Bukefalos 28 år!

Män som tar kontakt

Jag har också alltid blivit sjukt obekväm i såna här situationer även om det hände oftare när man var yngre (och killarna då var än mer enträgna).

Nu tror jag att mitt extremt likgiltiga ansikte och trötta blick får dom med åtminstone ett uns av social skills att tänka 2 ggr innan dom tar kontakt 😜

Fast en grej hände faktiskt för ett tag sedan. Brukar handla på en specifik pressbyrå med sonen när vi åker till/från stall och sonen har blivit lite bundis med en som jobbar där. Han får små pixi-böcker av honom ibland bland annat. Iaf så var denna killen ute och rökte en dag när vi väntade på bussen och kommer bort till oss. Frågar då var sonens pappa är och jag blir ganska förbryllad för det har han faktiskt inte med att göra. Vi känner inte varandra och jag är en kund på hans arbetsplats.

Svarade bara ”han är på jobbet” och killen lommade muttrande iväg. Känner starkt motstånd till att handla där efter denna incident.
 
En gång när jag gick upp från tunnelbanan så var det en kille som gick före mig genom spärren och liksom vände sig om och verkade följa efter mig fast han gick före mig, svårt att förklara. Han gick som i en båge framför mig och tittade på mig. Det kändes väldigt konstigt. Sen klev han in i hissen med mig och frågade om vi kunde vara vänner. :cautious:
Jag sa något om att jag inte hade tid och han svarade ungefär att friendship is not to disturb you. Minns inte vad jag svarade men han gick iväg sen.
Skumt. Han kanske var från något ställe där man fiskar efter vänner så där.
Obehagligt.
 
Förra året läste jag en dom som gjorde mig nöjd eftersom han blev dömd.

En man hade tagit kontakt med en 14-årig flicka på ett tåg. Hon vågade inte avvisa honom men försökte ta sig därifrån. En tid senare ser hon honom igen och han följer efter henne på gatan och kräver att få hennes nummer. Hon ger först fel nummer men han provringer och hon känner sig tvungen att ge honom det rätta. På något sätt kräver han att få träffa henne och jagar henne.

Flickan var 14 år. Mannen påstod att han trodde att hon var 19. Själv var han runt 30. Han uppgav att han inte uppfattat hennes avvisande och att det i hans hemland (namnet lät spanskt eller italiensk så slipper någon spekulera om det) var det naturligt att män kontaktade kvinnor som han gjort. Det var inte på något sätt en förmildrande omständighet tack och lov.
 
Osäker på både rubrik och prefix.

Igår när jag tog bussen till grannbyn och snubben som gick på efter mig satte sig "bredvid" mig fast på andra sidan gången, men med tanke på att bussen var helt tom tänkte jag direkt att han kommer börja prata så jag vände mig mot fönstret. Jag hör ett "hello", jag ignorerar. Han fortsätter och jag tänker att han faktiskt kanske vill fråga nåt, det är jättemycket turister här nu. Han säger att han har sett mig handla på ICA i grannbyn och frågar varför jag inte handlar i *by* (där jag bor och där vi åker ifrån). Jag har ingen aning om vem han är, i efterhand kom jag på att han kanske känner mina grannar och har sett mig när han stått och rökt utanför. Han vill ta i hand och jag låter bli att säga mitt namn men han frågar och jag vet inte om jag är orimligt paranoid och bara borde bete mig normalt och säga mitt namn, jag vill bara be honom lämna mig i fred men han har ju inte gjort nåt fel? Säger mitt förnamn och han upprepar och vill veta att han hört rätt. Sen tar jag upp min telefon och vänder mig bort.

Hur gör ni i såna situationer? Hur tar man sig ur, kunde ju inte gå därifrån eftersom vi satt på en buss. Han var ju heller inte hotfull men jag orkar inte med fler idioter just nu och jag tyckte det kändes obehagligt att han tydligen har koll på var jag brukar handla och jag har ingen aning om vem han är.

Jag försöker alltid undvika kontakt men ofta är det ju nån som vill fråga vart nåt ligger eller liknande oskyldigt och då vill man ju vara lite trevlig. Men numera blir jag sjukt misstänksam om en man börjar prata, för det har varit för många gånger som det snabbt blir personliga frågor eller tjat om mitt telefonnr. Det hände nästan aldrig innan (förutom på krogen) men nu har det varit flera gånger på ganska kort tid.
Jag är ganska isig, rak och kort, och sedan, nej nu måste jag läsa min bok och de brukar sluta prata ganska direkt. Tycker det fungerar bättre än att ignorera, de kan bli insisterande och pushiga när man ignorerar. Tex fyllegubbar som ropar hej tycker jag fungerar bättre att ropa ett glatt hej och raskt traska vidare.

