Män som försörjer kvinnor?

[Kattennizze]

Kanske. Särskilt om han faktiskt inte fullt ut har sett henne som en egen person, ett subjekt, utan mer som en av sina många tillhörigheter. Andra tillhörigheter gör ju inga anspråk på en om man avyttrar dem.

Det där är spot on. Speciellt när kvinnan blivit äldre och rynkigare trots botox och lyft och därmed inte är speciellt attraktiv som trofé längre. Och då byts ut mot en yngre och snyggare modell. Snacka om att se kvinnan som ett objekt. När jag växte upp såg man det hela tiden.

 

[mandalaki]

Vi är flockdjur. De flesta av oss bondar med varandra genom att skvallra om andra. Det får väl oss att känna samhörighet skulle jag tro. Och eftersom det mesta i vårt samhälle bygger på konsumtion så klart att hur mycket pengar folk har att köpa grejer för är väldigt intressant och viktigt. Jag erkänner gärna att jag själv är besatt av detta ämne och skvallrar om detta med vänner.

Men frågeställningen här handlar väl om jämställdhet? Inte skvaller.

 

[tornblomma]

Vi är flockdjur. De flesta av oss bondar med varandra genom att skvallra om andra. Det får väl oss att känna samhörighet skulle jag tro. Och eftersom det mesta i vårt samhälle bygger på konsumtion så klart att hur mycket pengar folk har att köpa grejer för är väldigt intressant och viktigt. Jag erkänner gärna att jag själv är besatt av detta ämne och skvallrar om detta med vänner.

Är det verkligen så (det fetmarkerade)? Jag köper att ditt stora intresse kan vara att skvallra, men är ngt folk generellt, nästan alla är så intresserade av? Jag menar inte att du har fel, men blir lite förbluffad!

Jag har märkt att ofta när man besöker småstäder så verkar folk generellt mer intresserade av att skvallra om varandra. Typ: "har du hört om Bengt uppe på gården där bakom kullen, han har ju en ny flamma" (och man vet liksom inte ens vem denne Bengt är ). Har också fått höra rätt mkt skvaller om "kändisar", där personerna uppenbarligen aldrig har träffat personerna i fråga, utan förmodligen baserar sitt diskussionsunderlag från typ nån skallertidning?

Oerhört fascinerande tycker jag!

 

[tornblomma]

För att återknyta till "diskussionen" så tycker jag att som ngn påpekade att det är ju svårt att veta upplägget mellan två sammanboende personer. Vet inte riktigt om det är min sak att lägga mig i det heller. Rent generellt, för min egen del så känns det ju viktigt att vara självständig och inte vara helt utelämnad till någon annan ekonomiskt. Men det är ju svårt att veta enskilda personers ekonomi. Jag har en kompis som tex bott hos sin snubbe, gratis i hans hus, i stort sett blivit försörjd av honom (han är ekonomiskt oberoende) men jag vet att hon har tillgångar att utnyttja om det skulle behövas.

 

[Petruska]

Är det verkligen så (det fetmarkerade)? Jag köper att ditt stora intresse kan vara att skvallra, men är ngt folk generellt, nästan alla är så intresserade av? Jag menar inte att du har fel, men blir lite förbluffad!

Jag har märkt att ofta när man besöker småstäder så verkar folk generellt mer intresserade av att skvallra om varandra. Typ: "har du hört om Bengt uppe på gården där bakom kullen, han har ju en ny flamma" (och man vet liksom inte ens vem denne Bengt är ). Har också fått höra rätt mkt skvaller om "kändisar", där personerna uppenbarligen aldrig har träffat personerna i fråga, utan förmodligen baserar sitt diskussionsunderlag från typ nån skallertidning?

Oerhört fascinerande tycker jag!

Jag tror att pratet om andra och varandra - "skvallret" - är typ kärnan som håller ihop människors samhällen.

Prat om hur folk lever tillsammans, hur de fördelar makt och ansvar, arbete och nöjen, resurser som pengar, tänker jag mig är centralt för oss när vi lär oss att leva våra liv.

Bengts nya flamma, tex, ger ju upphov till samtal om nya kärlekar, kanske separationer, vad goda relationer är osv i all oändlighet. För samtalets del kan det ju vara en fördel att vi inte känner Bengt, för då kan vi fritt förhålla oss till honom i vårt samtal, och egentligen pratar vi nog om oss själva fast det låter som att vi pratar om Bengt.

