Martyrmammor. Hur vanligt är det?

[coolia]

Nu har jag råkat läsa några böcker där huvudpersonen har en kontrollerande och martyr liknande mamma. Alltid skuldbeläggande. Ingen av mina vänner har en sådan mamma utan alla säjer sig ha god kontakt med sina mammor. Det är jag som är det svarta fåret som har en besvärlig relation till min mamma. Är det så att man vill försköna sin mamma inför andra? Eller är jag så galet ensam om att ha en martyr mamma?

 

[Hyacinth]

Nu har jag råkat läsa några böcker där huvudpersonen har en kontrollerande och martyr liknande mamma. Alltid skuldbeläggande. Ingen av mina vänner har en sådan mamma utan alla säjer sig ha god kontakt med sina mammor. Det är jag som är det svarta fåret som har en besvärlig relation till min mamma. Är det så att man vill försköna sin mamma inför andra? Eller är jag så galet ensam om att ha en martyr mamma?

Om du vänder frågan till hur många som Martyrsvärmödrar får du nog upp statistiken.

Min Ömma Moder är ett rivjärn deluxe men ett välmenande sådant. Vi brukar dock skoja om att det är en fördel att ha vuxit upp med henne, vi hör inte allt. Min mormor är martyr. En Såndäringa krävande martyr. Men annars har jag inte så många martyrer, mer galna svärmödrar utan martyregenskaper. Mer som...Hannibal Lecter goes svärmor.

 

[Hippocampus]

Jodå, de finns. Alldeles för nära mig..

 

[coolia]

Om du vänder frågan till hur många som Martyrsvärmödrar får du nog upp statistiken.

Min Ömma Moder är ett rivjärn deluxe men ett välmenande sådant. Vi brukar dock skoja om att det är en fördel att ha vuxit upp med henne, vi hör inte allt. Min mormor är martyr. En Såndäringa krävande martyr. Men annars har jag inte så många martyrer, mer galna svärmödrar utan martyregenskaper. Mer som...Hannibal Lecter goes svärmor.

Jodå. Jag har råkat ut för svärmödrarna också...

 

[escodobe]

"Jag tog ju ledigt tre veckor i juni... Ifall ni hade velat komma och hälsa på..." Som om Vi vore tankeläsare eller något.
Alltså, svärmor vill egentligen bara så väl men de får helt motsatt effekt.

Har ni läst "Brittmarie Var här" av Backman? Jag är övertygad om att han kan ha baserat karaktären på min svärmor. Tyvärr tror jag inte att hon kommer genomgå samma metamorfos som Brittmarie.

 

[Petruska]

Jag skuldbelägger ibland min mamma därför att hon genom att aldrig skuldbelägga mig, inte har lärt mig hur man gör med sådana som skuldbelägger.

 

[Killaloe]

Min mamma kan vara lite av en martyr, men hon är INGENTING i jämförelse med vad mormor var och farmor är. Båda har/hade svart bälte i martyrskap och släktträffar har alltid varit minst sagt spännande (framförallt som farmor och mormor aldrig lyckades dra jämt )

Dessutom får jag säga att jag, mycket tack vare buke, har blivit bättre på att se martyr-mönster så när mamma börjar brukar jag numera be henne sluta. Så hon får inte riktigt tillfälle att spela martyr så ofta

Sen kan jag ärligt säga att min mamma och jag kommer bra överens och har en fin relation - så hon är inte särskilt kontrollerande även om offerkoftan kan komma fram. Men ja, jag vet flera som har minst sagt ansträngda relationer med sina föräldrar pga martyr-förälder så du är på intet sätt ensam @coolia

 

[coolia]

"Jag tog ju ledigt tre veckor i juni... Ifall ni hade velat komma och hälsa på..." Som om Vi vore tankeläsare eller något.
Alltså, svärmor vill egentligen bara så väl men de får helt motsatt effekt.

Har ni läst "Brittmarie Var här" av Backman? Jag är övertygad om att han kan ha baserat karaktären på min svärmor. Tyvärr tror jag inte att hon kommer genomgå samma metamorfos som Brittmarie.

Jag "råkade" glömma den boken hos mamma. Hon tyckte inte om den...

 

[tanten]

Jag tror att martyrer är lika vanliga i ghela befolkningen som bland dem som är mammor?

Med skillnaden är att martyrmödrar trakasserar sina närmaste och det blir mer plågsamt eftersom man har en relation.
Om en arbetskamrat eller granne är martyr kan man undvika hen. Det funkar sämre med släktingar.

Däremot verkar det finnas färre martyrmän? Eller?

 

[Umbria]

Min mamma var sådär. Inte hela tiden förstås men tillräckligt mycket för att det ska ha satt sina spår. Martyrskap, skuldande och passivt-aggressivt silent treatment. Däremellan var hon jättebra men det vägde inte upp riktigt tyvärr. De som beter sig så är nog ganska olyckliga människor.

 

[TinyWiny]

Jag vet tyvärr flertalet. Alltifrån dem som genom att gråta försöker få sina barn till att göra som de vill till de som från barnets födelse lägger all skuld för allting på barnet och allt däremellan. Att växa upp med en martyrförälder är inte enkelt och det lämnar sår.