(Om jag inte är ok med att prata, vilket jag kan vara. (Jag säger definitivt inte var jag bor (där borta -pekar i annan riktning), efternamn eller likn))

Men tar sig ur på en buss typ, nej nu måste jag..
 
('s tillhörigheter)
(...andra mäns tillhörigheter, det är nog så dessa människor ser situationen)

När jag gick ensam på stan i Kalifornien nu senast så pratade folk med mig hela tiden. I köer, utanför butiker, i parken... Ropad på av folk som höll på med nån namninsamling och skämtad med vid övergångsställen. En kille pratade med mig vid två olika butiker vid samma torg, men när han gick förbi när jag lunchade med partnern en liten stund senare, slängde han en blick på min SO och hälsade inte ens på mig... :grin:

Så fort min partner var med så blev jag knappt tittad i ögonen, ens när jag beställde mat av servitrisen. För att inte tala om hur OMÖJLIGT det var att få dem att förstå att jag skulle betala. Varenda gång fick han tillbaka mitt kort :rage::arghh:

Så väldigt tydligt att jag som ensam kvinna är "tillgänglig" men att jag som kvinna i sällskap av en man är "hans". Oerhört provocerande.
 
När jag gick ensam på stan i Kalifornien nu senast så pratade folk med mig hela tiden. I köer, utanför butiker, i parken... Ropad på av folk som höll på med nån namninsamling och skämtad med vid övergångsställen. En kille pratade med mig vid två olika butiker vid samma torg, men när han gick förbi när jag lunchade med partnern en liten stund senare, slängde han en blick på min SO och hälsade inte ens på mig... :grin:

Så fort min partner var med så blev jag knappt tittad i ögonen, ens när jag beställde mat av servitrisen. För att inte tala om hur OMÖJLIGT det var att få dem att förstå att jag skulle betala. Varenda gång fick han tillbaka mitt kort :rage::arghh:

Så väldigt tydligt att jag som ensam kvinna är "tillgänglig" men att jag som kvinna i sällskap av en man är "hans". Oerhört provocerande.

Egentligen vill jag använda en arg smiley eftersom jag bestämt mig för att bli förbannad över sånt beteende, inte ledsen.
 
På krogen kan jag visserligen också ta kontakt med en man, men gör det inte om han står inlindad med en annan kvinna :D Inte för att jag ser honom som hennes eller min tillhörighet utan för att jag antar att de två vill vara med varandra (just nu eller för alltid) och respekterar det. Är han ensam och vi pratar och han tillslut säger "jag är gift" så backar jag eftersom han ger mig en väldigt tydlig signal att han inte vill bli raggad på. Inte för att jag tänker att han då tillhör någon annan och jag respekterar att hon har en ägodel.

Men visst är det en kulturell grej också där det i väldigt många länder, ännu mer än i Sverige, är att en man har sin kvinna. Väldigt provocerande. För vissa "ska" ju mannen var lite "påig" och tjejen lite "avig" som någon form av parningslek och det ställer ju till det rejält eftersom avig oftast betyder att man faktiskt inte vill.
 
På krogen kan jag visserligen också ta kontakt med en man, men gör det inte om han står inlindad med en annan kvinna :D Inte för att jag ser honom som hennes eller min tillhörighet utan för att jag antar att de två vill vara med varandra (just nu eller för alltid) och respekterar det.

Det tillhör i min värld normal respekt att man inte går in och bryter två människors samtal om det inte är rätt uppenbart att det är läge. Det har för mig inget att göra med att den ena tillhör den andre eller så.
 
I helgen var det precis en sådan snubbe på tunnelbanan. Jag blev obekväm och rädd och hann inte tänka tillräckligt långt för att ljuga ihop att jag har pojkvän (då hade han säkert lämnat mig ifred), så jag var lagomt trevlig tillbaka. När jag hoppade av tunnelbanan följde han efter mig hemåt. Jag försökte gå snabbare men han gick ikapp mig, tryckte upp mig mot ett staket så att jag inte kunde röra mig, tog stryptag och försökte sedan lyfta upp mig. Då lyckades jag som tur var sparka mig loss och springa hem. Önskar jag kunde säga att det är ovanligt med händelser som denna, men det är det verkligen inte... Jag absolut hatar män som håller på så här. Hatar. Jag hatar att jag alltid måste vara rädd. Hoppas innerligt att de får brinna i helvetet, eller bli styckmördade, båda fungerar för mig.
 