 

[tornblomma]

Jag tror att pratet om andra och varandra - "skvallret" - är typ kärnan som håller ihop människors samhällen.

Prat om hur folk lever tillsammans, hur de fördelar makt och ansvar, arbete och nöjen, resurser som pengar, tänker jag mig är centralt för oss när vi lär oss att leva våra liv.

Bengts nya flamma, tex, ger ju upphov till samtal om nya kärlekar, kanske separationer, vad goda relationer är osv i all oändlighet. För samtalets del kan det ju vara en fördel att vi inte känner Bengt, för då kan vi fritt förhålla oss till honom i vårt samtal, och egentligen pratar vi nog om oss själva fast det låter som att vi pratar om Bengt.

Du kanske har rätt!
Jag är bara så sjukt ointresserad av Bengt och hans nya "flamma" eller info om att ngn köpt en ny traktor eller.. som den stora skandalen att en snubbe var "ja ni vet lite såndär".
När detta avhandlades så sänktes rösterna, det himlades med ögonen och alla nickade i samförstånd. Jag förstod absolut ingenting... men antog att det var ngt extremt skandalöst.
Förstod sedan att snubben var gay

 

[mandalaki]

Är det verkligen så (det fetmarkerade)? Jag köper att ditt stora intresse kan vara att skvallra, men är ngt folk generellt, nästan alla är så intresserade av? Jag menar inte att du har fel, men blir lite förbluffad!

Jag har märkt att ofta när man besöker småstäder så verkar folk generellt mer intresserade av att skvallra om varandra. Typ: "har du hört om Bengt uppe på gården där bakom kullen, han har ju en ny flamma" (och man vet liksom inte ens vem denne Bengt är ). Har också fått höra rätt mkt skvaller om "kändisar", där personerna uppenbarligen aldrig har träffat personerna i fråga, utan förmodligen baserar sitt diskussionsunderlag från typ nån skallertidning?

Oerhört fascinerande tycker jag!

Så du pratar aldrig med dina kompisar om andra människor? När ni sitter på [hak] och käkar råbiff? Det tror jag helt enkelt inte på.

 

[tornblomma]

Så du pratar aldrig med dina kompisar om andra människor? När ni sitter på [hak] och käkar råbiff? Det tror jag helt enkelt inte på.

Nej kan faktiskt inte minnas att det är ett stort samtalsämne. Vi pratar mkt sällan om ngn som inte närvarar. Finns så många andra samtalsämnen! Visst kan ngn fråga typ "har du pratat ngt med xxx, hur har hon det i Shanghai". Då kan svaret vara "ja vi skypade häromdagen, hon mår bra! Kolla hennes instagram, hon gjorde ett jobb för xxx , jättesnyggt!
Men rent "skvaller"? Nej faktiskt inte!

 

[tornblomma]

Jag tycker absolut att män som försörjer kvinnor generellt brukar få ut något av det.

T ex möjligheten att kombinera familj med eget självförverkligande/karriär.

På så sätt lever mannen på kvinnans arbete minst lika mycket som hon lever på hans. Det är bara det att hennes arbete är obetalt.

Precis!

Personligen känns dylik uppdelning inte så lockande och attraktivt för mig då jag är helt ointresserad av både barn och hem. Men alla är ju olika!

Rent generellt tycker jag inte att man ska lägga sig i andras privatliv. Vissa par kan ju framstå som "omaka" men folk får ju känslor för varandra trots omvärldens eventuella åsikter

Däremot håller jag med om att det är intressant att det är just männen som har pengar och karriär. Det är ju ett resultat av samhällsstrukturer. Dock är jag övertygad om att vi i framtiden kommer se fler omvända roller, äldre kvinnor med karriär, pengar och makt! Redan nu tycker jag att man ser allt mer att kvinnor väljer bort barn, familj odyl för att satsa på sig själva, karriären odyl.

 

[Habina]

Du kanske har rätt!
Jag är bara så sjukt ointresserad av Bengt och hans nya "flamma" eller info om att ngn köpt en ny traktor eller.. som den stora skandalen att en snubbe var "ja ni vet lite såndär".
När detta avhandlades så sänktes rösterna, det himlades med ögonen och alla nickade i samförstånd. Jag förstod absolut ingenting... men antog att det var ngt extremt skandalöst.
Förstod sedan att snubben var gay

Kan det inte vara beroende på ålder och erfarenheter? Alltså att vissa skvallrar för att när de växte upp fanns inget internet och många saker som är "självklara" för yngre är jätteknepigt för äldre.

Glömmer aldrig när min mamma hälsade på mig i min dåvarande lägenhet och efter en dags spanande () på grannarna utbrast "vet du! Jag tror de är bögar!" Med stor entusiasm i rösten.

Jag blev helt ställd, för jag hade inte reflekterat öht över deras sexualitet eller förhållande, jag hade bara noterat att de var trevliga när jag träffade dem och att de hade en söt hund.

Dvs för mig som inte ser homosexuella som något spännande (exotiskt?) var det inget att prata om. Medan mamma ville veta allt om grannarna. Tyvärr gjorde jag henne besviken på den punkten.

 

[vallhund]

Ingen aning, känner inga sådana annat än de som delat föräldraledigheten trots stor inkomstskillnad.
Jag har försörjt mig själv sedan jag gick ut gymnasiet o jag har två utbildningar i bagaget (en högskoleutbildning på 3 år o en universitetsutbildning på 3 + 2 år), det hade inte gått utan CSN.
Sista CSN räkningen betalade jag in för ca 15 år sedan.

 

[Inte_Ung]

För att återknyta till "diskussionen" så tycker jag att som ngn påpekade att det är ju svårt att veta upplägget mellan två sammanboende personer.

Du verkar inte alls ha förstått frågeställningen i tråden.
Den handlar om genusstrukturer.

 

[Inte_Ung]

Redan nu tycker jag att man ser allt mer att kvinnor väljer bort barn, familj odyl för att satsa på sig själva, karriären odyl.

Kvinnorna med mest makt har inte alls valt bort det där.
De har familj också.

 

[MiniLi]

Mina tankar utifrån både egen erfarenhet och personer jag ser i min omgivning:

Männen är gärna "generösa" när man lever tillsammans, sålänge de får ut något av överenskommelsen. Jag skriver "generösa" eftersom de faktiskt verkar tycka att de ger något fantastiskt till den stackars kvinnan som slavar i hemmet samtidigt som det här ofta är en ytterst ytlig givmildhet. Det är liksom inte genuint, utan ligger på ytan som en del i en fasad. I de här kretsarna brukar just fasaden vara jätteviktig. Man verkar på allvar tro att man ger något stort och viktigt till kvinnan eftersom hon får bo i hans fina hus (eller på hans fina gård), köra hans fina bil osv. Det är inget man pratar högt om, men det ligger liksom där mellan raderna.
Mannen har noll respekt för kvinnan som individ, jämställdheten ligger typ 500 år bakåt i dessa relationer. Han har heller ingen respekt för det oavlönade arbetet hon bedriver hemma, det är liksom bara något som ska ske. Typ som tack för att hon får lov att bo i det fina huset och köra den fina bilen. Sålänge allt går bra mellan dem skulle han säkert kunna uttrycka en ytlig tacksamhet för att hon tar hand om hem och barn medan han håller på med karriären, men även här är det ytterst ytligt. Det är liksom bara så det ska vara.
När det väl tar slut så har mannen (i sitt egna förvridna sinne) gett kvinnan såååå mycket, och han har inte fått något tillbaka. Han har försörjt henne, och nu är hon i hans värld typ skyldig honom pengar för alla år tillsammans.
Som sagt, allt jobb hon har lagt ner på hem och barn räknas liksom inte i slutändan. Det förväntas av henne eftersom hon är kvinna bara.

Det här är ju ingenting som någon skulle yppa högt mer än mellan stängda dörrar, men min erfarenhet är att det kommer fram om man gräver lite. Människosynen är kass i grunden.

Jag har levt med en lantbrukare och har många vänner i den "kulturen", och där lever ju fortfarande mkt av detta kvar. Tyvärr.

 

[MiniLi]

Två otrevliga erfarenheter från mig själv och min omgivning:

- När jag separerade från fd sa han en gång att jag var skyldig honom pengar för att han "försörjt" mig under min studietid. Det stämde förövrigt inte alls, jag hade tagit CSN hela tiden men i hans huvud hade jag levt på hans lön. Det var inget han fortsatte kräva, men det slank fram under ett bråk som ett tecken på vilka sjuka strukturer som ligger där under ytan.

