Att vi människor tappat en del är kanske för att vi har möjligheten till ett abstrakt språk, som på många sätt är överlägset men vi missar lättare andra sätt att kommunicera. Tror man är ganska överens om att våra djur ofta läser oss mycket bättre än vi läser dem.
Kan nog ha funnits vissa som var riktigt hyggliga på det kanske, rent av. Folk som bodde och arbetade tillsammans med och skötte osv sin/sina/någon annans hästar dagarna i ända. Samtidigt som det såklart fanns många andra som var helt okänsliga.
Så är det såklart, genom kontakten tränar man upp kommunikationen, tror det var en av huvudpunkterna i artikeln, betydelsen av den dagliga hanteringen som tränar upp förmågan att kunna läsa hästen.
Tänker att det kan bero på också. Vissa tränar nog upp kommunikationen med kontakten. Andra kanske har varit/är avstängda inför den? Som när man lär sig ett främmande språk, man kan stanna på olika stader i inlärningen hela livet oavsett om man bor i landet, om man inte är lyhörd inför att lära sig mer. (enligt ngn enstaka högskolepoäng i lingvistik när jag pluggade engelska.)
Det där har jag upplevt first hand.
Det tog mig 5 år innan jag vågade börja galoppera på lektionerna igen. 
Aldrig att jag kommer underskatta det igen.Jag har nog snarare fått en känsla av att barnen tjatat men föräldrarna bromsar, för att det är för dyrt och för att föräldrarna måste vara nära hästar i starten. Har hört många pappor säga att de knappt vågar, och vars fruar absolut inte tänker vara nära ett stall. När jag började rida så stod föräldrarna bara vid sargen och kanske skjutsade. Nu måste föräldern -som kanske inte har djurerfarenhet, faktiskt borsta, sadla, tränsa och leda hästen. Så dyrt på det.
Så de behöver nog en känsla av att själva ridandet ger någonting (inte är en bisyssla), någon slags motion, kondition, balans eller kul för att de ska tycka det är värt det. Det är för dyrt och jobbigt för att pussa o fota.
Jag har uppfattat att fotboll är en föräldrasport, och scouter, det är någonting föräldern gärna vill att barn ska börja på när de är 5 för att det är bra atletiskt och enkelt och billigt.
Barnen börjar med sport när de är så unga nu.
Dvs det krävs en del mod och hygglig kondition för att kunna ha ridande barn. En del föräldrar totalt kreverar ju efter 5 minuter trav på uteritt.
Jag uppfattar miljön inom träning och tävling på ridskola nu, som en helt fantastisk miljö, (när jag var liten var äldre flickor ofta elaka dock o klubbtävlingar fanns inte där jag red.) det behöver kommuniceras på något sätt!
Jag tänker nog att man både måste hitta tillbaka till att berätta om själva ridandet, i sporten på ridskolan.
som något slags maskformigt bihang till hänga i stallet. har gått en med mitt barn och blivit undervisad av en 13 åring. Vissa har stalltjänst.Och btw, barn nu har fler sporter, de har fotbollen och konsten och gymnastiken. Och barn, pojkar och flickor kanske inte vill bli en viss typ av person en "hästtjej" (det var jag aldrig tex.)