Det tillhör i min värld normal respekt att man inte går in och bryter två människors samtal om det inte är rätt uppenbart att det är läge. Det har för mig inget att göra med att den ena tillhör den andre eller så.

Nej, det med. Det jag menar är att jag inte raggar på en person som verkar vara på platsen med sin partner oavsett om de två för stunden har en konversation eller inte. Dels för att det oftast inte uppskattas, även om det ibland kanske gör det, så är sannolikheten stor att det inte kommer uppskattas. Men också på grund av att om jag nu är ute efter en egen liten romans av något slag så är nog min tid mer välinvesterad i konversation med någon som inte är där tillsammans med ett ragg/partner/fru/man.
 
I helgen var det precis en sådan snubbe på tunnelbanan. Jag blev obekväm och rädd och hann inte tänka tillräckligt långt för att ljuga ihop att jag har pojkvän (då hade han säkert lämnat mig ifred), så jag var lagomt trevlig tillbaka. När jag hoppade av tunnelbanan följde han efter mig hemåt. Jag försökte gå snabbare men han gick ikapp mig, tryckte upp mig mot ett staket så att jag inte kunde röra mig, tog stryptag och försökte sedan lyfta upp mig. Då lyckades jag som tur var sparka mig loss och springa hem. Önskar jag kunde säga att det är ovanligt med händelser som denna, men det är det verkligen inte... Jag absolut hatar män som håller på så här. Hatar. Jag hatar att jag alltid måste vara rädd. Hoppas innerligt att de får brinna i helvetet, eller bli styckmördade, båda fungerar för mig.

Men herregud vad hemskt :nailbiting:
 
I helgen var det precis en sådan snubbe på tunnelbanan. Jag blev obekväm och rädd och hann inte tänka tillräckligt långt för att ljuga ihop att jag har pojkvän (då hade han säkert lämnat mig ifred), så jag var lagomt trevlig tillbaka. När jag hoppade av tunnelbanan följde han efter mig hemåt. Jag försökte gå snabbare men han gick ikapp mig, tryckte upp mig mot ett staket så att jag inte kunde röra mig, tog stryptag och försökte sedan lyfta upp mig. Då lyckades jag som tur var sparka mig loss och springa hem. Önskar jag kunde säga att det är ovanligt med händelser som denna, men det är det verkligen inte... Jag absolut hatar män som håller på så här. Hatar. Jag hatar att jag alltid måste vara rädd. Hoppas innerligt att de får brinna i helvetet, eller bli styckmördade, båda fungerar för mig.
Jag hoppas du polisanmälde?
 
Nej, det med. Det jag menar är att jag inte raggar på en person som verkar vara på platsen med sin partner oavsett om de två för stunden har en konversation eller inte. Dels för att det oftast inte uppskattas, även om det ibland kanske gör det, så är sannolikheten stor att det inte kommer uppskattas. Men också på grund av att om jag nu är ute efter en egen liten romans av något slag så är nog min tid mer välinvesterad i konversation med någon som inte är där tillsammans med ett ragg/partner/fru/man.

Fast nu pratar vi om två helt skilda saker och jag tycker det är viktigt att göra skillnad på. Kontaktförsök och raggning.

Jag kan visst söka kontakt med någon i t ex en kö utan att för den sakens skull ragga.
 
Fast nu pratar vi om två helt skilda saker och jag tycker det är viktigt att göra skillnad på. Kontaktförsök och raggning.

Jag kan visst söka kontakt med någon i t ex en kö utan att för den sakens skull ragga.

Jag tänker att många män som vi diskuterar i tråden, tar just kontakt för att de är intresserade av någonting som inte går under kategorin vänskap eller småprat. Om det inte fanns en baktanke med kontaktförsöken så gissar jag att vi kvinnor i tråden inte hade upplevt dem som så obehagliga?

Lägger till: Jag är allmänt ointresserad av att småprata med människor på stan överlag och signalerar det tydligt. Men om det är en snubbe i kön på ICA som säger "Vilken tid det tar, haha" så skulle jag inte uppleva det som obehagligt men är det en snubbe utanför nattklubben som säger "Tjena, här går du helt ensam" så tillhör det en helt annan kategori av kontaktförsök för mig.
 

Liknande trådar

Samhälle I tråden om religion togs det upp att det var fel att vården erbjöd samtalsstöd till patienter hos en präst när kurator hade semester...
11 12 13
Svar
258
· Visningar
10 839
Senast: Enya
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 129
Senast: Sasse
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag börjar bli lappsjuk av att bara vara på "Steg till arbete" mån-fred för föreläsningar, anteckningar, diskussioner, pappersifyllande...
Svar
1
· Visningar
273
Senast: IngelaH
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 299

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp