Mansdominerade vs kvinnodominerade arbetsplatser (utbruten från Vad gör vi CXXIV)

[Luff]

Den här tråden ger mig så mycket insikter. Om tomrum.

 

[Roheryn]

Nu sticker jag ut näsan och antar att jag halshuggs. Och det är inte mot dig, du är ju skittrevlig, vi har ju träffats

I många kvinnodominerade grupper tolereras de som är söta, "kvinnliga" och lite lagom mjuka. Gärna också lite typiskt kvinnliga intressen som skönhet, kläder, barn, familj.
Slinker man inte mjukt in i den där gruppen och bara tar lite grann plats, då tolereras man.
men är man lite annorlunda så gör gruppen allt för att slipa bort de kanter man upplever.
Särskilt elaka är man mot kompetenta och duktiga kvinnor. Jag har sett det så många gånger.
Kompetenta kvinnor ska minsann inte tro att de är bättre än de andra.

/tanten - kryper in under stenen igen

Jag bor nog under samma sten som du! Har precis samma erfarenhet som du där - personlig erfarenhet, skall sägas. Jag är kompetent och jag tar plats, säger vad jag tycker, är inte så särskilt intresserad av skönhet, kläder, barn och familjeliv. Och det tittar en del kvinnor, eller snarare en del grupper av kvinnor, snett på.

/glider snabbt in under stenen igen

 

[Xenom]

Jag bor nog under samma sten som du! Har precis samma erfarenhet som du där - personlig erfarenhet, skall sägas. Jag är kompetent och jag tar plats, säger vad jag tycker, är inte så särskilt intresserad av skönhet, kläder, barn och familjeliv. Och det tittar en del kvinnor, eller snarare en del grupper av kvinnor, snett på.

/glider snabbt in under stenen igen

Och på vår kvinnodominerade arbetsplats är det de kompetenta och som tar plats de mest uppskattade. Så då är det nog tillbaka på personal-sammansättning och företagskultur.

Och jag som relativt "normbrytande" kvinna har skönt nog inte märkt av något negativt av det.

 

[Sel]

Jag tror inte att jag någonsin pratat vare sig barn (inte på något minnesvärt vis i alla fall.), mode eller smink på någon kvinnodominerad arbetsplats. Eventuellt mat, men det känns inte på något vis könsspecifikt.
Kanske skiljer det mellan olika yrkesgrupper? Jag tänker främst på mina två senaste anställningar inom stall och hospitality.

Jag minns däremot mitt första arbete som väldigt ung inom metallindustrin på den gamla goda tiden då det fortfarande var kutym för gubbarna och grabbarna att ha playboyalmanackor på sina maskiner och den enda andra kvinnan givetvis jobbade på kontoret som sekreterare. Det var inte skitkul direkt, men jag märkte en enorm skillnad när jag återvände kanske tio år senare då det skett visst generationsskifte och framför allt byte av ledning. Då var det en trevlig arbetsplats! Tror vi pratade om ungefär samma saker där som här.

 

[Rie]

Jag hade en gång en kollega som fick alla samtal till att handla om hennes barn. Hon förstörde alla raster när allt gick ut på att berätta hur förträffliga hennes barn var och man ville inte fråga om hon skulle fika.

Hade en sådan på jobbet några år, lyckligtvis inte i samma team som mig.
Men man hamnade ju ibland vid fikabordet samtidigt och det var inte lönt att försöka ändra samtalsämnena.
De flesta kollegor var då i ungefär hennes ålder med barn i ungefär samma ålder också så de märkte nog inte detta på samma sätt.
När hon försvann försvann också detta, tack och lov.

 

[lil-sis]

Jag tror inte att jag någonsin pratat vare sig barn (inte på något minnesvärt vis i alla fall.), mode eller smink på någon kvinnodominerad arbetsplats. Eventuellt mat, men det känns inte på något vis könsspecifikt.
Kanske skiljer det mellan olika yrkesgrupper? Jag tänker främst på mina två senaste anställningar inom stall och hospitality.

Jag minns däremot mitt första arbete som väldigt ung inom metallindustrin på den gamla goda tiden då det fortfarande var kutym för gubbarna och grabbarna att ha playboyalmanackor på sina maskiner och den enda andra kvinnan givetvis jobbade på kontoret som sekreterare. Det var inte skitkul direkt, men jag märkte en enorm skillnad när jag återvände kanske tio år senare då det skett visst generationsskifte och framför allt byte av ledning. Då var det en trevlig arbetsplats! Tror vi pratade om ungefär samma saker där som här.

Har pratat barn både på bussjobbet och på soc-kontoret (egna då). Tror det är mer vilka som jobbar just då än arbetsplatsen i sig som är grejen.

 

[lil-sis]

Jag har inte upplevt att det tittad snett på kompetenta kvinnor MEN jag har inte jobbat på jättemånga arbetsplatser där man är många utan det har ju främst varit små butiker, stall osv. På de större (500+ anställda) upplever jag att man tagit tillvara på kompetensen.

 

[Sel]

Har pratat barn både på bussjobbet och på soc-kontoret (egna då). Tror det är mer vilka som jobbar just då än arbetsplatsen i sig som är grejen.

Det är det såklart! Ändå tycker jag att vi alltid varit ganska breda i både åldersgrupp och andra aspekter. Ofta allt från tidiga tjugo till över sextio, och hemskt lite barnsnack. Något grattis till barnbarnet typ, och lite pussel med schemat om någon vabat, men inte mycket mer.
Kanske är det just den stora variationen som gjort att ämnet inte varit lika aktuellt, i och för sig.

 

[Görel]

Hade en sådan på jobbet några år, lyckligtvis inte i samma team som mig.
Men man hamnade ju ibland vid fikabordet samtidigt och det var inte lönt att försöka ändra samtalsämnena.
De flesta kollegor var då i ungefär hennes ålder med barn i ungefär samma ålder också så de märkte nog inte detta på samma sätt.
När hon försvann försvann också detta, tack och lov.

En gång blev min kollega tillsagd. Det var i media om någon undersökning om preventivmedelsanvändning, och kollegan började genast prata om att hennes barn minsann var noggranna med det. Då frågade en annan kollega om hon verkligen skulle hänga ut sina barn så mycket. Då verkade hon inse vad hon höll på med och dämpade sig lite.