känns konstigt att det är så. Vid 68kg (som jag vägde igår när jag vägde mig) har jag ett BMI på 22. Jag har dock orealistiska förväntningar för hur jag vill se ut och hur mycket jag vill väga eftersom jag inte klarar att äta tillräckligt lite och motionera tillräckligt mycket för att nå till de där 64kg som är den vikt där jag kan se mig i spegeln och verkligen vara nöjd med vad jag ser. Sedan har jag nog ett rätt skevt skönhetsideal, men det speglar dagens skönhetsideal om man utgår från tidningar och filmer mm.
Sedan finns det även en ätstörd del som skriker åt mig att jag är fet och äcklig och att jag borde väga högst 55kg, trots att jag innerst inne vet att jag inte alls är fet och att 55kg är underviktigt. Men jag har inte en "riktig" ätstörning eftersom det bara påverkar mina tankar och inte mina handlingar
 
@Lyan trevligt att du skriver igjen, var ett tag sedan nu. Hur är det med dig?

Sedan undrar jag en sak - mår du bättre eller sämre av att fundera över din vikt.....? Jag gissar att det finns massor med bättre saker att lägga energi på än att fokusera på hur mycket du väger. :) Vet att du sagt tidigare att det är viktigt för din självkänsla, men försök istället uppskatta dig själv för vem du är, inte hur du ser ut. Du verkar vara en smart och trevlig person med många bra sidor oavsett om du väger 64 eller 68 kg. :)
 
@Lyan trevligt att du skriver igjen, var ett tag sedan nu. Hur är det med dig?

Sedan undrar jag en sak - mår du bättre eller sämre av att fundera över din vikt.....? Jag gissar att det finns massor med bättre saker att lägga energi på än att fokusera på hur mycket du väger. :) Vet att du sagt tidigare att det är viktigt för din självkänsla, men försök istället uppskatta dig själv för vem du är, inte hur du ser ut. Du verkar vara en smart och trevlig person med många bra sidor oavsett om du väger 64 eller 68 kg. :)
Överlag är det nog rätt så bra faktiskt. En del saker som är jobbiga men jag känner mig rätt "neutral", varken åt det hypomaniska eller depressiva hållet.

Jag mår sämre av att jag väger mer än vad jag är bekväm med och av att mina kläder inte längre passar, men jag vet inte hur mycket själva tankarna om vilket påverkar
 
@tuaphua Förlåt om jag lät tjurig eller nedvärderande i mitt svar till dig. Såg nu att det kanske kan tolkas som det och det var inte alls meningen! Det är väldigt starkt av dig att ha lyckats övervinna din ätstörning! Och jag hoppas att din vän mår bättre
 
Funderar över en sak. I början av tråden så var det en diskussion om att det var fel av mig att vara irriterad på mormor när hon "korsförhörde" mig. I förrgår när jag handlade till henne så blev det ett missförstånd eller så hörde jag fel, jag vet inte för jag fick ingen chans att reda ut det för så fort jag ifrågasatte så blev hon arg på mig och jag fick inte ens fråga färdigt för att få reda på vad som blev fel. Varför får hon bli arg på mig men jag får inte bli arg på henne?
 
Jag har märkt att äter jag en ordentlig frukost (för mig fungerar en skiva ljust bröd med pålägg och ett glas mjölk, plus havregrynsgröt med kokosolja, pumpakärnor och solrosfrön) inom en halvtimme-fyrtiofem minuter från att jag vaknat, och sedan fyra-fem timmar senare lagad (viktigt!) lunch så mår jag bättre mentalt - även dåliga dagar. Jag kanske ändå har ångest, men kan slippa de värsta dalarna genom att ha ett stabilt blodsocker.

När jag tagit mediciner som ökar hungern har jag satt tider, antingen fasta tider typ frukost 07:30, mellanmål 10:00 osv, eller när jag haft perioder med sömnsvårigheter utgått från frukost vilken-tid-det-nu-blev och ätit något varannan eller var tredje timme (frukost, lunch, middag, två eller tre mellanmål beroende på antal vakna timmar). Att ha vissa ät-tider och att på förhand bestämma hur stora portioner som är rimliga har hjälpt för mig när hungerskänslorna varit fucked up. Sedan lyckas man inte alltid med sin plan men det är okej, livet är så.
 
Du FÅR bli arg, men det tar onödigt mycket energi att gå runt och vara irriterad på folk som egentligen bara vill väl. Om din mormor hade skrivit här hade hon förmodligen fått höra samma sak. :)

Håller med, klart man får bli arg! Det är ju (oftast) inte särskilt konstruktivt att agera ut det bara. För mig föder ilska mer ilska, typ. Föredrar att prata mer sakligt om situationen i efterhand när känslorna svalnat lite.
 
Funderar över en sak. I början av tråden så var det en diskussion om att det var fel av mig att vara irriterad på mormor när hon "korsförhörde" mig. I förrgår när jag handlade till henne så blev det ett missförstånd eller så hörde jag fel, jag vet inte för jag fick ingen chans att reda ut det för så fort jag ifrågasatte så blev hon arg på mig och jag fick inte ens fråga färdigt för att få reda på vad som blev fel. Varför får hon bli arg på mig men jag får inte bli arg på henne?
Kan hon ha börjat bli dement?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag kan upplevas som smart. Jag läser mycket, har en akademisk utbildning och är bra på mitt jobb. Men jag har också läst... 2 3 4
Svar
65
· Visningar
3 244
Kropp & Själ Lyssnar just på en pod från Medicinvetarna om att slippa ha mens om man inte vill. Och känner mig ungefär så här: 🤯 Jag har alldeles... 6 7 8
Svar
145
· Visningar
7 148
Senast: Humla
·
Kropp & Själ Jag har funderat lite på det här med att tappa intresse för något, vad är det egentligen som händer i kropp och själ när ett intresse...
Svar
11
· Visningar
1 319
Senast: Soapbubble
·
Kropp & Själ Inspirerad av tråden om att det blivit tråkigare (och lite orolig att jag skapat en sådan här tråd förr) tänkte jag att det kunde vara... 2
Svar
35
· Visningar
1 457
Senast: Sel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp