Mamma har fått obotlig cancer..

[Tarnin]

Kram

 

[Skjøldur]

Jag vet inte vart du bor och om det finns något hospits = hem för döende inom rimligt avstånd, finns det så är det bästa stället att tillbringa sina sista veckor. Där har dom ofta ännu bättre smärtlindring än på sjukhuset och dom kan stötta och hjälpa henne. Bra smärtlindring är väldigt viktigt för skelettcancer gör hemskt ont. Dom är även bra på den själsliga biten, att ge trygghet inför döden. För övrigt - en varm kram till dig.

 

[Bison]

Känner med dig Jen och förstår hur tufft det är för dig nu

 

[alazzi]

Åh så grymt heart kram

 

[superstar]

heart

 

[Kilauea]

Vill också slå ett slag för närståendepenning. Tog ut det för pappa, ångrar bara att jag inte började använda dagarna tidigare.
Det är den sjukes dagar, så är man fler som vill ha dagarna får man dela på dom, 100 st.
I vårt fall var det dock bara jag som behövde ta ut dagar, mamma var pensionär och bror fick ledigt från jobbet när han behövde.

 

[Milosari]

Jag kan inte ens föreställa mig känslan. Stor kram till dig cry:

 

[Pancakes]

@Jen80

Fy så jobbigt. Min mamma gick bort i cancer för några år sedan och det är för mig fortfarande helt obegripligt. Minns fortfarande vilken chock det var när beskedet kom att det inte fanns något mer att göra. Hur förbannad jag var på att inte hela världen stannade när min gjorde det. På något konstigt sätt överlever man ändå, men det är fan inte lätt alla gånger. Du får gärna skicka PM om du vill. I övrigt har det kommit många bra tips om att kolla hospice (eller annan palliativ vård), närståendepenning och olika former av stöd för dig. Kram

 

[Breaktown]

Åh beklagar Är i en väldigt liknande situation med min svärmor som jag står väldigt nära (men värst för min make förstås). Hon fick diagnosen för ca ett år sedan med dålig prognos eftersom det hade spritt sig. Nyligen fick hon beskedet att de avslutar behandlingen eftersom det inte hjälper.

 

[majola]

Jag beklagar verkligen.

Min pappa hade ett fantastiskt team från ASIH på slutet och kunde vara hemma i princip hela hela tiden. De var väldigt inkännande både mot honom och min mamma (och mot mig de sista dagarna när jag var där).

Jag bor långt från mina föräldrar och det var mer tur än förstånd att jag hann hem. Mitt bästa råd är nog att spendera så mycket tid du bara kan hos din mamma.

Många kramar!

 

[Destiny_D]

Ååhhh, det skulle kunna vara jag som skrev detta i november! Jag har varit exakt där du är och jag vet så väl hur fruktansvärt förtvivlad du är Tyvärr så begravde jag min älskade mamma i fredags... hör gärna av dig om du villheart Jag beklagar verkligen att fler måste gå igenom detta helvete...

 

[Hippocampus]

Beklagar Jag har ännu inte varit i det läget men har flera vänner som gått igenom det med både föräldrar och makar. De har haft ASIH och alla har varit otroligt "nöjda" med det.
Kram

 

[skerper]

Vet hur du känner dig .
När mamma fick sin diagnos för ganska precis 2 år sedan och fick max 6-7 månader kvar men hon var så envis att hon kämpade emot i 1,5 år .Först blev man enormt chockad sedan gick det över till förnekelse att det kan inte vara sant och att hon blir bra igen men tillslut så gick det fort nedåt och man förstod allvaret .Försök tillbringa så mycket tid du kan med mamma.Man kommer igenom det men det känns fruktansvärt tungt .Följer man processen så känns det väldigt tungt för en själv men en befrielse för den som är sjuk.Vi blev beviljade närståendepenning på 100 dagar som min bror och jag skulle dela på men han inte ta ut någon men min bror tog två .
Tänker på dig

 

[Zoya]

Beklagar
Förlorade min mamma i cancer för 12 år sedan och även om sorgen bleknar med tiden så finns det alltid ett hål kvar. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne.

Har du ork och möjlighet så försök att umgås med din mamma så mycket du bara kan nu. heart

 

[Problematisk]

Beklagar verkligen!

Förstår att tankar drar iväg till "hur ska jag klara det sen" osv, men försök så mycket du kan att vara här och nu. Prata med din älskade mamma, skratta och gråt tillsammans, minns saker ni gjort och fråga om hennes liv.
Vill också slå ett slag för närståendepenning. Det är hjälpen för många som gör att man kan umgås med sin anhöriga extra mycket.

Det är okej också att inte alltid orka. Lägg annat på is ett tag om du kan och behöver. Just nu är det du och din mamma, och att ni får umgås så mycket ni vill och orkar, som är det viktigaste. Resten kan du ta sen.

 

[lizzie]

heart