@tanten att vi inte ser så många martyrpappor kan bero på att pappor inte har en historia av att vara så nära sina barn, inte ha en så vårdande relation, som mammorna. Att martyrmän finns är det dock ingen tvekan om. Jag säger bara tjatsex... Män kanske inte lägger sitt martyrskap på barnen på samma sätt som mammor men de är verkligen inte underrepresenterade som martyrer.

 

[tanten]

Jag vet tyvärr flertalet. Alltifrån dem som genom att gråta försöker få sina barn till att göra som de vill till de som från barnets födelse lägger all skuld för allting på barnet och allt däremellan. Att växa upp med en martyrförälder är inte enkelt och det lämnar sår.

@tanten att vi inte ser så många martyrpappor kan bero på att pappor inte har en historia av att vara så nära sina barn, inte ha en så vårdande relation, som mammorna. Att martyrmän finns är det dock ingen tvekan om. Jag säger bara tjatsex... Män kanske inte lägger sitt martyrskap på barnen på samma sätt som mammor men de är verkligen inte underrepresenterade som martyrer.

Aha. Tjatsex kopplade jag inte ihop med martyrskap.
Jag har ju aldrig varit med om det (min bristande erfarenhet av förhårllanden ) men du har nog rätt.

Martyrmödrar ser jag en hel del. Har haft dem i min närhjet i föreningssammanhang och jobb.

 

[Killaloe]

Däremot verkar det finnas färre martyrmän? Eller?

Jag tänker nog snarare att martyrmän är mer socialt accepterade - hur många bittra snubbar med offerkofta har en inte stött på liksom? Som försöker få sin vilja igenom genom att skuldbelägga och kontroller? Jag tycker dom är överallt men tillåta att vara det för dom är män och det är ju faktiskt synd om dom för att som inte får vad det nu kan vara.

 

[coolia]

Martyrmännen skriver rasistinlägg på internet. Samt hatar feminister.

 

[Hyacinth]

Jag tänker nog snarare att martyrmän är mer socialt accepterade - hur många bittra snubbar med offerkofta har en inte stött på liksom? Som försöker få sin vilja igenom genom att skuldbelägga och kontroller? Jag tycker dom är överallt men tillåta att vara det för dom är män och det är ju faktiskt synd om dom för att som inte får vad det nu kan vara.

Min tanke också, martyrmän tar nog ut det på kvinnor i sin omgivning (främst). Mer sällan sina barn, troligen på grund av för dåliga relationer till dessa.

 

[Killaloe]

Min tanke också, martyrmän tar nog ut det på kvinnor i sin omgivning (främst). Mer sällan sina barn, troligen på grund av för dåliga relationer till dessa.

Ja det är väl ända fördelen med en frånvarande far

 

[Korven]

Med både en martyrmamma och ännu värre martyrpappa försöker jag verkligen att se mönstret så att inte jag också blir en sån

 

[TinyWiny]

Med både en martyrmamma och ännu värre martyrpappa försöker jag verkligen att se mönstret så att inte jag också blir en sån

Jag tänker samma sak. Det var enkelt när barnen var små att bara göra tvärtom och tillgodose deras behov men nu när de är vuxna kan jag ibland fundera flera gånger innan jag säger/gör något. Jag vill verkligen verkligen verkligen inte uppfattas som martyrmorsa. Att diverse sjukdomar springer efter mig gör det än svårare, jag behöver en viss förståelse eftersom jag inte är frisk men vill absolut inte att det ska påverka dem på så sätt att det blir dumt eller jobbigt för dem. Balansgången mellan att inte ta ut sig och därmed rasa gång efter annan och bli än sjukare och att finnas där och orka när det behövs är inte enkel.
Många frågade när de var små var jag fick förebilder ifrån men då behövde jag inga. Nu däremot när de är vuxna hade jag behövt det.

 

[Miran]

Jag tror att martyrer är lika vanliga i ghela befolkningen som bland dem som är mammor?

Med skillnaden är att martyrmödrar trakasserar sina närmaste och det blir mer plågsamt eftersom man har en relation.
Om en arbetskamrat eller granne är martyr kan man undvika hen. Det funkar sämre med släktingar.

Däremot verkar det finnas färre martyrmän? Eller?

Jag har betydligt mer problem med martyrmän. Helt klart.

 

[Miran]

Jag vet tyvärr flertalet. Alltifrån dem som genom att gråta försöker få sina barn till att göra som de vill till de som från barnets födelse lägger all skuld för allting på barnet och allt däremellan. Att växa upp med en martyrförälder är inte enkelt och det lämnar sår.

@tanten att vi inte ser så många martyrpappor kan bero på att pappor inte har en historia av att vara så nära sina barn, inte ha en så vårdande relation, som mammorna. Att martyrmän finns är det dock ingen tvekan om. Jag säger bara tjatsex... Män kanske inte lägger sitt martyrskap på barnen på samma sätt som mammor men de är verkligen inte underrepresenterade som martyrer.

Min erfarenhet säger mig att martyrpappor inte alls behöver ha haft en vårdande eller nära relation till sina barn för att vårda sin offferkofta . De tycker att de är världens centrum oavsett.