Sv: Måste bara fråga
Underskatta inte hur många blandisar som avlas för försäljning!
PL
Är det väldigt vanligt?
Jag har själv en blandras, som kom till oss av anledningen att vi hittade hans mamma, kunde inte ha henne kvar, då vi hade en hanne(hon omhändertogs av djurskyddet från en psykiskt sjuk människa som valp), hon blev olyckligtvis tjuvparad och fick 12 valpar, varav vi fick en av de som tog sig an tiken från oss.
Ras vet jag inte mer än att pappan är Schäfer/New Foundland och mamman är schäfer, något med jakt, Collie och kanske Greyhound då han springer som en löphund.
Kommer aldrig mer att skaffa en blandras, missförstå mig rätt, jag älskar vår Hugo, verkligen det gör jag såklart! Men han är inte alls bra mentalt, han skulle nog ha svårt att fungera i en mindre tålig familj än vår.
Vi har haft ett rent helvete med honom, han är inte elak, inte alls utan mycket kärvänlig men o så feg han är, feg på ett dåligt sätt, han är opålitlig.
Vi hade tills nyligen en schäferhanne oxå, han skulle ALDRIG göra någon illa på flit, honom kunde jag lita på, men Hugo, man får den där känslan som är så svår att förklara, kommer han i en trång situation och blir rädd, ja, då tror jag det smäller.
Vi utsätter inte Hugo för några sådana situationer, för allas bästa.
Flera i Hugos kullar är dåliga mentalt, har bitit barn, vuxna och andra hundar, flera har avlivats och alla har förstört väldigt mycket under sin uppväxt i form av saker hemma.
Så nästa hund blir en schäfer igen.