- När min vän separerade från sin fd var det jättemånga bekanta som undrade hur hon tänkte. Hur kunde hon flytta från den fina gården? Och han som till och med byggt henne ett stall!? Det var liksom inte intressant hur de mådde i relationen, allt som betydde något var fasaden och att ge upp "det fina livet med den framgångsrika lantbrukaren".

 

[Inte_Ung]

Jag tycker att det är lite lustigt att folk rent generellt verkar så intresserade av andras relationer och privatekonomi!

Det handlar om ett samhällsengagemang där strukturer av olika orättvisor syns i just de privata sammanhangen och den privata ekonomin.
Politiker, samhällsplanerare och andra som ägnar sig åt arbete som skall gagna andra måste ju titta på dessa och räkna ut hur det skall hanteras.
Det är en större fråga än bara du och de människor som du känner personligen.

 

[tornblomma]

Jag måste ändå säga att jag tycker att det ÄR intressant att i en dylik tråd så fälls en sån kommentar. Jag är kvinna, självständig, ja kanske självupptagen? Frågan är om jag fått samma omdöme om jag varit en 55 årig man med tex ett mäktigt företagsimperium?
Kan ha fel men det är ju fanimej nästan detta tråden handlar om!

Också mkt intressant att min omedelbara instinkt är att försvara mig. Nej jag är absolut inte sådär självupptagen kvinna, ni har fel.. jag är VISST intresserad av andra. Jag vill berätta att jag hälsar på min gamla granne flera gånger i veckan, att jag frivilligt går ditt ålderdomshemmet och dricker kaffe med gamlingarna... en gång gav jag 500 kr till en hemlös. Jag vill liksom försvara mig och övertyga att jag minsann inte är sådär självupptagen och dålig kvinna som bara tänker på sig själv. VARFÖR vill jag genast försöka framhålla mina "humanistiska" sidor som en "god kvinna"?

Sjukt intressant faktiskt!

 

[Inte_Ung]

Det här är ju ingenting som någon skulle yppa högt mer än mellan stängda dörrar, men min erfarenhet är att det kommer fram om man gräver lite. Människosynen är kass i grunden.

Det är den här delen som tråden/min frågeställning handlar om.
Jag har sett det hos även män som i vanliga fall är schysta och trevliga människor.
Och det har gjort mig så förvånad.

 

[mandalaki]

Jag måste ändå säga att jag tycker att det ÄR intressant att i en dylik tråd så fälls en sån kommentar. Jag är kvinna, självständig, ja kanske självupptagen? Frågan är om jag fått samma omdöme om jag varit en 55 årig man med tex ett mäktigt företagsimperium?
Kan ha fel men det är ju fanimej nästan detta tråden handlar om!

Också mkt intressant att min omedelbara instinkt är att försvara mig. Nej jag är absolut inte sådär självupptagen, ni har fel.. jag är VISST intresserad av andra. Jag vill berätta att jag hälsar på min gamla granne flera gånger i veckan, att jag frivilligt går ditt ålderdomshemmet och dricker kaffe med gamlingarna... en gång gav jag 500 kr till en hemlös. Jag vill liksom försvara mig och övertyga att jag minsann inte är sådär självupptagen och dålig kvinna som bara tänker på sig själv. VARFÖR vill jag genast försöka framhålla mina "humanistiska" sidor som kvinnan som baddar någons panna?

Sjukt intressant faktiskt!

Men alltså, jag har sett dig ondgöra dig över vad en Paradise hotel-tjej sagt i en intervju. Och det berättar jag inte för att jävlas utan för att jag tror att ALLA människor skvallrar och ibland snackar skit om andra, de kallar det bara inte skvaller och skitsnack för skvaller och skitsnack är något som bara andra ägnar sig åt.

 

[Inte_Ung]

Frågan är om jag fått samma omdöme om jag varit en 55 årig man med tex ett mäktigt företagsimperium?

Från mig så hade du fått det.
Dock så går det inte att driva ett företagsimperium utan att intressera sig för andra människor och deras privatliv och privatekonomi.
Som företagsledare måste man ge medarbetarna vad de behöver och för att göra det så måste man förstå vad de behöver.